You are currently browsing the monthly archive for augusti 2007.

Jag var hos optikern häromdan och han sa att jag inte kan ha linser heller. Eller, han sa att jag kan ha dem,

  • men inte längre än 10 – 12 timmar max per dag,
  • vilket betyder att jag måste ta ut dem innan jag åker från jobbet vilket inte funkar
  • eftersom jag är allergisk mot linsvätskan
  • och måste ha peroxide
  • och då kan man inte ha linserna i en lufttät burk
  • och det betyder att de skulle läcka i väskan.

Varför är allt så jäkla komplicerat med mig?! 🙂 

Jag skulle kunna vänta tills jag kommer hem, men då måste jag vänta med att sätta in dem tills precis innan jag går hemmifrån, vilket är strax efter 0700. Jag kommer oftast hem vid 1900 så om jag bara tar ut dem direkt när jag kommer hem är jag hyfsat ok, men jag känner mig själv; jag vet att det inte kommer bli så. Man hänger av sig, kollar posten, säger hej till Mark om han är hemma, matar marsvinen, lagar mat och vips så är det sängdags och linserna har suttit inne i 15 timmar. Inte bra.

Folk säger åt mig att jag ska vara rädd om ögonen, ie ”don’t do the operation!” men jag känner att det nästan är lika viktigt att vara rädd om dem genom att inte använda linser, men det betyder ju att jag är hänvisad till glasögon och glasögon.

Sista ordet är inte sagt än. Jag ska träffa kirurgen på Fredag och med min tur hittills är det ju inte ens säkert att jag kan göra den operationen. Men, OM jag kan så är det ju en vanlig gråstarrsoperation och de utförs ju dagligen över hela världen. Jag säger inte att jag SKA göra den om jag kan, men jag säger att jag är väldigt sugen, särskilt som jag inte kan ha linser.

Jag skulle naturligtvis kunna ha linser för speciella tillfällen men linser är dyra som det är även om man använder dem dagligen och att betala £25 i månaden för att använda dem ett tiotal gånger i månaden är inte finansiellt försvarbart. ”Jamen kör med dailies då” hör jag folk säga. Javisst, om de fanns i min styrka. De är bra nog för the odd night here and there, men de går bara upp till +4.00 och jag har +5.50. Sen är inte astigmatismen helt korrekt korrigerad med dem heller. Som sagt, jag ser ju bättre med dem än utan, men att betala £1 per par för linser som inte är min styrka känns lite fel. Dock lär det väl bli den lösningen om jag inte kan göra operationen.

***

Jag hade en tid på ett sjukhus vid Kings Cross idag. Min tid var 0940 och jag var där vid 0900. Receptionisten sa att de inte hade min remiss men att han skulle ringa min husläkare.

Jag gick till husläkaren i 24 Maj. En månad senare 25 Juni har jag fortfarande inte hört från sjukhuset om när jag kan komma så jag ringde husläkaren. 4 Juli ringde jag igen. Sen ringde jag 11 Juli och sa att nu började jag tröttna, skulle jag kanske boka en ny tid hos läkaren och få en ny remiss? Jag bad att få prata med the practice manager och helt plötsligt blev jag inbokad på det här sjukhuset i Kings Cross för den 28 Augusti. Jättebra!

Ja, om det vore så väl att de skickat en remiss också… Sjukhuset hade ringt och jagat remissen i flera veckor men inget hade dykt upp. nej, för remissen EXISTERAR INTE! Nån slack sekreterare har inte brytt sig, alternativt har läkaren struntat i att ge det till sekreteraren.

Vilket som betydde det att jag tagit en dags semester och rest till Kings Cross vilket är fel sida stan från mig och satt i väntrummet i över en och en halv timme utan någon information alls. Förvisso var inte min tid förrän 0940 och jag var där tidigt, men jag väntade i alla fall 30 minuter efter 0940 innan jag frågade vad som pågick så en halvtimme kan jag i alla fall säga att jag väntade utan information att de inte kunde se mig om jag inte hade ett referral letter.

Så, jag bönade och bad att de skulle låta mig träffa läkaren ändå och det gick vägen. Efter ytterligare en timmes väntan fick jag träffa en syster som tog den informationen som skulle ha varit i remissen och sedan fick jag vänta ytterligare 20 minuter och fick sedan ÄNTLIGEN träffa läkaren!

Det är som de brukar skoja, man måste vara frisk för att orka vara sjuk!!

Jag tror också att det var tur att jag klädde mig i äkta cashmere cardigan, pärlhalsband och dyra courtshoes. Jag såg inte så slashasig ut och med min poshaste röst bad jag så snällt jag bara kunde att läkaren skulle träffa mig.

Nu ska jag skriva ett surt brev till Facchini House och klaga på husläkaren.

När jag äntligen kom ut hade jag ingen aning hur jag skulle ta mig till Liverpool Street för att träffa Linda, men sen kom jag på att Kings Cross Tube låg nära Kings Cross Thameslink så jag knallade dit. När jag kom fram ringde jag Linda för att kolla när vi skulle ses. Det visade att vi sagt 1200 och nu var klockan 1231…! Ooops! Sorry baby! Jag skulle ha ringt direkt när jag kom ut så hon åtminstone visste att jag var på väg!

Jag är grymt imponerad att hon väntade så länge på mig dock! Lilla vännen! Jag hoppas att jag inte strulade till hennes jobbdag för mycket.

Annonser

Mark har åkt till Wales, det är hay time, och jag njuter av en dag för mig själv. Jag sitter framför datorn och äter en makrillsallad med pepparrotsdressing, jättegott! Så här gjorde jag,

  • rökt makrill i fileer
  • finriven rå morot
  • fint skivad gul lök
  • fint skivad purjolök
  • fint skivad selleri (don’t tell the guinea pigs I’m eating their dinner!)
  • skivad tomat
  • skivad gurka
  • kokt pasta

Mixa ihop allt och blanda med dressingen; lite pepparrot utrört i majonnäs. Salta och peppra om du vill. Pepparroten, sellerin och makrillen går jättebra ihop!

Jag träffade Lisa, Mark’s crewmate för första gången igår. Hon är verkligen jättegullig och vi kom fantastiskt bra överrens. Jag tror att hon och Mark kommer jobba väldigt bra ihop. Hennes partner klättrar och hon sa att jag gärna fick följa med om jag ville prova att klättra. Jag är jättesugen på det och har kollat upp vilket klättercenter han är på och det är inte alls långt från oss. Eller, allt är ju relativt, jag har insett att i Stockholm finns det betydligt fler klättercenter och 45 minuters bilväg skulle anses för långt där! Hoppas bara att Lisa menade att jag kan följa med och klättra.

Jag fick ett samtal haromdan till Henrik. Mr Henrik Lind? fragade rosten i andra anden. ‘No’, svarade jag, ‘he is deceased. Is there anything I can help you with?’ Ja, kom det fran andra anden, ‘do you deal with his gas account?’

Nu blev jag lite orolig, vada gasrakning? Jag har ju betalat av allt, det ska inte finnas nagon gasrakning. Jag svarade igen att han var avliden och fragade om det var nagra problem med sista betalningen jag gjort?

Nej, forsakrade han mig. Han ville bara salja ett nytt formanligt avtal. Men snalla! De far val for sjutton samkora sina register och kontrollera sa att de inte ringer till avlidna personer! Snacka om okansligt! Jag var nara att brista ut i grat efterat och min chef fragade om jag var ok. Han ar sa jakla bra.

Jag ar sa trott pa vissa personer pa jobbet. Sally sticker alltid in sin ara i allt och som jag sa till Helen haromdan, det ar inte langt ifran att hon berattar for mig hur jag ska torka mig i hacken efter toabesok! Jag kanske inte har 20 ars erfarenhet som sekreterare/assistent men jag har i alla fall 7 ar varav mitt jobb innan det har var pa en betydligt hogre niva. Jag kan gora mitt nuvarande jobb i somnen, jag behover inte henne som paminner mig om saker eller berattar for mig hur jag ska gora. Gaaah!!

Sen har vi en annan person som inte kan gora nagot sjalv. Nu overdrev jag kanske lite, men problemet ar att hon liksom fragar om saker som hon borde kunna lista ut sjalv. Om jag tex skickar ut en invite till hela Andy’s management team (inklusive den har personens chef) for en away day, da ringer hon och sager att hennes chef inte kan for att hon har moten den dagen. Men forstar hon inte att en away day for hela chefsteamet inte gar att forlagga pa en dag da INGEN har nagot mote?! ALLA maste boka om moten, till och med jag! (Vilket jag alltsa inte har nagot emot, jag tycker inte att det ar mer an ratt att chefen ocksa maste jamka men poangen ar att om Andy bestammer sig for att det ska infalla pa en dag da HAN inte har nagra moten, ja da blir det sa. Nu ar ju inte Andy san, som tur ar, men det ar hans rattighet som chef ifall han skulle vilja.)

Jag forklarade for henne att hon maste prata med sin chef och om hon sager att hon inte kan vara med pa the away day ja da far hon ta upp det direkt med Andy. Jag har svart att tro att hon skulle saga till sin chef, nej jag kan inte, jag har ett mote.

Varfor maste jag forklara detta for henne? Forstar hon inte det sjalv?

Jag älskar LBC 97.3. Det finns verkligen ingen bättre radiostation. Ingen musik alls, bara prat, men det är ROLIGT snack. Lyssna online på http://www.lbc.co.uk/ och för en mindre summa kan du bli medlem och ladda ner deras podcasts. Jag förstod först inte varför man skulle vilja göra det, de finns ju på radion 24/7! Men efter att ha blivit medlem förstår jag varför. Man kan ju då ladda ner sina favoriter och slipper lyssna på puckon som Iain Lee på vardagskvällar.

Mina favoriter är helt klart tjejerna, Anna Raeburn, Carol McGiffin, Jenny Eclair, Jeni Barnet, Jo Parkerson. James O’Brien och James Max är också väldigt bra, men som sagt Iain Lee klarar jag mig väldigt bra utan.

Jag har fått mina nya linser förresten. De är ganska bekväma och jag ser väldigt bra med dem, men jag förstår inte hur man ska kunna bära dem dygnet runt  i en månad utan att bli irriterad! Jag kanske är ovan vid linser nu i och med att jag har burit glasögon i ett par månader, men jag fixade inte mer än en halv dag idag. Jag satte in dem vid 12 och sedan åkte de ur vid 5pm, det gick inte längre. Hm. Den där operationen kanske är mer lockande ändå.

Mark har börjat jobba med sin nya crewmate, Lisa. Efter första skiftet är han väldigt positiv vilket är bra. Den enda crewmate som han VERKLIGEN har gillat är nog Ben Thackwell. Han har jobbat med andra som varit ok, men det vore kul om han kunde jobba med någon som han verkligen gillar eftersom jobbet blir så mycket roligare då.

Lisa har spenderat de senaste tre åren på Universitetet och har nu pluggat sig till en degree som Paramedic. Hon har med andra ord väldigt bra clinical skills och vet vad hon håller på med. Hon har ingen erfarenhet från hur det är att verkligen vara out there, men den biten har ju Mark och hon kommer nog lära sig snabbt.

Mark har också blivit erbjuden promotion vilket vi är helt gobsmacked över i och med hans written warning! Det visar ju på att cheferna gillar honom men att de liksom var tvungna att göra som de gjorde för protokollet.

London Ambulance Service har ett antal olika levels av personal. Mark är Emergency Medical Technician 3. Det finns grades från 1 till 4. EMT 1 är i princip bara en taxi mellan sjukhus. De svarar inte på emergency calls utan de transporterar patienter. EMT 2 tar hand om enklare calls såsom grannies som har ramlat ur sängen och liknande.

EMT 3 – som Mark är, svarar på alla calls och skillnaden mellan EMT 3 och Paramedic är att Paramedic’s har yttersta ansvaret och de är kvalificerade att administrera medicin intravenöst och lite andra grejer.

Mark har nu blivit erbjuden EMT 4 vilket är en halv grad upp från 3. Det är ingen skillnad i vad han gör, han får bara mer betalt. Efter ett visst antal år inom LAS kan man söka EMT 4 och det är alltså bara en recognition av ens erfarenhet.

Mark trodde aldrig att han skulle bli erbjuden det i och med hans varning, men det blev han, OCH hans högsta chef skrev på hans ansökan! Det betyder att han tjänar nästan som en Paramedic men han slipper det yttersta ansvaret som de har. Han vill såsmåningom plugga upp till Paramedic men just nu känner han att det passar bra att ta det lite lugnt. Om han skulle göra det förlorar han ju sin line och sin crewmate och om nu Lisa works out well vore det ju synd.

Egentligen? Jag har läst allt från 700 – 900 gram för honor till upp till 1200 för hannar. Problemet är att våra tre grisar är rätt storvuxna, men de ser liksom inte feta ut. Eller ja, Angela’s kommentar om Curtis var ”Oh, how big he is…!” Han börjar likna mer en kanin än ett marsvin.

Grejen är att de har ju hela rummet att springa runt i och nog springer de alltid. De får med andra ord massor av motion och borde liksom inte bli tjocka.  

Curtis väger 1600 gram och enligt de flesta marsvinssajter ska en marsvinshanne väga upp till 1200 gram. Ska vi banta Kurtan eller är han lycklig som han är? Min gissning är att han är lycklig som han är, men samtidigt vill vi ju inte att hans vikt ska vara en hälsofara för honom. Har han högt kolesterol typ?

***

Jag sov dåligt natten till Torsdag och natten till Fredag. Jag är redigt trött ikväll och kommer nog sova länge imorgon. Jag tror att det är för att Mark är på late shift. Om han jobbar natt sover jag bra, det är som om skallen vet att han jobbar och jag sover som en klubbad säl.

Om han dock är hemma men bara inte har gått och lagt sig alternativt om han är ute med kompisar då vaknar jag flera gånger och kan inte alls sova. Helskumt.

Igår natt vaknade jag flera gånger och när Mark slutligen gick och la sig började jag tjattra som om jag hade betalt för det. Jag var faktiskt vaken, men Mark var nog lite konfunderad över om jag sov eller var inte. Jag är ju känd för att prata i sömnen. Några timmar senare vaknar han av att jag sitter upp i sängen och svingar en teddybjörn samt tjattrar osammanhängande. Det kan inte vara lätt för honom!

***

Jag börjar fundera på om jag är uttråkad på jobbet. Problemet är att jag har det för bra! Jag har en toppenchef, bra kollegor (ja, förutom vissa dåra, men man kan ju inte få allt. Office Politics finns överallt) trevliga lokaler, bra förmåner (subventionerad matsal med jättestort utbud, gym för £18 i månaden, flexi arbetstid vilket är UNHEARD of i England, bra pension och massor mer andra bra saker) och jag trivs ju egentligen med vad jag gör.

Det är bara det att jag börjat känna mig apatisk till att gå dit. Ju mer tid jag kan få hemma desto bättre. Och i och med att vi kan köpa semester och har flextid har jag knappt jobbat alls i Augusti känns det som. Folk börjar till och med säga ”hello stranger” till mig eftersom jag knappt är där.

Jag vet att jag aldrig kan få ett bättre jobb om jag tittar på lön, chef, kollegor, situation, status och förmåner. Men jag är uttråkad.

Jag ska inte göra något drastiskt utan tänker ta det lugnt. Om det dyker upp något intressant kanske jag nappar, men annars får det vara. Jag vill inte aktivt söka jobb eftersom jag inte vet vad jag skulle vilja göra istället. Jag menar, vad är poängen att söka ett annat PA-jobb? Det är en sak om jag söker något HELT ANNAT, men om det är ett annat PA-jobb då har jag det nog bättre där jag är.

Jag blir alltid lika full i skratt varje gång jag kollar vad folk har googlat för att hitta min dagbok. Dels för vad det är folk är ute efter men också det faktum att de har hittat mig genom det…!

Roligast var nog när någon sökt på ”fish & chips near Neath”. Snacka om besvikelse när de hittade mig, på SVENSKA och allt!

Just nu är listan bland annat följande:

Intralase Sverige – de har ju definitivt inte hittat vad de sökte.

Köpa lägenhet i London – ja, de kan nog ha nytta av min dagbok, well done!

Gummiplatta lekplats – nej, vad det nu är man är ute efter med den sökningen så finns nog inte svaret hos mig.

Tranbärsjuice dålig lukt urin – hmm… jag tvivlar på att svaret finns här.

Nerspydd matta kemtvätt – alltså, har jag skrivit om detta?! Det här säger nog mer om mig än om den som googlat…! Haha!

Annars är det inte mycket att rapportera om. Jag är lite nere idag, förmodligen eftersom det var idag jag hade min operation bokad. Jag är itne jättedeprimerad eller så, men det känns lite halvtrist liksom. Jag var så inställd på det, det kändes som om ett helt nytt liv stod för dörren och nu kan jag inte gå den vägen. Jag vet att många säger att jag ska vara glad att jag kan se över huvud taget och att jag kan använda både linser och glasögon, och det är klart att jag är. Problemet är allt bagage jag har med mina glasögon och det finns ingen som någonsin kan förstå hur mycket jag hatar dem såvida de inte har levt mitt liv.

Jag uppskattar dock de kommentarer jag får från spridda håll som säger att jag ser bra ut i glasögon. De värmer.

Jag var hos optikern igår för att prova ut continuous wear contacts. Jag ringde först för att fråga om de sålde dem över huvudtaget i min styrka – Optical Express gjorde det inte så det var ju inte självklart att Specsavers would. Kvinnan som svarade var lite halvseg men tillslut lovade hon att ringa tillbaka när hon kollat med tillverkaren. Efter någon halvtimme ringde hon med goda nyheter, de har dem i min styrka. Inte i lager, men de kunde bestalla dem åt mig. De måste först träffa mig för en undersökning vilket jag naturligtvis förstod. Vi bokade en tid till 16:20 samma dag. Perfekt.

Eller, ja… nästan. När jag satt inne hos optikern med Mark (jag hade bett honom komma in med mig för att hålla mig lugn, min erfarenhet av Specsavers är inte den bästa och jag sa till Mark att det är inte i mitt intresse att ryta åt dem, så om jag börjar trissa upp mig, lugna ner mig och släta över, please!) så säger optikern;

-Let me just go and check if we do them in your prescription.

Förlåt?! Jag höll på att gå i tusen bitar! Vad sjutton gjorde jag där om de inte sålde dem? Hade inte tjejen kollat det? Jag svarade ”Excuse me, but what am I doing here if you don’t do them? I called specifically to check that you DO do them and quite frankly, I don’t feel particularly inclined to pay £20 for this check up if you don’t do them in my prescription.”

Bah! Det visade sig att de hade dem i min styrka, tack, men tjejen imorse hade inte kollat HUR högt upp på plussidan de gjorde dem… Pucko! Jaja, jag höll mig lugn eftersom de ju faktiskt hade vad jag behövde. Mark sa efteråt att han började förstå varför jag var så arg på Specsavers. Det där var ju ren inkompetens från personalens sida. Jag ringde och sa att jag har en väldigt ovanlig prescription, snälla kan du kolla om ni säljer just den. Då ska de väl ändå kolla EXAKT styrka, inklusive astigmatism och hela skiten?! Jaja.

Sååå… om nån vecka eller så får jag en uppsättning continuous wear contacts som alltså ska vara mycket bättre än de linser jag använt hittills. Problemet med linser var ju att jag använde dem för mycket och blev tillsagd att trappa ner på timmar och att jag hade blood vessel growth på mina ögon vilket alltså inte var så bra.

Jag pratade med Mark’s pappa idag om hans cataract operation (cataract – grå starr) eftersom den operationen är väldigt snarlik den jag skulle gå igenom om jag beslutade mig för att göra en intra ocular lens implant. Han sa att även om det var en snabb och smärtfri operation så skulle han inte råda mig att göra den. Det är ändå en operation och alla operationer innebär en risk. Om det inte föreligger en medicinsk anledning så avråder han från att göra operationen.

Jag och Mark åkte till Matalan idag. Normalt handlar jag inte på Matalan eftersom det har ungefär samma status som New Look. Jag är ledsen men jag måste erkänna att jag är lite snobbig ibland. Jag har sällan märkeskläder, men jag vill åtminstone handla mina kläder på Next eller liknande.

Matalan är bra för prylar till hemmet som kuddar, filtar, lådor och ljus. De har också mycket fina köksprylar såsom skålar, koppar, ugnsformar och tillbringare. Vi åkte dit idag eftersom jag ville köpa ett par svarta byxor. Mina absoluta favoriter är svarta i stretch som är lika sköna som ett par mjukisbyxor men ser ut som kostymbyxor, perfekt! De är enkla att tvätta, ingen strykning och håller länge. Jag är inne på mitt tredje par eftersom jag använder dem så ofta! Första paret såg sitt slut i Dakar i västra Afrika i Januari i år.

Jag kikade runt på deras rea och hittade tre ”two in one” tröjor/skjortor. För £3 each kan man ju inte låta bli, eller hur! De var väldigt bekväma och perfekta för jobbet. Sen hittade jag en snygg kostym för £40 som jag köpte tillsammans med ett par kitten heels för £8. Can’t complain.

Mark tittar på min Tai Chi DVD och jag sippar ett glas vitt vin. Det spöregnar där ute och jag har just tänt lite värmeljus i vardagsrummet. Cosy!

 Mamma och pappa skickade en jättefin planterad krukgrupp till mig igår med ett kort som löd ”We love you, Mor and Far” Jag började nästan gråta för att jag var så rörd. Mamma sa att de tänkte på mig och tyckte att det var synd att jag inte kunde göra min ögonoperation nu när jag laddat upp mig så för den. xxx

***

 Banana, peanutbutter and soyamilk smoothie… Kanske inte det nyttigaste i och med jordnötssmöret, men väldigt gott! Banan och soyamjölk är förvisso bra så den kanske inte var helt naughty.

Jag har ett väldigt delat förhållande till frukost. En av de bästa stunderna för mig är när Mark är hemma en helg och vi går upp lagom tid på morgonen och äter en låååång frukost med ägg, bröd, flingor, te, juice, bacon eller vad vi nu har hemma. Så länge det är massor med mat är jag nöjd!

Dagarna jag INTE äter med Mark är det nästan tvärtom; kunde jag ta ett piller istället för mat skulle jag göra det. Jag vill bli mätt men inte äta något. Snabbt och mättande ska det vara. Igår gjorde jag en smoothie på sojamjölk, cashewnötter, banan, linfrö och vetekli.

Den blev väldigt tjock och jag åt bara halva. Fast jag stod mig på halva nästan hela dagen! Jag åt senare en muffin med Angela och popcorn på kvällen och jag var faktiskt inte hungrig! När jag la mig kände jag mig lite småsugen, men det var nog för att det var nästan midnatt och allt jag ätit var som sagt ovanstående.

Smoothien idag var lite godare, men det är klart, det var inga linfrön eller vetekli i den så den var inte lika matig.

Jag hade min sista session med psykologen i Fredags. Det är intressant som Livsglimtar skrev i kommentaren att man måste gå året runt efter ett nära dödsfall men sedan blir det lättare. Har man bara gått förbi födelsedagar, jul, påsk och allt man firar tillsammans så är det lättare sen. Det var som sagt jobbigt upp till Henrik’s dödsdag men nu har det lättat och jag känner mig bättre. Jag tänker inte lika ofta på honom, även om han liksom alltid finns där i bakhuvudet någonstans.

Psykologen och jag gick också igenom något slags bokslut över mig och Mark också. Vi har ju pratat mycket om mitt förhållande till Mark och hur det hänger ihop med Henrik, dels hans död men också saker ur mitt och Henrik’s förhållande som jag tagit med mig in i mitt nuvarande förhållande. Man gör ju alltid det, vare sig man vill eller inte. Är man bara medveten om vad för bagage man har kan man hantera det bättre och det behöver inte bli så betydelsefullt.

Hon sa att jag och Mark har ett väldigt sunt och bra förhållande. Vi är ett bra team som stöttar varandra och som är bra tillsammans. Visst, vi har ups and downs och Gud ska veta att vi grälar så det står härliga till, men jag har ju berättat allt det för henne, jag har inte hållit tillbaka alls med detaljerna från dessa gräl och trots det säger hon att vi är bra!

Det kändes så skönt att få det kvittot. Hon sa att det är klart att man grälar, har du någonsin haft en nära relation där du inte grälat? Man grälar med föräldrar, med syskon, med partners, med vänner. Det hör livet till. Det handlar om HUR man grälar och hur man sköter det efteråt.

Jag är jätteledsen; kirurgen sa att det inte går att laser-operera mig after all. Jag har för steep cornea och det är för hög risk att det går fel. Och med fel menar han inte att jag fortfarande har ett litet synfel, nej han menar att jag inte kommer kunna se alls. Inte blind, men med ett konstant blur som inte går att korrigera med glasögon.

Jag är så fruktansvärt besviken. Jag HATAR verkligen mina glasögon och linser över allt annat och möjligheten att bli av med dem kändes som om ett nytt liv stod för dörren. Det finns en annan procedur som jag kan gå igenom med men den har fler komplikationer. Jag ska läsa på lite och förmodligen träffa kirurgen som utför de operationerna för att se vad han säger. Det känns ju helt plötsligt inte lika attraktivt, det är ju ett som är säkert. Men samtidigt är jag beredd att ställa mig och stampa på mina glasögon så jag kanske inte ska ge upp än. Fan, jag vet inte vad jag ska göra nu!


Jag vill kunna åka till Senspa i New Forest minst varannan månad för lite avslappning, massage, te, bubbelbad, experience showers och god mat ju!!


Deras hydrotherapy pool är verkligen out of this world; varm, ungefär som när man badar i badkaret hemma, den är stor och så har den bubbelsoffan i ena hörnet, bubbelsängen i andra hörnet, bubbelcirkeln med stjärnhimlen ovanför och så alla jets här och var som kan använda för att massera benen, ryggen eller axlarna.


Eller deras experience showers! Atlantic Ocean, Pacific Storm, Thunder & Lightning! Varma strålar, kalla strålar, mycket vatten, lite vatten, en fin mist eller ett helt vattenfall! Pepparmint, eucalyptus eller lavendel…


Bäst är nog ändå laconicum eller tepidarium. Laconium är ett så kallat thermal room, varmt men inte som en bastu, torrt och med en varm stensoffa och uppvärmt golv med trähuvudkuddar för avslappning. Tepidarium är ett svalt rum men med varma stenbänkar formade som loungers, helt underbart. Mark somnade gott därinne och jag låg och tittade på stjärnhimlen och lyssnade på den porlande stenskulpturen.


Första dagen när vi gick in dit och la oss – det var nästan det första vi gjorde när vi kom dit – så kom jag direkt att tänka på Henrik. Det är ett år sedan han dog och vi la den här vistelsen medvetet kring den här perioden för jag kände att jag ville komma bort lite. De senaste veckorna har jag tänkt mer och mer på honom och jag visste att det skulle bli jobbigt när Augusti närmade sig. Vi hittade honom Onsdagen den 9 Augusti, exakt ett år sedan.


När jag låg på den varma stenbänken och tänkte på honom tog det inte mer än någon minut innan Mark signalerade och mimade ”Are you ok?” Vi var inte ensamma i rummet så han sa inget högt. Jag nickade men vände bort ansiktet. Den andra personen reste sig en kort stund senare och Mark kom direkt upp till mig och frågade hur det var.


Jag blev väldigt förvånad över att han såg så direkt att jag var ledsen, jag hade knappt märkt själv att jag grät ens, men Mark sa att han såg att mina ögon var annorlunda. Han kramade om mig och vi ägnade en stund åt att tänka på Henrik.


Första kvällen när vi satt ner för middag och fått in vinet skålade vi för Henrik och sa att vi önskade att han har det så bra han kan ha det, vart han än befinner sig.


Resten av vistelsen tänkte jag på honom lite då och då, men kunde släppa det för det mesta och njuta av spa’t utan att känna mig alltför ledsen.


Jag har bett Mark att ta mig ner till den där puben vi satt på när Mamma Maj ringde, puben där allt började. Jag minns vilket bord vi satt vid, hur det ser ut utanför fönstret. Det skulle vara trevligt att åka dit imorgon, på årsdagen, för att på något sätt sluta cirkeln. Jules kommer hit imorgon så det går nog inte. Det skulle inte vara samma sak med honom.


Vi får se.


Jag ska träffa min kirurg imorgon som ska utföra laseroperationen på mig. Det känns väldigt nervöst men samtidigt är jag sååå exalterad över att äntligen få det gjort! De säger ju som sagt att det gör ont under läketiden – ens cornea håller ju på att växa ut igen! – och att det bästa är att bara ligga still och ha ögonen slutna. Jag håller på och laddar ner podcasts från min favoritstation och har även Roal Dahl’s samlade verk på CD, 26 timmars lyssnande! Perfekt!!


Jag har fått en ny kirurg förresten. Den förra som de tillägnade mig har inte lika mycket erfarenhet och jag tror att i och med mitt struliga synfel ansåg de att det var bättre att ge mig någon som hade mer erfarenhet. Den jag har fått nu har utfört mer än 29,700 operationer så han vet förhoppningsvis vad han håller på med.


Nu ska jag se om jag kan plocka rätt lite här hemma, jag har ett antal projekt som behöver attention, typ ”högen av skor i skået I hallen”, ”Röran vid datorn” och alla mina stick- och virkprojekt. Dags att sätta fart!


(Förresten, om någon har tips på bra och gratis podcasts av diverse intressanta radio-program eller gratis audioböcker så hojta.)

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe