Jag växte upp i Huddinge, Segeltorp närmare bestämt. Mamma och pappa bodde i en villa med jättestor tomt som jag älskade att leka på. De hade en hund som hette BamBam som var där innan jag kom till världen. (Jag kallar numera Mark för BamBam, fast han är inte lika impad på det namnet som BamBam Senior var. Det låter ju lite som BumBum och ja… det kanske inte är det roligaste smeknamnet i England!)  

När jag var tonåring fick jag flytta ner i källaren vilket var det bästa av allt. Jag hade kanske inte så mycket dagsljus men jag hade å andra sidan en hel våning för mig själv, jag kunde ha pojkvänner hemma utan att man behövde känna sig obekväm och jag rådde mig själv lite mer.  

När jag var 20 flyttade jag hemmifrån till en etta på 35 kvadrat i Hägersten/Telefonplan. Det var där jag lärde känna Anni på Hypodea. Hon bodde längst upp till höger och jag bodde längst ner till vänster, av tre portar. Vi vattnade varandras blommor och träffades lite då och då för te-drickning och långa samtal. För att inte tala om alla spindeljakter nere i källaren!!!  

Jag gillade den lägenheten. Den var ljus och fin och lagom storlek som första lya. Jag hade trevliga grannar och det var ett fint område. Lätt att åka till skolan och lätt att åka till kompisar. Tove flyttade in ett par hus längre bort och vi sågs lite då och då. Tapeterna i köket var som i en sommarstuga; gröna med smultronplantor!!! Underbart! 

Jag har ett väldigt starkt första minne av den lägenheten; jag står i duschen och kikar ut genom fönstret som är öppet som en smal springa. Det är September och luften är kylig men eftersom jag har det varma vattnet över mig fryser jag inte. Jag kikar genom springan ut mot husen på andra sidan gården genom träden och jag minns att jag kände mig så lycklig över att ha min egen lägenhet och att den var så fin! 

Jag träffade Christoffer i den vevan och han bodde i Akalla i en etta. Vi sov än hos honom, än hos mig tills vi bytte hans etta i den interna bostadskön mot en trea i Älvsjö/Solberga. Den lägenheten var jättefin och hade urmysig planlösning. Stort kök med balkong, två stora och fina sovrum och ett jättestort vardagsrum med parkett.  

Tyvärr höll det inte med Christoffer så vi flyttade isär. Jag hade tur att han var så vänligt sinnad mot mig att han gick med på att byta trean mot två mindre lägenheter. Eftersom jag inte stod på kontraktet hade han inga som helst förbindelser, men han sa att det inte var några problem. Vi hittade ett par som hade en tvåa i Solna och en etta i stan på Valhallavägen. Christoffer ville ha ettan så jag fick tvåan i Solna. Det passade mig ganska bra och jag bodde gott där. Det var på tredje våningen med balkong och fin utsikt. Kanske lite väl trafikerad väg nedanför, men det fick jag ta. Man kan inte få allt! Jag hade ju ett stort och fint kök med matplats, stort sovrum med plats för dubbelsäng och garderob och ett stort och ljust vardagsrum med parkettgolv, balkong, plats för dator och ändå fick man in två soffor och en fåtölj!  

Det var när jag bodde där som jag träffade Henrik. Vi började dejta och det dröjde inte länge innan han flyttade in mer eller mindre permanent. Han hade ju dittills bott med två klasskamrater i Alby och eftersom det var ett himla mök att ta sig mellan Alby och Solna blev det att han bodde hos mig.  

Efter knappt ett år in i Henrik’s och mitt förhållande fick jag erbjudandet att flytta till London. Jag hyrde ut lägenheten till en kille som jag hittat via en annons och allt var frid och fröjd. Efter ett tag behövde en väninna till mig lägenhet och jag kickade ut min hyresgäst och lät Jenny flytta in. Lite elakt kanske mot hyresgästen, men han fick ju en månad på sig att hitta nytt! Mina vänner står närmre än okända människor after all. 

Jag var tillslut tvungen att ge upp mitt kontrakt där eftersom hyresvärden inte gillade att jag hyrde ut i andra hand. Fair enough antar jag.  

När jag kom till England 1999 hamnade jag i Crystal Palace. Där bodde Henrik och jag i en trea i ett litet rött tegelhus. Mattan var brun och hade klumpar under sig och köket var inpyrt och äckligt! Väggarna var klibbiga av allt stekos och skåpen likaså. Vi trivdes rätt bra där ändå, det var ju England!   

Vi insåg efter kort tid att det var lika dyrt att köpa lägenhet som att hyra så vi slog till och köpte en liten en-och-en-halva. Den låg också i Crystal Palace men lite bättre till, närmare till affärer och kommunikationer. Har man inte bil betyder närheten till mataffären allt!  

Det var en ”victorian conversion” dvs huset hade varit en-familjshus och byggdes på 1870-talet. Runt 1980 byggdes det om till lägenheter och såldes som 5 olika ”flats”. Henrik och jag köpte ”Flat 4” i Mars 2000 och det var etage, sovrummet på nedervåningen och sedan en trappa upp till allrummet och köket som liksom var allt-i-ett. Lägenheten hade två ytterdörrar och var ganska ”quirky”. Vi trivdes jättebra där och jag har många glada minnen därifrån.  

Efter något år kom Flat 5 i samma hus till salu och vi slog till och köpte den. Tyvärr höll inte vårt förhållande och lagom till inflyttning i Maj 2001 hade vi nästan brutit upp. Rent praktiskt betydde det att vi kunde dela lägenheterna mellan oss så egentligen var det ju bra att vi köpte den andra lägenheten, fastän vi inte höll ihop.  

Vi hade till en början hyresgäster i Femman och jag bodde i Fyran själv. Det var ganska dyrt och eftersom jag efter ett tag träffade Mark som bodde i Wimbledon där jag jobbade föll det sig naturligt att jag flyttade in hos Mark och hyrde ut även Fyran.  

Min nästa lägenhet var alltså som inneboende hos Mark i en Flatshare i Wimbledon Village med två andra killar, Paul och Leighton, även kallad Kommunalrådet i min dagbok. Det gick ganska hetsigt till i Wimbledon, av flera anledningar. Dels hade jag en enorm press på mig finansiellt eftersom jag betalade två lån (Flat 4 & 5) och en hyra (hos Mark). Jag hade viss inkomst från hyresgästerna men det täckte inte hela kostnaden.  

Sedan var Mark’s och mitt förhållande minst sagt ”colourful” i början. Vi hade många gräl som berodde på kulturskillnader. Sedan hade vi vanliga gräl som vilket par som helst har! Sedan grälade vi över våra flatmates. Jag och Paul gick inte så bra ihop och jag och Leighton gick DEFINITIVT inte ihop! Haha, ja det var tider det!! Jag skulle inte för mitt liv vilja tillbaka till den situationen! Inte roligt!! 

Det gick så hett till att sommaren 2003 flyttade jag ut och bodde tre månader i Morden hos en tjej som heter Sian. (Uttalas ”Sjaan”. Hon är från Merthyr Tydfil i Wales.) Vi kom bra överrens och hade ganska kul ihop. Under tiden ordnade Mark och jag upp vårt förhållande och kom tillslut fram till att vi nog gillade varandra ganska mycket och jag flyttade tillbaka in i Wimbledon mot att Paul flyttade ut. Det gjorde han – ända till Australien!  

Vi bodde inte så länge i Wimbledon efter det eftersom jag lyckades övertala Mark att vi skulle köpa ett eget hus. Med lite pengar från min lägenhet i Crystal Palace – vid det här tillfället hade Henrik och jag delat upp lägenheterna mellan oss så att jag ägde Femman och han Fyran – så kunde vi köpa huset vi bor i nu. Vi flyttade in Maj 2004, tre år sedan. 

Det är ett ex council house, ett litet tvåvåningsradhus med tre sovrum där uppe och ett stort vardagsrum och ett stort kök där nere. Uteplats, balkong och garage, couldn’t be better! Det låter kanske inte så mycket i en svensks öron, men med engelska mått är det ett väligt fint hus. I alla fall såhär nära London. Visst finns det hus nära London med tomt och garage, men de är hyfsat få och ganska dyra. Vi har verkligen haft tur med det här huset.  

Om jag kikar runt på mäklarsajter på nätet så hittar jag inget under £280k som är lika fint som vårt och då ligger de ändå betydligt längre ut från London. (Tilläggas bör att vårt är värt runt £225k så £280k är ett rejält skutt upp!) 

Jag antar att vi bor här minst ett par år till innan vi flyttar ut från London. Det är stort nog för att poppa ut en sprog och så länge de inte börjar skolan är vi lugna här. Det vore ju bäst om man kunde bo där man tänkte bo länge när de börjar skolan så de slipper byta. De börjar ju i och för sig när de är fem här så det är lite stressigare än i Sverige, men ändå.

Annonser