You are currently browsing the monthly archive for december 2009.

Jag skulle egentligen ha akt upp till Wales med mamma och pappa och firat jul med Mark’s foraldrar, men ett av marsvinen har varit sjuk sa jag stannade hemma. Han har varit hos tva olika veterinarer och far just nu antibiotika och smartstillande en gang om dagen. Vi vet inte riktigt vad det ar, men nagot ar fel med munnen, han ater inte som han ska och han tappar i vikt. Bless him.

Det ar fortfarande touch and go med honom och jag hoppas han klarar sig tills Mark kommer hem fran Marocco. Mark ar mycket battre pa det dar med djur an jag ar. Dels ar det ett smarre helsike att ge honom anitbiotikan och smartstillande eftersom han inte sitter stilla (vilket i sig ar ett gott tecken; det att han har tillrackligt med energi for att gora motstand.)

Han tvattar sig fortfarande och han ater LITE, kanske en femtedel av vad han brukade ata. Det finns fortfarande hopp, aven om det kanns hart ibland. Pa julafton satt jag i soffan och grinade for att jag inte lyckades fa i honom medicinen. Vad jag saknade Mark da. Eller, jag saknar honom hela tiden, men just da var det extra svart.

Annars ar det ratt ok. Mark textar med jamna mellanrum och det verkar som om den har resan inte alls ar som forra, men sa ar ju den har helt annorlunda. De ska ju bara raja runt i Marocco en stund och sen kora hem igen. Forra gangen korde vi ju bara ett hall, nerat! Och sa var det fler teams, runt 250. Nu ar de tre team och nagra andra spridda over Marocco. Inte alls samma grej.

Sen later det som om vadret inte ar sa kul, regnigt och gratt. Forhoppningsvis blir det varmare nar de kommer langre soderut.

Jag ska till Boston i Januari med jobbet forresten, superkul! Min chef sa att det skulle vara bra for mig att traffa CEO’n och hans PA, vilket jag haller med om. Jag har aldrig varit i USA sa det ska bli valdigt roligt faktiskt. Eftersom Mark nu ar hemma i Januari sa foljer han med, yay!

Annonser

Saaaa, vad har hant sen sist? Ganska mycket faktiskt. Jag har slutat ata roaccutan och har numera hy len som en barnrumpa. Jag har fortfarande synliga arr, men de bleknar dag for dag. Och de kan att tackas med smink, sa jag ar inte sa brydd.

Jag har borjat pa mitt nya jobb. Det var ledsamt att lamna BBC, jag trivdes verkligen dar, men nya jobbet ar superkul sa det vager upp. Det kanns bra att jobba for min gamla chef fran Parity igen, han kanner ju mig och jag honom sa ”inskolningen” har gatt forvanansvart smartfritt.

De andra pa jobbet ar ocksa jattemysiga och jag kommer valdigt bra overrens med dem.

De har gett mig en laptop och blackberry sa att jag kan jobba hemifran, vilket ar uppskattat. De jag jobbar for at ofta borta fran kontoret och om inte de ar dar behover ju inte jag vara det. Det spelar ingen roll for dem vart jag jobbar ifran sa lange de kan na mig.

Mark och killarna ar nere i Madrid just nu. Afrika-resan blev installd eftersom folk kidnappas till hoger och vanster nere i afrika just nu. Vi har beslutat att skeppa ner lastbilen och sen flyger vi ner och tar emot den istallet. Sakrare sa.

Killarna ville anda ha ett litet aventyr sa de tog Mark’s bil ner till Marocko for lite camping.

Mamma och pappa ar pa vag over, de ar just nu i Belgien och sa lange farjorna gar som de ska mellan Dover & Calais sa kommer de imorgon nan gang. Jag ska ner till veterinaren pa morgonen med en av marsvinen som ar lite poorly, men jag borde vara tillbaka nar de anlander. Spelar forvisso ingen roll eftersom de har egen nyckel och kan ta sig in sjalva. 🙂

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe