You are currently browsing the monthly archive for december 2007.

Det är julafton idag. Vi öppnade förvisso presenterna igår eftersom Mark nu jobbar nattskift så på sätt och vis känns det som om julen är över. Mamma har gått upp för att göra sig i ordning för kvällen, pappa tittar på Mr Bean och Mark är som sagt på jobbet. Jag har mest gjort ingenting idag vilket var välbehövligt.

Jag tog tag i brevet från advokaten med de extra frågorna från köparen av lägenheten i Crystal Palace imorse. Jag har förmodligen redan förlorat honom, men jag kan ju svara på frågorna i alla fall, man vet ju aldrig. Han hörde av sig till mäklaren och sa att han ville dra sänka sitt bud med ca 130 000 svenska kronor. En anings cheeky om du frågar mig. Särskilt som jag redan accepterat hans första bud som bara det var 130 000 under utgångspriset. Men det är köparens marknad här, det är bara så.

Jag har inte accepterat hans sänkta bud utan sagt att det är £160k eller inget. Om han drar sig ur så får jag väl se om jag hittar en annan köpare, alternativt behåller jag den till 2011. Då tar min tie in slut (dvs jag behöver inte betala £4000 i penalty för att jag löser in mitt lån tidigt) vi har tunnelbana och spårväg i Crystal Palace och det är ett år innan vi får de Olympiska Spelen till London. Priserna kommer förmodligen vara bättre då och jag tjänar mer på lägenheten.

Det hade dock varit trevligt att bli av med den nu. Jag är rätt trött på den och jag vill inte ha bekymret längre. Däremot tänker jag inte slänga iväg den bara sådär, och sannerligen inte ge bort den för ett skambud. Om det var en väninna som ville köpa den kunde jag acceptera ett lägre bud (Emma, du och John ska inte lägga ett bud? 🙂 )

Nästa problem med den är att nån gång nästa år behöver jag förmodligen punga ut ett antal tusen pund för freehold’et. I och med att jag kommer sitta på ett mammavik är frågan hur mycket mer pengar jag får låna av banken. Det kanske får bli Mark som får låna isåfall. Sen vill jag ha pengar till min Life Coaching kurs. Den kanske får vänta lite.

Nej, det bästa är om han trots allt köper den, för det pris vi kommit överrens om, det är klart. Det sätter många käppar i hjulet om han drar sig ur.

En annan huvudvärk just nu är kossan på jobbet. Jag har ju alltid sagt att det finns tre skäl till att jag sagt upp mig från jobbet; min resväg är alldeles för lång, jag är inte särskilt utmanad i mina arbetsuppgifter och sen har vi kossan. Hon som alltid lägger näsan i blöt och tycks tro att jag har en dotted line in till henne. Hon som mer eller mindre talar om för mig hur jag ska snyta mig när jag är snorig.

Hon är alltså PA till min chefs chef så rent tekniskt är hon i hierarkin över mig, men det betyder inte att jag rapporterar till henne eller att hon kan styra och ställa med mig som hon gör.

Jag lät mer eller mindre medvetet bli att berätta för henne att jag skulle ”jobba hemma” idag, det har ju inte hon med att göra. Hon har gjort ett litet schema över vilka som jobbar och vilka som är lediga, men i och med att jag jobbar hemma är jag ju inte ledig, alltså lät jag bli att berätta det för henne. Hon frågade vilka dagar vi skulle vara lediga, inte vilka dagar vi skulle vara out of the office. 😉

Jag sa till de andra tjejerna att nu blir det fyrverkerier den 27’e när jag kommer in igen. Hon kommer hoppa på mig direkt och fråga vart jag hållit hus den 24’e eftersom jag inte rapporterat att jag skulle vara borta.

Men icke, redan 10:15 imorse textade hon och frågade om jag tänkte komma in idag. Åååååååhhhhhhh det ska bli så skööööönt att slippa henne!!! Jag textade tillbaka efter långt övervägande. Jag vill verkligen drämma till och be henne dra dit pepparn växer, men man ska inte bränna sina broar. Jag svarade till slut ett återhållet ”As agreed in advance with my boss I’m working from home today.” Då svarade hon ”ok, was expecting you in. No worries.” Tack, kossa.

Annonser

Idag när jag var ute och köpte lunch till min chef stod en tjej före mig i kön på Pret. De accepterade inte kreditkort idag eftersom deras maskin var trasig och tjejen hade inga pengar sa jag erbjöd mig att betala hennes macka. Det var ju inga direkta pengar att prata om, en macka och en kaffe liksom.

I helgen har jag;

Klippt mig, köpt prinskorv och massor med mat på IKEA, kört över til Crystal Palace och skrivit inventarielista i lägenheten tillsammans med köparen och min hyresgäst, köpt tre par skor, handlat presentkort på Ann Summers till Sarah, gått på 40-årsfest i New Malden, hämtat bilen i New Malden, ätit indisk takeaway, städat ur marsvinsrummet, tvättat kläder, tagit hand om rena kläder, tvättat marsvinshanddukar, pratat med mamma i telefon, bokat julmiddag på Abinger Hatch, varit bakfull. Är bakfull, rättare sagt.

Och nu ska jag titta på Cranford med Mark. En av de få tv-serier jag verkligen gillar. Judi Dench är superb.

Igår när jag låg på soffan och Mark kom hem från jobbet hade han med sig en stor bukett rosa tulpaner. Han tittade menande på mig och jag tittade frågande tillbaka. Sedan sa han

-Happy Anniversary darling…! varpå jag slängde handen för munnen och utbrast ”FUCK!!!” Kanske inte det raraste, men det var vad som kom ut. Jag hade HEEEELT glömt bort att det var exakt ett år sedan han friade uppe på Tower 42!

Nå, jag ursäktar mig med att det ju i alla fall inte var vår bröllopsdag jag glömt, den har förvisso inte varit än, men ändå!

Jag har varit hemma igen med feber. Det känns så jäkla ruttet att vara hemma från jobbet nu när jag sagt upp mig och allt, men jag har inte mycket val, feber är liksom inget man kan strunta i. Jag var totalt däckad i Söndags, sen jobbade jag tio timmar (plus 3 timmars resväg) med feber och en igentäppt näsa och hostig hals i måndags.

När jag kom hem var jag totalt slut och ignorerade marsvinens välkomnande tjatter för mat och gick rakt in i duschen och sen la jag mig. Följande morgon, dvs igår var jag full med feber och kom med nöd och näppe ur sängen och ner till soffan. Jag mailade lite men annars var jag mest i horisontalläge.

Och idag har jag mest legat i soffan och tittat på tv, irriterat Mark som är hemma och försöker jobba och gosat med marsvinen.

Febern har gått ner så imorgon ska jag in till jobbet hade jag tänkt. Det är ganska mycket som måste fixas innan jag kan sluta med gott samvete så vare sig jag är frisk nog eller inte så måste jag åka in. Om jag kunde jobba tio timmar i måndags med feber borde jag kunna fixa 7 timmar med bara snorig näsa imorgon.

Mark och jag klädde granen igårkväll. När vi stod där mitt bland kulor, glitter och halmbockar frågade Mark om jag visste vart julgransljusen var, de flerfärgade. (Also known as ”the chav lights”) Han sa att han letat överallt men ingen lycka.

Nej, sa jag, de är ju i Nouakchott, hos Auberge Sahara. Vi gav dem till den franska ägarinnan som lagade kamelgryta till oss.

Jag får väl ta en sväng till Wimbledon imorgon och köpa nya. Vi har en ljusslinga från Henrik, men den är mer rosa än röd och känns inte så julig.

Annars har jag spenderat mestadelen av dagen med att fylla i alla papper för försäljningen av lägenheten i Crystal Palace. Fan vad jag HATAR att göra det. Alltså, jag är ju – om jag får säga det själv – fröken ”ordning på alla papper”. Jag har ett absurt noggrant arkiveringssystem, alla papper sparas i olika mappar beroende på vad det är för papper, lättåtkomliga och i ordning. Det är ju till och med mitt YRKE att hålla ordning på papper och dylikt.

Trots detta är det alltid ett helsike att fylla i de där formulären. Tex, lägenheten ligger i ett gammalt viktorianskt hus från 1870 som byggdes om till lägenheter 1979-1981. Då upprättades ett ”lease” som sen i kopior av kopior av kopior har lämnats över till nya ägare av de olika lägenheterna. Nu vill de att jag ska ge dem papper på byggnadstillståndet som måste ha begärts nån gång i slutet av 70-talet. Och så vill de veta när värmesystemet installerades. Tja, det kan ha skett när som helst från 1870 till när jag köpte den 2001. Hur ska jag veta det liksom?

Sen vill de veta om någon har rätt till att gå över en eventuell uppfart som jag eventuellt har? Den är iofs lätt; det finns ingen uppfart! De vill veta om det går vattenledningar till någon annans property under mitt hus. hur i hela fridens namn ska jag kunna veta det?! Eller om det går elektricitetsledningar eller gasledningar. Eller om mina elledningar eller gasledningar går under någon annans hus.

Och så vill de veta om det har varit några dispyter mellan Freeholder, Landlord, Management Company eller managing Agent. Eller om någon någonsin klagat på Freeholdern. Eller om någon klagat på andra hyresgäster. Eller om nån inte betalat sin service charge. Eller om nån inte betalat sin ground charge. När fasaden senast reparerades. Eller när mattorna i den kommunala hallen byttes. Eller när stuprören rensades sist. Eller när skorstenen rätades upp sist. ”Not to my knowledge/Unknown” var svaret på många frågor!

Jag fick som sagt jobbet som EA to CEO, subject to satisfactory references and health questionnaire. Men som min chef sa, om du lyckats komma in här (mitt nuvarande jobb) så kommer det inte vara några problem! Och det är sant, mitt jobb har tusen och ett papper som man måste fylla i och jag har ju inte gjort något knasigt sen jag började här så det ska nog gå bra. Och även om man har en disciplinary eller formal warning på sin employment record så får inte företaget ge en bad reference så de skulle förmodligen utesluta den uppgiften. Dvs, det är ok för mitt företag att enkom styrka uppgiften att jag varit anställd där, och inget mer. De måste inte uppge eventuella dispyter och liknande och de avhåller i det längsta från att göra det eftersom den anställde kan dra dem inför rätta om de gör det.

Själva intervjun kändes bra. (Och ja, jag fick ju jobbet så det VAR uppenbart en bra intervju!) Det var lite halvkonstigt först, sådär som när man träffar ett gammalt one night stand i en professionell situation. Jag har ju alltså träffat honom på dels Helen’s bröllop då jag och Mark satt vid samma bord som han och hans tjej (Helen sa att jag var den enda som hon litade på att sätta vid chefen!) och sen träffade jag honom även på Helen’s 30-årsskiva. Just på bröllopet hade vi jättekul och M (han har ett ganska ovanligt namn och jag väljer att inte skriva det eftersom han lätt skulle hitta min sida om han fick för sig att googla sitt eget namn. Därmed kallar jag honom bara M i dagboken) tyckte jättebra om Mark. Varje gång Helen har träffat mig har han alltid sagt ”Say hi to Mark from me!”

Men i alla fall, han sa när vi satt oss på hans kontor;

”It’s a bit weird, I have already met you, but not in this capacity…” han liksom lät meningen självdö och jag fyllde i;

”Yes, you’ve already seen me drunk!”

Det fungerade som ice breaker som tur var!

Han började intervjun med att berätta vad han är ute efter och hur han jobbar. Han sa att han är inte intresserad av att ställa frågor och kolla om jag kan göra jobbet, det förutsätter han att jag kan eftersom HR har gett mig en andra intervju, han vill bara kolla hur jag är som person och om vi kommer jobba bra ihop.

Han ställde frågor som

  • What are you looking for in this role, why are you interested?
  • Why are you leaving a permanent role to go to a maternity cover? (Fair point!)
  • What makes you laugh?
  • How do you maintain a professional atmosphere?
  • The EA is seen as ”she who must be obeyed” in the office, how does that make you feel?
  • You and I are one, I trust you to run my office completely as I am often out of the office and you deal with all my contacts such as MP’s, Lords, important business men and clients. Are you comfortable with that?
  • Where do you live? How do you travel in to Vauxhall? The reason I’m asking is that I rely heavily on my EA and I expect you to always be here and not let me down.

Han ställde en massa andra frågor också och jag ställde många motfrågor. Vi hade mer en konversation än en intervju, och det kändes bra. Vid ett tillfälle insåg jag att jag var på väg att upprepa mig och stannade tvärt och sa ”Hm, I think I am about to repeat myself, I stop here!” varpå han skrattade och sa ”Well, that’s a sign of self awareness which is very good!” 🙂

Jag frågade om han var approachable och han svarade på det länge och väl. Så långt att när han frågade ”Does that answer your question?” tittade jag dumt på honom och sa: ”What was the question?” Haha, snacka om ditzy blonde!

Jag var inne 45 minuter ungefär och sedan visade han mig runt i byggnaden, cafeet, styrelserummet, parkeringen och vilka avdelningar som sitter vart. När jag sedan ringde Helen sa hon att det var väldigt positivt, den andra kandidaten hade bara varit inne i 20 minuter och hade inte blivit visad runt alls.

Han sa också att jag svarat samma sak som Helen på frågan ”What makes you laugh?” (Little Britain!) vilket också är positivt eftersom han tycker väldigt bra om Helen och de jobbar bra ihop.

Följande morgon ringde min mobil och jag kände igen numret från Helen’s jobb och tryckte snabbt ”busy” och sen rusade jag iväg så fort Andy vände ryggen till och ringde upp dem. Marcia från personalavdelningen sa att de skulle vilja erbjuda mig jobbet ”subject to satisfactory references and healthchecks” och att jag fick den lön jag ville ha!

Helen berättade att hon kollat lite försiktigt med M innan om han var kunde tänka sig att betala mer för rätt kandidat, men han hade sagt nej, lönen är £xx per år och jag går inte över det. Men jag fick det jag begärde vilket var £1000 mer om året än vad tjänsten var annonserad för! Det är fortfarande £1000 under Helen’s lön, men det tycker jag inte är mer än rätt eftersom hon ju trots allt har en helt annan company knowledge än jag har.

Jag börjar den 7 Januari om allt går som det ska. Det trista är att jag har tagit för mycket semester och är återbetalningsskyldig av £960, närmare 13000 kronor. Det kommer dras av min sista lön vilket ju är en total bummer, men jag har inte mycket val. Jag ska fundera över hur jag ska göra med julledigheten och om jag kan stuva om lite och jobba ett par av dagarna för att få ner det lite.

Det där andra som jag har funderat på men som jag häromdan inte ville skriva om har mognat tillräckligt för att skrivas om här – jag har kommit på att jag vill utbilda mig till Life Coach och jobba extra utanför mitt 9-5 jobb med att coacha människor. Jag är realistisk, jag tror inte att det kommer bli en business som jag kan försörja mig på, men om jag kan komma till ett stadium där jag får in några extra pence då och då är det bra. Jag är väldigt intresserad av coaching och har under de senaste veckorna filat lite på det. Jag har ett par övningar från utbildningsdagar jag haft på jobbet och dessa dagar har lämnat mig hög som ett hus av diskussionerna vi haft och jag har verkligen känt att wow! Det här vill jag göra mer av!

Jag mailade en övning till EvaP (som hon översatte till svenska – se den på hennes blogg!) och när hon sa att hon gjort den fick jag verkligen en kick och det kändes så bra! Eller som när Mark och jag satt i soffan och diskuterade hans yrkesval och vad han verkligen vill göra i livet. Jag mår så bra av de diskussionerna och jag älskar övningar som ger en klarhet, fokus och som för en vidare i livet.

Det är ett av de största skälen till att jag valde att söka Helen’s jobb after all och inte go for the Project Management. Om jag tagit vägen som projektledare skulle jag behövt sätta av betydligt mer av min privata tid än jag behöver nu. Till en början kommer Helen’s jobb naturligtvis vara väldigt påfrestande och jag har inga visioner om att de första 6 månaderna ha särskilt mycket ledig tid. Dock kommer jag snabbare komma in i svängen och lära mig eftersom hennes jobb är bara en extension på vad jag redan gör och har gjort. Projektledning är ett helt nytt kapitel med helt nya erfarenheter och kunskaper som måste läras in.

För att få lite klarhet och vägledning bokade jag en tid med en Life Coach och träffade henne för första gången igår. Vi kom väldigt bra överrens och jag kom ut från mötet full of beans med massor av ideer och tankar.

Hon gav mig en första övning att göra ett collage av ”my vision”. Jag frågade om hon menade 2008 eller längre och hon svarade att det var helt upp till mig. Gör som du vill. Klipp ut bilder och ord ur tidningar, klista på blommor, tyger, vad helst som för dig representerar din vision av vart du vill komma, hur du vill ha det.

Hon gav mig även Wheel of Life som jag ska göra. Den känner jag mig inte lika exalterad över, men jag tror den också kan vara nyttig. Den går ut på att man gör en cirkel med olika ekrar, som ett cykelhjul. Sedan skriver man tex ”love life” ”family” ”work” ”hobbies” etc vid varje eker och så graderar man dem 0 – 10. Sedan drar man ett streck från varje gradering och får därigenom en visuell bild av hur ens liv är just nu. Från det kan man diskutera om man är nöjd med den fördelningen eller om man vill förändra det. Man kanske vill lägga mer tid på karriären, på en speciell hobby, på familjen osv.

Min plan är att någon gång under 2008 (beroende på hur nya jobbet ter sig) ska gå en ackrediterad Life Coach-utbildning och sedan börja coacha familj och vänner gratis. Jag måste ju först bygga upp en portfolio och få erfarenhet av olika ämnen som folk vill ha hjälp med.

Jag frågade henne om man behöver en psykologiutbildning men hon sa att man kan vara en utmärkt Life Coach utan det, men man kanske VILL ha psykologi i bagaget för att man är intresserad av det för sin egen skull. Jag tror att det skulle vara ganska bra och tanken är att om något år eller så kanske påbörja en degree hos Open University. Vi får se, inget är bestämt eller skrivet i sten. Jag är inte så förtjust i att plugga så den där psykologiutbildningen kanske får vänta länge…

Nu är det dags att gå ut i köket och börja laga mat, Mark jobbar och han brukar alltid uppskatta om maten är klar när han kommer hem. Igår när jag kom hem hade han lagat och det var bara att sätta sig för mig i princip och det var sååå skönt! Jag förstår varför han älskar att jag har lagat mat tills när han kommer hem, det är guld! 🙂

Jag fick jobbet!!!Hurra!! Tack alla for er positiva energi, tummar och tar! Min chef sa att han var devastated for sin egen skull men chuffed for min!

Nu ska jag bara fixa eftertradare, se till att allt ar i ordning och fardigt att lamnas over. 🙂 Tjoho!!

Jag vet inte vad jag gjort, men något måste det vara. Igår drogs jag iväg till Hyde Park för ICE SKATING! Alltså, jag är uppvuxen med skridskoåkning på gympan vareviga vinter, I don’t want to skate if I can avoid it thank you very much.

Nå, det var en trevlig eftermiddag/kväll ändå eftersom sällskapet var trevligt. Det var Mark, Dan & George, Lisa, Marcus, Lesley och Phil. Alla utom jag jobbar inom Ambulanskåren.

När jag drog på mig skridskorna flödade alla minnen över mig som en våg. Svettiga omklädningsrum, kalla, röda, snoriga näsor, halka omkring utanför rinken för att skridskoskydden är så hala, försöka snöra på sig de där jävlarna, för att sen med stelfrusna fingrar försöka få AV sig skiten! Onda vader och ömma knän. Nej, jag klarar mig väldigt bra utan skridskoåkning.

Efteråt drack vi mulled wine som smakade som varm rödvinsvinäger. Jag avböjde artigt ett glas och förklarade att eftersom jag var mer eller mindre uppvuxen på glögg har jag blivit ganska kräsen.. Haha!

Vi åt middag på Hard Rock Cafe och hade jättekul. Lisa, Marcus och Phil åkte hem tidigare men vi andra stannade ute länge och det var längesen jag hade så kul. Enda smolket i bägaren var att jag skulle upp tidigt, men det blir så ibland. I och med Mark’s jobb har vi ibland ”helg” på en måndag. Och vid andra tillfällen får han offra sig och ha ”helg” när det faktiskt är helg fastän han ska upp tidigt nästa morgon.

Annars så har jag varit på intervju för Helen’s jobb, after all. Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag VERKLIGEN vill göra och ett par grejer har jag kommit fram till;

  • Jag vill inte stanna alltför länge på mitt nuvarande jobb eftersom det tar så fruktansvärt lång tid att pendla. Jag är inte intresserad av att spendera 3 timmar om dagen med att knuffas med andra människor.
  • Skälet till varför jag trivs så bra är min chef. Om jag inte jobbar för honom, then why stay?
  • Om jag stannar och jobbar mig upp till projektledare måste jag stanna minst 2 år för att få tillräckligt med erfarenhet innan jag kan söka annat.

Mmm. Jag vet inte. Det är ett himla bra erbjudande jag har framför mig, men frågan är om det verkligen är vad jag vill. Jag är trött på min nuvarande tjänst och innan jag pratade med Andy var det ideala en ny PA-roll som liknade mitt gamla jobb, dvs för en CEO eller liknande. Man får göra roligare grejer helt enkelt.

Sen har jag en annan plan i bakhuvudet som jag inte riktigt ar redo att berätta om här, men det kommer nog snart. Det måste få mogna lite till först. Grejen är att den passar bättre med Helen’s jobb än med Projektledarjobbet. 🙂

Så… Helen’s jobb ja. Jag mailade Helen i måndags förra veckan och frågade vart de var i processen att hitta vikarie till henne. Hon ringde och frågade om jag kunde skicka henne mitt CV. Sure, sagt och gjort. Personalavdelningen blev eld och lågor över mitt CV och jag blev inbjuden till intervju i Fredags.

Vi har casual Fridays på jobbet så jag fick vara lite klurig för att få ihop allt. Jag var ju tvungen att ha kjol och kavaj på mig för intervjun men om jag hade kommit in i en skirt suit hade min chef fattat misstanke. Jag kom in i jeans, blus och en svart kavaj och sen hade jag med mig kjolen, pärlhalsband och pärlörhängen i handväskan. Jag lånade Angelas väska så att jag fick plats med jeansen efter att jag bytt om i Dorothy Perkins omklädningsrum och sen begav jag mig till Vauxhall.

Först fick jag göra ett Word 2000 test vilket gick katastrofalt dåligt, 62%! Jag skyller det på flera saker; dels är word min svagaste punkt inom officepaketet. Jag är jättebra på excel, powerpoint och outlook, men word har jag aldrig brytt mig om att skaffa mig advanced skills inom. Jag hanterar saker som graphics, mail merge, styles, headers & footers, index tables etc men jag vet inte alltid vad alla dialogrutor heter. Frågorna var tex ”under which tab do you find the mail merge?” även om jag fixar att göra en mail merge så kan jag inte på rak arm säga om den ligger under tools eller format.

Oh well. Sedan fick jag göra ett proof reading test där jag skulle läsa igenom en text och rätta stavfelen. Hyfsat enkelt. Jag vet inte om jag hade alla rätt men jag tror att jag såg de flesta stavfelen och rättade dem korrekt. Stavning har aldrig varit något större problem för mig.

Sedan fick jag göra ett prioriteringstest. Prioriteringstest är oftast rätt logiska, det gäller bara att man inte stressar utan läser igenom allt. Det här hade parametrar som ”Du lämnade kontoret tidigt på Fredagen med en förkylning. Du vet att CEO’n har ett möte på Måndag morgon 09:30, men du vet inte med vem eller vart. När du kommer in har du flera saker som måste åtgärdas. CEO’n har lämnt meddelanden, du har emails och voicemails att besvara. Du får reda på att mötet är internt med två direktörer och åtta support staff. På kontoret finns en annan PA, HR Officer och Business Support Director. Normalt är det runt 15 på kontoret vid den här tiden men eftersom Northern Line är suspended är det bara ni. (Surprise surprise att Northern Line är suspended! De har verkligen gjort testet genuint!) Chefen har sagt att han kommer inte in förrän några minuter före 9.30 eftersom han har ett privat möte på morgonen. När du kommer in har du följande uppgifter som behöver åtgärdas;

1. En lapp från chefen som säger att han behöver följande två paragrafer typed up, printed, signed and ten photocopies for the meeting. There are about three, four words you cannot read, however hard you try. 

2. En annan lapp från chefen att följade dokument pa 30 sidor behöver kopieras i 10 ex till mötet 9.30. Och kopiatorn har jammat ihop. En tekniker tar 4 timmar för att komma ut. Det finns en fax som kan kopiera, men den ar långsam. Kopiorna behövs till mötet, men inte för diskussion utan bara som handouts.

3. Ett meddelande pa din voice mail från chefen som säger att du måste boka Restaurant Bellevue till 1pm eftersom hans lunch appointment är vegan. Restaurant Bellevue är alltid fullbokade och det är svart att komma genom till dem på telefon.

4. Ett email from the PA to the Chairman asking if the CEO can attend a meeting with Joe Bloggs at 09:30 on Monday morning. She doesn’t give you a title of the meeting, you don’t know who Joe Bloggs is and she is not picking up her phone. Her email is marked ”!”.

5. A voicemail from a client asking if the CEO can see him for the Board meeting in two weeks time. From memory you think his diary is pretty clear.

6. A note from the CEO saying his PC froze on Friday and he can’t get in. Can you please log it with IT. You do have his log in details but he’s locked your keys to where you keep those details in his office.

7. A voice mail from the CEO’s partner saying ”Please call me as soon as you get this.” It was left at 08:53.

What do you do? 🙂

Det kan låta kaotiskt vid första genomläsningen men så länge de ger en tillräckligt med tid är det lugnt.

Jag kom på flera dagar senare att jag missat en grej – om det nu är förseningar på Northern Line, kommer de där personerna som skulle vara på 09:30-mötet hinna in i tid? Nej, förmodligen inte så det mötet kan vi boka om. Dock tror jag inte att det var så de tänkte när de satte ihop övningen. Jag tror att biten om Northern Line är bara där för att förklara varför det bara är jag och tre andra på kontoret, ie, inte så många andra att be om hjälp av.

Anyway. Efter det var det dags för intervju. Det kändes som om det gick bra, jag fick genast en bra känsla och kvinnan från personalavldeningen var väldigt trevlig. Det var lite konstigt att vara formell med Helen dock…!

”Vivi, this is Helen Oliver, the current Executive Assistant to the CEO.”

”Hi Helen, pleased to meet you!”

”Hi Vivi, pleased to meet you too!”

Haha!

Jag har inte pratat med Helen mer än några få ord sen intervjun, men hon textade och sa att jag varit en av de starkaste kandidaterna. Två har de valt ut för att träffa Mohni och jag är alltså en av dem. Imorgon klockan 17:00 UK time (dvs 18:00 svensk tid) får ni hålla tummarna för mig!

Nu ska jag sova. Jag ska ladda upp min ipod igen (den dör hela tiden så jag gjorde en factory restore. Nu gäller det bara att ladda upp all musik och ljudböcker! Phew!)

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe