Ibland är det dags att säga adjö, ta farväl, släppa taget. Nu är det dags för mig att sälja lägenheten i Crystal Palace och investera pengarna någon annanstans. Jag körde förbi mäklaren igår och lämnade in nycklarna så att de kan gå dit och ta bilder samt visa lägenheten för potentiella köpare. När jag körde genom triangeln vällde alla gamla minnen upp. Från första dagen i London, innan jag ens varit på intervjun, till att vi köpte vår första lägenhet tillsammans och till att jag går runt med Henriks föräldrar efter att han tagit livet av sig. Det är fascinerande hur mycket man minns, bara man får rätt triggers.

Efter triangeln körde jag ut på Church Road och tittade på alla gatunamn som man passerar. Fox Hill, Stambourne Way, Sylvan Road där vi först bodde… Ja, ibland är det rätt att släppa taget, gå vidare. Crystal Palace tillhör Henrik och mitt gamla liv, nu går jag vidare. Vänd blicken framåt. Jag kan inte göra något åt det som varit. Jag kan inte ändra något, det som är det är. Henrik är död och jag kan inte få honom tillbaka till livet. Jag kommer alltid ha ett speciellt rum för honom, men just nu får det flytta in lite längre i gömmorna. Jag behöver inte ständigt påminnas genom lägenheten. Jag är inte en dålig människa för att jag stoppar undan den här delen av mitt liv. Det är ok. Time to say goodbye. 

Annonser