Alla inlägg känns så trista nuförtiden. Jag har sällan något roligt att skriva om känns det som. Alternativt så orkar eller hinner jag inte när det roliga händer.

Nåväl, i väntan på roliga saker får jag väl skriva om det som trots allt sker.

I Fredags hade vi en away day med jobbet på Marriott Hotel i Canary Wharf. De är väldigt bra för sådant, nära till jobbet så alla hittar och jobaholics kan kila över på lunchen till kontoret och kolla mailen. De har också otroligt bra mat där och deras konferensrum är jättetjusiga. Jag var där vid sju på morgonen för att hjälpa till att bära ner kartonger till hotellet och hälsa folk välkomna.

Jag gillar den biten; att vara värdinna och visa folk tillrätta. Det påminner mig om mitt jobb på Parity. Jag pratade med Lesley om det och hon sa ”yes, it reminds you of when you had a proper job and actually DID something…” Ja, hon har helt rätt. Det är skrämmande hur lite jag anstränger mig idag på jobbet. Det är verkligen inte särskilt utmanande längre.

Helen mailade och sa att hon går på mammaledighet den 10 januari… Det betyder att jag förmodligen skulle börja direkt efter jul om allt går i lås och jag får jobbet. De kommer förmodligen intervjua i slutet av Oktober eller början av November. Calm calm, den som väntar på något gott…

Jag fick ytterligare ett mail från Sally som jag noterade i min ”att prata med henne om när jag slutar folder”. Min chef mailade henne och mig för att säga att han har bokat semester för veckan som börjar 19 November. Han cc’ade mig så att jag kunde skriva in det i hans kalender och fixa det administrativa. Han bad mig inte om det eftersom han vet att jag vet vad som behöver göras. Vad tror ni Sally gjorde? Mailade tillbaka och sa att jag skulle skriva in det i kalendern, skicka ut en inbjudan till alla i Senior Management Team så att de hade det i sina kalendrar och sedan fylla i Andy’s holiday sheet och komma över med så att hans chef kunde godkänna det.

Förlåt, men tror hon verkligen att jag inte vet detta? Snälla, det där är bread and butter daily grind för mig. Jag blir så trött.

Anyway. Efter dagen på Mariott Hotel var jag lagom trött och grinig och bad Mark komma och möta mig vid bussen. Jag hade missat tåget i Wimbledon så jag tog buss 93 till Harvester och bad alltså Mark möta mig där. Bussen fastnade i trafiken och Mark textade och sa att han gick in till Harvester för en swift one och att jag skulle möta honom där.

När jag kom in stod ett glas kallt vitt vin på bordet vid den tomma stolen och jag blev genast gladare. Jag sippade mitt vin medan jag beklagade mig för Mark över jobbet och han berättade om sin dag. Vi hade rätt trevligt så vi tog en till innan vi gick hem, lagom glada och på gott humör.

Det var trevligt att gå ut och dricka med Mark faktiskt. Vi går ut och äter hyfsat ofta men det är sällan vi går ut för en drink och särskilt inte på vår local Harvester.

På lördagen åkte Mark ner till Paul i Farnham och gick på koncert och sov över där. Rätt trevligt med en lördagskväll för mig själv. Jag saknar honom när jag ska sova, men det är skönt att vara själv under kvällen.

På söndagen träffade vi Dan & George som just har förlovat sig. Dan berättade för mig ages ago, till och med innan han berättat för sin mamma att han skulle göra det! Hon sa naturligtvis ja och allt var happy & hunkydory och vi åkte ner till Wotton Hatch i Surrey för Sunday Roast. Väldigt trevligt faktiskt. Efter lunchen tog vi en promenad på nästan två timmar över fälten och ängarna. Strålande sol och jättefint väder. Jag kände en analkande förkylning och senare på kvällen var jag helt däckad och stannade således hemma igår.

Jag var på jobbet i morse men gick hem tidigt. Vi har en management away day imorgon (igen!) och jag hade ett par grejer som jag var tvungen att fixa med så var tvungen att åka in.

Jag har köpt en ny väckarklocka förresten, en sån där som simulerar en soluppgång. (http://www.bodykind.com/productdetails/CatIDx67/ProdIDx1075/sunrise-system-srs-250-sunrise-alarm-clock-1x.htm) Man tänder lampan på kvällen och när man sätter på alarmet aktiverar man också solnedgången. Man kan ställa den på 15, 30, 45, 60 och 90 minuter lång ”solnedgång” och när tiden är nådd är lampan helt släckt. Sedan går den igång för nästa morgon och när tiden man ställt in för ”vakna” är nådd är lampan helt tänd och lyser starkt. Det är en 60 watt så den ger bra med ljus ifrån sig! Den har även en mp3 funktion och man fick med ett kort med ”natural” sounds som fågelsång och regnskog. Mycket avslappnande att vakna till. Ja, inte för Mark då som när han hörde ”forest sounds” där man bland annat hör ett får som bräker i bakgrunden direkt tänkte ”oh no, one of the sheep is stuck in a fence!” Jaja 🙂

Detta ska alltså vara ett mer naturligt sätt att somna och vakna på. Fastän vi har ögonen stängda reagerar hjärnan på ljuset som når ögonen och skickar signaler att vi ska vakna. Man känner sig (apparently, jag har som sagt bara testat en morgon själv) mer utsövd och inte lika trött. Jag känner mest att det är skönt att vakna och det redan är ljust i rummet. Det är så mycket lättare att gå upp då. Särskilt nu när det börjar mörkna.

Nu är det dags att lägga sig i soffan och ta det lugnt tror jag. Vi har fortfarande inte bytt hos grisarna men jag vet inte om jag fixar det med den här förkylningen. Grejen är ju att de har hela rummet att vara i så det är inte direkt så att de måste klafsa runt i sin egen avföring. Det luktar inte ens så jag tar det nog imorgon istället. I och med förkylningen ska jag vara hemma från jobbet så att jag blir ordentligt frisk. Det finns inget värre än att gå och dra på en förkylning som man aldrig blir kvitt.

Så, hett vatten med citron nu och en filt i soffan.

Annonser