You are currently browsing the monthly archive for december 2008.

Jag börjar minnas varför jag slutade blogga, tiden finns liksom inte. Eller, som sagt förr, den finns ju, men jag prioriterar annat. Och så kan jag ju inte skriva om jobbet och det är där allt intressant händer.

Nåväl. Idag har jag hämtat LiLi hos vetrinären. Hon hade lite konstiga ”gäspningar” för sig och vi bestämde oss för att be Uncle More kika på henne.

Det visade sig att hennes tänder har växt fel och därmed skavt på insidan av kinderna. Detta har lett till små fickor där mat samlas och irriterat henne. Stackarn!!

Annars hade vi en trevlig jul i Wales. Jag saknar Mark för trots att jag spenderat de senaste veckorna med honom känns det som om jag knappt sett honom. Vi har alltid varit med andra människor, haft saker för oss och inte hunnit med någon ”quality time”.

Eller nu ljuger jag, vi hade ju någon timme när han lärde mig köra motorcykel! Skitcoolt! Jag fick prova på hans lilla hoj, den som inte går så snabbt och som är mer som en moppe än motorcykel.

Jag lärde mig hur växlarna sitter, vart fotbromsen sitter, vart handbromsen sitter, vilken sida som är koppling och vilken som är gasen. Sen korde jag lite på deras fält och skrämde sakert slag på fåren. De höll sig på säkert avstånd! (På tal om får, det var lite stressigt en av dagarna då Mark’s pappa tappat bort 45 får. Alltså, hur tappar man bort 45 bräkande ullbollar?! Haha! Det visade sig att de hade knallat genom ett litet hål i stängslet och in till en annn farm, men sen hade de tröttnat och gick tillbaka. Får!!)

Det var kul att köra motorcykel och vi ska leka mer i sommar när vädret är lite bättre. Nu var det ju så lerigt och blött i gräset och satans kallt när man fick upp lite fart. Nej. Bättre i juli istället.

12 December 2008

12 December 2008

 

Det ser ut som om Mark fnissar på bilden och jag tror att han gör det i verkligheten också. Bilden är tagen av Daniel, en av Mark’s bästa kompisar som kom. Vi skulle egentligen inte ha någon där, annat än våra föräldrar, men han och Georgina var lediga så de frågade om de fick komma och se oss efteråt. Jag svarade att de mer än gärna fick komma in och vara med på hela ceremonin. Jag hade nog gärna haft några fler kompisar där, men Mark ville ha det med bara föräldrarna så det fick bli så.

Vi åt middag tillsammans på Brown’s i Mayfair och hade jättetrevligt. Alla var på gott humör och resten av kvällen gick lika bra. Vi hade bokat biljetter till Lucia i Westminster Cathedral och det var så fint så. Lucia är så vackert när det är i en stor katedral såsom Westminster Cathedral. Can’t beat it.

Vi kom tillbaka till hotellet rätt tidigt och satt i baren en stund och drack drinkar. Ohhhhh vilka drinkar! De vet verkligen hur man gör en riktig cocktail på Polo Bar! De kostar förvisso £11 per drink, så de borde ju vara goda, men ändå!

Vi insåg även hur bra vi sov eftersom det var en större säng. Vi måste verkligen köpa ny säng snart. Vi har en vanlig dubbelsäng och med engelska mått betyder det 135 cm. Det är ju för sjutton ingenting! Vi har hittat ett företag som gör lite udda storlekar och de gör en ”small super kingsize” som är 170 cm. Annars är sängarna här antingen 135 – double, 150 – kingsize eller 180 – super kingsize.

Rummet där vi vill ha sängen är litet och en super kingsize skulle inte gå in. En vanlig IKEA-säng på 160 cm skulle gå in, men då måste vi ju köpa allt på IKEA och vi gillade inte deras madrasser.

Nu hittade vi som sagt Warren Evans, de gör sängar i alla möjliga konstiga storlekar och bland annat gör de 170 cm, vilket är perfekt för oss. Det betyder att vi får så mycket säng vi kan i det rum där vi vill sova. Toppen!

Problemet är att de är ganska dyra, men vi får spara lite till helt enkelt. Hellre köper jag en säng som är perfekt och lite dyrare än något som är ”ok” men billigare.

Anyway. I’m digressing. Dagen efter bröllopet åkte vi till ett gym i City och satte oss i bubbelpoolen. Hur skönt som helst. Jag älskar deras ”riverside balcony” som är precis vid Themesen. Man sitter bara någon meter upp från vattnet, fast helt inglasat så det är varmt och mysigt.

Vi hade bokat varsin timmes massage och det var sååååå skönt! Precis vad som behövdes efter en stressad vecka.

Nu är det bara imorgon kvar och sen jobbar jag två dagar innan vi drar upp till Mark’s föräldrar i Wales. Helst hade jag velat vara ledig, men det blev inte så.

MIna marsvin har lärt sig att ”gå hem” från köket. Jag brukar släppa ut dem där när jag gör rent i deras rum och idag fick de vara i köket hela dagen. Jag lägger ut en matta så att de inte halkar på laminatgolvet och sen strosar de runt i köket medans jag fnular. (Ja, fortfarande hemma. Poops!)

Idag när rummet var klart (vilket tog sin tid eftersom jag inte är frisk. Mark jobbar dock natt sa jag hade inte mycket val) så öppnade jag grinden och la ut en av deras gosefiltar så att de kunde knalla till trappan. Sedan var Lili först, hon försökte direkt hoppa upp, men filten halkade mot laminaten så hon kom inte upp. Jag la dörrmattan under och genast hoppade hon upp. Hopp hopp hopp och sen visste hon när hon kom längst upp att hennes rum var till vänster. Squeek!

De andra var inte lika snabba. Boyboy behovde lockas med lite cavolo nero men så fort han var uppe på första trappsteget kom Pudding efter och hon var sen snabb uppför hela trappan. När Boyboy såg henne klättra upp var han inte sen efter. Munch är dock lite svårare. Dels verkar hon inte fatta att hon ska klättra upp och när hon väl försöker kan hon inte riktigt hoppa lika bra.

Hon var ju ganska gammal när vi fick henne och jag tror hon helt enkelt inte är i lika god kondition som de andra. Hon är ungefär lika gammal som Boyboy, drygt tre, men han har ju mer eller mindre hela sitt liv bott hos oss och hoppat och sprungit mycket.

När de kom in i sitt rum sprang de runt och undersökte allt, som de alltid gör. Boyboy poppade och Munch sprang ”loonies”, runt runt runt och tvärnitar helt plötsligt för att byta varv!

Sen, som om någon ringt en klocka la de sig alla ner och somnade! Huvudena på sidan och helt utslagna. Bless them!

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe

Top Clicks

  • Inget