You are currently browsing the monthly archive for juni 2007.

Vråååål!!! Jag har just vridigt mig av skratt på soffan – Brian i Big Brother är verkligen helt oslagbar!! Följande är klippt från Big Brother’s hemsida:

Big Brother gave Brian the chance to win some much-needed emergency supplies for the House this evening – but the lad wasn’t overly thankful for the opportunity.  

”I was in bed!” he moaned sleepily, as he arrived in the Diary Room.  

”Housemates learn a lot during their stay in the House,” Big Brother intoned, clearly reluctant to acknowledge Brian’s bleariness.

”Brian, it is time to put your new-found knowledge to the test.”  

”What?!” Brian yelled, alarmed.

”No, don’t gimme a test!”  

”If you answer two questions correctly, you will win the group some emergency supplies,” Big Brother promised. 

”No! You can’t make me do this!” Brian protested. ”‘Cos I’m gonna lose it, and everyone’s gonna be like, ‘Oh, Brian lost the task,’ and they’re going to be angry and stuff, and it’s gonna be all my fault.”  But Big Brother ploughed on, asking Brian:

”Which one of the following was not a play by Shakespeare — Romeo and Juliet, Taming of the Shrew, or Babe: Pig in the City?”  

Istället för att svara på frågan sken han upp när Big Brother sa ”Babe, Pig in the City” och sa glatt ”I know that film!! I watched it and it’s great!” Sedan tjattrade han på i tre minuter om den filmen innan Big Brother påminde honom om att han skulle svara på frågan…  

”I don’t know who this geezer is who’s meant to have written or directed all these things,” Brian groaned, but eventually settled on Babe: Pig in the City, ”because they spoke normal in that. I don’t know how William Shakespeare directed it though.”

Brian then correctly completed some Village People lyrics, before Big Brother asked him the final question: ”Do women poo?” ”It’s not proper poo,” Brian decided. ”It’s like rabbit poo… girls that I know don’t do proper full-on dumps. But I’ll say yes.”  

”Brian, in answering three out of three questions correctly, you have won emergency supplies for the group,” Big Brother told him solemnly.  And as Brian celebrated, William Shakespeare began turning in his grave… 

Un-fucking-believable!! “You couldn’t make me up…!”  

Rubriken skulle egentligen ha varit ”Skål för armbågar”, men så gick min chef och gjorde en så söt grej att jag bara måste skriva om det! 

Imorse när jag kom in sken han som en sol och berättade om hans senaste ide. Han skulle ringa floristen och be dem skicka blommor till hans fru. Han gör det lite då och då, bara för att säga att han älskar henne. Men idag skulle han be dem skicka en vid lunch, en vid tre och en vid fem på eftermiddagen. Meddelandet på den första skulle vara ”I”, den andra ”” och den tredje ”U”. Awww han är väl för söt!!  

”Skål för armbågar” har med Anna (http://annnzah.blogspot.com/) att göra. Vi sågs för lite god mat och mycket gott vin igår på Leon vid Ludgate Circus. Vi har ”känt” varandra på nätet i säkert fyra fem år men aldrig fått ihop nån dejt. Vi har försökt, men det har alltid varit nåt i vägen.  

Det var väldigt trevligt att träffa henne, även om hon chockade mig först; Jag kom in på Leon och hade siktet inställt på damtoan. Halvvägs dit var det någon som stoppade mig och sa ”Hej!” Jag stirrade på henne som om hon inte var klok och sen ”Anna?!?!” ”Ja,” svarade hon, ”jag har färgat håret…!” ”Ja jisses, du var blond på kortet jag har sett ju!! :-)” 

Min klack gick sönder på väg till jobbet idag. Det var hyfsat nära hemma men ändå för långt för att vända. Jag haltade in till jobbet och bytte till mina court shoes. Shame på mina boots, jag gillar verkligen dem! Jag får se vad det kostar att laga dem. De är inte så slitna i övrigt så det är förmodligen värt det. 

Mark kom hem vid fem imorse. Sedan ringde min klocka 5.45. Efter en kvarts snoozande gav Mark mig en fotmassage mot att jag gick upp och inte snoozade längre! Haha! Toppen! Fast jag tyckte lite synd om honom, det kan inte vara lätt att nyss ha somnat och så går mitt larm var 5’e minute i tjugo minuter…!  

Ikväll är det Big Brother eviction och jag kommer sitta bänkad. Mark är ute, jag har mina handarbeten; stickning, två virkjobb och så alla halsband. Can’t be better!

Jag gick tidigare från jobbet idag och svängde förbi pärlbutiken ”Beadworks” i Covent Garden. Ah, oh, ah, ah, oh! Jag gick medvetet efter jobbet och hyfsat nära stängningsdags så att jag inte skulle go totally mad in there. Man vill ju gärna ha lite pengar kvar efter den 5’e liksom.

Jag hade förbestämt att jag skulle köpa knutgömmor, öppna ringar och låsringar, en till låda för pärlorna, tråd och så några rör seed-beads. (Typ såna där små små indianpärlor.) Det är bäst så, att bestämma i förväg vad man ”får” köpa eftersom det inte blir alltför blodigt då. Jag tittade på alla andra fina pärlor men det var liksom ok eftersom jag visste att jag inte fick köpa dem!

Haha, jag låter ju som värsta alkisen, fast med pärlor istället!

Halsbandet till George hann bli klart och hon tyckte det var jättefint! Jag använde fiskelina som tråd och sedan körde jag fyra rader brett med seed-beads och de yttersta pärlorna var svarta och sedan blodsten i mitten. Väldigt fint faktiskt. Jag skulle kanske ta kort på mina halsband innan jag ger bort dem!

Nu håller jag på med ett i rosa. Det påminner mig om Fredrike. Jag skrev en gång i min dagbok att jag hade en rosa period, och så skickade hon mig ett rosa halsband, bara sådär! Hon skrev att hon läst mitt dagboksinlägg och att hon ville hjälpa till med den rosa perioden!

Jag har fotfarande kvar det och det är fortfarande ett av mina favorithalsband. Vissa pärlor har bleknat och är inte lika rosa längre av allt användande, men det gör inte så mycket, det är fint ändå.

Min chef köpte sushi till mig idag. Han är så bra på det sättet, väldigt generös och vi har ju som sagt samma smak i mycket. Vi är båda hängivna sushi-fans och vi dricker båda grönt te, gillar samma musik och dricker båda Appletiser, HoneyBunny Yoga drink eller vad det nu heter på Pret. (Jag tror den heter Yogabunny Detox men jag kallar den alltid för Honeybunny istället!) Vi läser samma böcker och vi skrattar åt samma skämt. Det är skönt att ha en bra boss på det sätter.

När jag kom hem från pärlbutiken kokade jag lite pasta som jag åt med färsk spenat, en halv avokado, några körsbärstomater och ett par skivor bacon som jag grillade i micron. Bacon är verkligen godast i micron! Och så enkelt! Lägg dem på lite hushållspapper på en tallrik och så in på full effekt en 5- 10 minuter. Papperet suger upp fett och de blir sådär krispiga och goda! Yumyum!

Gas-mannen ringde från Flat 5 idag. Han sa att boilern inte funkade. Den där jäkla boilern har inte gjort annat än skapat problem för mig!!! Först när jag köpte den hade jag serious problems med de som sålde och installerade den. (De lämnade ett stort hål i väggen där duvorna byggde bo!! Lägenheten är på fjärde våningen så det var lagom lätt att hitta nån som ville gå upp på stege och fixa det utan att sätta upp scaffolding…!)

Sedan var den inte x-bonded så den passerade inte ”landlord safety certificate”. Det har den förvisso inte varit i sex år och hittills har inte hyresgästen kortslutit sig själv som tur är. De sa att så länge man är försiktig är det ok. Dock är jag ju ansvarig för hennes liv OM hon nu gud förbjude skulle gå och kortsluta sig själv så det ska väl åtgärdas. Jag bad Mark ordna det om han hade lite tid. (Vilket han förvisso inte har men känner jag min älskling rätt kommer han fixa det ändå åt mig. Bless him!)  

I alla fall. Gas-mannen ringde och sa att den inte funkade. Nå. Till att börja med blev jag fundersam över varför han var där över huvud taget… Agenturen brukar alltid höra av sig till mig och fråga om jag är ok med att de tar hand om gas certifikatet. Visst att jag alltid säger ja, men ändå.

Sen var ju frågan varför min hyresgäst inte sagt något? Vi har bra relation och hon hör alltid av sig så fort det är något. Hon kanske inte vet om det, det är ju ändå sommar och hon kanske inte använder boilern. Hon har ju varmvatten från immersion heater’n.  

Jag ringde Mark och frågade vad jag skulle göra. Skulle jag lita på att han talade sanning och låta honom fixa bilern? En boiler som för allt vad vi visste kanske inte ens var trasig?  

Sedan ringde jag agenturen och frågade om de till att börja med hade skickat honom. Jo, det hade de. Och var han bra? Var han likely to pull a fast one on me? Nej, de har gjort massor med jobb för den här agenturen och det vore högst unlikely om han försökte blåsa mig på pengar.  

Ok, bra. Då ringde jag hyresgästen och frågade om hon visste att boilern inte funkade. Hon stod som ett frågetecken och sa vadå inte funkar? Den funkar visst!

Hmmmmm…

Nåja. Efter att ha rådgjort med Andy om vad jag skulle göra så ringde jag tillbaka och frågade vad det skulle kosta. Jag skulle ändå bli charged för kostnaden för landlord gas safety certificate trots att jag inte fått något så skulle med andra ord bli charged double eftersom de skulle behöva åka ut igen isåfall.  

Jajaja! Fixa boiler-helvetet då!!  

Han ringde tillbaka efter nån timme och sa att det var bara en ordentlig rengöring som behövdes. Den har nog inte blivit serviced på ett par år sa han. Hmm… nej, det har han rätt i. Jag har liksom inte tänkt på det eftersom den är så ny. (2001, precis när jag träffade Mark. Sex år sedan.) 

Det fick mig att börja fundera på om jag skulle be agenturen att varje år när de fixar landlord gas certificate att också fixa en boiler maintenance. Tanya sa att de inte kan göra det eftersom jag inte har den servicen i mitt kontrakt. Jag har ”mellanservicen” dvs de KAN göra saker men jag måste hela tiden instruera dem och de kan inte ta egna initiativ.  

Jag frågade om det gick att uppgradera och vad det skulle innebära för kostnader. Hon sa att eftersom jag har varit en så trogen kund i flera år så skulle de säkert kunna ge mig en förmånlig deal. Toppen! 

Det ska bli så skönt att slippa tänka på boiler maintenance, electricitetsproblem och allt annat skit! Visst, det är inte så ofta jag behöver bry mig men NÄR jag gör det är det både jobbigt, tråkigt, ansträngande och känns oftast menlöst. Jag ser ju liksom inte fördelen med att ha lägenheten eftersom jag betalar mer på mitt lån än jag får i hyra från hyresgästen.  

Och visst, då kan man fråga sig om jag verkligen vill lägga på en till kostnad av att agenturen sköter maintenance, men jo, det vill jag nog. Det är skattefritt och alla dessa år som jag betalar mer än jag fåt tillbaka bygger jag på mitt minus-konto och sen när jag går på plus kan jag dra av detta från vinsten och därmed inte betala skatt på ett par år. 

Sex år ja. Det var vårt anniversary den 23 Juni. Inte hade väl någon trott att vi skulle hålla ihop så länge. Vi har ett minst sagt ”colourful past” som vi brukar skoja om och det är både en två och tre gånger som jag inte har trott på oss.  

Men, vi är fortfarande här och starkare än någonsin. Allt är verkligen så bra just nu och jag är så glad över att vi höll ihop, att vi gav det både en två och tre chanser och att vi inte gav upp. Det är verkligen värt att kämpa ibland.  

Vi satt vid frukostbordet och pratade om Parity, där vi möttes, i kopieringsrummet. Mark stod där och kopierade papper och jag kom in, och blev genast väldigt nervös. Mark var ju ”en av de där snygga i sales”. Vi sa hej och pratade lite. Sedan började vi heja och på den vägen är det. 

Vi pratade om hur vi gått ut tillsammans i grupp, hur vi sneglat på varandra på kontoret och hur vi fått hjärtklappning så fort vi såg varandra! Sedan pratade vi om vårt förhållande och hur det gått från botten till toppen och allt däremellan.  

Efter nån timme eller så vid frukostbordet sa Mark ”And I only wanted a paper photocopied!” Haha!

 Det är mormorsvarning på mig, jag har blivit pensionär i förtid! 🙂 Jag stickar, virkar, knyter makrame och trillar pärlor på tråd! Ack ack, imorgon måste jag gå till jobbet och kan inte handarbeta, ack och ve! 😉 Mina senaste projekt är:  

  • Ett halsband med svarta och blodstenspärlor (som jag funderar på att ge till George i födelsedagspresent, hon fyller år imorgon.)
  • En virkning på vitt, rosa och vinrött garn som ska bli en sjal (fast jag tror den är för kort, man skulle ha större virknål och tjockare garn i beskrivningen så jag borde ha gjort fler luftmaskor för att kompensera mitt tunna garn. Oh well!)
  • En virkning i ljus- och mörkblått som jag gör mormorsrutor av. Kanske ett överkast till slut? Nej, om jag är min vana trogen blir det ingenting…!
  • En stickning av ”Wendy Racy” garn – googla för en bild, det är jättelurvigt! Det ska bli en scarf men återigen… lär det bli något alls? 🙂
  • En korsstygnstavla med julmotiv. Jag började en jul för flera år sedan…!

 Mina projekt i huvudet: 

  • Sticka en filt av det där lurviga garnet, jag har fler nystan som matchar vår soffa, perfekt!
  • Fler halsband i grönt och rött
  • Eventuellt sticka en kofta, men det vet jag redan nu att det skulle aldrig bli klart.

 Snacka om granny warning!  ***  Jag kan inte sluta tänka på Linda i Dubai. Det är så himla häftigt och jag kan knappt bärga mig tills hon kommer hem och uppdaterar igen! Eller rättare sagt, jag kan knappt bärga mig tills hon VET om hon fått det eller inte! (För uppdaterat har hon ju gjort, tack darling!) Jag berättade för min frisör igår om Linda, hur stolt jag är över att vara hennes vän. Hon är så otroligt stark, klok och driven. Hennes målmedvetenhet och ambition får mig nästan att tappa andan!  Om jag känner mig trött på jobbet eller slö rent allmänt så tänker jag på Linda och genast blir det bättre! Hon är liksom så motiverande! Jag kan inte förklara varför, vad det är som gör henne så inspirerande, men något är det.  Frisören ja, jag har klippt mig! Det blir inget foto än, jag skulle tagit ett igår när jag kom hem. Nu är luggen helt tilltufsad. Mmm, lugg! Jag sa till henne för nåt år sedan när jag bad om lugg att ”Tillåt mig aldrig aldrig att be om lugg igen….!”  Och nu satt jag där med ett leende, -I’m tempted to ask for a fringe… just a little one…-Mhhmmm… *cut* *cut* *cut* -But last time I asked for a fringe I came back and asked you never to listen to me again if I said “fringe”. -No that’s right. I remember. *cut* *cut* *cut*-But maybe just a little one…?-Yeah….. *cut* *cut* *cut* We can do a small and wispy one? “Wispy”…! Vilket härligt ord! Det låter så sött, det vill jag ha! Jaa! Wispy fringe! Och här sitter jag nu… med en ”wispy fringe”… Nej, det är inte så illa faktiskt. Den är rätt söt. I alla fall var den det igår när den var tillfixad. Och om jag sätter upp håret är det väldigt fint nu med luggen. Kanske inte var så dumt tilltag ändå.  Vi ska träffa Dan & George ikväll så jag ska se om vi kan ta ett kort när jag fixat till mig. Först måste jag bara göra klart det där halsbandet…! Later!

Det är helt klart en fråga som en 32-åring uppskattar på systemet! 🙂 Haha, jag hade nästan glömt hur det var att handla alkohol i Sverige! Jättekul ju! Mark var så söt höromdan när han sa att vi skulle köpa vin på Ica. Tokstolle! Det här är ju Sverige, inget vin på Ica!

Sen hade vi väldigt roligt åt en campingskylt. Det var i Boden, där hade campingen både pool, tennis och allt möjligt. På skylten utanför stod det dock med stora bokstäver ”BAD” och sedan ”CAMPING”. Mark tyckte att där skulle vi nog inte bo…!

 Eller som idag när vi kom till City Gross…. Det hade vi också roligt åt!

(”Gross betyder flera saker, men det är främst nr 10 i den här listan som Mark associerade ordet med;

1. without deductions; total, as the amount of sales, salary, profit, etc., before taking deductions for expenses, taxes, or the like (opposed to net): gross earnings; gross sales.
2. unqualified; complete; rank: a gross scoundrel.
3. flagrant and extreme: gross injustice.
4. indelicate, indecent, obscene, or vulgar: gross remarks.
5. lacking in refinement, good manners, education, etc.; unrefined.
6. large, big, or bulky.
7. extremely or excessively fat.
8. thick; dense; heavy: gross vegetation.
9. of or concerning only the broadest or most general considerations, aspects, etc.
10. Slang. extremely objectionable, offensive, or disgusting: He wore an outfit that was absolutely gross.

 Listan är tagen från www.dictionary.com.)

Vi är hemma hos mamma och pappa igen i Segeltorp. De är dock inte här, de håller som bäst på att köra upp till Nordkap! 🙂

Det var mycket som var stängt uppe i norr, helikopterflygningen från Kvikkjokk över kalfjället som vi ville göra öppnade efter midsommar. Att följa med samerna öppnade efter midsommar. Samemuseet var öppet, men mer eller mindre folktomt sånär som på en busslast pensionärer. Allt händer efter midsommar i Sverige.

Vi fjällvandrade i alla fall en natt – det var det närmaste vi kom midnattssolen. Det var molnigt, men vi såg i alla fall hur ljust det var. Vi gick upp från Kvikkjokk där vi bodde till Sanjrek eller nåt sånt, ungefär 4.5 km och sen ner igen. Vi kom aldrig till slutstationen eftersom vi var osäkra på att vi följde rätt spår. Det var hyfsat kallt uppe på kalfjället och klockan var ju trots allt 01:45 på natten! Det var också väldigt blåsigt och vi hade inte rätt kläder på oss.

Det var helt klart en upplevelse dock och även om vi inte kom fram till ”målet” så hade vi trevligt och fick god motion!

Sedan trampade vi dressin i Dalarna. Från Vika utanför Mora gav vi oss ut och cyklade ner mot Vansbro. Det var ganska kallt och vi cyklade inte mer än två timmar innan vi vände och cyklade hem. Det var väldigt roligt och om det inte vore för min nu onda rumpa skulle jag gärna göra mer av det.

Vi hade tur som fick hyra en dressin förresten. Vi åkte dit i tron om att det fanns någon slags bemanning. Icke. De öppnar efter midsommar och tar bara emot förbokningar innan dess! Som tur var hade ett annat par förbokat till klockan 12:00 och vi behövde bara vänta en kvart innan en kille kom upp och låste upp en dressin till oss.

Vi hade naturligtvis mycket annat för oss men jag orkar inte skriva om allt på ett roligt sätt och det finns inget värre än ”sen gjorde vi set och sen gjorde vi det” så jag slutar nu. Mark har krypit ner i sängen och jag är rätt trött jag med.

Godnatt!

Jag kom just på att jag inte kan titta på Big Brother när jag är i Sverige! Panik!!!!  Ok, here’s the deal pal’s, Linda, Emma, Marie, Anna och alla andra svenskar som jag känner här i England, please please please twitter me all the updates of Big Brother!  Jag ska fråga Mark’s mamma om hon har lust att följa Big Brother åt mig också.  

Bra dag idag. Jules är här och Mark och han försvann på förmiddagen med motorcyklarna så jag hade huset för mig själv. Vårt soffbord har de senaste veckorna varit överbelamrat med mina pysselgrejer såsom garn, stickor, virknålar, tyger, pärlor, tidningar och gud vet allt och jag bestämde mig för att rensa i ett av skåpen så att jag kan sortera in det där. Ut med allt, och sen hittade jag fotona som Marion tog på mig och på oss, tomma fotoalbum och ja… resten kan ni nog gissa. Det blev inte mycket städande inte!  Jag letade reda på en fotoram och satte in tre bilder tillsammans med en svart och guldig bakgrund. Sedan satte jag upp några av bilderna hon tog bara på mig på svart papper och satte upp över trappan. Väldigt fint! De behöver egentligen en ram, men jag hade ingen tillgänglig och sen har de skum form ändå. Jag har letat ram hur länge som helst till dem, det är därför de har blivit liggande. De är nämligen fyrkantiga och inte avlånga.  När jag var klar såg vardagsrummet om möjligt ännu värre ut och jag hade noll inspiration att städa! Men, jag var duktig och tog tag i det ändå. Nu är det hyfsat fint här.  Tracey och Niamh kom över för att byta ut nyckeln som de har in till oss. Vi bytte ju lås för ett tag sedan och nu ska de se efter våra små fluffbollar när vi är i Sverige. Ria kommer in på Söndag och byter hos dem och Tracey ska mata dem varje dag.  Jag längtar verkligen efter Sverige nu! Det ska bli så kul att visa Mark det ”riktiga Sverige”, inte bara centrala Stockholm och lilla Huddinge. Vi får se hur mycket uppdaterande det blir under tiden i Sverige. Jag twittrar nog mer än jag uppdaterar så kika in där om saknaden efter mig blir för stor…! 😉 http://twitter.com/vivi

Oh glorious weekend! Tänk om alla helger var lika bra som den här har varit! Det började med att Mark kom in till jobbet på Fredagen vid halv fem för att möta mig. Vi skulle på cocktailparty med Cancer Research som Laura organiserat från vår Afrika-resa. Jag hade klätt om till summer cocktail dress när han dök upp och han hade en mörkt grå kostym med en mörk slips, så fin så! Han går oftast omkring i jeans hemma och på jobbet har han ju sin ambulansuniform så det är inte ofta jag får nöjet att se honom i kostym. Vi promenerade bort till South Quay där Götheborg låg ankrad och vi beundrade henne som hastigast innan vi gick tillbaka till Westferry Circus. Det var soligt och varmt, verkligen en perfekt kväll för ett cocktailparty på Thamesen. Vi satte oss på Royal China’ uteservering och avnjöt en delikat måltid. Vi delade på en förrätt av crispy shredded smoked chicken, helt underbar! Ett måste om du är i Canary Wharf!  

Min varmrätt var inte lika god, men eftersom han hade en så stor portion av sin mat så åt jag hälften av hans och vi blev båda mätta och belåtna.  Vi tog The Thames Clipper, commuter boat från Canary Wharf till Savoy Pier och sedan promenerade vi upp till Temple Pier där båten skulle gå från. Det var första gången vi träffade Laura sen vi skiljts åt på stranden i St Louis i Senegal och det var en skum känsla att se henne igen, uppklädd och fin! Sist vi sågs hade vi otvättat hår, ”solbränna” och flipflops! Kvällen avlöpte väl, vi hade jättekul med våra gamla afrika-farare och Cancer Research fick ihop £2000 till sin forskning. Perfekt! Jag hade dock jätteont i fötterna efteråt och tillslut tog Mark av mig mina skor och sa åt mig att gå barfota till Waterloo! Haha! Snacka om att fötterna var skitiga när jag kom hem… Det var raka vägen till badet och skrubba dem rena! 

På lördagen sov vi länge, ahhhh!! Jag brukar inte gilla att sova länge men nu var det faktiskt underbart!  Jag åkte sedan till Tesco och panikhandlade födelsedagspresent till Emma som hade sin 30-årsfest på kvällen. Att köpa 30-årspresent till någon på Tesco är inte det enklaste. Det är ju inte direkt det glammigaste stället… Men, har man inte huvudet med sig så blir det så.  Jag planterade de sista blommorna i några av våra krukor och solen sken på eftermiddagen. Underbart! På kvällen åkte vi in till Clapham och firade Emma med lite pool och goda drinkar på The Landor Theatre Pub. Väldigt trevligt! Jag tror Mark blev ganska imponerad av mina pool-skills. Jag är inte bra, men jag har spelat förr så jag är inte helt värdelös. Kul hade vi i alla fall.  

Jag såg världens sötaste hund där, en bulldog med tungan ute! Såååå charmig! Jag hade kameran med mig så jag frågade om jag fick ta ett kort på vovven vilket jag fick. Jag vill ha hund!! På söndagen var tanken att jag och Ria skulle åka ner till Marian för lite hypnotherapy. Tyvärr hade Ria plockat upp magsjuka kvällen innan och låg däckad. Jag frågade Mark om han ville följa med istället vilket han ville. Solen sken så vi hade en väldigt trevlig biltur ner till Marian. Hon bor halvvägs till Hastings och det tar nästan två timmar ner dit från oss.  Vi pratade om framtiden och om vad vi vill göra på lång sikt. Mark är väldigt engagerad i animal rights och vill göra mer för att djur ska behandlas humant. Vi försöker alltid att köpa kött där det står på etiketten vart det kommer ifrån och att det har blivit behandlat väl. Det är inte alltid så lätt att handla medvetet och jag tror att det bästa vore att bli vegetarianer, men ingen av oss är beredd att avstå från kött helt och hållet. Grejen är ju att jag är inte emot att äta kött så länge djuret behandlats väl under sin livstid och slaktats så humant som möjligt, dvs snabbt och så smärtfritt som möjligt. Det GÅR att göras, problemet är att det kostar. Sen tänker jag slänga ut en politiskt inkorrekt generalisering att de som jobbar på slakthus verkar sakna både en två och tre skruvar och muttrar. Vi har sett ett par dokumentärer och det sätt de behandlar djuren på är under all kritik. Helt fruktansvärt.  Dock kan vi ju inte göra allt. ”We can’t do everything so we do what we can” är ett bra motto. Bobtails Rescue är ett rescue för marsvin och kaniner nere i Ewell. De har det mottot på sin websida och Mark nickade instämmande när jag sa till honom att vi inte får bli frustrerade över att vi inte kan rädda allt och alla på en gång utan vi får se till att göra det lilla vi kan.  

Vi pratade om att flytta till Wales och sätta upp ett rescue centre på hans föräldrars farm. Vi kunde ha höns som vi räddar från battery farms, marsvin, kaniner och hundar. Det är de djur som vi har kännedom om och kan ta hand om. Om vi säljer vårt hus och bygger på en förlängning av Mark’s föräldrars hus kunde vi bo där tillsammans med dem. Om en av oss jobbar heltid kan den andre vara hemma och sköta farmen och rescue centret. I och med att hans föräldrar äger farmen utan lån så blir boendekostnaderna små. De har också tillräckligt med mark för att kunna odla egna grönsaker så vi skulle kunna vara halvt självförsörjande. Inte helt eftersom jag inte tror att vi skulle orka odla så mycket, men vi skulle helt klart kunna odla för att hålla kostnaderna nere. Löneläget är ju helt annorlunda där så även om boendekostnaderna är lägre så är även lönerna det.  Min tanke är också att vi måste börja tänka på att ta hand om hans föräldrar. Hans mamma sitter i rullstol i och med hennes MS och hans pappa börjar bli stel i lederna efter allt tungt arbete han utfört under sina dagar. De kan inte bo hur länge som helst på farmen utan hjälp men om vi flyttar in kan de fortsätta ett par år till. Vi kanske behöver anställa någon att ta hand om Janet såsmåningom i och med hennes sjukdom men det är ju ett mindre problem. Om vi inte flyttar in hade vi nog fått fundera på om hon behövde flytta till ett care home till slut istället.  Bobtails har fosterfamiljer för en del av marsvinen och kaninerna eftersom de har så många djur mellan varven och vi sa att vi ska prata med dem om hur det är att sköta ett rescue centre och om de kan tänka sig att använda oss som fosterfamilj till marsvin och kaniner under tiden som vi är i London. Vi kan köpa ett gäng sådana där träburar som staplas på varandra och ha i trdgården. Bobtails har sina djur utomhus så den biten är ju ok. Även om vi inte flyttar till Wales och även om vi aldrig sätter upp ett rescue centre kan vi ju hjälpa Bobtails som fosterfamilj.  ”We can’t do everything so we will do what we can.” (Slightly amended from Bobtails version which is ”We can’t do what we want so we will do what we can.”) 

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe

Top Clicks

  • Inget