You are currently browsing the category archive for the ‘Jobb’ category.

Jag vill skriva om min chef, som jag kommer överrens bättre med nu, om lovely Charlotte som jag har såååå kul med på jobbet, om Kira som vi precis har anställt, bless her cotton socks, ingen erfarenhet men smart som en uggla, om AllaHjärtans Dags-balen som jag måste gå på i helgen och de fyra klänningarna som jag köpt för att ha, om hur jag och mamma spenderade bästa delen av helgen med att diskutera vilken av de fyra jag skulle välja.

Jag vill skriva om alla nutters som vi intervjuade, om fjädrarna i håret och urringning så djup att till och med jag hade svårt att slita blicken från the little puppies! 

Jag vill skriva om hur trevligt jag hade med Rosalyn idag när vi gick ut för en bit mat och lite vin, om hur kul jag hade i helgen med afrikafararna och hur jag dansade trots att jag aldrig dansar om jag inte blir tvingad. Om hur jag coachade Laura beträffande hennes karriär och hennes nya pojkvän. Om hur jag coachade Mike angående hans karriär och hur han ska komma dit han vill.

Men jag hinner inte. Jag har till och med satt mig på ”no-mail” på en av mailinglistorna jag är med på för jag HINNER inte helt enkelt. Jag kliver upp tidigt och tränar eller går till solariet, sen jobbar jag hårt hela dagen, kommer hem och sitter en halvtimme vid datorn medan jag äter en knäckemacka och sen stupar jag i säng. På helgerna är det antingen utflykt till Ramsgate med mamma och pappa, fest med the rallyers från Afrika, Valentine Ball och gud vet allt.

 Jag har hittat en ny favorit förresten, Amy Macdonald ”This is the life” THE best song ever.

And on that bombshell, as Jeremy Clarkson would have said….

Cheers and so long. Vi håller tummarna för en roligare, längre och intressantare text nästa gång. Sorry my darlings.

Ps, jag har accepterat ett bud på lägenheten förresten. Shamelessly low – £132k när den annonserades för £169k – men jag har inte så mycket val om jag vill sälja nu. Jag kan välja att lägga £25k på den och sälja för £35k mer men quite frankly, those £10k I’d make aren’t worth it. Jag säljer hellre lågt och blir av med den. Jag får tillräckligt för att betala min kurs, bröllopet och räkningen för taket. Och så lite till sparkontot. And that’s all I ask for. Really.

xx

Annonser

Bara en kort rad för att säga att nya jobbet går jättebra! Jag är fruktansvärt trött av att mangla in all information, (varför kan man inte koppla in ett memory stick i skallen och bara tanka över informationen?!) men jag kan se att så fort jag fått ”my feet under the desk” kommer det här verkligen vara ett toppenjobb. Me love!!

Tack för de positiva kommentarerna! 🙂

Idag jobbade jag min sista dag i Canary Wharf och på Måndag börjar jag nya jobbet! Jag tror det är första fredagskvällen som jag längtat till Måndag morgon! Jag mailade med Helen häromdan och hon sa ”Viv, I’m so pregnant, can’t WAIT for you to start and to take over!” Underbart!

Jag ska vara inne först vid 10 så det blir rejäl sovmorgon. Normalt går jag upp vid 06:00 på mornarna men på måndag kan jag gå upp 08:00. Can’t complain! Och framöver kommer jag gå upp runt 07:15 som standard, hur lyxigt som helst!

Min chef gick omkring hela dagen och sa att han skulle sakna mig och att det inte skulle vara detsamma på kontoret framöver. Bless him!

Han köpte ett par silveröghängen med diamanter till mig också. Jag fick en present från hela gänget på Next, men sen hade han köpt örhängena speciellt från honom. De är jättevackra och går bra till mina andra smycken.

Och Cherie, hon som tempar på min roll, hade köpt en ask lyxchoklad och ett armband på TopShop. Jag kommenterade igår att hon hade ett så snyggt armband och då gick hon iväg till TopShop och köpte ett till mig! Jag blev verkligen glatt överraskad!

Foluke, en annan sekreterare på jobbet gav mig också en present. Hon sa att även om jag inte hade slutat skulle hon gett mig en present eftersom hon ville tacka mig för all hjälp jag gett henne när hon var ny. Hon sa att jag verkligen ställt upp och varit till ovärderlig hjälp med alla hennes frågor. Det fick mig att känna mig rätt rutten eftersom jag alltid tyckt att hon var så jobbig när hon ringde. Jag visade aldrig något, men inom mig suckade jag alltid när jag såg hennes anknytning, 67310.

I vilket fall som helst, hon gav mig ett vackert halsband och armband som matchade i rosa och en liten fotoram, lagom för att ställa på skrivbordet. Väldigt omtänksamt!

Jag har också pratat med HR om Sally. Jag velade fram och tillbaka men tillslut bestämde jag mig för att prata med dem. Hon är trots allt en tredjedel skyldig till att jag slutar och det är inte rätt att hon ska få härja runt på kontoret som hon gör.

Grejen är också att hon är en attans bra sekreterare på alla andra sidor så det är synd att hon faller så platt på personlighetsfronten. Ur hennes utvecklingsperspektiv gör jag henne en jättetjänst. 🙂

Jag skrev ihop några punkter innan mötet och jag var noga med att skriva ordentliga och sakliga exempel och inte bara lösryckta meningar såsom ”She’s rude” Nedan är klipp från det jag skrev:

Notes for exit interview, Viv Lind

 

I am leaving the organisation for three reasons;

  • I want a new challenge as I’m slightly bored in my current position
  • My commute is quite long and tedious
  • I find Sally very difficult to work with. Had it not been for her I would have seriously reconsidered leaving.

I’d like to start by pointing out I think she is a very good PA from a manager’s point of view. She does most parts of her job very well and I feel it would be a shame if she was never given this feedback as it will help her do her role even better. If this part was improved she really would be a top PA.

 

My problem with her is that she ”licks upwards and kicks downwards”. (This is where HR needs to change the wording so it is in a suitable format and comes across the right way!) I don’t mind her knowing it’s coming from me. If it wasn’t for the fact that I know myself and that I can get carried way I would talk to her directly. It’s important for me that this is given to her as feedback so she can develop and grow, not as criticism.

 

My first issue is that she is quite rude in her attitude, how she speaks with people and she states the obvious without having a reason to do so.

 

For example recently she sent me an email which read;

  

Viv

 Can you please action this urgently – it is not showing in the diary as to who we are seeing and when and as you can imagine that does not help. Thanks  Sally 

 

Although she is using ”please” and ”thanks” I find her attitude a bit patronising. In this particular case, the three that were empty were empty because the candidates hadn’t picked their slots yet and the two that were set up had the internal names in the invite list so she could see from there who they were.

 

Another time when I handed her Andy’s holiday sheet she returned it once his boss had signed it with the words along the lines of;

 ”Make sure you put it in the diary and invite the SMT and his Managers and add who is deputising.”  

This is something I don’t need reminding of; I know how to do my job. If I continuously forgot things or didn’t perform I could understand if she said these things, but that’s not the case.

 

Likewise another time she asked me when I let her know for the purposes of the holiday sheet that I was going to have a day’s flexi leave if I had had any other days flexi that month? She went on by explaining that I’m only allowed one day’s flexi a month and I would have to take it as holiday otherwise.

 

Again, this is something I have known since starting at [The Company] , it’s not news to me and I find it patronising to be told the rules when I already know them.

 

These are a few examples and there are plenty more. If it over the months had been just these I wouldn’t mind, but it is constant and recurring.

 

She also acts as if the HoD PA’s have a dotted line into her which isn’t the case. (Unless it’s changed and I haven’t been told about it.) I often wonder who my boss really is as she certainly is acting like she is.

 

 

 

The things Sally does well are;

 

  • She’s very organised, never misses a beat.
  • She’s got a good personality (when it suits her!) and is very pleasant to be around.
  • She’s working very hard.
  • She’s got good processes and routines for staying on top of things.
  • She’s implemented a lot of good things to the department such as handover notes and regular secretary meetings.
  • She has got a lot of energy and doesn’t let small things slip between the chairs.
  • She’s got the right motivation; she knows who is her boss and she protects him well. (This can be frustrating at times for others, but from her point of view it really is the right thing to do. Never forget who’s your boss!)

Själva intervjun gick också bra och jag berättade saker som jag sa var off the record men att jag ville att de skulle veta om det så att de inte tog det som att Sally och jag hade en personality clash, för det är det inte. Det är flera av de andra sekreterarna (not to say all) som har problem med henne. Jag är också övertygad om att Sally och jag skulle vara jättebra kompisar om vi bodde grannar. Det är inte där skon klämmer.

Nåväl. Nu har jag slutat och jag hoppas att de ger henne mina synpunkter och säger att det är från mig så att hon vet. Jag poängterade att det var viktigt för mig, att hon vet att det är från mig och inte de andra. Det är också viktigt för mig att hon får veta att hon gör mycket bra, men att den här biten kan förbättras.

Imorgon ska jag sätta mig med collaget för ”My Vision” som Libby gav mig. Jag har köpt white foam boards och klister och nu ska jag bara leta bilder, ord och färger som beskriver min vision för 2008, 2009, 2010. Exciting!

Det slog mig häromdan att den här Life Coaching-iden är den första i sitt slag hos mig. När jag var yngre hade jag en väldigt negativ outlook, ”nej, det där kommer jag aldrig komma in på, det går inte. Jag kan inte.” Jag ville bli frisör, men så tänkte jag att jag kommer inte komma in på den linjen. Sen ville jag bli journalist, men samma där, jag kan inte. Det är bara ren tur att jag kommit dit jag kommit idag eftersom jag aldrig riktigt haft något mål, mer än att flytta till London. Jag sökte aldrig nåt, provade inte ens.

Men nu har jag bestämt mig för att bli egen företagare, utbilda mig till Life Coach och se om jag kan försörja mig på det. Går det inte så går det inte, men jag måste ju försöka i alla fall! Jag är väldigt exalterad över tanken att jobba med människor och förverkliga deras drömmar. Det måste vara ett av de bästa yrkena!

Nu ska jag lägga mig. Mark jobbar natt och jag är trött trött trött!

Det är julafton idag. Vi öppnade förvisso presenterna igår eftersom Mark nu jobbar nattskift så på sätt och vis känns det som om julen är över. Mamma har gått upp för att göra sig i ordning för kvällen, pappa tittar på Mr Bean och Mark är som sagt på jobbet. Jag har mest gjort ingenting idag vilket var välbehövligt.

Jag tog tag i brevet från advokaten med de extra frågorna från köparen av lägenheten i Crystal Palace imorse. Jag har förmodligen redan förlorat honom, men jag kan ju svara på frågorna i alla fall, man vet ju aldrig. Han hörde av sig till mäklaren och sa att han ville dra sänka sitt bud med ca 130 000 svenska kronor. En anings cheeky om du frågar mig. Särskilt som jag redan accepterat hans första bud som bara det var 130 000 under utgångspriset. Men det är köparens marknad här, det är bara så.

Jag har inte accepterat hans sänkta bud utan sagt att det är £160k eller inget. Om han drar sig ur så får jag väl se om jag hittar en annan köpare, alternativt behåller jag den till 2011. Då tar min tie in slut (dvs jag behöver inte betala £4000 i penalty för att jag löser in mitt lån tidigt) vi har tunnelbana och spårväg i Crystal Palace och det är ett år innan vi får de Olympiska Spelen till London. Priserna kommer förmodligen vara bättre då och jag tjänar mer på lägenheten.

Det hade dock varit trevligt att bli av med den nu. Jag är rätt trött på den och jag vill inte ha bekymret längre. Däremot tänker jag inte slänga iväg den bara sådär, och sannerligen inte ge bort den för ett skambud. Om det var en väninna som ville köpa den kunde jag acceptera ett lägre bud (Emma, du och John ska inte lägga ett bud? 🙂 )

Nästa problem med den är att nån gång nästa år behöver jag förmodligen punga ut ett antal tusen pund för freehold’et. I och med att jag kommer sitta på ett mammavik är frågan hur mycket mer pengar jag får låna av banken. Det kanske får bli Mark som får låna isåfall. Sen vill jag ha pengar till min Life Coaching kurs. Den kanske får vänta lite.

Nej, det bästa är om han trots allt köper den, för det pris vi kommit överrens om, det är klart. Det sätter många käppar i hjulet om han drar sig ur.

En annan huvudvärk just nu är kossan på jobbet. Jag har ju alltid sagt att det finns tre skäl till att jag sagt upp mig från jobbet; min resväg är alldeles för lång, jag är inte särskilt utmanad i mina arbetsuppgifter och sen har vi kossan. Hon som alltid lägger näsan i blöt och tycks tro att jag har en dotted line in till henne. Hon som mer eller mindre talar om för mig hur jag ska snyta mig när jag är snorig.

Hon är alltså PA till min chefs chef så rent tekniskt är hon i hierarkin över mig, men det betyder inte att jag rapporterar till henne eller att hon kan styra och ställa med mig som hon gör.

Jag lät mer eller mindre medvetet bli att berätta för henne att jag skulle ”jobba hemma” idag, det har ju inte hon med att göra. Hon har gjort ett litet schema över vilka som jobbar och vilka som är lediga, men i och med att jag jobbar hemma är jag ju inte ledig, alltså lät jag bli att berätta det för henne. Hon frågade vilka dagar vi skulle vara lediga, inte vilka dagar vi skulle vara out of the office. 😉

Jag sa till de andra tjejerna att nu blir det fyrverkerier den 27’e när jag kommer in igen. Hon kommer hoppa på mig direkt och fråga vart jag hållit hus den 24’e eftersom jag inte rapporterat att jag skulle vara borta.

Men icke, redan 10:15 imorse textade hon och frågade om jag tänkte komma in idag. Åååååååhhhhhhh det ska bli så skööööönt att slippa henne!!! Jag textade tillbaka efter långt övervägande. Jag vill verkligen drämma till och be henne dra dit pepparn växer, men man ska inte bränna sina broar. Jag svarade till slut ett återhållet ”As agreed in advance with my boss I’m working from home today.” Då svarade hon ”ok, was expecting you in. No worries.” Tack, kossa.

Igår när jag låg på soffan och Mark kom hem från jobbet hade han med sig en stor bukett rosa tulpaner. Han tittade menande på mig och jag tittade frågande tillbaka. Sedan sa han

-Happy Anniversary darling…! varpå jag slängde handen för munnen och utbrast ”FUCK!!!” Kanske inte det raraste, men det var vad som kom ut. Jag hade HEEEELT glömt bort att det var exakt ett år sedan han friade uppe på Tower 42!

Nå, jag ursäktar mig med att det ju i alla fall inte var vår bröllopsdag jag glömt, den har förvisso inte varit än, men ändå!

Jag har varit hemma igen med feber. Det känns så jäkla ruttet att vara hemma från jobbet nu när jag sagt upp mig och allt, men jag har inte mycket val, feber är liksom inget man kan strunta i. Jag var totalt däckad i Söndags, sen jobbade jag tio timmar (plus 3 timmars resväg) med feber och en igentäppt näsa och hostig hals i måndags.

När jag kom hem var jag totalt slut och ignorerade marsvinens välkomnande tjatter för mat och gick rakt in i duschen och sen la jag mig. Följande morgon, dvs igår var jag full med feber och kom med nöd och näppe ur sängen och ner till soffan. Jag mailade lite men annars var jag mest i horisontalläge.

Och idag har jag mest legat i soffan och tittat på tv, irriterat Mark som är hemma och försöker jobba och gosat med marsvinen.

Febern har gått ner så imorgon ska jag in till jobbet hade jag tänkt. Det är ganska mycket som måste fixas innan jag kan sluta med gott samvete så vare sig jag är frisk nog eller inte så måste jag åka in. Om jag kunde jobba tio timmar i måndags med feber borde jag kunna fixa 7 timmar med bara snorig näsa imorgon.

Mark och jag klädde granen igårkväll. När vi stod där mitt bland kulor, glitter och halmbockar frågade Mark om jag visste vart julgransljusen var, de flerfärgade. (Also known as ”the chav lights”) Han sa att han letat överallt men ingen lycka.

Nej, sa jag, de är ju i Nouakchott, hos Auberge Sahara. Vi gav dem till den franska ägarinnan som lagade kamelgryta till oss.

Jag får väl ta en sväng till Wimbledon imorgon och köpa nya. Vi har en ljusslinga från Henrik, men den är mer rosa än röd och känns inte så julig.

Annars har jag spenderat mestadelen av dagen med att fylla i alla papper för försäljningen av lägenheten i Crystal Palace. Fan vad jag HATAR att göra det. Alltså, jag är ju – om jag får säga det själv – fröken ”ordning på alla papper”. Jag har ett absurt noggrant arkiveringssystem, alla papper sparas i olika mappar beroende på vad det är för papper, lättåtkomliga och i ordning. Det är ju till och med mitt YRKE att hålla ordning på papper och dylikt.

Trots detta är det alltid ett helsike att fylla i de där formulären. Tex, lägenheten ligger i ett gammalt viktorianskt hus från 1870 som byggdes om till lägenheter 1979-1981. Då upprättades ett ”lease” som sen i kopior av kopior av kopior har lämnats över till nya ägare av de olika lägenheterna. Nu vill de att jag ska ge dem papper på byggnadstillståndet som måste ha begärts nån gång i slutet av 70-talet. Och så vill de veta när värmesystemet installerades. Tja, det kan ha skett när som helst från 1870 till när jag köpte den 2001. Hur ska jag veta det liksom?

Sen vill de veta om någon har rätt till att gå över en eventuell uppfart som jag eventuellt har? Den är iofs lätt; det finns ingen uppfart! De vill veta om det går vattenledningar till någon annans property under mitt hus. hur i hela fridens namn ska jag kunna veta det?! Eller om det går elektricitetsledningar eller gasledningar. Eller om mina elledningar eller gasledningar går under någon annans hus.

Och så vill de veta om det har varit några dispyter mellan Freeholder, Landlord, Management Company eller managing Agent. Eller om någon någonsin klagat på Freeholdern. Eller om någon klagat på andra hyresgäster. Eller om nån inte betalat sin service charge. Eller om nån inte betalat sin ground charge. När fasaden senast reparerades. Eller när mattorna i den kommunala hallen byttes. Eller när stuprören rensades sist. Eller när skorstenen rätades upp sist. ”Not to my knowledge/Unknown” var svaret på många frågor!

Jag fick som sagt jobbet som EA to CEO, subject to satisfactory references and health questionnaire. Men som min chef sa, om du lyckats komma in här (mitt nuvarande jobb) så kommer det inte vara några problem! Och det är sant, mitt jobb har tusen och ett papper som man måste fylla i och jag har ju inte gjort något knasigt sen jag började här så det ska nog gå bra. Och även om man har en disciplinary eller formal warning på sin employment record så får inte företaget ge en bad reference så de skulle förmodligen utesluta den uppgiften. Dvs, det är ok för mitt företag att enkom styrka uppgiften att jag varit anställd där, och inget mer. De måste inte uppge eventuella dispyter och liknande och de avhåller i det längsta från att göra det eftersom den anställde kan dra dem inför rätta om de gör det.

Själva intervjun kändes bra. (Och ja, jag fick ju jobbet så det VAR uppenbart en bra intervju!) Det var lite halvkonstigt först, sådär som när man träffar ett gammalt one night stand i en professionell situation. Jag har ju alltså träffat honom på dels Helen’s bröllop då jag och Mark satt vid samma bord som han och hans tjej (Helen sa att jag var den enda som hon litade på att sätta vid chefen!) och sen träffade jag honom även på Helen’s 30-årsskiva. Just på bröllopet hade vi jättekul och M (han har ett ganska ovanligt namn och jag väljer att inte skriva det eftersom han lätt skulle hitta min sida om han fick för sig att googla sitt eget namn. Därmed kallar jag honom bara M i dagboken) tyckte jättebra om Mark. Varje gång Helen har träffat mig har han alltid sagt ”Say hi to Mark from me!”

Men i alla fall, han sa när vi satt oss på hans kontor;

”It’s a bit weird, I have already met you, but not in this capacity…” han liksom lät meningen självdö och jag fyllde i;

”Yes, you’ve already seen me drunk!”

Det fungerade som ice breaker som tur var!

Han började intervjun med att berätta vad han är ute efter och hur han jobbar. Han sa att han är inte intresserad av att ställa frågor och kolla om jag kan göra jobbet, det förutsätter han att jag kan eftersom HR har gett mig en andra intervju, han vill bara kolla hur jag är som person och om vi kommer jobba bra ihop.

Han ställde frågor som

  • What are you looking for in this role, why are you interested?
  • Why are you leaving a permanent role to go to a maternity cover? (Fair point!)
  • What makes you laugh?
  • How do you maintain a professional atmosphere?
  • The EA is seen as ”she who must be obeyed” in the office, how does that make you feel?
  • You and I are one, I trust you to run my office completely as I am often out of the office and you deal with all my contacts such as MP’s, Lords, important business men and clients. Are you comfortable with that?
  • Where do you live? How do you travel in to Vauxhall? The reason I’m asking is that I rely heavily on my EA and I expect you to always be here and not let me down.

Han ställde en massa andra frågor också och jag ställde många motfrågor. Vi hade mer en konversation än en intervju, och det kändes bra. Vid ett tillfälle insåg jag att jag var på väg att upprepa mig och stannade tvärt och sa ”Hm, I think I am about to repeat myself, I stop here!” varpå han skrattade och sa ”Well, that’s a sign of self awareness which is very good!” 🙂

Jag frågade om han var approachable och han svarade på det länge och väl. Så långt att när han frågade ”Does that answer your question?” tittade jag dumt på honom och sa: ”What was the question?” Haha, snacka om ditzy blonde!

Jag var inne 45 minuter ungefär och sedan visade han mig runt i byggnaden, cafeet, styrelserummet, parkeringen och vilka avdelningar som sitter vart. När jag sedan ringde Helen sa hon att det var väldigt positivt, den andra kandidaten hade bara varit inne i 20 minuter och hade inte blivit visad runt alls.

Han sa också att jag svarat samma sak som Helen på frågan ”What makes you laugh?” (Little Britain!) vilket också är positivt eftersom han tycker väldigt bra om Helen och de jobbar bra ihop.

Följande morgon ringde min mobil och jag kände igen numret från Helen’s jobb och tryckte snabbt ”busy” och sen rusade jag iväg så fort Andy vände ryggen till och ringde upp dem. Marcia från personalavdelningen sa att de skulle vilja erbjuda mig jobbet ”subject to satisfactory references and healthchecks” och att jag fick den lön jag ville ha!

Helen berättade att hon kollat lite försiktigt med M innan om han var kunde tänka sig att betala mer för rätt kandidat, men han hade sagt nej, lönen är £xx per år och jag går inte över det. Men jag fick det jag begärde vilket var £1000 mer om året än vad tjänsten var annonserad för! Det är fortfarande £1000 under Helen’s lön, men det tycker jag inte är mer än rätt eftersom hon ju trots allt har en helt annan company knowledge än jag har.

Jag börjar den 7 Januari om allt går som det ska. Det trista är att jag har tagit för mycket semester och är återbetalningsskyldig av £960, närmare 13000 kronor. Det kommer dras av min sista lön vilket ju är en total bummer, men jag har inte mycket val. Jag ska fundera över hur jag ska göra med julledigheten och om jag kan stuva om lite och jobba ett par av dagarna för att få ner det lite.

Det där andra som jag har funderat på men som jag häromdan inte ville skriva om har mognat tillräckligt för att skrivas om här – jag har kommit på att jag vill utbilda mig till Life Coach och jobba extra utanför mitt 9-5 jobb med att coacha människor. Jag är realistisk, jag tror inte att det kommer bli en business som jag kan försörja mig på, men om jag kan komma till ett stadium där jag får in några extra pence då och då är det bra. Jag är väldigt intresserad av coaching och har under de senaste veckorna filat lite på det. Jag har ett par övningar från utbildningsdagar jag haft på jobbet och dessa dagar har lämnat mig hög som ett hus av diskussionerna vi haft och jag har verkligen känt att wow! Det här vill jag göra mer av!

Jag mailade en övning till EvaP (som hon översatte till svenska – se den på hennes blogg!) och när hon sa att hon gjort den fick jag verkligen en kick och det kändes så bra! Eller som när Mark och jag satt i soffan och diskuterade hans yrkesval och vad han verkligen vill göra i livet. Jag mår så bra av de diskussionerna och jag älskar övningar som ger en klarhet, fokus och som för en vidare i livet.

Det är ett av de största skälen till att jag valde att söka Helen’s jobb after all och inte go for the Project Management. Om jag tagit vägen som projektledare skulle jag behövt sätta av betydligt mer av min privata tid än jag behöver nu. Till en början kommer Helen’s jobb naturligtvis vara väldigt påfrestande och jag har inga visioner om att de första 6 månaderna ha särskilt mycket ledig tid. Dock kommer jag snabbare komma in i svängen och lära mig eftersom hennes jobb är bara en extension på vad jag redan gör och har gjort. Projektledning är ett helt nytt kapitel med helt nya erfarenheter och kunskaper som måste läras in.

För att få lite klarhet och vägledning bokade jag en tid med en Life Coach och träffade henne för första gången igår. Vi kom väldigt bra överrens och jag kom ut från mötet full of beans med massor av ideer och tankar.

Hon gav mig en första övning att göra ett collage av ”my vision”. Jag frågade om hon menade 2008 eller längre och hon svarade att det var helt upp till mig. Gör som du vill. Klipp ut bilder och ord ur tidningar, klista på blommor, tyger, vad helst som för dig representerar din vision av vart du vill komma, hur du vill ha det.

Hon gav mig även Wheel of Life som jag ska göra. Den känner jag mig inte lika exalterad över, men jag tror den också kan vara nyttig. Den går ut på att man gör en cirkel med olika ekrar, som ett cykelhjul. Sedan skriver man tex ”love life” ”family” ”work” ”hobbies” etc vid varje eker och så graderar man dem 0 – 10. Sedan drar man ett streck från varje gradering och får därigenom en visuell bild av hur ens liv är just nu. Från det kan man diskutera om man är nöjd med den fördelningen eller om man vill förändra det. Man kanske vill lägga mer tid på karriären, på en speciell hobby, på familjen osv.

Min plan är att någon gång under 2008 (beroende på hur nya jobbet ter sig) ska gå en ackrediterad Life Coach-utbildning och sedan börja coacha familj och vänner gratis. Jag måste ju först bygga upp en portfolio och få erfarenhet av olika ämnen som folk vill ha hjälp med.

Jag frågade henne om man behöver en psykologiutbildning men hon sa att man kan vara en utmärkt Life Coach utan det, men man kanske VILL ha psykologi i bagaget för att man är intresserad av det för sin egen skull. Jag tror att det skulle vara ganska bra och tanken är att om något år eller så kanske påbörja en degree hos Open University. Vi får se, inget är bestämt eller skrivet i sten. Jag är inte så förtjust i att plugga så den där psykologiutbildningen kanske får vänta länge…

Nu är det dags att gå ut i köket och börja laga mat, Mark jobbar och han brukar alltid uppskatta om maten är klar när han kommer hem. Igår när jag kom hem hade han lagat och det var bara att sätta sig för mig i princip och det var sååå skönt! Jag förstår varför han älskar att jag har lagat mat tills när han kommer hem, det är guld! 🙂

Jag fick jobbet!!!Hurra!! Tack alla for er positiva energi, tummar och tar! Min chef sa att han var devastated for sin egen skull men chuffed for min!

Nu ska jag bara fixa eftertradare, se till att allt ar i ordning och fardigt att lamnas over. 🙂 Tjoho!!

Jag vet inte vad jag gjort, men något måste det vara. Igår drogs jag iväg till Hyde Park för ICE SKATING! Alltså, jag är uppvuxen med skridskoåkning på gympan vareviga vinter, I don’t want to skate if I can avoid it thank you very much.

Nå, det var en trevlig eftermiddag/kväll ändå eftersom sällskapet var trevligt. Det var Mark, Dan & George, Lisa, Marcus, Lesley och Phil. Alla utom jag jobbar inom Ambulanskåren.

När jag drog på mig skridskorna flödade alla minnen över mig som en våg. Svettiga omklädningsrum, kalla, röda, snoriga näsor, halka omkring utanför rinken för att skridskoskydden är så hala, försöka snöra på sig de där jävlarna, för att sen med stelfrusna fingrar försöka få AV sig skiten! Onda vader och ömma knän. Nej, jag klarar mig väldigt bra utan skridskoåkning.

Efteråt drack vi mulled wine som smakade som varm rödvinsvinäger. Jag avböjde artigt ett glas och förklarade att eftersom jag var mer eller mindre uppvuxen på glögg har jag blivit ganska kräsen.. Haha!

Vi åt middag på Hard Rock Cafe och hade jättekul. Lisa, Marcus och Phil åkte hem tidigare men vi andra stannade ute länge och det var längesen jag hade så kul. Enda smolket i bägaren var att jag skulle upp tidigt, men det blir så ibland. I och med Mark’s jobb har vi ibland ”helg” på en måndag. Och vid andra tillfällen får han offra sig och ha ”helg” när det faktiskt är helg fastän han ska upp tidigt nästa morgon.

Annars så har jag varit på intervju för Helen’s jobb, after all. Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag VERKLIGEN vill göra och ett par grejer har jag kommit fram till;

  • Jag vill inte stanna alltför länge på mitt nuvarande jobb eftersom det tar så fruktansvärt lång tid att pendla. Jag är inte intresserad av att spendera 3 timmar om dagen med att knuffas med andra människor.
  • Skälet till varför jag trivs så bra är min chef. Om jag inte jobbar för honom, then why stay?
  • Om jag stannar och jobbar mig upp till projektledare måste jag stanna minst 2 år för att få tillräckligt med erfarenhet innan jag kan söka annat.

Mmm. Jag vet inte. Det är ett himla bra erbjudande jag har framför mig, men frågan är om det verkligen är vad jag vill. Jag är trött på min nuvarande tjänst och innan jag pratade med Andy var det ideala en ny PA-roll som liknade mitt gamla jobb, dvs för en CEO eller liknande. Man får göra roligare grejer helt enkelt.

Sen har jag en annan plan i bakhuvudet som jag inte riktigt ar redo att berätta om här, men det kommer nog snart. Det måste få mogna lite till först. Grejen är att den passar bättre med Helen’s jobb än med Projektledarjobbet. 🙂

Så… Helen’s jobb ja. Jag mailade Helen i måndags förra veckan och frågade vart de var i processen att hitta vikarie till henne. Hon ringde och frågade om jag kunde skicka henne mitt CV. Sure, sagt och gjort. Personalavdelningen blev eld och lågor över mitt CV och jag blev inbjuden till intervju i Fredags.

Vi har casual Fridays på jobbet så jag fick vara lite klurig för att få ihop allt. Jag var ju tvungen att ha kjol och kavaj på mig för intervjun men om jag hade kommit in i en skirt suit hade min chef fattat misstanke. Jag kom in i jeans, blus och en svart kavaj och sen hade jag med mig kjolen, pärlhalsband och pärlörhängen i handväskan. Jag lånade Angelas väska så att jag fick plats med jeansen efter att jag bytt om i Dorothy Perkins omklädningsrum och sen begav jag mig till Vauxhall.

Först fick jag göra ett Word 2000 test vilket gick katastrofalt dåligt, 62%! Jag skyller det på flera saker; dels är word min svagaste punkt inom officepaketet. Jag är jättebra på excel, powerpoint och outlook, men word har jag aldrig brytt mig om att skaffa mig advanced skills inom. Jag hanterar saker som graphics, mail merge, styles, headers & footers, index tables etc men jag vet inte alltid vad alla dialogrutor heter. Frågorna var tex ”under which tab do you find the mail merge?” även om jag fixar att göra en mail merge så kan jag inte på rak arm säga om den ligger under tools eller format.

Oh well. Sedan fick jag göra ett proof reading test där jag skulle läsa igenom en text och rätta stavfelen. Hyfsat enkelt. Jag vet inte om jag hade alla rätt men jag tror att jag såg de flesta stavfelen och rättade dem korrekt. Stavning har aldrig varit något större problem för mig.

Sedan fick jag göra ett prioriteringstest. Prioriteringstest är oftast rätt logiska, det gäller bara att man inte stressar utan läser igenom allt. Det här hade parametrar som ”Du lämnade kontoret tidigt på Fredagen med en förkylning. Du vet att CEO’n har ett möte på Måndag morgon 09:30, men du vet inte med vem eller vart. När du kommer in har du flera saker som måste åtgärdas. CEO’n har lämnt meddelanden, du har emails och voicemails att besvara. Du får reda på att mötet är internt med två direktörer och åtta support staff. På kontoret finns en annan PA, HR Officer och Business Support Director. Normalt är det runt 15 på kontoret vid den här tiden men eftersom Northern Line är suspended är det bara ni. (Surprise surprise att Northern Line är suspended! De har verkligen gjort testet genuint!) Chefen har sagt att han kommer inte in förrän några minuter före 9.30 eftersom han har ett privat möte på morgonen. När du kommer in har du följande uppgifter som behöver åtgärdas;

1. En lapp från chefen som säger att han behöver följande två paragrafer typed up, printed, signed and ten photocopies for the meeting. There are about three, four words you cannot read, however hard you try. 

2. En annan lapp från chefen att följade dokument pa 30 sidor behöver kopieras i 10 ex till mötet 9.30. Och kopiatorn har jammat ihop. En tekniker tar 4 timmar för att komma ut. Det finns en fax som kan kopiera, men den ar långsam. Kopiorna behövs till mötet, men inte för diskussion utan bara som handouts.

3. Ett meddelande pa din voice mail från chefen som säger att du måste boka Restaurant Bellevue till 1pm eftersom hans lunch appointment är vegan. Restaurant Bellevue är alltid fullbokade och det är svart att komma genom till dem på telefon.

4. Ett email from the PA to the Chairman asking if the CEO can attend a meeting with Joe Bloggs at 09:30 on Monday morning. She doesn’t give you a title of the meeting, you don’t know who Joe Bloggs is and she is not picking up her phone. Her email is marked ”!”.

5. A voicemail from a client asking if the CEO can see him for the Board meeting in two weeks time. From memory you think his diary is pretty clear.

6. A note from the CEO saying his PC froze on Friday and he can’t get in. Can you please log it with IT. You do have his log in details but he’s locked your keys to where you keep those details in his office.

7. A voice mail from the CEO’s partner saying ”Please call me as soon as you get this.” It was left at 08:53.

What do you do? 🙂

Det kan låta kaotiskt vid första genomläsningen men så länge de ger en tillräckligt med tid är det lugnt.

Jag kom på flera dagar senare att jag missat en grej – om det nu är förseningar på Northern Line, kommer de där personerna som skulle vara på 09:30-mötet hinna in i tid? Nej, förmodligen inte så det mötet kan vi boka om. Dock tror jag inte att det var så de tänkte när de satte ihop övningen. Jag tror att biten om Northern Line är bara där för att förklara varför det bara är jag och tre andra på kontoret, ie, inte så många andra att be om hjälp av.

Anyway. Efter det var det dags för intervju. Det kändes som om det gick bra, jag fick genast en bra känsla och kvinnan från personalavldeningen var väldigt trevlig. Det var lite konstigt att vara formell med Helen dock…!

”Vivi, this is Helen Oliver, the current Executive Assistant to the CEO.”

”Hi Helen, pleased to meet you!”

”Hi Vivi, pleased to meet you too!”

Haha!

Jag har inte pratat med Helen mer än några få ord sen intervjun, men hon textade och sa att jag varit en av de starkaste kandidaterna. Två har de valt ut för att träffa Mohni och jag är alltså en av dem. Imorgon klockan 17:00 UK time (dvs 18:00 svensk tid) får ni hålla tummarna för mig!

Nu ska jag sova. Jag ska ladda upp min ipod igen (den dör hela tiden så jag gjorde en factory restore. Nu gäller det bara att ladda upp all musik och ljudböcker! Phew!)

Först måste jag bara berätta hur bra min chef är. Jag kom in dan efter jag skrivit förra texten (den om att jag var orolig över att de gett mig för mycket för snabbt) och när han frågade hur jag mådde sa jag som det var, att jag tänkt till över natten och att jag var orolig över det här nya ansvaret som de gett mig i kombination med min operation och att jag VILLE att det skulle gå men oh dear what if it doesn’t och tänk om jag inte kan läsa efter operationen?

Han tittade på mig och sa på sin härliga skottska dialekt ”Don’t worry Viv, we won’t let you fail. You’ll be fine, I promise. You take on whatever you can and everyone is around you for the bits you can’t take just yet. You’re not on your own, you’ll be fine. Smile!!”

Ahh, det kändes skönt att höra!

Och så har jag världens bästa föräldrar. De åkte imorse och vi sa alla att vi har gjort mycket roligt den här vistelsen. Förutom att pappa byggde grindar till oss och stadgade upp staketet så har vi varit på Vertigo42 och firat pappa (hans 60-årsdag) Mark och pappa åkte på MPH show i Earl’s Court, vi har ätit på Harvester, firat Guy Fawkes och hälsat på massor av djur på en bondgård som hade massor med aktiviteter.

Bonfire night var väldigt lyckat faktiskt. Vi åkte Ghost train och för att vara en ”hopfällbar” Fun Fair var det ett väldigt bra Ghost Train. Jag var imponerad! Sedan åkte vi en travel simulator och mamma och jag skrattade för hela kapseln! Skitkul!

Idag åkte vi över till Bobtails Rescue och pratade med dem om att vara foster family för marsvin. Om de får in för många så att de inte kan ta hand om alla så ringer de oss och vi tar hand om dem i ett par veckor eller så tills de har rum igen. De ska komma över till oss och kontrollera hur vi bor och att vi har tillräckligt med kunskap om marsvin för att vara trustworthy och sedan ger de oss ett par burar så att vi är redo för när de får in ett gäng.

Hon berättade att ett par tre gånger om året får de ett samtal från RSPCA att de har gjort en räd och de har typ 70 marsvin som behöver nytt hem. Det är då fosterfamiljer kommer in i bilden. Bobtails har alltid runt 100 marsvin och kaniner som de hittar nytt hem åt.

Man kan fråga sig hur någon kan ha 70 marsvin men det handlar oftast om att någon låter dem föröka sig och sen är det kört såvida de inte särar på hanarna och honorna. Det tar inte lång tid innan du har en hel hjord och allt blir för mycket.

Anyway. Nu är det Top Gear och jag ska nog gå och hämta en av våra små skrotnissar för lite gos.

Jag hade möte idag med min chef, Sally och Dave om vad som är nästa steg för mig. (Sally är chef över alla projektledare och Dave är min mentor)

Jag vet inte om jag är nöjd eller inte med utkomsten. Eller, jo, alltså jag är nöjd, men i och med min kommande ögonoperation, semester och First Aid-kurs som jag har inbokat har jag inte särskilt mycket tid övers, och de har bett mig stanna i min nuvarande roll och samtidigt ta på mig ansvaret för ett litet projekt. Så jag ska lära mig allt, utan tidigare erfarenhet av projektledning alls, samtidigt som jag ska sköta mitt vanliga jobb och jag har knappt en enda hel vecka på jobbet utan att jag är ledig eller på kurs en eller flera dagar…

Det projekt de har gett mig är inte ett fulltidsjobb utan tar väl upp kanske 3 arbetsdagar. Men det lämnar bara två dagar att sköta mitt jobb som jag vanligtvis sprider ut över fem dagar. Visst, jag kan effektivisera det jag gör, jag skulle tex få allt jobb gjort mellan 10 – 16, men att ge upp tre hela dagar, det är det värre med.

Jag sa till min chef att vi kanske skulle kunna skala bort lite annat ur min roll som egentligen inte är nödvändigt, och det höll han med om. Men sen när jag tog upp ett par saker som jag själv anser vara onödiga eftersom de liksom inte ger så mycket men de tar enormt mycket tid från mig sa han nej, det är viktiga saker som vi måste ha kvar. Jamen tack!! Och sen kom det gamla vanliga ”can you print this” vilket han ju lika gärna kunde ha gjort själv. Han vet väl hur printknappen funkar?

Nej, jag ska inte klaga. Jag får ju en enorm chans att lära mig något nytt, och det är klart att det kostar i energi och insats från mig. Jag tror att jag är besviken över att de lägger det på mig utan att ta bort något och att det clashar med ögonoperation, first aidkurs och diverse semesterdagar. Jag känner att jag inte riktigt kan säga nej, jag har ju bett om det här, då kan jag ju inte komma och säga ”nej det blir för mycket jobb!” Inte riktigt rätt inställning, eller hur!

Jag ska prata med Iain imorgon. Det här han som har hand om det här området som jag ska ta över och jag ska se vad för timeframes vi pratar om.

Jag hade även min Q3 review tidigare på dagen och han sa att han är mer än nöjd med min insats och allt var frid och fröjd. Enda smolket i bägaren var att han sa att jag måste jobba på mina relationships med de andra sekreterarna. Well, det är ju en speciell PA han menar och jag tycker det är riktigt risigt av honom att säga så. Det är inte mig det är fel på, det är henne! Hur kommer det sig att fyra av fyra sekreterare som jobbar kring henne inte tål henne?! Visst, it takes two to tango, men ibland går inte vågskålarna jämnt upp.

När han sa det bestämde jag mig för att berätta om Helen’s jobb. Jag sa att jag hade ett erbjudande som EA to CEO och vilken lön det var (£7000 mer om året än vad jag är på idag) och att hade inte min chef gett mig det här erbjudandet hade jag slutat. Han fick ett helt annat ansiktsuttryck när jag sa ”I would leave, without hesitation, because of her. You’ve given me an opportunity that takes me out of her close proximity which means I will stay. If you hadn’t, I would leave.”

När Mark låg i soffan och tittade på Top Gear igår gav jag honom en fotmassage med varma våta handdukar. Jag kokade vatten och hällde i en skål och sen doppade jag en liten ansiktshandduk i vattnet, vred ur och virade runt hans fot och masserade. Efter att ha upprepat det ett par gånger tog jag andra foten och sen smorde jag in fossingarna med fotcreme. Han var en mycket lycklig man efter det! 🙂

Jag är verkligen exalterad över mina nya prospects att gå över till projektledning. Jag har köpt en bok som heter ”Fundamentals of Project Management” och det jag hittills läst gör mig än mer taggad. Det känns verkligen rätt! Mötet vi skulle haft idag där vi gick igenom i lite mer detalj vad nästa steg är blev tyvärr uppskjutet till Onsdag. Jag har egentligen ingen brådska eftersom jag inte kan göra så mycket före jul, men lite trist är det ändå.

Snacka om ketchupeffekten! Nu händer allt på en gång!

Jag har till att börja med sålt min lägenhet! Jag fick ett lågt bud på £150k som jag lyckades driva upp till £160k, mycket nöjd, särskilt som den annonserades för £170k. Sedan kom jag på att man ju betalar 40% capital gains tax på investeringsobjekt… Ouch! Helt plötsligt såg jag hela min vinst flyga sin kos. Bye bye!

Jag började genast fila på om man skulle skaffa sig ett off shore konto på Jersey skatteparadiset och mailade min egen business analyst Mary för råd. Hon mailade tillbaka med en artikel med information om den nya budgeten som släpptes idag; de slashar capital gains tax ner till 18%!! Crikey! How good is that?!

Problemet är bara att jag får inte exchange contracts före 6 April 2008. Fast, med tanke på hur lång tid det tar att sälja en lägenhet här blir det nog inga problem. Jag fick budet på Henrik’s lägenhet nånstans i Oktober och vi bytte kontrakt i April följande år så det är inte ovanligt att det tar 6 månader. Mäklaren sa också att vi kan ju dra ut litegrann på det om det skulle behövas…!

(Som en parentes kan jag här nämna att jag pratade med Priscilla idag och hon sa att Henrik’s kung fu-bilder som sitter utanför hennes lägenhet ska få sitta kvar. Hon sa att även om de målar om så ska hon sätta tillbaka dem. De hör hemma där, Henrik’s legacy liksom. Bless her!)

Sedan tog jag mod till mig och pratade med min chef om att jag är uttråkad. Mitt problem är att jag inte ser hur min roll kan utökas och han höll faktiskt med om det. Han förstod precis vad jag menade när jag sa att det jag saknar från min förra roll är att boka möten med andra CEO’s, göra research för att min CEO ska köpa ett annat företag, boka möten med viktiga City bankers och liknande.

Jag bokade också mycket resor och det var ofta komplexa itineraries såsom Heathrow till Paris, möte och sen vidare samma kväll till Frankfurt för två nätter, sedan över atlanten till New York, ner till Dallas för tre dagar där han var tvungen att ha ett conference call till London och då fick man trixa lite i och med tidsskillnaden och sedan tillbaka till London för att inte missa mötet med so and so.

Sen mitt i kom han på att han måste till Dublin för att hans son fyllde år också så då fick man pula om hälften av resorna. Sen skulle hotell bokas och transfer fixas.

Det var med andra ord ofta ganska involverat medan nu sitter jag och bokar möten mellan tre personer som alla sitter med fyra meters avstånd mellan deras skrivbord. Det är inte samma utmaning, helt enkelt. Och vi kan ju inte börja skicka Andy till Indien bara för att jag vill boka resor… 🙂

Anyway, I’m digressing. Jag pratade med honom och han sa att jag skulle kanske fundera över projektledning i alla fall. Sist vi hade utvecklingssamtal nämnde jag det och han var helt på, men jag höll tillbaka och menade att jag trivs egentligen som PA. Och det GÖR jag, men inte i just den här rollen… Jag gillar dock Andy och jag gillar mitt jobb, det är bra betalt och bra förmåner som jag så många gånger förr pratat om så jag stannar gärna.

Han sa att jag skulle boka mig en kurs i Project Management Overview för att få en översiktsbild av vad jobbet innebär och sedan prata med Sally W och Dave. Han sa att han var övertygad om att jag skulle bli en bra PM och att han sponsrar mig hela vägen, även om det innebär att jag inte jobbar för honom. Yay! Han sa att en PM’s främsta skills är planning, organising and social skills och dessa tre besitter jag ju från min tid som Assistent. Han sa att han gärna pushar mig eftersom hans erfarenhet är att de bästa projektledarna är före detta PA’s eftersom de har stenkoll på läget och de är drivande.

Jag har nu bokat en kurs hos Parity (!) för den 7 November och jag har pratat med Sally W och Dave. Sally föreslog att jag skulle prata med Leanne som jobbar i Project Management Office. Hon ska sluta och föreslog att jag skulle söka hennes jobb som Project Office Analyst, men jag är inte så säker. Hennes jobb lät inte lika kul som PM. Vi får se, det är ett alternativ i alla fall.

Leanne jobbade förut som sekreterare och tog sedan ett skutt in till System Development och sedan över till Business Analysis och hon sa också att jag skulle passa som PM, återigen drawing on the skills gained as a PA. Det var skönt att prata med någon som har samma bakgrund som jag, dvs i en sekreterarroll. Jag ska också träffa Iain som nu jobbar som PM efter att ha tagit steget från Developer. Han är väldigt trevlig och jag ser fram emot att prata med honom.

Alla har varit väldigt supportive och efter att Leanne lämnade Prince II manualen på mitt skrivbord har folk frågat om jag ska gå den kursen och kommit med alla möjliga olika erbjudanden om att hjälpa mig. Jag blir nästan tårögd över all hjälp som finns bara man frågar!

Dave var också bra att prata med. Han kikade på kursen jag valt ”godkände” den och sa att den var ett bra första val. Han sa att vi kunde sitta ner och gå igenom the basics innan kursen så att jag inte är helt nollställd. Han sa också att han skulle hålla ögonen öppna för om det var något litet projekt jag kunde hjälpa till med och skugga projektledaren så att jag fick en insikt i hur vi jobbar på mitt jobb. Hans projekt tar slut i November och sen får vi se vad han gör efter det. Beroende på vad för storlek det är på hans nästa projekt så ska vi se om det är något jag kan vara med på där.

Efter det sa vi att jag kan gå en kurs i Prince II vilket är den methodology vi använder på jobbet och sen ta steget över till en projektledarroll och lämna min gamla tjänst. Coolt!!

Det känns som en jättechans att få dessa kurser betalda av jobbet och även den support och det stöd jag kommer få för att ta klivet. För visst känns det läskigt. Jag har aldrig riktigt haft någon insikt i projektledning och aldrig riktigt brytt mig eftersom jag alltid trott att det handlar om mer detaljkunskap. Nu börjar jag inse att jag ju idag inte förstår allt jag jobbar med men det stoppar inte mig, jag kan fortfarande facilitate meetings, pull together reports och organisera jobbet.

Helen’s jobb finns fortfarande i bakgrunden men det har helt klart bleknat nu. Frågan är om jag ens orkar söka? Jo, det ska jag, bara för att se vad det är och se om de är intresserade. Jag gillar ju trots allt att jobba som assistent och hennes jobb är betydligt mer intressant än min nuvarande roll. Vi får se helt enkelt.

Men, OM jag får Helen’s jobb, vad är ert råd, ta det eller stanna där jag är och köra hårt för att bli Projektledare?

Helen’s jobb är alltså ett mammavick men som jag är hyfsat säker på blir fast. Det är betydligt högre titel och betydligt mer pengar. (6,800 kronor mer i månaden före skatt) Sämre förmåner förvisso. Viktigt om jag skulle bli gravid. Inte för att vi försöker, men det lär väl komma så fort Mark kommer över sin rädsla över bebisar. Det ligger också bättre till ur pendelsynpunkt och är ett mindre företag så alla känner alla på ett annat sätt än här.

Nackdelar är att jag missar min bonus. (Vilken jag hoppas blir hyfsat substantiell eftersom min chef har hintat om det.) Sen är det ju alla förmånerna då… In house restaurang som serverar supergod mat till vrakpriser, pension, 35 dagar semester och privat sjukvård för att nämna några. Och så chansen att ta steget till projektledare, om jag fixar det. Gör jag det?

Min chef var tillbaka på kontoret idag efter konferens i Barcelona. (Hans plan var försenat med en timme och 40 minuter. Oh dear! My heart bleeds! 😉 Det var rätt nice att ha honom tillbaka faktiskt. Han är rolig och han är trevligt sällskap. Sen ger han mig ju jobb vilket gör tristessen aningens lättare att uthärda. Även om det är trista grejer så är det åtminstone något!

Vid lunch muttrade han nåt om att han var sugen på choklad och vände sig mot mig som att fråga om jag hade nåt. Det hade jag inte men jag erbjöd honom en av mina äckliga cereal bars som ligger och skramlar i en av lådorna.

– Thanks but no thanks Viv!
– No, I know, it’s not really chocolate, is it.
– No, I ask for chocolate and you offer me rubbish! Bah! I say. You can’t get the staff nowadays!
– I suppose I could offer to go down and get you something from 2nd floor… but I don’t.
– Charming!!!
– Seriously though, do you want me to get you anything?
– No! Don’t worry, I’m fine.

Senare under dagen fortsatte han prata om att han ville ha choklad och jag ignorerade honom totalt. Well, nästan ignorerade honom. Vid ett tillfälle sa jag att han behövde gå ner i vikt ändå så han skulle tacka mig som inte gick ner och köpte något åt honom.

Sedan såg jag att Jonathan hade köpt in choklad till sitt team så jag tog tillfället i akt och snodde tre mini milky way och gick tillbaka till min chef. Jag la dem på hans skrivbord och sa, ”Will you write the monthly report if I give you these?” Haha, det kan inte vara lätt att ha mig som PA!

Lena har åkt nu och hon textade just och sa att hon landat ok och kommit hem till Nynäs. Hon glömde att ge Mark nyckeln dock, men det var nästan bra eftersom det betyder att Mamma och Pappa har nyckel när de kommer så behöver vi inte tänka på att vara hemma när de kommer. Vi måste komma ihåg att ge dem koden till larmet bara…Mark glömde att Lena inte hade den och larmade häromdan. Lena ringde mig på mobilen med larmet tjutande i bakgrunden och jag satt på tåget så det klippte och jag hörde knappt vad hon sa och hon hörde mig än mindre. Oh well, hon fick tyst på det i alla fall.

Mark jobbar ikväll. Han skulle egentligen sluta 22:00 men de ska jobba över så att de får lite extra pengar. Vilket ju naturligtvis är bra men jag saknar honom lite. Det är trevligt med en kväll för mig själv men det ultimata är om han kommer hem runt midnatt. Jag gillar inte att sova själv.

Vi har bokat in Lördagen den 13 Oktober för klättring med Tony och Lisa förresten. En kille på jobbet ska följa med också så vi blir fem personer. Lisa är ju som bekant Mark’s crewmate och Tony är hennes fiance. Han är utbildad klätterinstruktör så det blir väldigt billigt att göra det på det här sättet. Mark hjälper honom mycket med sin motorcykel så det är lite tjänster och gentjänster. Sånt gillar jag. All for one and one for all typ. Eller alla efter sin förmåga kanske det heter på svenska.

Min chef raderade ett gäng möten som jag organiserat häromdan. Av misstag, skall väl tilläggas, men ändå. Två timmars jobb, pouf! Gone. Det gick fortare andra gången jag gjorde dem så jag behövde åtminstone inte spendera ytterligare två timmar på det tack och lov.

Nu har jag delvis tagit bort hans tillgång till sin egen kalender. Han kan ju uppenbarligen inte hantera den! 🙂

Lena har kommit och bor hos oss en vecka nu. Hon landade i Måndags och stannar till Fredag. Ikväll är det Darren Hayes koncert på Royal Albert Hall och Lena är laddad till tusen!

 Annars är det inte mycket att rapportera. Jag är fasligt uttråkad på jobbet och vill inget annat än att gå hem. Jag har blivit ombedd att ta hand om en av min chef’s direct report tills hon hittar permanent support och det vore väl ok om det inte var så otroligt hjärndöda grejer hon ber om. ”Kan du printa de här dokumenten?” Ohhh, now, let me see, it’s quite challenging but I think I might manage… Alltså, missförstå mig inte, jag printar gärna dokument till min chef och henne, om det nu är det de vill ha, men jag vill gärna göra något annat också som kräver lite mer hjärnkapacitet. Jag måste verkligen byta jobb snart.

Alla inlägg känns så trista nuförtiden. Jag har sällan något roligt att skriva om känns det som. Alternativt så orkar eller hinner jag inte när det roliga händer.

Nåväl, i väntan på roliga saker får jag väl skriva om det som trots allt sker.

I Fredags hade vi en away day med jobbet på Marriott Hotel i Canary Wharf. De är väldigt bra för sådant, nära till jobbet så alla hittar och jobaholics kan kila över på lunchen till kontoret och kolla mailen. De har också otroligt bra mat där och deras konferensrum är jättetjusiga. Jag var där vid sju på morgonen för att hjälpa till att bära ner kartonger till hotellet och hälsa folk välkomna.

Jag gillar den biten; att vara värdinna och visa folk tillrätta. Det påminner mig om mitt jobb på Parity. Jag pratade med Lesley om det och hon sa ”yes, it reminds you of when you had a proper job and actually DID something…” Ja, hon har helt rätt. Det är skrämmande hur lite jag anstränger mig idag på jobbet. Det är verkligen inte särskilt utmanande längre.

Helen mailade och sa att hon går på mammaledighet den 10 januari… Det betyder att jag förmodligen skulle börja direkt efter jul om allt går i lås och jag får jobbet. De kommer förmodligen intervjua i slutet av Oktober eller början av November. Calm calm, den som väntar på något gott…

Jag fick ytterligare ett mail från Sally som jag noterade i min ”att prata med henne om när jag slutar folder”. Min chef mailade henne och mig för att säga att han har bokat semester för veckan som börjar 19 November. Han cc’ade mig så att jag kunde skriva in det i hans kalender och fixa det administrativa. Han bad mig inte om det eftersom han vet att jag vet vad som behöver göras. Vad tror ni Sally gjorde? Mailade tillbaka och sa att jag skulle skriva in det i kalendern, skicka ut en inbjudan till alla i Senior Management Team så att de hade det i sina kalendrar och sedan fylla i Andy’s holiday sheet och komma över med så att hans chef kunde godkänna det.

Förlåt, men tror hon verkligen att jag inte vet detta? Snälla, det där är bread and butter daily grind för mig. Jag blir så trött.

Anyway. Efter dagen på Mariott Hotel var jag lagom trött och grinig och bad Mark komma och möta mig vid bussen. Jag hade missat tåget i Wimbledon så jag tog buss 93 till Harvester och bad alltså Mark möta mig där. Bussen fastnade i trafiken och Mark textade och sa att han gick in till Harvester för en swift one och att jag skulle möta honom där.

När jag kom in stod ett glas kallt vitt vin på bordet vid den tomma stolen och jag blev genast gladare. Jag sippade mitt vin medan jag beklagade mig för Mark över jobbet och han berättade om sin dag. Vi hade rätt trevligt så vi tog en till innan vi gick hem, lagom glada och på gott humör.

Det var trevligt att gå ut och dricka med Mark faktiskt. Vi går ut och äter hyfsat ofta men det är sällan vi går ut för en drink och särskilt inte på vår local Harvester.

På lördagen åkte Mark ner till Paul i Farnham och gick på koncert och sov över där. Rätt trevligt med en lördagskväll för mig själv. Jag saknar honom när jag ska sova, men det är skönt att vara själv under kvällen.

På söndagen träffade vi Dan & George som just har förlovat sig. Dan berättade för mig ages ago, till och med innan han berättat för sin mamma att han skulle göra det! Hon sa naturligtvis ja och allt var happy & hunkydory och vi åkte ner till Wotton Hatch i Surrey för Sunday Roast. Väldigt trevligt faktiskt. Efter lunchen tog vi en promenad på nästan två timmar över fälten och ängarna. Strålande sol och jättefint väder. Jag kände en analkande förkylning och senare på kvällen var jag helt däckad och stannade således hemma igår.

Jag var på jobbet i morse men gick hem tidigt. Vi har en management away day imorgon (igen!) och jag hade ett par grejer som jag var tvungen att fixa med så var tvungen att åka in.

Jag har köpt en ny väckarklocka förresten, en sån där som simulerar en soluppgång. (http://www.bodykind.com/productdetails/CatIDx67/ProdIDx1075/sunrise-system-srs-250-sunrise-alarm-clock-1x.htm) Man tänder lampan på kvällen och när man sätter på alarmet aktiverar man också solnedgången. Man kan ställa den på 15, 30, 45, 60 och 90 minuter lång ”solnedgång” och när tiden är nådd är lampan helt släckt. Sedan går den igång för nästa morgon och när tiden man ställt in för ”vakna” är nådd är lampan helt tänd och lyser starkt. Det är en 60 watt så den ger bra med ljus ifrån sig! Den har även en mp3 funktion och man fick med ett kort med ”natural” sounds som fågelsång och regnskog. Mycket avslappnande att vakna till. Ja, inte för Mark då som när han hörde ”forest sounds” där man bland annat hör ett får som bräker i bakgrunden direkt tänkte ”oh no, one of the sheep is stuck in a fence!” Jaja 🙂

Detta ska alltså vara ett mer naturligt sätt att somna och vakna på. Fastän vi har ögonen stängda reagerar hjärnan på ljuset som når ögonen och skickar signaler att vi ska vakna. Man känner sig (apparently, jag har som sagt bara testat en morgon själv) mer utsövd och inte lika trött. Jag känner mest att det är skönt att vakna och det redan är ljust i rummet. Det är så mycket lättare att gå upp då. Särskilt nu när det börjar mörkna.

Nu är det dags att lägga sig i soffan och ta det lugnt tror jag. Vi har fortfarande inte bytt hos grisarna men jag vet inte om jag fixar det med den här förkylningen. Grejen är ju att de har hela rummet att vara i så det är inte direkt så att de måste klafsa runt i sin egen avföring. Det luktar inte ens så jag tar det nog imorgon istället. I och med förkylningen ska jag vara hemma från jobbet så att jag blir ordentligt frisk. Det finns inget värre än att gå och dra på en förkylning som man aldrig blir kvitt.

Så, hett vatten med citron nu och en filt i soffan.

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Top Clicks

  • Inget
Annonser