You are currently browsing the monthly archive for maj 2007.

Jag tittade just på ”What not to wear” och Lisa eller vad hon heter sa just till stackarn som stod inne i spegelrummet ”You look s**t” och sen frågade hon hur hon kände sig. Kvinnan svarade ”I wasn’t aiming for s**t exactly…” Bra svar!!!  

***  

So excited, Big Brother börjar ikväll! Jag älskar första och sista avsnittet av Big Brother. Just när alla går in är underbart. Jag älskar att se dessa små klipp som de gör där de gör reklam för sig själva och när de visar kandidaternas audition tapes.  

Dan sa att ryktet går att de ska låta alla tjejer gå in först och sen släppa in killarna pö om pö. Och tydligen har de en secret garden och en ”porr-koja”. Jag vet inte vad jag tycker om det, men det är det ju bara rykten. De kanske inte alls har nåt sånt. Det jag tycker är så skönt med brittiska BB är att det är lite mer städat än svenska BB. Synd om de går ifrån det. Nå, vi får se hur det går! 

***  

Det börjar märkas på Mark att han gått hemma ett tag nu. Han börjar bli rastlös, känner sig nere, hängig och grinig. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att pigga upp honom? Det är svårt att veta vad han känner eftersom jag aldrig varit i samma eller ens liknande sits. Han pratar inte så mycket om det. Jag försöker ställa frågor utan att bli för närgången och frågvis. Förhoppningsvis har han sin ”hearing” strax efter vi kommer hem från semestern.  

Det som tröttar ut mig är att de verkligen ger sig på fel kille. Det var ju inte MARK som var the bad guy liksom.  

 

Annonser

Jag och käraste Mark åkte in till stan på Fredagen för att gå på en konsultation hos Ultralase. Jag är väldigt trött på mina glasögon och linser och skulle mer än gärna ”lasra” mina ögon. Jag har hittills varit lite för orolig över riskerna men bestämde mig till slut för att åtminstone gå på en konsultation för att se om jag ens KAN lasra mina ögon. Jag är nämligen översynt med hyfsat mycket astigmatism vilket är en ganska ovanlig kombination. Jag har hört att 80 – 90 % som opererar sina ögon är närsynta och tills för inte så länge sedan kunde man inte operera översynthet alls.  

Det har nu förändrats och det går alltså att lasra mig. Jag var främst intresserad av att höra vad riskerna var. Vad är det värsta som kan hända? Optikerna sa att det är ingen som har förlorat synen helt som opererat sig hos dem. Det är ett relativt riskfritt ingrepp och det värsta som kan hända är att jag betalt flera tusen pund men att mitt synfel inte försvinner och att efter operationen är min cornea för tunn för att opereras om. Då sitter jag i samma sits som nu, fast utan alternativet att operera.  

De ger livstids garanti, dvs, om jag skulle behöva opereras om så gör de det utan extra kostnad. All eftervård och eventuella glasögon om det inte skulle bli perfekt är också gratis. Så länge företaget finns kvar, förstås… Min gode vän Johan som har opererat sig sa att livstids garanti låter bra, men i verkligheten betyder det inte så mycket eftersom det är så lätt av avsluta och sätta upp nya bolag.  

Mitt högra öga är väldigt översynt, +5.50 med astigmatism -1.75 axis 10 och optikern sa att det kan vara så att kirurgen säger att de inte kan ge livstids garanti på det. Dvs, de har bara en chans att operera det. Om det inte blir bra då så kan de inte operera igen.  

Jag är övertygad om att jag kommer operera mig, frågan är när och vilken klinik. Jag har varit hos Ultralase nu och funderar på om jag ska gå till Optical Express också, bara för second opinion.  

Jag måste också bestämma mig för vilken metod jag ska välja. Optikern på Ultralase sa att jag måste välja LASIK i och med mitt synfel. Sedan kan jag välja mellan ett par olika metoder, men det de föreslår är Intralase och Wavefront. Intralase är metoden de öppnar cornean med och wavefront betyder att lasern ”låser sig” vid ögat och alltså följer med eventuella rörelser och man kan därigenom operera med en helt annan precision än tidigare.  

Dessa två tekniker har funnits i ungefär ett år och Johans åsikt var att vänta ytterligare ett år så att kirurgerna har haft lite tid på sig att lära sig de nya metoderna och eventuella buggar och barnsjukdomar är borta. Jag vet inte om jag orkar vänta så länge, men jag ska åtminstone vänta till hösten. Jag har fullt upp i sommar och eftersom läketiden kan ta upp till tre månader för mig vill jag vara säker på att jag inte har något inbokat som måste flyttas.

Med läketid menar jag att jag KAN ha suddig syn, inte att själva ögat fortfarande är ett öppet sår. Det tar 48 timmar att läka, men i och med mitt synfel kommer det ta lite längre innan jag ser bra igen utan glasögon. De sa att i värsta fall kan det ta tre månader, men sedan borde det ”sätta sig”. En närsynt person ser i princip från det att de sätter sig upp efter själva ingreppet! 

Förmodligen opererar jag mig i början av September, men vi får se.  

Efter konsultationen och vi kom ut på gatan var jag väldigt glad att ha Mark där. De hade droppat något i mina ögon för att vidga pupillerna och detta gjorde att jag var extremt ljuskänslig. Det var fruktansvärt obehagligt och jag kände mig nästan blind eftersom jag var tvungen att hålla ögonen nästan helt slutna. Mark fick leda mig och det var inte förrän flera timmar senare som jag kunde titta normalt igen. Pupillerna var stora som tefat hela följande dag dock, mycket komiskt! Man ser inte klok ut med vidgade pupiller när man inte är van vid att se sig själv så! 

***  

Jag älskar min nya juicer! Idag gjorde jag mig ett glas juice av äpple, päron och en morot, mums!! Den är så lätt att göra ren, bara skölja och låta torka och sen sätta ihop igen. Det enda är väl att man måste köpa så herrans mycket frukt! Vi äter mycket frukt och grönt redan och sen har vi ju marsvinen. Idag bestod min shopping på Tesco av: 

  • En påse Tesco Value päron
  • Ett blomkålshuvud
  • Två färska majskolvar med det gröna kvar för marsvinen
  • Adez Juice (soya juice smaksatt med ananas och passionsfrukt)
  • Broad beans (vad nu de heter på svenska)
  • Två knippen färsk sparris
  • En kartong frusna björnbär
  • Två kartonger frusna hallon
  • En burk kronärtskockshjärtan
  • Plant food för mina rosor
  • En mango
  • 4 pint mjölk
  • Bean sprouts för marsvinen
  • Nektariner
  • En påse gul lök
  • Tre zucchinis
  • Krusig grönkål till marsvinen och oss
  • Blåbär
  • Två pack skivad salami selection
  • Smör
  • Minimajs till marsvinen – främst Curtis, han älskar minimajs
  • Oliver med jalapeno
  • Oliver med citron
  • Oliver med anjovis
  • Tandborste
  • Rostad salt majs
  • En tidning
  • Tomater
  • En påse äpplen
  • Honungsmelon
  • En korg champinjoner
  • En färsk ananas
  • En påse platt persilja till marsvinen
  • Två gurkor till marsvinen
  • En burk sparris
  • Nivea tvål
  • En stor påse pasta

 

Snacka om att köpa grönsaker! Men de får mig att må gott så jag tänker fortsätta.  

***  

Vi åkte och simmade igår. Tanken var att åka till Bracknell’s äventyrsbad Coral Reef, men det blev inte så. Kön var outhärdlig och jag sa att vi skulle försöka med någon av de privata hälsoklubbarna istället. Det visade sig vara ett bra val. Till att börja med var det gratis på den vi provade eftersom de hade open day. Egentligen skulle man gå in med en medlem men tjejen i receptionen släppte in oss ändå. Good karma to her! 

Sedan hade de väldigt god salladsbuffe där inne som vi åt av. Och vi betalade nog inte så värst mycket mer för en fräsh salladsbar än vi hade gjort för en gammal torr macka på Coral Reef!  

Det var betydligt färre människor där och betydligt färre ungar! Vi var bara inne ett par timmar innan jag blev rastlös och ville åka hem vilket vi gjorde. Jag skulle tagit med mig en bok eller tidning så hade jag varit lite lugnare tror jag.  

***  

Mark är i Bristol idag så jag går hemma och skrotar för mig själv. Mycket trevligt. Jag har stickat lite på min halsduk, suttit med Jamie en stund och ska nog hämta Curtis för lite gos senare.  

Hej!

Får jag passa på att fråga om du har koll på priserna på Travelcards? Jag kommer till London med en kompis och våra två barn i juni och funderar just på vad som är smartast att köpa. Vi kommer nog bara att behöva tunnelbane-/busskort i två dagar. Finns det tvådagarskort eller köper man två endags? Andra tips för två vuxna och två ungdomar, 12 och 15 år? Barnen vill till Madame Tussauds, så det är givet, annars har vi inte planerat nåt ännu.

Hälsningar Molly 

Jag fick en kommentar på Blogger från Molly efter min text om ”Lack of Oyster”. Tyvärr såg jag den inte förrän nu eftersom jag glömt att uppdatera Blogger… Oh dear! Sincere apologies! 

Och istället kommer här en text om oystercards och vad man kan göra i London med tonåringar! Hoppas det inte är för sent! 

Till att börja med, ett par användbara länkar om Oyster card; 

http://en.wikipedia.org/wiki/Oyster_card 

https://sales.oystercard.com/oyster/lul/entry.do 

Om ni behöver tunnelbane- och busskort i två dagar så är Oyster Pay as you go att föredra. Först och främst, det fungerar INTE på overground, dvs pendeltåg ut mot förorterna. Om man besöker London över en helg så använder man förmodligen inte de tågen, såvida man inte har vänner som man ska besöka.  

Nåväl, han man kommit fram till att buss och tunnelbana är det man tänker använda så är alltså oyster pay as you go bäst. Det fungerar så att man laddar upp en viss summa och sedan dras det varje gång man åker nånstans. Det fina är att när man kommit upp i summan som ett daily travel card kostar så dras inget mer. Det är med andra ord en win-win situation; om man bara åker två resor så betalar man bara för dem, men reser man mer så betalar man ändå bara för vad ett daily travel card kostar. Man behöver alltså inte i början av dagen bestämma hur mycket man ska åka under dagen. (Om det lönar sig med travel card eller inte.) 

Daily travel card är betydligt billigare om man reser efter 09:30 så det lönar sig inte att vara morgonpigg. Alternativt får man knalla i början av dagen om man vill spara pengar! 

Jag försökte leta på nätet vad de kostar men hittade inget. Jag TROR att Peak Travel Card kostar £9 och off peak är £5.20 eller nåt sånt.  

Ni kan köpa Oyster online, men jag vet inte hur det funkar med leverans eftersom ni bor i Sverige. Jag skulle gissa att det är enklare att köpa dem när ni kommer hit. Köp dem så fort ni kan dock, typ flygplatsen om ni kan hitta ett försäljningsställe där, alternativt den första tunnelbanestationen ni kommer till.  

Jag vet att förr så brukade det vara tvång att ha ett photo card tillsammans med oyster-kortet så det kan vara bra att ta med er typ passbilder om ni har några lättillgängliga. Jag skulle väl inte knalla iväg till en fotoautomat om ni inte har några, men har ni så ta med er dem.  

Sååå, nästa fråga då. Attraktioner för 12 och 15 åringar? Svårt att svara på. Jag försöker tänka på vad jag gillade när jag var i den åldern och mamma och pappa tog med mig till London. Det jag minns bäst är faktiskt shoppingen. Att vi gick i affärer och promenerade runt på gatorna.
Vi gick till Madame Tussauds och det var jätteroligt! Minns inte hur gammal jag var då dock.
 

London Dungeons har jag varit till i vuxen ålder och det var kul, men det kändes litet och det var en jäkla kö!!! Förbered er på minst en halvtimmas köande! 

Kring Carnaby Street finns många roliga affärer som är kul för tonåringar, ett par fotbollsaffärer och ganska många med väldigt annorlunda kläder.  

Annars kan jag inte tänka på någonting som är just roligt för tonåringar. Det finns ju naturligtvis massor att göra, men av någon anledning är jag helt tom i skallen just nu!  

Någon läsare som har bra tips till Molly?

Ok, nu är det officiellt, jag är engelsman ända ut i smaklökarma. Jag åt just en cheese & pickle sandwich till lunch och jag TYCKTE OM den!!!! Just engelsmännens ”pickle” är något som jag alltid har varit väldigt misstänksam mot och har smakat men alltid spottat och fräst så fort jag fått in det i munnen.  

Tills nu.  

Är det något speciellt med vattnet i England så att man till slut lär sig tycka om pickle? Eller är det så att ens försvarsmekanismer till slut bryts ner och man ger upp?  

I vilket fall som helst, jag tyckte riktigt bra om min cheese & pickle sandwich som jag åt idag!  

Jag börjar vänja mig vid att ha en house husband förresten. Rekommenderas varmt! Igår när jag kom hem stod ett glas vitt vin på bordet, det var dukat och ljuv soft jazz spelade på stereon. På spisen stod två kastruller färdiga att sättas på och medan jag hälsade på marsvinen satte han igång med maten. Underbart!  

Grannarna var borta i helgen och vi matade deras katt under tiden. Igår när vi var över så kom de hem precis och vi gick ut och sa hej och gav tillbaka deras nycklar. Deras dotter Niamh rusade rakt mot vår dörr istället för deras när hon skulle gå in och jag som kom direkt efter frågade om hon ville gå in till oss istället för hem? ”Ja,” svarade hon och knallade raskt in när jag öppnade dörren. ”Piggies!!” sa hon sen och letade på hela nedervåningen efter marsvinen, bless her! Vi gick upp för trappan och när hon såg Curtis pekade hon och sa glatt ”Dog!!!” Haha! Om han hört det skulle han nog fått komplex! Förvisso är Curtis en stor kille men någon hund är han definitivt inte!  

Vi klippte klorna på dem senare och vi råkade klippa Curtis lite i pulpan, stackarn. Det är sannerligen inte lätt att klippa klorna på de små rackarna. De vrider sig, rycker åt sig tassarna och tjuter som om man sticker kniven i dem! Jamie är svårast eftersom hon bits och han svarta klor så man inte ser pulpan. Lili är bäst, hon sitter bara där, tyst och stirrar på en med stora ögon. Curtis är en baby, han är helt klart den mjäkigaste av de tre och tjuter högst. Övning ger färdighet brukar de ju säga så förhoppningsvis blir vi bättre allteftersom.

Hurra för vänner! Jag kilade over till Ria igår för en snabb middag och massor med vin. Efter maten pratade vi om vetegräs och att jag odlar det för marsvinen. Jag sa att jag ibland brukar göra lite vetegräs-juice till mig själv också eftersom det är så bra. Då frågar Ria om jag vill ha en juicer, bara sådär! Hon hade köpt en juicer till en kompis men av någon outgrundlig anledning aldrig givit kompisen nämnda juicer.  

Jag blev naturligtvis jätteglad! Jag köpte ju en matberedare för ett par år sedan med juice-tillbehör just för att jag ville kunna göra morotsjuice. Tyvärr visade det sig att den inte var lika bra som en ordentlig juicer. Dvs, det är en matberedare först och främst. Den kloggar igen snabbt och man måste göra rent mellan varven, säkert tre gånger för att få fram ett glas morotsjuice. Hm. Och den är inte den lättaste att göra ren heller, väldigt pyssligt med alla delarna.


Den här som jag fick av Ria är jättebra! Lätt att plocka isär, lätt att sätta ihop, lätt att göra ren, gör ett helt glas juice utan att man måste tömma den! Perfekt! Nu ska jag bara göra en grovstädning i köket och rensa på köksbänken så att jag kan ha den ute hela tiden. Det blir ju aldrig av om man måste plocka fram den från skåpet.  

Vi har ju nästan alltid morötter hemma eftersom grisarna älskar blasten på morötterna, men de är inte lika förtjusta i själva morötterna. Spenat och gurka är en annan av deras favoriter som är gott att mixa med äppeljuice. Mums! (Fast jag vet inte vad grisarna skulle säga om de visste att jag druckit upp deras middag! Både vetegräset, morötterna, gurkan och spenaten…! Det blir gräs från Ria’s trädgård till grisarna…!)   En favoritjuice som jag brukar köpa ibland på London Bridge är morotsjuice, äppeljuice, apelsinjuice och ingefära. Läskande, uppfriskande och en kick av ingefäran.  

Mark’s mamma gillar verkligen sin nya blogg förresten! Och det är så roligt att hon får kommentarer! Tack till Bonita och Lovisa som tar sig tid att läsa och kommentera. J

Det är bra med extramammor ibland! Henriks mamma Maj ringde häromdagen och undrade om jag ville ha en bok som hon hade. Hon fick den av sin pappa när hon väntade Henrik. Miracle of Life heter den och är faktiskt på engelska. Det är Lennart Hellströms bok från 70-talet där han har fotat fostrets utveckling i magen.  

Jag har ju börjat prata i dagboken om barn och nu undrade hon om jag ville ha den boken! Söta söta Maj! Jättegärna!!  Vi bestämde att jag och Mark skulle svänga förbi när vi kommer hem i Juni och plocka upp den då. Det blir ju lättare än att skicka den med posten.  

Posten litar vi inte på längre, de försnillade ju mina havrebollar som mamma skickade till min födelsedag. Det är säkert nån som har ätit upp dem! Det var ju MINA havrebollar!!!! Jaja, hoppas de smakade för vem det nu var som åt upp dem! Vi åkte ner till Guildford igår och träffade Paul och Ellie. Jag vet inte vad jag tycker om Ellie egentligen. Hon är helt klart snäll, vänlig, omtänksam, intelligent och det finns inget negativt att säga om henne, egentligen. Men jag har inte klickat med henne och jag tycker att hon är trist. Sen visade hon ju lite kontrollbehovs-beteende över Paul förut och verkade inte ha så bra sociala färdigheter.  

Jag vet inte. Som sagt, jag är väldigt glad för Paul’s skull eftersom jag tror att hon gör honom lycklig och blir en bra fru, men jag vet inte om jag vill leka med henne…! Men man måste väl inte tycka om alla? Det är helt ok att tycka att vissa är trista. Så länge jag inte visar det eller är elak mot henne gör det väl inget?  Problemet igår var att de ville gå till puben för en Quiz night. Alltså, jag tycker quiz nights är tråkiga at the best of times. Jag är inget bra på pub quiz knowledge och jag kan väldigt sällan några svar. Det gör att jag helt enkelt inte tycker att de är så roliga. Sen är det extra svårt på engelska i en stökig pubmiljö. Jag hör sällan ens frågan och det gör att jag måste fråga de andra och de har redan kommit på svaret så man blir liksom efter. Det är svårt att hålla ångan uppe och låtsas som att man har kul då.  

Det kändes pinsamt efteråt dock. Ellie var ganska söt och kramade om mig och frågade om jag var ok. Hon sa att jag såg ut att ”want to rather be anywhere but here.” Jo, det stämde ju. Jag kände mig dum för att jag varit så uppenbart uttråkad och önskade att jag försökt mer. Jag kunde ju inte säga att jag tyckte dels quiz nights är tråkiga men också att hon och Paul tråkar ut mig! Det är för elakt! Jag vill ju inte vara elak mot dem, som sagt, de är ju fina människor, bara inte mina favoriter! 🙂

Jag lånade ut mitt oyster card (buss/tunnelbane och tågkortet) till Mark i lördags så att han inte behövde köpa biljett till Wimbledon. Det tjänade han £1 på. Imorse när jag försökte gå ner till Jubilee Line (det är inga kontroller innan dess) så gick det inte. Jag fick betala £9 för att komma till och från jobbet. Skit också!!  

Det bästa med Eurovisions-ståhejet är Terry Wogan’s kommentarer. Han är så otroligt brittisk och hans humor är underbar! Jag tittade inte på bidragen eftersom jag kom på försent att det var på. Men sen är ju röstningen roligast ändå så jag tycker inte jag missade nåt.  

Mark bytte i marsvinsrummet idag. Jag blir alltid lika fascinerad när jag byter hos dem hur envis Curtis är att komma tillbaka in i rummet. Jag brukar skicka ut dem i hallen och Curtis BITER och GNAGER på stängslet vi har i dörröppningen för att komma tillbaka in i rummet. Mark berättade att han inte använt stängslet utan ställt en karton i vägen. Den puttade Curtis raskt undan och så var han inne igen. Då ställde Mark tillbaka den och la tunga grejer på. Inga problem, Curtis puttade bort även det. Då ställde Mark en tyngre karton där med grejer ovanpå för att göra det ännu tyngre för honom. Inga problem för Starke Curtis, han måste ha ätit dunderhonung eller nåt för det skuffades undan det med! När Mark ställde dammsugaren där kämpade han tappert men gav tillslut upp, bless him! 

Mark är fortfarande hemma, avstängd från jobbet. Jag kan inte skriva så mycket om det här i och med att det är ganska känsligt. Han är ok, inte så där jätteglad direkt men han uppskattar lite extra tid hemma att pyssla med bilarna och så. Vi vet inte hur länge han blir hemma, kan ta ytterligare en månad eller mer. Det är ju skönt för mig om jag får vara egoistisk, han gör allt hushållsarbete, perfekt!

Hon loggade in till sin blog igår och skrev sitt första inlägg, jättekul! Ge henne gärna en kommentar; http://jaywhitfield.wordpress.com/

Någon som minns kåljärparna man fick i skolan? Jag tyckte faktiskt om dem, och när jag såg att Mark tagit ut köttfärsen ur frysen tänkte jag att jag skulle göra det ikväll. Jag googlade kåljärpar när jag kom hem eftersom jag inte hade en susning hur man gjorde dem, men det var ingen lycka. Allt jag hittade var 8B’s matsedel från 2000.  Nå, vi får väl improvisera då! Jag rev vitkålen och sjöd den en stund för att försäkra mig om att den skulle bli genomkokt. Sedan tog jag ett par gamla korvbröd som vi fick med oss hem från Kirsty’s bbq som torkat ut eftersom de lämnats ute och rev till ströbröd. Ner med köttfärsen, ett ägg, lite kapris, salt, peppar, lite flytande köttbuljong, hackad lök och så kålen. Detta mixade jag till en slät massa som jag sedan formade till små järpar och la på ugnspannan.  

Dessa serverade jag till tärnad stekt potatis, zucchini och champinjoner stekta i vitlök och så det bästa, gräddsås! Ohhhhh!!!! Inget slår svensk gräddsås!! Mark sa att detta var en ny favorit och att han nog skulle passa bra i Sverige, hittills har han inte smakat nåt han inte tycker om. Ja, förutom surströmmingen då… Och djungelvrål… 

Om någon har ett riktigt recept på kåljärpar tar jag gärna emot det!  Vi har kommit fram till en lösning på semesterproblemen; jag ska be Jenny, en av mina project assistants att täcka mig istället för nån av HoD-assistenterna. Vi har nämligen stött på ytterligare ett problem; jag måste jobba den 11 Juni och det innebär att jag vill ta 25 Juni ledigt och det är den veckan som både Lesley och SueG är lediga.  

Jenny hade inga problem att täcka mig och verkade till och med tycka att det var bra – då fick hon ju tillgång till Andy’s kalender och kunder kolla vad han hade för sig!  På tal om jobbet så har jag nu gjort min sista dag över på Sally’s skrivbord och nästa vecka är jag tillbaka på min plats. Hennes chef frågade hur jag tyckte att det gått och jag sa att det var bättre än förra gången (eftersom han nu är lite mer reasonable, men det sa jag inte till honom!) och att jag nästan tyckte bättre om Sally’s jobb än mitt eftersom det är lite mer utmanande (dock inte mycket…!) men vad jag INTE gillat är att jag haft två chefer. Det har varit fruktansvärt mycket och jag sa att jag tror inte de förstår hur mycket jobb det är bakom scenen som de aldrig ser. Han sa att nej, det är sant, vi inser nog inte hur hårt ni jobbar egentligen. Sen skickade han ett gulligt mail till mig och min chef där han tackade för all min hjälp!  

Jag har satt upp en blog åt Mark’s mamma förresten. Hon gillar ju att skriva och är hyfsat haj på det här med datorer så jag tänkte att varför inte lägga ut henne på nätet? Personligen skulle jag älska att läsa hennes dagbok och höra vad de har för sig.  Jag registrerade en blog hos wordpress och satte upp ett par exempelsidor så att hon kan se hur det funkar. Hon blev riktigt glad och verkar rätt tänd på iden! Kul!!

Jag svängde ihop ett paket snabbnudlar, precis sådana som vi åt så gott som dagligen i Afrika och guud vad de smakade ambulans! Jag fick direkt visioner om stranden i Sidi Ifni, Marocko. Det var soligt, Mark och Jules sprang ner till stranden och jag kokade nudlar som jag satt och åt i solnedgången medan Petra textade mig och sa att hon var avundsjuk på mig och att hon googlat Tizi-n-Test och Sidi Ifni! Det var banne mig den bästa dagen att vara avundsjuk på mig – bättre än så blev det nästan inte!  Mark äter ”soldier soup” som han kallar den, ärtsoppan. Han och Jules åt det häromdan också, mycket uppskattat. Jag blev så förvånad att han lagat ihop det alldeles själv, trodde inte att han var så intresserad av ärtsoppa. 

Jag blev sur på jobbet idag. Mark och jag har äntligen kommit till skott att vi ska till Sverige och titta på midnattssolen. Istället för spa-veckan i Juni sa vi att vi åker till Sverige. Vi tar pappas merca och sen bilar vi upp norröver. Perfekt! (Kanske svänger förbi Fialotta?)  Jag har redan en veckas semester bokad och jag mailade ut till de andra sekreterarna en fråga om det var ok att jag tog två veckor? Jag skrev att det blir lite tajt eftersom vi alla har semester där i krokarna, men det är bara jag som har just de två veckorna så borde vara ok. En av dem svarar att nej, det blir för mycket, det går inte. Förlåt?! Det är ju BARA jag som har de två veckorna?! Veckan efter är det två som har ledigt och det gick tydligen bra?  

Lesley var jättegullig och mailade mig privat och sa att jag inte skulle stressa, vi fixar det på ett eller annat sätt. Hon täcker första veckan och sen kan nån annan ta andra veckan.   Min chef var bra; han sa att i värsta fall betalar han gärna för en temp som kan komma in och täcka mig. Det ska inte behöva gå så långt, vi ska kunna täcka varandra. Jag täcker ju Sally just nu till exempel, och det är två STORA jobb. Förutom jag, Sally och SueC har de andra tjejerna hyfsat små roller och de borde verkligen kunna täcka.  Office politics, SUCK!

Jag fick ett tips av söta Lena att WordPress är en bra dagbokstjänst. Jag registrerade mig där och första intrycket var att det var lite fippligt och bökigt, men efter en stund fick jag grepp om vad allt var och den känns väldigt bra. Bättre än Blogger tror jag, öven om jag föredrar utseendet på Blogger. Om jag kunde ha min Blogger template på WordPress vore det perfekt! Det går säkert att pula med egna designs men jag har inte kommit så långt än.

Jag tänker trippelposta mina inlägg framöver ett tag för att se vilket som passar mig bäst så får vi se.   Följande sidor funkar alltså om du vill läsa mig:

http://vivi.bloggagratis.se/ 

http://www.londongrrl.blogspot.com/ 

https://vilhelmina.wordpress.com/  Jag får se hur mycket jag orkar redigera styckena på Bloggagratis eftersom det är så tjafsigt så jag föreslår att du bokmärker en av de andra och läser där istället. De kommer alla tre uppdateras lika ofta och med samma text så det är ingen ide att kolla alla!Min gissning är att jag fortsätter med WordPress eftersom jag håller med Lena att den är jäkligt trevlig.På tal om teknik och sådant så skickade jag just ett vanligt pappersvykort till Janet, Mark’s mamma via min mobil. Jag tog ett kort på magnolian som hon gav mig och sedan valde jag vykort, skrev in hennes adress och klickade ”posta”. Det kostar £1.50 vilket ju inte är så farligt för ett ”riktigt” vykort. Vi får se hur det ser ut när det kommer fram!

Magnolia

(Jag trippelpostar det här inlägget så att jag får något att jobba med!) 

Jag satt vid datorn och frös lite och kände mig sugen på något så jag gick ut i köket för att se vad som fanns i gömmorna. Inget roligt i kylen men när jag öppnade skåpet över micron hittade jag ett paket Ballerina-kex som jag glömt bort! Haha! Perfekt! Och så en kopp te, can’t beat that.  

Tyvärr var jag dum nog att få för mig att prova att dricka det som engelsmännen, med citron. Fy faan säger jag bara!! Whatever you do, don’t make my mistake thinking English people have any clue how to drink tea! They don’t!!! Jag fiskade upp citronskivan illa kvickt och hällde ner mjölk och det blev hyfsat drickbart av det.  

På tal om Earl Grey så kallade Mark min idomin för earl grey-salva. Den luktar ju som tee’t med sin bergamotolja. Och vad var det Sodan på Hypodea kallade Earl Grey blandat med Söderblandning… Hästsvett? Ja nåt äckligt var det i alla fall! Mattias, min första seriösa pojkvän, hans föräldrar brukade köra den blandningen. Fyra skedar earl grey och sen en sked söderblandning för en kanna har jag för mig att de tog. Eller om det var fyra skedar söder och en sked earl grey?  

Min moster ringde här på eftermiddagen och vi snackade en stund om inget och allt möjligt förresten. Väldigt trevligt faktiskt. Hon hade skickat ett så fint kort till min födelsedag med en slant vilket var väldigt uppskattat. Det är alltid bra att ha svenska pengar här i London för när jag åker hem. Vi pratade lite om mormor, MS, Henrik och allt möjligt. 

Ria, grannen runt hörnet är på semester just nu och hon gav mitt nummer till kattvakten ifall det skulle vara några problem. Hittills har det varit lugnt men idag när jag låg på soffan och läste senaste numret av Psychologies ringde mobilen och det var Jen, kattvakten. Abbey hade inte kommit in och de hade gått runt länge och ropat på henne utan lycka. Normalt är det inga problem eftersom de har en kattlucka med magnet som gör att den bara öppnar sig för Ria’s katter så de kan lämna den öppen, men Abbey hade tappat sitt halsband och kunde därmed inte komma in. 

Jag låg ju bara på soffan och läste så det var inga problem att kila över dit. Jag såg nästan fram emot att slå mig ner i Ria’s glasveranda och fortsätta läsa. Nu blev det inte så eftersom Abbey dök upp direkt när jag öppnade dörren. Jag textade kattvakten och frågade om jag skulle sätta på henne ett annat halsband och hon förklarade att det måste programmeras till kattluckan, men om jag kunde byta Molly’s halsband och sätta på Abbey det vore jättebra. No problems. Molly går inte ut lika mycket som Abbey och det är bättre att Abs har halsband än Molly. Och Molly hade inga problem att låta mig ta av henne halsbandet. Det var lite pilligt att komma på hur spännet funkade men Molly bara låg där i soffan och spann när jag fipplade. Och Abbey var lika lugn hon när jag satte på det på henne. Jag stannade en stund i lägenheten och gosade med dem eftersom de var ganska keliga. Jag gissar att kattvakten inte riktigt har tid med det när hon kommer. Hon är ju professionell kattvakt så hon har väl ett antal katter att se efter.  

Jag slogs av hur mycket ljusare Ria’s lägenhet kändes mot vårt hus eftersom hon har kvällssol på sin veranda. Vi har morgonsol och vid två tre på eftermiddagen försvinner den runt huset. Det blir liksom mörkare och tristare här än hos henne. Jag var nästan sugen på att stanna där men jag gjorde inte det ifall Ria’s granne skulle se mig och tro att jag var knäpp som satt där själv. Jag är övertygad om att Ria inte skulle ha några problem med det, men jag vill inte göra det utan att fråga. Hon har redan sagt att jag kan komma och gå som jag vill med nyckeln om jag vill hämta gräs eller maskrosblad till marsvinen men det känns ändå konstigt. 🙂 

Jag är fortfarande frusen så jag ska nog ta ett bad och använda badbomben som Mark gav mig, läsa min tidning och sen gå och lägga mig tidigt. Vetevärmaren i sängen och sen kura! Jaa!!

”Smile and the world will smile back at you.”

Jag är en svenska bosatt i London sen Maj 1999. Jag jobbar som Executive Assistant pa ett amerikanskt foretag och trivs jattebra. Jag bor tillsammans med min partner, Mark, som jobbar på London Ambulance Service. Jag hjälper gärna andra svenskar som vill flytta hit så om det är något du undrar över när det gäller London så maila mig.

Contact

vivi.whitfield@gmail.com

Senaste kommentarer

Eva på Trevlig Pask
MacGenioTrevlig Pask
morsan på Trevlig Pask
KalleLaseroperation bokad!
Eva på Rormokare wannabe