You are currently browsing the monthly archive for juli 2007.

Japp! Jag är jätteglad över att äntligen ha bokat tid för min operation! Optical Express sa i princip samma sak som Ultralase, men med lite annan vinkel. Hon var lite mer negativ än Ultralase var och sa att jag är utanför deras scope. Jag är +5.50 i mitt högra öga vilket är väldigt högt. Det är .50 över vad de säger att de kan rätta till vilket betyder att jag förmodligen inte kommer få perfekt syn, men om man ser till helheten är det få människor som har 20/20. De flesta har någon form av synfel men det är så litet att man inte bryr sig om att korrigera det. Jag bad henne visa med glasögon hur min syn skulle bli och hur ”perfekt” syn är och det var knappt att jag såg skillnad. Visst, jag kunde säga att ”perfekt” var bättre, men det var inte stor skillnad.

Jag ska träffa kirurgen två dagar i förväg så att han får bedöma om han vill operera eller inte. Jag kommer med all säkerhet vara tvungen att skriva på en waiver att jag frånsäger mig rätten att klaga om de inte lyckas och att jag är medveten om att jag ligger utanför deras range innan operationen, men det är ju inga problem. Jag förstår vad de säger och jag är beredd att ta risken. Det är en herrans massa pengar att lägga ut, men det är baske mig värt det! Jag är så trött på mina glasögon och linser att jag quite happily betalat dubbelt och skuldsatt mig. Trots risken att det inte blir perfekt.

Det finns två sorters operationer, LASIK och LASEK. Hon rekommenderade LASEK i och med mitt synel. Ultralase tyckte jag skulle köra på LASIK, varför vet jag inte. Förmodligen för att LASIK är nyare och läker snabbare. Optical Express menade att LASEK är bättre eftersom den metoden använder mindre tissue from the cornea.

I och med mitt synfel betyder det att om det inte blir rätt från början är det större möjlighet att operera igen. Det lämnar också möjligheten att operera ålderslångsynthet när den kickar in om sådär en 10 år.

Nackdelen med LASEK är att den tar längre tid att läka. Hon sa att den funkar så att de tar bort en bit av the cornea, lasrar och sedan sätter de på en protes-lins. Den tas sedan bort efter tre dagar och sedan tar det upp till en vecka att läka ordentligt. Jag har för mig att det var den metoden som Johan gjorde. Han sa att det verkligen inte är skönt när det läker, känns tydligen som om någon hällt en hink sand i ögonen och man får inte gnugga!

Jag har ju tiden, planen var ju att ta två veckor ledigt från jobbet så ur den synvinkeln är det inga problem. LASEK är också drygt 8,000SEK billigare vilket inte är kattskit. LASEK kostar översatt till svenska kronor 35,500:- och LASIK 43,700:-. Ultralase var dyrare, de skulle ha kostat 50,500:- för LASIK. (Vi frågade aldrig vad LASEK kostade med dem eftersom de var så övertygade att jag skulle ha LASIK.)

Frågan är om jag fixar läketiden? Bara tanken på att inte få gnugga ögonen gör att de börjar klia!! Men om det betyder att jag har större möjligheter att göra om operationen om det inte blir bra och att jag kan operera för ålderslångsynthet så är det nog värt det. Och jag är väldigt sugen på att betala så lite som möjligt!! Det slog mig verkligen HUR dyrt det är nu när jag översatte till svenska kronor! Varför känns pund så mycket billigare?! 🙂

Men först ska vi ner till New Forest. Det ska bli såååå skönt att komma bort, få massage, äta god mat, dricka drinkar och nygjorda smoothies och bara njuta av varandras sällskap. http://www.senspa.co.uk/ för den som vill bli frestad!

Jag kilade in på Waitrose imorse och köpte hallon och blåbär. Min chef gillar blåbär och eftersom det är hans sista dag före semestern tänkte jag att det vore trevligt med lite blåbär.

Jag är en stor fan av hallon, de smakar sommar och mormor’s trädgård. Jag brukade alltid rusa in till henne när vi kom hem efter semestern för att länsa hallonbuskarna. Vi stannade alltid där på vägen hem för att hämta posten. Mormor bodde bara ett kvarter från oss så hon tog alltid hand om posten, blomvattning och sånt.

Än bättre än hallon är tomater. Finns det något bättre än att gå in i ett varmt och torrt växthus och plocka en handfull solmogna toamter och äta med en nypa salt! Ahhh, bliss!

Jag ska till Optical Express imorgon för consultation för Laser operation. Jag har nästan bestämt mig för dem bara genom deras informationspack. Ultralase skrev ingenting om att det är en bra ide att ta med sig solglasögon eftersom man blir ljuskänslig av dropparna de ger en. Visst, det kanske inte låter så farligt men tro mig, det är väldigt obehagligt att komma ut på en busy London street och plötsligt attackeras av ljuset och man känner sig nästan blind. Jag kunde verkligen inte hålla ögonen öppna normalt utan var tvungen att kisa mellan ögonfransarna för att det gjorde så ont. Hade varit trevligt med ett par solglasögon…

Jag har också bestämt mig för att själva operationen blir runt den 17 Augusti. Det är det tidigaste jag kan ha den i och med att jag kommer bära linser när vi är nere i Brockenhurst på Spa. Eller ska jag strunta i linser den veckan och gå omkring halvblind? Jag menar, det är ju inte direkt så att jag MÅSTE ha linser när jag simmar. Det är bara om jag vill läsa eller virka. Vilket jag ju förmodligen vill… Nå, vi får se hur det blir. Kanske bäst att ta operationen lite senare så att jag kan ha linser.

Och nu en kovändning; jag har funderat på det här med namn. Jag har alltid HATAT mitt förnamn, Viveca. Jag vill inte ens skriva ut det här för jag tycker så illa om det. Det har inte direkt varit något problem i Sverige eftersom jag dels alltid har kallats för Vivi men också för att jag har kunnat använda mitt mellannamn, Vilhelmina som jag tycker mycket om.

Problemet är här i England. De fixar verkligen inte att uttala Viveca och det blir allt från ”Viviiisa” till ”Vivessa” till ”Vivika”. And I hate them all…

Jag har bestämt mig för att nu när jag ändå måste skaffa nytt körkort, bankkort och allt det där ändå i och med att vi gifter oss och jag byter efternamn så ska jag ta tag i förnamnet. Jag har redan anmält hos Skattemyndigheten att mitt tilltalsnamn är Vilhelmina men tyvärr skiter England fullständigt i vart den lilla asterisken sitter, your first name is your name you are known as. Förövrigt spelar det inte så stor roll eftersom de inte kan uttala Vilhelmina heller för den delen. ”Vihellma” är inte det vackraste namnet direkt.

Så, vad ska jag kalla mig då? Jag har funderat på att lägga till ett spoof name typ Anna bara för att ha ett officiellt namn som de kan uttala, men jag vet inte. Det vore trevligt att ha ett namn som jag kan använda på framtida jobb och liknande utan att behöva förklara varför jag heter Anna på passet och kallas Vivi…

Ett namn jag är inne på är Vivi-Lee. Det är något som de kan uttala men som de också ser vart mitt smeknamn Vivi/Viv kommer från, för jag kommer ju alltid vara Vivi, det byterjag inte bort. Vivi-Lee Whitfield låter också helt okej, till skillnad från Vilhelmina Whitfield som är lite av en mouthfull.

Mark tycker att jag ska välja Viv eller Vivi men jag försöker förklara för honom att det låter inte bra på svenska. Man har inte sitt smeknamn på passet typ. Det är som att heta Honeybunny Sweetpea Whitfield. Man gör det inte. Här är det väldigt vanligt att man HETER ett smeknamn typ Bob, Mike, Will etc.

Vad tycker ni? Vivi-Lee? Ja/Nej? Alternativet är som sagt ett helt intetsägande namn och isåafall, vad? Jag är lite inne på Grace eller Chloe, men de funkar inte så bra på svenska. Jag kan ju inte utesluta att jag nån dag flyttar till Sverige.

Jag pratade med Emma om namn när vi var ute i Onsdags och hon berättade att Emma är inte hennes dopnamn, det är taget. Det var så skönt att prata med någon som FÖRSTÅR vad jag menar! Det verkar inte som att människor fattar hur jobbigt det är att heta något som man avskyr om de inte har varit i den situationen själva. De säger bara ”Men Viveca som är så fint?” Men JAG tycker inte det! Jag hatar det!

Grejen är att jag försöker undvika att använda det i mesta möjliga mån, men på banken, huslånet, kreditkort, doktorn och liknande måste jag använda mitt första namn. Häromdan ringde en kille från CapitalOne och frågade;
-Is this Viviiisa?
-Yes?
-Hi Miss Lind, blah blah blah

Men va fan! Om du ändå ska kalla mig Miss Lind genom resten av samtalet, varför inte fråga om jag är Miss Lind istället för att förolämpa mig genom att missbruka mitt namn?! Jag har ju faktiskt ett hyfsat enkelt efternamn så använd det!!

Anyway, vad tycker ni om Vivi-Lee? Grace? Chloe? Något annat?

For fuck sake, det har ar TREDJE gangen jag skriver den har texten! De tidigare tva gangerna forsvann texten trots att jag klickat save and continue editing! Vad ar det for fel pa WordPress idag?! Problemet ar att om jag skriver i word som jag brukade tappar den all formatering nar jag klistrar in texten i wordpress editorn. Mycket frustrerande. Alternativet ar att skriva direkt i editorn men da maste jag skriva de svenska tecknen spearat med alt+0229 och alt+0228 och alt+0246. Gaah! 

(Tur att jag kopierade och sparade texten i ett annat dokument eftersom det forsvann en FJARDE gang!)

For fuck sake, det har ar TREDJE gangen jag skriver den har texten! De tidigare tva gangerna forsvann texten trots att jag klickat save and continue editing! Vad ar det for fel pa WordPress idag?! Problemet ar att om jag skriver i word som jag brukade tappar den all formatering nar jag klistrar in texten i wordpress editorn. Mycket frustrerande. Alternativet ar att skriva direkt i editorn men da maste jag skriva de svenska tecknen spearat med alt+0229 och alt+0228 och alt+0246. Gaah! 

(Tur att jag kopierade och sparade texten i ett annat dokument eftersom det forsvann en FJARDE gang!)

Snacka om skyfall i Fredags, jag tror aldrig jag har sett värre regn! Jag hade ledigt eftersom jag skulle till Accuvision och tanken var att jag skulle åka och handla på morgonen, men Mark sa att vi behövde mat till grisarna och lite annat så vi kom överrens om att jag skulle följa med honom till kiropraktorn eftersom den ligger precis vid djuraffären. Jag satt i bilen och virkade medan regnet smattrade mot taket och det var rätt mysigt. Det blixtrade och åskade där ute och jag tyckte att jag hade det rätt gott där jag satt.

Mark kom tillbaka och vi körde upp mot A3’an men vi kom inte så långt innan det blev köer i och med all översvämning överallt. Det var verkligen helt otroligt. Avfarten från A3’an gick precis över oss och varje gång en bil passerade kom ett skyfall precis som om någon hällt en tunna vatten över oss. Vi bara skrattade och skakade på huvudet över paniken överallt.

Efter att vi varit på djuraffären (som för övrigt hade översvämning!) kom vi inte så långt. Det finns bara en väg ut därifrån eftersom allt annat är enkeltriktat och vägen ut var via en rondell som var helt under vatten. Efter lång väntan kom vi igenom och under tiden hade vi kommit överrens om att åka raka vägen in till Fulham där Accuvision låg. Jag sa att vi får väl sätta oss på en pub och vänta om vi är för tidiga; med det här vädret kan man inte avgöra hur lång tid det kommer ta! Det var verkligen panik i hela sydvästra London, till och med nyhetssändningarna lät annorlunda. Normalt sett brukar de ju vara ganska formella, typ ”A man has been arresten in New Malden for drunken and disorderly behaviour, blah blah blah” men nu rapporterade de som om de pratade med sin kompis; ”London is absolutely in chaos, there is water everywhere and flooding in most of South West London! We have never seen anything like it!” Haha! Nu är allt vatten kontaminerat och de körde just förbi med en högtalare och sa att man inte skulle dricka vattnet utan att koka det först. Det känns lite läsktigt faktiskt, lite som i krig på något sätt. Jag har inte druckit något men jag ställde in vatten till grisarna. Jag har nu tagit bort det och kokat vatten som står i kylen för nedkylning för dem. Man ska ju inte ställa in varmt i kylen men om jag inte skyndar på processen har ju marsvinen inget vatten. De fick vattenmelon tills vidare så det ska väl inte gå någon nöd på dem.  Anyway. När vi kom in till Fulham satte vi oss på en pub och åt en burgare för att sedan promenera över till Accuvision. Tyvärr kom vi inte längre, Accuvision var översvämmat och tog inte emot någon…

Det var ju inte deras fel, de kunde inte rå för det, men jag blev verkligen besviken. Jag hade tagit ledigt från jobbet, spenderat £35 på att permanentfärga ögonfransarna (får inte ha make up när man gör sin konsultation) spenderat mesta delen av dagen i bilen (resan hem var fruktansvärd, köer HELA vägen!) och så fick jag inte ens gå på konsultationen utan behöver göra om hela proceduren. Just att jag slösat en dags semester kändes ruttet.

När jag kom hem ringde jag Optical Express och bokade en tid för nästa lördag så för vi se hur det går. Inte för att jag på något sätt vill ”straffa” Accuvision men jag kom fram till att Fulham inte är något bra läge för mig för operationen ändå. Ultralase har klinik i Guildford och det är mycket bättre eftersom det är lättare att parkera där. Optical Express har kliniker på Harley Street och Shaftesbury Avenue och det finns massor med NCP’s i närheten så även om det är centrala London är det ändå bättre.

Så… nästa konsultation är nu på lördag nästa vecka i Wimbledon hos Optical Express. Fingers crossed att det går bra och att de säger hyfsat samma sak som Ultralase så att jag inte behöver gå till en tredje firma.  

På tal om laser operationer så känns det bättre och bättre ju fler jag pratar med. Massor av människor säger ”my brother/sister/friend/mother/teacher had it done and they are over the moon and don’t regret it one bit!” Jag har inte hört något negativt alls faktiskt. Till och med Johan sa “jag har två misslyckade operationer bakom mig men jag sager ändå, kör hårt, go for it!”

Om någon har negativa erfarenheter kan ni väl höra av er. Och positiva ocskå för den delen! Det är ju naturligtvis roligare att höra mer positivt!

 Rain Halfords Rain sliproad Rain curb Rain - Paul Simons  

Annars är jag lite seg idag. Vi åkte ner till Paul och Ellie i Farnham igår som jag skrev om i Torsdags. Mina farhågor om Ellie besannades till viss del. Hon var inte lika nedvärderande som hon brukar, men det kan väl ha att göra med att när hon sa något om Oidipus-komplex så drog jag halva historien om vem Oidipus var och att han dödade sin fader och äktade sin moder Lokaste. (Fast jag visste inte att hon hette Lokaste, det har jag kollat upp idag! Måste ju kolla hur rätt jag fick historien!)

Hon var fortfarande tråkig dock. Och de hade tv’n på och både Paul och Ellie satt halva kvällen och kollade på musikvideos. Alltså, jag är ok med att man har tv’n på som musik om man inte har någon stereo, men de har både dator med massor av mp3’r och en bra stereo. Varför ha tv’n på som distraherar från konversation?

Paul var en usel värd och det var Mark som fick fixa välkomstdrinken. De hade bara två vinglas vilket ju inte är så hemskt eftersom de nyss flyttat in, men hur svårt är det att köpa ett sexpack vinglas på IKEA? De är ju inte direkt dyra…  

Sen serverade de lasagne med vitlöksbröd. Inget till. Ingen sallad eller andra tillbehör. En torr portion lasagne – som förvisso smakade väldigt gott! – och så torrt vitlöksbröd.

Efter maten fixade Mark, inte Paul, vin till mig och Janine, men de hade bara rött vin vilket varken Janine eller jag ville ha. Paul bara satt i soffan och Ellie var inte mycket mer aktiv hon. Tillslut gick Mark och James ut och köpte vin på Lidl runt hörnet.

Sedan satt de resten av kvällen och halvtittade på videos och halvt deltog i konversationen. Jag hade svårt att dölja hur uttråkad jag var. Jag försökte engagera Ellie i diskussionen, försökte vara rolig, ha kul, bubblig och skoja men det var svårt eftersom varken Janine eller Ellie svarade. Janine var något bättre, men eftersom hon var nykter för att kunna köra hem var hon lite tystare. Janine är väldigt blyg och är av naturen inte särskilt bubblig, men om hon får i sig ett glas vin brukar hon slappna av lite. Mark och jag är inga alkoholister men tycker att det är trist när folk inte dricker.

Eller, rättare sagt, om man bjuder hem folk på en kväll som det var igår är det trist om vissa inte dricker, det blir liksom obalans i gänget. Det finns ju inget tråkigare än att vara nykter bland fulla och full bland nyktra personer. Jag tycker att man bestämmer innan om det är en fest där det dricks och man blir full eller om det är en mer städad middag där man dricker max ett glas vin var. Det går inte att blanda dessa två. Tyvärr verkar inte Ellie vilja dricka alls vilket känns lite trist eftersom det betyder att vi nog aldrig kommer ha särskilt kul med henne. Hon är så urbota trist i vanliga fall och igår när jag hade fått i mig ett par glas vin var hon bearable.

Vi pratade om det imorse och Mark frågade rakt ut varför hon inte vill dricka och hon svarade att hon inte tycker om den person hon blir när hon dricker, vilket är fair enough. Vi sa senare i bilen när det bara var vi två att vi accepterar det svaret, vi ska inte fråga igen om hon vill ha något att dricka eftersom hon inte vill. Det är synd bara eftersom vi känner att ibland är det skönt att slappna av och bli lite full, släppa garden lite. Göra och säga saker som man kanske ångrar. Det är inget fel med det och det kan vara ganska roligt ibland. Som sagt, jag förespråkar inte alkohol jämt och ständigt och är absolut inte en av dem som inte kan ha kul utan alkohol. Två av mina väninnor här i London är gravida just nu och det är inga problem att träffa dem och inte dricka, jag har jättetrevligt ändå. Skillnaden mellan dem och Ellie är dock att de är intressanta och roliga när de är nyktra. Ellie är skittråkig. (Gud så politiskt inkorrekt jag är!!)

Jag tycker också att det är trist att om hon nu inte vill dricka att hon inte låter Paul gå ut själv med Mark. Grejen är ju att Mark fortfarande vill träffa Paul som en kompis, men han drar alltid med sig henne och vill inte göra det som de gjorde förut. Bara för att man får flickvän betyder inte det att man inte kan gå ut med killarna, eller hur?

I ärlighetens namn vet jag inte om det är hon som inte tillåter att han går ut själv eller om det är han som inte vill gå ut själv, så jag ska inte lägga skulden på den ena eller den andra.

Nåja, vi får se hur det går. Jag lovade Mark att följa med igår och ge Ellie en chans med det blir nog inte fler gånger. Jag ser inte varför jag ska behöva slösa en kväll på människor jag inte tycker om eller har något utbyte av. Och jag har svårt att se att de skulle få något utbyte av mig så det är nog ömsesidigt.

Trockit! Är det inte haggloff så är det tockit! Igår när vi skulle sova (det är i sängen som Mark lär sig all svenska!) så sa jag när han vände sig om för att sova ”neeej, tråååkigt!!” Det fick honom att skratta och fråga vad ”tockit” betyder! Nytt favoritord. Sedan sa han” Ellie är tråkigt” vilket fick mig att launch’a en harang om svensk grammatik och skillnaden mellan tråkig och tråkigt. Mark var föga imponerad.

Vi ska träffa Ellie och Paul i helgen och jag kan INTE säga att jag ser fram emot det. Jag har som jag nämnt tidigare något emot Ellie. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, jag bara inte gillar henne! Vi är ganska olika, men det brukar inte vara skäl för mig att tycka illa om folk, snarare tvärtom, det gör att man ahr mer att prata om. Hon känns väldigt mycket ”intellectual” och hon får mig att känna mig underlägsen, som om jag inget kan.

Jag har ingen universitetsutbildning och jag tycker att samhällsfrågor och politik är väldigt tråkigt (som Brian sa, ”Politics is showbiz for ugly people” !!) och älskar Big Brother. Det är dock inte mina enda sidor, jag tycker också mycket om att läsa och är väldigt intresserad av teater, manniskors beteende och sociala experiment. Med andra ord, jag har även ”intellektuella intressen” trots att jag tittar på Big Brother och tycker politik är tråkigt.

Problemet är att trots att jag själv är happy med mig själv och inte har några problem med att säga att jag gillar Heat Magazine så funkar det inte med Ellie. Mary är väldigt mycket en ”intellectual” men hon är inte alls lika patronising och nedvärderande som Ellie.

Nåväl, jag har gått med på att följa med eftersom Paul inte tycks vilja umgås utan att hon är med och Mark står inte ut med henne. Hence behövs jag där för att underhålla Ellie medan Mark träffar Paul. Saker man står ut med för sin älskade!! 🙂

Vi var i Wales i helgen, väldigt trevligt. Mark åkte upp i Torsdags med bilen och jag tog tåget i lördags morse. Efter en jobbig tågresa med två kvinnor som tjattrade oavbrutet TROTS att vi satt i the quiet zone i första klass hämtade Janet och Jennifer mig. Jennifer är Janet’s bästa kompis från barndomen och jag har träffat henne förr. Hon är jättetrevlig och vi hade en mysig dag i Carmarthen med shopping, fika och mycket skratt. Jag köpte mer garn och håller just nu på att virka en halsduk i mohair till Mark’s mamma. Lila och fluffig!

På kvällen åkte vi till the Lamb Inn och åt middag. Det var jättegott och vi hade hur kul som helst! Jag tror vi alla (utom Mark då som körde) blev ganska glada efter vinet och vi hade jättetrevligt.

Följande morgon hade Mark bokat en massage till mig som tack för all support de senaste veckorna. Pauline, som normalt masserar oss hade ingen tid ledig, men hon gav Mark numret till en annan massör, Richard. Jättebra tänkte Mark och bokade honom.

När han dök upp kunde jag inget annat än fnittra som en fjortis, han var sååååå snygg! Ungefär 25 år gammal, jobbar extra som gyminstruktör och skitsnygg! Oh dear! Thanks baby for booking that massage…! Jag tror nog att Mark ångrade sig! Haha!

Imorgon ska jag på kontroll hos Accuvision för att se om jag kan lasra mina ögon. Jag har redan varit hos Ultralase som sa att ja, det går bra, men innan jag bestämmer mig vill jag gå till en annan firma och se vad de säger. Jag var inte helt ok med Ultralase och känner att ett till besök skadar inte. Jag är verkligen ivrig och vill operera mig NU NU NU! Inte en dag till med linser eller glasögon om jag fick välja!

Igår när vi låg i sängen och skulle sova utspelade sig följande; 

Jag: Sov gott, dröm sött, puss puss.

Mark: Yeah, haggaloff loff to you too, or whatever that thing was.

Jag: What?! Haggaloff loff?! Where’ve you got that from?

Mark: Yeah… didn’t you say that the other night and it meant ”go to bed”?

Jag: Ah, you’re thinking of ”Gå och lägg dig.” No, it’s not ”haggaloff loff”, it’s ”gå och lägg dig”. Besides, that doesn’t really sound very nice, it’s not a phrase you’d use in that context. It’s more or a jokey telling off, like ”nu får du väl kamma dig.”

Mark: Ok, goh oh lagg dey!

Jag: And where have you got haggaloff loff from?! That was great!

Mark: I don’t know… Oh yes I do know!! (grinning like a kid in a sweetshop!) It’s your rucksack!!

Jag: Jaa! Haglöfs!! Haha! Haggaloff loff!!  

Så idag när han ringde svarade jag ”Haggaloff loff!!” (Vi har nummerpresentatör på jobbet…!) Han är på väg upp till Wales as we type. Hans mamma fyller år nästa vecka och vi har inte varit uppe på länge. Jag ska visa henne lite på WordPress också så att hon kan göra mer själv. Inte för att jag har något emot att lägga upp hennes stories men det är ju kul för henne att göra det själv också. Sen ska hon få min gamla mobil så jag ska ta med mig den upp och visa henne hur den funkar.  

Jag jobbar ju så jag tar tåget upp på Lördag morgon. Jag kunde åka Fredag kväll men jag vill inte missa Big Brother eviction! Det är fake eviction imorgon. Charley eller Nicky blir evicted, får sin intervju och säger vad de tycker om sina före detta housemates. Resten av the housemates ser personen på sin plasma och sedan skickar de in henne igen… So evil! Jag har faktiskt röstat, brukar aldrig rösta annars. Jag vill se Charley bli fake evicted och sedan back in again…! Poor girl, she won’t know what’s hit her! Grejen är, hon vill ju bli känd och genom att bete sig som hon gör är det ju känd hon blir. Om det sen är för rätt anledning återstår att se.

Jag hade inte hört från honom vid 15:00 så jag sa till min chef att “nu drar jag” och så tänkte jag åka hem. Jag gjorde ändå inget av värde på jobbet så det var lika bra.

När jag var inne på Crusssh i Canary Wharf för att köpa en smoothie ringde Mark och vi stämde träff på Fire Station (en pub) vid Waterloo.

Han såg helt mosad ut där han satt vid ett bord med en öl framför sig. Stackarn.

Nå, vad gav de honom då? Och vad är det nu han har gjort undrar ni säkert. Jag skrev lite om det när det precis hänt, men tog bort texten eftersom vi snabbt insåg allvaret i det hela och att det var för osäkert att ha den ute på nätet, även om den var på svenska.

Nu när han har fått sin dom kan jag berätta i stora drag vad som hänt utan att oroa mig för att fel personer ser det och tar det på fel sätt.

(Och innan jag börjar kan jag säga att nej, de avskedade honom inte.)

Förra sommaren nån gång började Mark jobba med en crewmate som var lite ”special”, så att säga. För att göra det enkelt för oss kan vi kalla honom Peter. Peter är runt 55 år, har jobbat som Paramedic i 28 år och är lagom trött på jobbet och räknar dagarna till sin pension. Han har helt tappat intresset och därmed även sina skills. Mark berättade vid flera tillfällen att han var orolig eftersom det kändes som om Mark hade det yttersta ansvaret trots att han var crewed up med någon med så många års erfarenhet.

Till saken hör också att ett antal andra paramedics och technicians innan Mark bett att få förflyttning eftersom de inte klarade av att jobba med Peter.

Här tycker Management att Mark skulle ha ”whistleblown”. Dvs, han skulle ha tjallat på sin crewmate och skrivit en formell klagan. Jag vet inte i vilken värld management lever i men om man tjallar på sin crewmate blir man känd som ”a grass” och ingen vill jobba med en. Det går ett antal stories om folk som blivit slagna och hotade just för att de gjort en formell klagan och Mark var helt enkelt inte beredd att göra det.

Han pratade med chefer och mellanchefer, men satte aldrig penna till papper, och därmed kan inget bevisas. Tror ni att några chefer idag erkänner att de pratade med Mark? Nej. Till och med den chefen som satte dit Mark, han som idag satt på andra sidan bordet och anklagade honom för att inte ha whistleblown sa till Mark när han blev crewed up med Peter att ”he is a bit special, not many people wants to work with him, but don’t worry, we won’t let you go down with him. We know it’s him and not you.”

Bollocks!

Anyway. Tillbaka till storyn.

Mark sa att vid flera tillfällen var han tvungen att påminna Peter att ”nu ger vi adrenalin”, han satte en oxygen mask på en person som inte andades (utan att ge resuscitation!!) och rent allmänt så har han alltså ingen koll. När något allvarligt händer så vet han inte vad han ska göra och Mark fick ta över.

Mark’s titel är ”Emergency Medical Technician 3” och Peter är ”Paramedic”. Det betyder att Mark är kvalificerad till det mesta som Peter är, men undantaget är att Mark inte kan kanulera eller ge medicin intravenöst. Han kan, om Peter instruerar honom att göra det och om Peter övervakar det hela. (Kom ihåg den biten, det är viktig information och det är just den biten som gör mig SÅ JÄVLA ARG!!! Calm, calm….!)  

Så, Mark är alltså crewed up med en paramedic som knappt kan sätta plåster på en treåring och jobbet som de får in är en 70-åring som har kört på motorvägen, fått en hjärtattack (fast de vet de inte vid det här laget) och kört av motorvägen, ner på en bensinmack där han förmodligen dött på vägen eftersom han körde rakt in i betongväggen.

När de kommer till olycksplatsen vet de inte att han haft en hjärtattack så de behandlar det som en bilkrasch. De inser snabbt dock att han inte har någon hjärtrytm och misstänker hjärtattack.

Peter är ”attending” vilket betyder att Mark kör den kvällen. Det är alltså Peter’s ansvar att ta hand om patienten. Eftersom Peter är hyfsat stor tar Mark beslutet att Peter kan dra ur patienten ur bilen själv och går för att hämta båren för att vinna tid.

Det är första misstaget. Cheferna anser att Mark skulle ha stannat och hjälpt Peter att dra ur patienten ur bilen. Sedan menade de att Peter skulle ha defib’at honom. (Jag vet inte vad defib heter på svenska men förmodligen defibrillator eller nåt sånt. Det är alltså två metallplattor som man sätter mot bröstkorgen och man kör ström genom hjärtat för att stanna det. Hjärtattack betyder att hjärtat inte stannat, men inte heller slår. Det liksom halvtickar, och det man vill göra är att chocka hjärtat och stanna det eftersom det då oftast startar upp av sig självt. Om man har tur.)

Ok… låt mig repetera detta, du menar alltså att vi skulle ha defib’at honom, kört 150 joules genom honom när han låg på marken på en… BENSINSTATION? Okeeej…

Nå. Mark gick alltså och hämtade båren och de fick in honom i ambulansen där de kunde defib’a honom i säkerhet. Mark vet att Peter förmodligen inte skulle fixa att ta hand om patienten så han föreslår att Peter kör istället.

Andra misstaget. Eller, egentligen hans enda. Om de inte kommit in till sjukhuset med ombytta roller hade cheferna aldrig märkt något och inget hänt. Men, här skall tilläggas att Mark är glad att det hände. Han sa att det var mord på gatorna att ha Peter i det där jobbet och något måste ske. Nu blev det på hans bekostnad men han sa att hellre det än att han behövde blow the whistle eftersom alla hade hatat honom då.

Så Mark är bak i ambulansen och tar hand om patienten och Peter kör. Mark är alltså inte kvalificerad att ge medicin intravenöst förutom under Paramedic supervision. Man skulle ju kunna tro att om paramedic’en är i ambulansen och kör och Mark kommunicerar med honom vad han ger borde det vara ok?! Nej.

Peter sa till och med i sitt statement att han instruerat Mark att ge medicin, hur mycket och vilken medicin, men eftersom han var för många meter bort anses det inte tillräckligt.

Det är det här som gör mig så fruktansvärt arg. Hans fackrepresetant sa att man kan likna det vid en körskolelärare; om läraren instruerar eleven att köra för fort så bryter eleven fortfarande mot lagen. Må så vara, men vi snackar om en mans LIV här. Vi snackar om att Peter var en METER för långt bort för att anses ”supervising”. Skulle Mark ha vägrat ge medicinen istället?

Ok, om nu Mark hade gett FEL medicin, då kan jag förstå att de var oroliga, men det var det inte. Det var rätt medicin, rätt mängd och vid rätt tillfälle och med rätt intervall.

De är så otroligt hierarkiska och helt plötsligt säger de att Mark skulle ha ifrågasatt Peter’s instruktioner! (Nu vet jag inte om Peter verkligen instruerade Mark men poängen är att Peter sa i sitt statement att han instruerade Mark så det är det de går på.)

De kom alltså in till sjukhuset och Mark handed the patients over to the doctors och en av hans duty officers såg alltså att det var Mark som handed over och inte Peter. Det var det som satte igång hela karusellen.

Peter sa upp sig mer eller mindre direkt när det uppdagades vilket man tycker borde ha lett dem till att dra tillbaka allt och sopa det under mattan. Det var ju uppenbart att det var Peter de var ute efter och de hade ju till och med sagt att de inte skulle låta Mark go down with him.

Nej.

Allt fortsatte och Mark var avstängd från jobbet tills vidare. Över tre månader har han varit hemma utan information om någonting.

Det som är så frustrerande är att Peter har varit på chefernas radar hur länge som helst. En av de andra gamla rävarna sa att för sådär en 12 – 15 år sedan när de hade en ny reform som trädde i kraft och alla paramedics behövde ta om sina examens så klarade inte Peter sina prov. De lät honom sitta om och sitta om tills han till slut blev godkänd, med nöd och näppe. 12 – 15 ÅR sedan!!!

Dan, Mark’s kompis jobbade med Peter precis innan Mark och han bad om förflyttning eftersom han inte ville ha ansvaret över Peter. Han klagade också till cheferna, men återigen, inte i skrift. Dan blev tillsagd att de skulle ordna ett training programme för att få upp Peter’s skills men det blev det ju aldrig något med. Mark pekade på det som ett skäl till varför han inte whistleblown, men det ignorerades totalt.

Grejen är ju, någon måste ha ansvaret för att Peter fått härja på gatorna så länge utan att någon faktiskt GJORT något. Det är med andra ord Mark mot Management. Och det vet vi ju alla hur Management oftast funkar, ”I scratch your back and you scratch mine, let’s cover up all our tracks now…”

En av cheferna på mötet idag frågade Mark ”Why didn’t you ask for a change of line?” Snacka om PUCKO!!! Ja det hade ju verkligen löst fallet problemet med att Peter inte kunde sitt jobb!!!!

Jag är så stolt över Mark att han INTE bara bytte line utan försökte hantera det bättre så att Peter inte fick fortsätta som han gjort. Mark pratade med honom flera gånger om att hans skills inte var de bästa och flera nätter när de inte var så busy satt Mark med Peter och pluggade mediciner.

En positiv sak är att halva ambulanskåren kommit till hans undsättning. Flera stationer har skrivit under en petition och flera av hans gamla crewmates har skrivit character references. Och vilka referenser det är! Visst, det är klart att man skriver en bra referens i ett sådant här läge men de har verkligen varit jättebra och alla har varit så otroligt supportive.

Så… vad blev nu domen? Well, personligen tycker jag att de skulle ha funnit honom ”not guilty”, men det gjorde de inte. De fann honom ”guilty” och gav honom written warning for 6 months. Det är inte bra, men förmodligen det bästa vi hade kunnat hoppas på.

De andra alternativen var ”verbal warning” men det var liksom uteslutet eftersom det gått så högt upp i kedjan (han hade ju mötet på London Headquarter, vi pratar alltså den i världen näst största ambulanskåren.)

Av written warnings går de från 9 – 18 månader och det faktum att han fick 6 är ju bra, de gav honom till och med färre än de KAN ge honom. De hade också kunnat fälla honom för gross misconduct vilket är en sackable offence och han hade alltså blivit av med jobbet isåfall.

Så, vi ska väl vara glada, men jag kan inte. Jag kan inte fatta hur någon kan få en VARNING för att de försöker rädda liv?!

Säg att Mark INTE gett medicinen, säg att han INTE tagit över ytan bara stått där och tittat på när Peter screwed up, skulle de då ha sagt, well done, you did your job correct?!

Det är en sjuk värld vi lever i.

Tänk på oss idag klockan 10:30 UK time (11:30 svensk tid) – Mark har sin hearing med the top bods som ska avgöra hans öde. Ryktet säger att de tänker ge honom en final warning vilket isåfall skulle betyda att om något går snett i framtiden så åker han ut med huvudet före. Jag tycker att det låter lite väl magstarkt när allt han gjorde var att försöka rädda livet på en 70-åring som fått en hjärtattack.

Vi får se. Vad som än händer ska det bli skönt att få den här historien ur världen. Det har varit allt annat än lätt de senaste tre månaderna.

Tänk på oss och håll tummarna, be till Gud eller vad som nu behövs för en mild dom.

Min magnolia har fått spader, den tror att det är vår och blommar! Helt knäppt med knoppar NU, mitt ibland allt bladverk?! Jag förstår ingenting!  

Jag var i Crystal Palace idag på möte med resten av huset. Lagom kul sysselsättning på en solig söndagseftermiddag, men jag hade inte mycket val. Vi håller som sagt på att köpa rätten till marken där huset står och det är en minst sagt krävande process. Som den sanna sekreteraren jag är var det naturligtvis jag som förde protokoll och nu måste det renskrivas och skickas ut till resten av lägenheterna.  

Diane har som sagt nyss nedkommit med Lilla Henry och jag beundrade honom i köket innan mötet. Helt underbart litet knyte!  Efteråt kilade jag upp till Priscilla och tittade på hur hon renoverat Henrik’s lägenhet. Hon har lagt in mörkt trägolv och målat alla väggar vita och tagit ner taket och satt upp nytt. Fantastiskt fint! Hon hade inte så städat (hon var ju inte förberedd på att jag skulle komma upp!) och hon har inte satt upp något på väggarna eller några gardiner än så det är lite bart. Badrummet är jättefint och känns mycket större nu när allt det blå är borta.  

Jag har lagt upp en ny story på Janet’s sida förresten, Vengeance, och den är faktiskt riktigt bra! Läs den om ni har en minut eller två till övers.

Lilla Henry är född!Jag pratade just med Diane och hon födde lilla Henry igår morse! Bless!


När hon berättade för mig att hon var gravid sa hon att om det blev en pojke skulle de kalla honom för Henry efter Henrik. Jag tror också att nån i pappans släkt hette Henry så det var delat släktnamn och med Henrik. Hon blev gravid väldigt kort efter att Henrik gått bort och Diane och Henrik var väldigt bra kompisar.  

Annars är det inte mycket som händer i mitt liv. Min andra klack har gått sönder, på exakt samma sätt som den förra veckan! Den här gången hade jag inga extraskor på jobbet så jag köpte ett par court shoes på Jones the Bootmaker’s sale. Fortfarande rätt dyra, men de är ju åtminstone helt i läder så man ska väl inte klaga. Jag kunde ju inte gärna hoppa omkring på en klacklös sko! Bild på mina nya skor finns här: 

http://tinyurl.com/23u3bp

Jag rensade bland Henrik’s böcker höromdan och hittade en som såg så otroligt trist och torr ut på omslaget. Och så hetter den ”Impotent Livskamrat sökes” till på köpet!

Jag läste på baksidan och tänkte att hmm, den låter rätt kul, vi provar! (Det är förövrigt Andreas mammas bok, det står hennes namn i den! Jag har frågat Andreas om hon vill ha tillbaka den och det sa han att hon nog vill. 🙂 

Den är faktiskt jättebra, trots sitt omslag och trots sin titel! Den är väl inte det djupaste jag läst men det är underhållning och det händer mycket. Den känns nästan som en saga, lite sådär att det som sker är alldeles för otroligt för att vara verklighet.  

Den handlar om Carmen Legg. Hon är snygg, 35 år och väldigt duktig på sitt jobb som försäkringsmäklare. Hon har en oemotståndlig dragningskraft på män och när boken börjar är hon så otroligt trött på att allt karlar vill är att hoppa i sänghalmen. Därav titeln, hon sätter nämligen in en annons i en tidning där hon söker efter en impotent livskamrat att gå på skogspromenader med och bara vara kär i utan att känna pressen på mer.  

Det enda som irriterade mig var att när hon sedan hittat sin impotenta man gjorde hon inget annat än att försöka få honom i säng! Det var ett evigt lurande för att få till det och jag blev så sur över att hon inte såg själv hur hon höll på! Hon var ju värre än de män hon dejtat tidigare! 

Hennes problem i början av boken var alltså inte att hon inte gillade sex utan att hon inte var kär i de män hon träffade. När hon sedan träffade en kille som hon verkligen gillade, ja då skulle det pökas hela tiden! Varför såg hon inte det liksom?! 

Jaja, det var fortfarande en underhållande och rolig bok!

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe

Top Clicks

  • Inget