You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.

Mark och jag ar sugna pa ett nytt aventyr, ungefar som afrikaresan i Ambulansen. Problemet har varit framst att fa tag i ett nytt fordon. Vi ar inte sa sugna pa att talta utan gillade komforten (haha!!) med att ha ambulansen.

London Ambulance Service har inga ambulanser som de ska gora sig av med utan istallet rustar de upp sina gamla truckar och satter in nya motorer i dem. Hm. Inte bra for oss. Eller, det ar ju bra eftersom NAR vi sen far en ambulans har den schysst motor, men det kommer ta ett tag, plus att det da blir en ambulans som varit ute pa vagarna ganska mycket. Den vi hade forra resan var en utbildningsambulans och hade bara anvants vid kriser, typ the 7/7 London Bombings.

Men! Lo and behold! Jag har hittat en mobile clinic som vi eventuellt kan kopa. En kollega har pa tempjobbet har en mamma som jobber som syrra inom NHS och hon kande till den har mobila kliniken. Det ar en stor rackare, tre rum och 7.5 ton…. Dyr att kora, men, och har kommer nasta toppen-nyhet – Mark har en kontakt som garna sponsrar oss med hyfsat mycket.

Mark kom i kontakt med honom genom jobbet; han var en patient som Mark plockade upp och de kom bra overrens, snackade om valgorenhet och Mark berattade om var afrikaresa. Han sa da att om vi gor nat mer sponsrar han garna. Han ar hyfsat rik och som han uttryckte det sjalv, han vill hellre oppna en skola i Afrika an att ge sina odragliga arvingar nat i testamentet. Han har redan oppnat en skola bland annat, och gillade Mark’s initiativ att kora ner en ambulans.

Sa nu ar fragan, vart kor vi? Mark vill kora med en grupp sa som vi gjorde sist eftersom det ger en okad trygghet och jag haller med. Sen ar det trevligt med sallskap plus att man far vanner for livet.

Det gar en resa till Timbuktu i Afrika som ar ganska nara Dakar dit vi tog Ambulansen, och det gar en annan svang till Baku i Azerbaijan. Jag ar lite sugen pa Azerbaijan eftersom vi inte har varit dar, men samtidigt gillade vi Afrika och pa satt och vis skulle det vara kul att komma tillbaka. Nu nar vi vet vad vi har att vanta oss ocksa… Vi ska forbereda med offentliga stamplar och papper sa att vi kan fixa fram document hyfsat snabbt som sager det de vill ha…!

Jag kanske inte ska ga handelserna i forvag, vi har inte sett kliniken an sa det kanske inte ens blir av. (Fast jag kan inte lata bli att bli exalterad!)

🙂

Jag har hittat ett tempjobb! Toppen! Det ar som Team Assistant pa ett mediaforetag. Min avdelning ar ansvariga for allt som ror webben for den har delen av foretaget.

Det var min gamla chef, Barbara som fixade det har at mig,. Hon ar Head of Department har och en av underavdelningarna behovde en assistant ett par veckor eftersom det ar sa hog arbetsborda just nu. Jag vet inte hur lange jag blir har, varje fredag fragar jag om de behover mig nasta vecka sa det ar svart att planera.

I onsdags var jag pa intervju for mitt gamla job hos Andy. Jag behover all positiv energi jag kan fa, MASTE ha det jobbet tillbaka! Nar jag traffade honom igen insag jag att jag faktiskt saknat honom. Han ar rolig, schysst och kul att jobba for. Varfor i hela fridens namn jag nansin slutade ar ett mysterium. Eller sa ar det som de sager, you don’t miss the cow until she’s gone…

Han ska ta ett beslut i mitten av den har veckan sa hall tummarna allihopa!

Det ar kul att jobba med Barbara igen. Det ar fler fran gamla jobbet har sad et kanns lite som “good ol’ times” !!

Mark jobber mycket just nu. Han tar alla overtidsskift som finns och sliter som en hund, stackarn. Han ar less pa jobbet sa att jobba overtid nar han helst av allt inte vill jobba alls ar ju annu tuffare. Men han biter ihop och gnetar vidare. Bless him. Sa fort jag far ett fast jobb har jag bestamt att han ska ta lite semester bara for att.

Jag har hoppat av utbildningen for telefonsupport forresten. Jag korde fyra mandagskvallar men jag maste erkanna att jag tyckte att det var tufft. Jag hade problem att hitta orden, kunde inte fa fram ratt fragor och visste helt enkelt inte vad jag skulle saga.

Sen kande jag att jag nog inte hade ratt personlighet for den rollen. Jag ar en ganska upbeat, bubblig, glad och framforallt hogljudd person. Nar man sitter pa en supportlinje behovs det att man ar lugn, samlad och har en mjuk stamma. Jag kan naturligtvis sanka rosten och bli mjukare, men det ar inte mitt naturliga tillstand.

Sen har jag haft svart med djupet som just den har valgorenhetorganisationen tar pa sig. De riktar sig till manniskor som mer eller mindre sitter med pillerburken i handen och ar pa vag att bega sjalvmord och en mycket stor andel av deras samtal ar fran manniskor med svara mentalsjukdomar, djup depression och liknande. Manga av dem kan inte bli hjalpta, det ar inte darfor de ringer. De behover bara nagon som star bredvid dem i morkret sa att saga.

Jag ar alldeles for mycket coach, jag vill hjalpa dem hitta lampknappen for att tanda lampan eller forsoka hitta en dorr for att komma vidare. Det ar fel attityd for en volontar hos just den har organisationen.

Under den fjarde kvallen hade vi en intervju med en av vara larare och han fragade hur jag kande att det gick. Jag svarade att jag hade en del bekymmer och berattade det jag skrivit ovan. Han svarade att de haft précis samma funderingar som jag. Han beromde mig for min sjalvinsikt och han sa att jag ar en mycket trevlig manniska och att de har verkligen tyckt om att ha mig i gruppen, men jag passar nog battre for en annan organisation. Han sa att jag har valdigt bra social skills och de kan jag anvanda elsewhere.

Han sa aven att om jag ville kunde de lata mig ga vidare till nasta del i utbildningen, men jag sa att nej, om ni haft samma concerns som jag tyder ju det pa att jag nog inte ar lampad for det har. Battre att avsluta har och nu sa att jag inte slosar mer pa deras tid, energi och pengar.

En erfarenhet rikare och en stor skopa sjalvinsikt. Kanns lite jobbigt, men pa det hela taget sa ar det positivt.

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe

Top Clicks

  • Inget