You are currently browsing the monthly archive for september 2007.

Japp! I tisdags när jag körde över till Crystal Palace såg jag en chippie med en ljusslinga i fönstret med hysteriskt blinkande lampor. Är det något jag inte tål är det just det hysteriskt blinkande. Jag gillar ljusslingor, men de ska vara vita och inte blinka, alls.

Jag har klurat på mitt CV under kvällen och filosoferat över i vilken ordning jag ska skriva sakerna och vilken layout som är bäst. Vad vill jag framhäva och vad spelar mindre roll? Jag har tagit bort nationalitet och när jag flyttade till London. Det var viktigt förut när jag hade en tydligare accent. Nu spelar det mindre roll. Jag har också framhävt vår aAfrika-resa eftersom det är något jag är väldigt stolt över att ha genomfört.

På tal om välgörande ändamål förresten så samlade min chef ihop över £220 (närmare 2900:-) till förmån för Macmillan Cancer Support idag. Vi hade en Coffee Morning och han hade tagit med sig en tårta in som han sålde. Poängen var egentligen att man skulle lämna in den på konferensavdelningen och så sålde de den där, men min chef är ju som han är. Han ville sälja den själv på vår avdelning så då gjorde han det.

Varje fredagsmorgon har vi en briefing från Andy. Alla kommer över till våra skrivbord och sedan står han och tjattrar om vad som sker på företaget just nu och sånt. I slutet av den briefingen annonserade han att han sålde tårta för minst £5 biten eftersom det var till välgörande ändamål. Han berättade även att cancer är något som är ”close to home” eftersom hans dotters pojkväns syster har fått ovarian cancer och har bara 4 – 6 veckor kvar att leva. Hon är 26 år gammal. Halvvägs genom talet tystnade han för att samla ihop sig så att han inte brast ut i gråt och det var tydligt att han var otroligt ledsen.

Många stoppade ner pengar utan att ta någon tårtbit och några stannade för att prata med honom. Cancer drabbar oss alla, antingen direkt eller indirekt via vänner och familj. It’s a devious disease.

När tårtan var uppäten gick han ner med pengarna till de som organiserade den ”officiella” coffee morning’en. De blev helt till sig i trasorna där nere över hans £200! Bless! 

Mark är hemma från Wales men nu jobbar han natt istället. Jag sa att jag är svartsjuk på Lisa (hans crewmate) eftersom hon får spendera natten med honom, haha! Han svarade att hon nog inte var lika exalterad över det… 🙂

Vi har döpt Landrovern förresten. Hon heter Marge, efter Marge i The Simpsons. Jag muttrar nämligen som Marge så fort landrovern kommer på tal och landrovern herself muttrar och gnisslar något enormt!

Tack för alla era snälla kommentarer förresten. De värmer gott. ❤

Annonser

Ibland är det dags att säga adjö, ta farväl, släppa taget. Nu är det dags för mig att sälja lägenheten i Crystal Palace och investera pengarna någon annanstans. Jag körde förbi mäklaren igår och lämnade in nycklarna så att de kan gå dit och ta bilder samt visa lägenheten för potentiella köpare. När jag körde genom triangeln vällde alla gamla minnen upp. Från första dagen i London, innan jag ens varit på intervjun, till att vi köpte vår första lägenhet tillsammans och till att jag går runt med Henriks föräldrar efter att han tagit livet av sig. Det är fascinerande hur mycket man minns, bara man får rätt triggers.

Efter triangeln körde jag ut på Church Road och tittade på alla gatunamn som man passerar. Fox Hill, Stambourne Way, Sylvan Road där vi först bodde… Ja, ibland är det rätt att släppa taget, gå vidare. Crystal Palace tillhör Henrik och mitt gamla liv, nu går jag vidare. Vänd blicken framåt. Jag kan inte göra något åt det som varit. Jag kan inte ändra något, det som är det är. Henrik är död och jag kan inte få honom tillbaka till livet. Jag kommer alltid ha ett speciellt rum för honom, men just nu får det flytta in lite längre i gömmorna. Jag behöver inte ständigt påminnas genom lägenheten. Jag är inte en dålig människa för att jag stoppar undan den här delen av mitt liv. Det är ok. Time to say goodbye. 

Det ar Fredrike’s fodelsedag idag. Jag tanker ratt ofta pa henne. Jag onskar att jag hade kunnat ga pa begravningen, det kanns som om jag aldrig fick ta farval. Fast a andra sidan, betyder det att hon fortfarande ar kvar?

Pants! Jag HATAR nar det ar delays pa Jubilee Line. Det ar narmare 18 000 manniskor som jobbar i Canary Wharf men bara tunnelbana och DLR for att komma harifran. Det ar packat at the best of times. Nej, det var en logn, det finns ju bat och buss, men ingen av dem ar sarskilt effektiv. Baten ar valdigt trevlig, men snabb ar den inte. Forvisso ar den nog snabbare an Jubilee Line idag…!

Naval, jag har mailat Angela och fragat om hon vill ta ett glas vin efter jobbet i och med tunnelbanetrubblet. Mark ar ju i Wales anda sa det ar ingen bradska hem. Jag maste handla mat till grisarna men det gar fort pa Tesco eller Waitrose. Tyvarr tror jag inte att Ange ar pa jobbet idag sa det blir nog inget vin. Jag sitter nog har ett tag istallet.

Vi var pa koreansk barbeque med Mary och nagra vanner till henne haromdan. Det var valdigt trevligt, aven om man kanske inte blir sa matt. Det ar ganska plockigt och det ar roligare an mattande. Innan bbq’n gick vi pa en polsk vodkabar vid Holborn som var mycket trevlig. Att det kan finnas sa manga olika smaker pa vodka! Rekommenderas om du ar i London. Den ligger in pa Little Turnstile precis bakom Holborn Tube.

Alla inlägg känns så trista nuförtiden. Jag har sällan något roligt att skriva om känns det som. Alternativt så orkar eller hinner jag inte när det roliga händer.

Nåväl, i väntan på roliga saker får jag väl skriva om det som trots allt sker.

I Fredags hade vi en away day med jobbet på Marriott Hotel i Canary Wharf. De är väldigt bra för sådant, nära till jobbet så alla hittar och jobaholics kan kila över på lunchen till kontoret och kolla mailen. De har också otroligt bra mat där och deras konferensrum är jättetjusiga. Jag var där vid sju på morgonen för att hjälpa till att bära ner kartonger till hotellet och hälsa folk välkomna.

Jag gillar den biten; att vara värdinna och visa folk tillrätta. Det påminner mig om mitt jobb på Parity. Jag pratade med Lesley om det och hon sa ”yes, it reminds you of when you had a proper job and actually DID something…” Ja, hon har helt rätt. Det är skrämmande hur lite jag anstränger mig idag på jobbet. Det är verkligen inte särskilt utmanande längre.

Helen mailade och sa att hon går på mammaledighet den 10 januari… Det betyder att jag förmodligen skulle börja direkt efter jul om allt går i lås och jag får jobbet. De kommer förmodligen intervjua i slutet av Oktober eller början av November. Calm calm, den som väntar på något gott…

Jag fick ytterligare ett mail från Sally som jag noterade i min ”att prata med henne om när jag slutar folder”. Min chef mailade henne och mig för att säga att han har bokat semester för veckan som börjar 19 November. Han cc’ade mig så att jag kunde skriva in det i hans kalender och fixa det administrativa. Han bad mig inte om det eftersom han vet att jag vet vad som behöver göras. Vad tror ni Sally gjorde? Mailade tillbaka och sa att jag skulle skriva in det i kalendern, skicka ut en inbjudan till alla i Senior Management Team så att de hade det i sina kalendrar och sedan fylla i Andy’s holiday sheet och komma över med så att hans chef kunde godkänna det.

Förlåt, men tror hon verkligen att jag inte vet detta? Snälla, det där är bread and butter daily grind för mig. Jag blir så trött.

Anyway. Efter dagen på Mariott Hotel var jag lagom trött och grinig och bad Mark komma och möta mig vid bussen. Jag hade missat tåget i Wimbledon så jag tog buss 93 till Harvester och bad alltså Mark möta mig där. Bussen fastnade i trafiken och Mark textade och sa att han gick in till Harvester för en swift one och att jag skulle möta honom där.

När jag kom in stod ett glas kallt vitt vin på bordet vid den tomma stolen och jag blev genast gladare. Jag sippade mitt vin medan jag beklagade mig för Mark över jobbet och han berättade om sin dag. Vi hade rätt trevligt så vi tog en till innan vi gick hem, lagom glada och på gott humör.

Det var trevligt att gå ut och dricka med Mark faktiskt. Vi går ut och äter hyfsat ofta men det är sällan vi går ut för en drink och särskilt inte på vår local Harvester.

På lördagen åkte Mark ner till Paul i Farnham och gick på koncert och sov över där. Rätt trevligt med en lördagskväll för mig själv. Jag saknar honom när jag ska sova, men det är skönt att vara själv under kvällen.

På söndagen träffade vi Dan & George som just har förlovat sig. Dan berättade för mig ages ago, till och med innan han berättat för sin mamma att han skulle göra det! Hon sa naturligtvis ja och allt var happy & hunkydory och vi åkte ner till Wotton Hatch i Surrey för Sunday Roast. Väldigt trevligt faktiskt. Efter lunchen tog vi en promenad på nästan två timmar över fälten och ängarna. Strålande sol och jättefint väder. Jag kände en analkande förkylning och senare på kvällen var jag helt däckad och stannade således hemma igår.

Jag var på jobbet i morse men gick hem tidigt. Vi har en management away day imorgon (igen!) och jag hade ett par grejer som jag var tvungen att fixa med så var tvungen att åka in.

Jag har köpt en ny väckarklocka förresten, en sån där som simulerar en soluppgång. (http://www.bodykind.com/productdetails/CatIDx67/ProdIDx1075/sunrise-system-srs-250-sunrise-alarm-clock-1x.htm) Man tänder lampan på kvällen och när man sätter på alarmet aktiverar man också solnedgången. Man kan ställa den på 15, 30, 45, 60 och 90 minuter lång ”solnedgång” och när tiden är nådd är lampan helt släckt. Sedan går den igång för nästa morgon och när tiden man ställt in för ”vakna” är nådd är lampan helt tänd och lyser starkt. Det är en 60 watt så den ger bra med ljus ifrån sig! Den har även en mp3 funktion och man fick med ett kort med ”natural” sounds som fågelsång och regnskog. Mycket avslappnande att vakna till. Ja, inte för Mark då som när han hörde ”forest sounds” där man bland annat hör ett får som bräker i bakgrunden direkt tänkte ”oh no, one of the sheep is stuck in a fence!” Jaja 🙂

Detta ska alltså vara ett mer naturligt sätt att somna och vakna på. Fastän vi har ögonen stängda reagerar hjärnan på ljuset som når ögonen och skickar signaler att vi ska vakna. Man känner sig (apparently, jag har som sagt bara testat en morgon själv) mer utsövd och inte lika trött. Jag känner mest att det är skönt att vakna och det redan är ljust i rummet. Det är så mycket lättare att gå upp då. Särskilt nu när det börjar mörkna.

Nu är det dags att lägga sig i soffan och ta det lugnt tror jag. Vi har fortfarande inte bytt hos grisarna men jag vet inte om jag fixar det med den här förkylningen. Grejen är ju att de har hela rummet att vara i så det är inte direkt så att de måste klafsa runt i sin egen avföring. Det luktar inte ens så jag tar det nog imorgon istället. I och med förkylningen ska jag vara hemma från jobbet så att jag blir ordentligt frisk. Det finns inget värre än att gå och dra på en förkylning som man aldrig blir kvitt.

Så, hett vatten med citron nu och en filt i soffan.

Japp, jag har bestämt mig för att göra den där starroperationen som jag skrev om. Cataract heter det på engelska och innebär alltså att de gör ett litet snitt på cornean (är det hornhinnan på svenska?) och tar bort ögats egen lins och sedan sätter in en artificiell lins. Det är en operation som utförs dagligen över hela världen och är en relativt säker operation. Enligt läkaren är det den mest lyckade operationen man kan genomgå vilket ju känns betryggande.

Jag har bestämt mig för att jag ska ta tetraflex lins för att optimera mitt mörkerseende. Det betyder att jag förmodligen blir lite mer beroende av läsglasögon, men det är ok. Jag kommer ju slippa glasögonen för resten av tiden.

Jag var hos Optical Express idag och Prashna gav mig min prescription fast utan astigmatismen korrigerad och det var ganska tydligt att jag måste ha den korrigerad. Jag skulle nog säga att jag har ganska hög astigmatism. De kan korrigera lite av astigmatismen och hon visade mig ett mellanting. Hon kunde naturligtvis inte garantera att det var just så min syn skulle bli, men hon sa att det var en hyfsat kvalificerad gissning och OM det blir nånting i den stilen klarar jag mig nog rätt bra. Och skulle jag inte gilla det kan man lasra det sista av astigmatismen.

Hon gav också Mark chansen att se hur jag ser utan glasögon. Hon satte ihop ett par glasögon som ger en bild av hur min syn är och han blev förvånad över hur illa det är. Han har alltid haft perfekt syn men nu tror jag han insåg hur det är för mig.

Jag har bokat mitt första öga till den 18 Oktober och det andra ögat den 15 November. Tyvärr är kirurgen på konferens den 25 Oktober vilket var det datum jag helst gjort mitt andra öga. I och med Mark’s schema var de här två datumen de enda som funkar. Kirurgen opererar på Torsdagar på Colindale Hospital och sedan har man sin post op på Fredagen på Harley Street. Mark jobbar många torsdagar framöver så jag fick ta det som gick helt enkelt.

Men jag klagar inte, det är ju egentligen bättre att låta det opererade ögat läka i lugn och ro innan man ger sig på det andra ögat. Då vet jag ju med säkerhet att det har gått bra.

Idag har jag inte gjort många knop. Jag tränade en timme framför tv’n, duschade och åt frukost och sen däckade jag i soffan. Jag gosade med Curtis, läste senaste numret av Psychologies, sov två timmar, läste mailen, låg ett par timmar till i soffan, åt en toast med ost… Sen kom Mark hem och ja, inte mycket mer har hänt. Rätt trevligt. Jag blir förvisso ofta på dåligt humör och känner mig slö och lethargic om jag inte gör något, men jag tror att idag behövdes det. Förra helgen for jag runt som ett skållat stycke och var nästan glad att vara tillbaka på jobbet i måndags.

Imorgon ska jag bara byta hos marsvinen och kanske åka till Next i Colliers Wood. Jag behöver en ny kavaj med tillhörande kjol och byxor och ingen gör så snygga jobbkläder som Next. (Förutom Austin Reed då, men deras priser är inte riktigt in tune med min plånbok.)

Jag behöver ny outfit om jag ska på jobbintervju och även om jag inte har nån lined up for nästa vecka eller veckan därpå så är det bra att ha en i garderoben för när den behövs. I mitt nuvarande jobb behöver jag inte ha kjol så alla mina gamla kjolar har rykt. Jag har en eller två kvar men de är inte helt passande för ändamålet.

Nytt jobb ja. Jag tror inte jag har skrivit om det här av rädsla att det jinxar hela grejen… 🙂 Jag ska sluta vara så superstitious!

De flesta av er som läser här har ett hum om att jag då och då gnäller över office politics och att jag är trött på vissa människor på jobbet. Jag är väl införstådd om att man har jobbiga människor vart man än kommer och att office politics existerar på varje arbetsplats,  men som nån så, det finns grader i helvetet.

Jag vill väl inte säga att det är ett helvete på jobbet, men det börjar bli rätt jobbigt och jag känner mig uttråkad och är less på det jag gör. Det finns inte direkt några interna möjligheter som jag vill följa upp. Det finns möjligheter, men jag är inte intresserad av dem. Jag vill fortsätta som assistent och ser ingen anledning att lämna Andy eftersom det inte är min chef som det är fel på.

Jag är ju också måttligt imponerad av resvägen till jobbet. Jag jobbar 9 – 17 och går hemmifrån vid 07:00 och kommer hem vid 19:00. Det tar lååång tid att komma till och från jobbet och det är en fruktansvärd commute om man tittar på trängsel och antal armbågar jag får i sidan varje morgon.

Min väninna Helen är gravid och går på mammaledighet i januari och jag är lite sugen på hennes jobb. Hon jobbar som EA to CEO. (Executive Assistant, dvs snäppet upp från PA som är Personal Assistant. En PA samlar ihop material från de andra cheferna och sammanställer en rapport, en EA skriver rapporten.) Hon har själv sagt att hon gärna ser mig som hennes efterträdare och att jag skulle komma jättebra överrens med hennes chef. Jag har träffat honom vid ett par tillfällen och varje gång haft väldigt trevligt och tyckt mycket bra om honom.

Det är ett steg ner om man tittar på företag, jag jobbar idag på ett mycket välkänt företag som ger bra meriter att ha på sitt CV. Det är också ett större företag än vad Helen jobbar på, men jag tror att där ligger mycket i varför jag gärna vill byta. När jag var på Parity kände jag alla och det var en helt annan stämning på jobbet. Idag sitter det säkert ett 50-tal i min direkta närhet som jag inte ens har en aning om vad de heter, vad de gör där och hur de fits into the organisation.

Det är också ett steg ner om man tittar på förmåner. Idag har jag privat sjukförsäkring som även innefattar Mark. Jag har gått i terapi betald av den och Mark har gått hos kiropraktorn i nästan ett år betalt av dem.

Semester är en annan förmån som är bättre på mitt nuvarande jobb. Jag har 20 dagar i base, men sen kan jag köpa upp till 35 dagar. Hos Helen skulle jag få 25 base och kunna köpa upp till 30. Jag har också flex idag som ju är väldigt bra. Kommer jag in tidigare kan jag gå tidigare utan att behöva känna mig dum eller som att jag skolkar.

Grejen är att i och med min resväg till och från jobbet är så lång så känns det inte som om jag har korta dagar om jag kommer in vid 10:00 och går vid 16:00.

Helens jobb ligger i Vauxhall och jag istället för en timme och tjugo minuters resväg skulle jag ha en halvtimme dörr till dörr. Jag skulle gå hemmifrån 08:45 istället för 07:10 och jag skulle komma hem samma tid.

Det är också ett stort steg upp i lön och en mycket bra pensionsförsäkring. Lönen tror jag förvisso är lite utjämnad i och the lack of sjukförsäkringen.

Helen nämnde för sin chef att jag funderar på att byta jobb och han lät väldigt intresserad och frågade om hon trodde att jag skulle vara ”up for it”. 🙂

Sååå, nu väntar vi bara på att Helen ska bestämma sig för vilket datum hon vill gå på mammaledighet och sen måste de börja intervjua. Förmodligen blir det nån gång i November.  Fingers crossed!

Nu är det officiellt, mitt namn är numera Vivi Vilhelmina Lind. Jag fick ett brev från Skattemyndigheten adresserat till ”Vivi Lind” som bekräftade mitt namnbyte.

Jag föddes till Viveca Wirdahl, sedan började jag använda mitt mellannamn och blev Vilhelmina Wirdahl. Sedan gifte jag mig och blev Vilhelmina Lind. Nu är jag alltså Vivi Lind och nästa sommar gifter jag mig till Vivi Whitfield.

Hur mycket av ens personlighet ligger i namnet? För mig, inte mycket. Jag är samma person idag som jag var förut, men jag är gladare i och med att jag nu har ett namn jag tycker om och associerar mig själv med.

Jag ÄR Vivi.

Ja, sov gottenburg du med älskling. Han är för rolig ibland Mark. 🙂

Det är tunnelbanestrejk på gång. Från klockan 18:00 ikväll går inga tunnelbanor förutom Jubilee, Northern och Piccadilly Line. De ska strejka i 72 timmar så det lär bli en intressant vecka. Förhoppningsvis kommer de fram till något innan dess, men om de inte gör det blir det jobbigt. Jag tar ju tåget till London Bridge och sedan Jubilee Line till Canary Wharf så jag borde inte vara påverkad, men man vet ju aldrig. Resten av London kommer förmodligen vara helt kaos. Det är ju kaos varje morgon när allt ”supposedly” funkar!

Jag berättade för min chef om ögonoperationen och han tyckte det lät väldigt positivt. Som sagt, att gå från konstant beroende av glasögon till att bara behöva läsglasögon – i värsta fall, det är ju faktiskt 70% chans att jag inte ens behöver det – är ju jättebra.

Är det någon som har erfarenhet av cataract / grå starroperation? Hör gärna av er.

Äntligen en kirurg som säger att det GÅR att göra något med mina ögon!!! Haha! Jag hade nästan gett upp hoppet helt och hållet!

Den här läkaren var hyfsat gammal och det märktes att han hade lång erfarenhet av det här. Han började med att lite mer utförligt förklara för mig varför jag inte kan köra med laser på mina ögon – han visade oss utskriften av mina ögon och pekade på de olika siffrorna, förklarade vad de betydde och sedan satte vi ihop det med mitt synfel och till och med Mark och jag förstod varför jag inte kan välja laser. Nu har jag ju förvisso redan förstått och accepterat det, men det var intressant att se på kartan över mina ögon och verkligen förstå VARFÖR.

Sedan sa han att det fanns något som kallas IOL, Intra Ocular Lens, en sorts lins man sätter in, men det kan jag inte heller ha av någon annan anledning.

Kvar finns bara ett alternativ, en cataract operation. Cataract är alltså gråstarr och det man gör är att plocka ut patientens egen lins och sätta in en artificiell.

När han sa att jag var suitable för det så blev jag verkligen jätteglad, men sedan sa han;

-But I wouldn’t recommend it to you, you are too young.

Neeeeej!!! Varför inte?!

Vi pratade vidare med honom och det framkom att skälet till varför han inte gillar att operera yngre personer är för att de oftast har för höga förväntningar, det är hyfsat stor risk att jag kommer behöva läsglasögon efter operationen och han sa att oftast tycker folk att det inte är tillräckligt bra, de har betalat dyra pengar men måste fortfarande ha läsglasögon. Det är inte värt det. Då stannar de hellre med linser och glasögon.

Men det är ju just det som är problemet, andra kanske är nöjda med glasögon, kanske kan ha linser. Jag kan inte det och jag hatar mina glasögon. Om jag kan komma till att bara behöva läsglasögon men vara ok i allt annat då är jag överlycklig. Det är ju tusen gånger bättre än vad jag har idag – idag behöver jag ju glasögon när jag läser, står, sitter, går…

Han sa att det finns två typer av lins som man kan sätta in. Den ena ger glorior kring ljuspunkter vid mörkerseende och det gör att man avråder starkt från att köra bil på natten. Man har 80% chans att kunna läsa perfekt, dvs 20% risk att man behöver läsglasögon.

Den andra linsen ger inga glorior eller problem vid mörkerseende, men det är större risk att man behöver läsglasögon – det är 70% chans att man ser perfekt och 30% risk att man behöver läsglasögon.

Jag kör ju väldigt sällan bil på natten, men å andra sidan har jag en känsla av att jag skulle vara väldigt känslig mot dessa glorior och att det blir suddigt kring ljuspunkter i mörker ändå så jag kan nog inte välja den linsen. Sen skulle ju det betyda att jag aldrig kan hämta Mark om han har varit ute och skulle vi flytta ut på landet blir jag väldigt bunden om jag inte kan köra på natten. Nej, det är inget alternativ för mig.

Men, å andra sidan, det är fortfarande 70% chans att jag INTE behöver läsglasögon HELLER med den andra linsen! I värsta fall behöver jag läsglasögon för dagstidningsskrift men är ok vid datorn, när jag är hemma, när jag är på jobbet och liknande. Och hur bra vore inte det!!!

Enda smolket i bägaren är att astigmatismen inte kan korrigeras, men han sa att man kan laserkorrigera den efteråt om jag tyckte att det var för stort problem. Han sa att jag inte har särkskilt mycket astigmatism så jag kanske till och med är ok utan, men även om jag inte är det så är det ett mycket snabbt ingrepp med laser.

Han sa att man opererar inte båda ögonen samtidigt utan man tar ett öga i taget ifall man skulle ha otur och få en infektion. Det är i princip den enda risken och han sa att i hans karriär var det bara två som fått en infektion och båda var själva orsaken till det; den ena hade en förkylning och varit ovarsam med vilket näsduk hon dabbade under näsan och sen i ögonen med och den andra hade haft magsjuka och slarvat med att tvätta händerna efter toabesök. Med andra ord, man är själv ansvarig för infektioner och det är inte svårt att undvika dem.

Mark frågade om det fanns någon annan risk, typ huvudvärk, ”grusiga” ögon, torra och trötta ögon eller liknande? Grusiga och torra ögon är en bieffekt av laserbehandling men inte vid cataract sa kirurgen så egentligen är det här en bättre operation än laser ur den synvinkeln.

Cataract är också den operation med highest success rate perfermed by mankind. Bara det är ju helt otroligt! (Förvisso har jag inte verifierat de uppgifterna, men om det bara är en operation med hög success rate är jag glad!)

Ytterligare fördelar är att när jag blir äldre behöver jag inte göra någon cataract operation eftersom jag redan gjort den – min egen lins är redan borta. (Cataract / grå starr är ju alltså när ens egen lins blir ”cloudy”, dvs grumlig och grådimmig.)

Om jag INTE gör den här operationen kommer jag behöva dubbelslipade glas alternativt ha två olika glasögon, ett par för läsning och ett par för avstånd. Det är därför många gör den här operationen när de kommer upp i 40-årsåldern; de orkar inte tjafsa med två olika glasögon och de gillar inte dubbelslipade glas.

Jag är 32 idag och jag ser ingen anledning till att INTE göra den här operationen. Jag kanske MÅSTE göra en när jag kommer upp i 60-årsåldern om jag får gråstarr (gammelmormor hade gråstarr så det finns i släkten) och jag kanske till och med redan gör den när jag är 40 om jag får problem med att jag behöver läsglasögon så… Varför inte göra den redan nu och slippa glasögonen som jag hatar så innerligt?

It’s a no brainer som Ange skulle sagt. 🙂

Andra goda nyheter är att jag har skickat iväg papprena till Skatteverket för namnändring! Snart är jag inte Viveca längre utan officiellt Vivi! Känns rätt bra faktiskt. Jag har ju aldrig associerat mig själv med Viveca så varför ska jag heta det? Vivi är vad jag blivit kallad i alla år och jag känner mig som en Vivi. Jag behåller Vilhelmina och kommer fortsätta använda det men Vivi blir mitt första namn och det som kommer stå på alla officiella papper. Nu ska jag bara gifta mig också så att jag kan sätta igång att ändra pass, körkort och allt det där. Det är ju ingen ide att göra det nu för att sen göra om det om nåt år. (Om vi nu blir gifta, Linda’s story om hur det är att gifta sig med en utlänning låter ju minst sagt skrämmande!! Det blir till att börja i tid så vi får vårt datum rätt!)

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe