Måndag den 3 April 2006 – Jag hinner inte med!

Gaaah!! Kan någon stoppa tiden och köra den på halvfart please! Jag har så mycket jag vill göra, måste göra, borde göra, önskar jag kunde göra men det finns ingen tid!!

Petra är här just nu med hennes man Alex och hans bror Jurgen. De kom i Lördags och vi spenderade lördagskvällen i Wimbledon Village på Jo Schmo, en mycket trevlig kväll. De bjöd oss som tack för att de får bo hos oss, mycket uppskattat! Det är alltid trevligt när folk visar att de är tacksamma, även om vi inte förväntade oss något. Det är ju så trevligt att ha dem här liksom.

Petra hade dessutom med sig massor med böcker! Jag hade nämnt att om hon hade några över som hon redan läst kunde hon väl ta med dem och förväntade mig två kanske tre böcker. Nejdå, Petra dels köpte fem nya och dels tog med ytterligare fem från sin egen bokhylla!

Sedan hade de köpt ett påskägg till Mark men jag måste nog prova godiset innan han får smaka. Svenskt godis är ju farligt ju, det kan ju innehålla saltlakrits… salta sillar och djungelvrål, turkisk peppar och annat salt godis… De har dock inte valt sådant godis så vi får se hur länge jag kan lura Mark att det är sånt godis han inte gillar…..!

På söndagen åkte Petra och jag ner till Marian i Etchingham för lite mer fotografering. Alltid roligt att leka fotomodell! Efteråt fortsatte vi ner mot kusten och tog en sväng via Brighton över till Worthing och sedan upp A24 hem genom Epsom. Det är trevligt med bilutflykter.

Appropå bilar, jag har tänkt att jag ska fråga Petra men det har inte blivit av så jag frågar er, hur uttalar man Peugeot 206 i Sverige? Alltså de sista siffrorna? Säger man ”pärså tvånollsex” eller säger man ”pärså tvåhundrasex”?

Nix frågade i en kommentar hur det gått med akupunkturen. Jag har slutat gå hos den kinesiske doktorn eftersom det blev för dyrt. Han ville att jag skulle ta ytterligare en course of 6 treatments men det funkar liksom inte, jag har inte råd. Det är ytterligare £150, nästan 2000 kronor. Jag kan liksom inte bara betala det hur som helst, särskilt inte som jag försöker betala av bilen!

Ryggen är lite bättre, inte bra, men bättre. Ansiktet däremot känns värre. Jag orkar inte bry mig dock. Jag har gett upp. Jag sminkar över och sminkar över istället. Jag fick precis ett brev från St Helier Hospital, dermatologen. De har flyttat min tid till Juli nu. Först var det tänkt att jag skulle dit i Mars. Sedan flyttade de den till Maj. Nu har de flyttat den till Juli. Jag är föga imponerad och tänkte slå en signal till dem imorgon och ge dem a piece of my mind.

Min chef är på semester nu. Jag har dock massor att göra i och med att han slutar snart och Andy börjar så om någon vågar sig på att säga något i stil med att det är lugnt för mig nu med chefen borta kommer de att ångra sig. Jag tror inte folk inser hur mycket jobb det är att avsluta en chef och starta upp en annan. Det ska beställas visitkort, blackberries, laptops, skrivbordsstolar, handledsstöd. Det ska organiseras semesterpapper, information om födelsedagar och bröllopsdagar ska in i kalendern så att jag vet när de inte kan jobba över, alla möten från Peter måste in i Andy’s kalender och jag måste se till att allt flyter.

Jag längtar till Maj. Jag längtar till helgen då jag har födelsedag. Det är Bank Holiday på måndagen och sen har jag tagit ledigt på Tisdagen för att vara med Mark. Jag längtar dit.

Annat som upptar min tid just nu är att lägga om lånen på femman i Crystal Palace. Det är en smärre kamp eftersom jag inte bor där utan hyr ut. Det jag borde göra är att välja ett ”buy to let mortgage”, dvs ett lån speciellt för de som hyr ut lägenheten i andra hand. Det kan jag inte, av två anledningar: 1. jag har inte råd. Räntan man får är skyhög och jag skulle helt enkelt inte klara att betala amorteringarna och räntan. 2. Man måste få in 125% av vad lånet kostar en i månaden i form av hyra och det får jag inte. Jag får inte ens in så att jag går jämt upp – jag går BACK ca £100 (ungefär en tusenlapp) varje månad. Med andra ord skulle de aldrig bevilja ett sådant lån.

Därmed måste jag välja ett residential mortgage och låtsas att jag bor där. Problemet då är att jag måste bevisa genom utility bills att jag bor där, och det kan jag ju inte. Varför skulle jag betala vatten, el eller gas när jag inte bor där? (Ibland är de rätt smarta faktiskt i det här landet, med sina lustiga regler och ideer.)

Jag ansökte om ett lån hos Woolwich men det föll igenom när de bad om three forms of id. Jag kan fixa fram två, men inte tre. (Jag har ett kreditkort ställt på femman som jag kan använda som proof of address, men inte mer.)

Det gör mig lite stressad att jag inte kan fixa det här eftersom mitt lån jag har just nu har gått upp till en ränta på 6.79% vilket känns lite saftigt. Mental stress.

Som sagt, I wish I was in May now.

Thursday 6 April 2006 – My little darlings

I adore my sweet little piglets! They are just the best in the world! They have relaxed a little. Although they are still skittish they are by far tamer now.

We took them to the vet this morning as we were thinking of having her spayed. He is supposedly neutered but we saw him humping her the other day… The vet said it’s probably nothing to worry about; it takes a couple of months for his hormones to settle after being neutered so it should be better next time she’s in heat.

He also said there’s no need to spay her really and as it is quite an operation we should think twice about having it done. He had a look at Curtis at the same time and said he’s done properly and balls are completely gone. A bit more worrying though was that the vet found a little lump next to his little fella. (Curtis’ little fella that is…!) He said we should keep an eye on it and take him back in a month time to have it checked and also by then have decided what we want to do with Jamie.

***

We had Dan and George over for dinner last night. Poor George had been on a 7 in the morning start and had another one today… We had roast ham with thyme, rice and veg with a gravy sauce. I had meant to serve mango and melon with a raspberry sauce for dessert but the mango turned out to be not in the slightest ripe so I had to rethink last minute. Instead we had melon and raspberries with a mango sauce that I flavoured with white wine, a squeeze of lemon, vanilla and some sugar. It actually turned out alright, the lemon, vanilla and sugar covered the un-ripeness of the mangoes.

***

I have been off today. My boss is on holiday and although I’m really busy it’s not stuff that’s critical for today or tomorrow. It needs to be done before he comes back, but I’ve got tomorrow and next week to sort it.

I felt I needed some time with Mark and also wanted to come to the vet with the pigs. It really has been such a lovely day. We got home early from the vet and before putting them back in their big cage I sat with them for a bit. They were actually quite relaxed and didn’t argue or move around but settled and almost went to sleep. (See photo below.)

We also went to B&Q to get rings for my handbag. The bag has got slightly too short straps and I was after rings to extend them. We managed to find exactly the right colour and size which was a bit more than expected! They are curtain hooks and were reduced down to 10p! Can’t complain!!

After B&Q we headed down to Morden for a fry up. I’m such a sucker for proper British fry ups. They are greasy and really bad for you but ohhh I love them!

We went past Holland and Barrett and bought that homeopathic stuff Jules mum recommended for my acne. Can’t remember the name now but Mark was sure it was that stuff. We’ll try it.

Mark had a chiropractor appointment in Richmond at 3pm so we drove over there passing Wyevale garden centre looking at guinea pigs and some trees. We want to get some greenery in the garden but not sure what.

We were early to Richmond so we went for a quick coffee at Coffee Republic first. A sure sign summer is on its way is when the Teazers come out at Coffee Republic. I loooove their mango teazer, adorable!

I mooched around the shops for a bit when Mark was in with the chiropractor. I saw a lovely fabric that I wanted to make kitchen curtains from, a pale blue with pink roses on, very Cath Kidston style. It would go brilliantly in my kitchen! Didn’t buy it though… I haven’t really got any free time in the near future and I know what’ll happen, I buy it and then nothing happens until three years later.

I’m now off to the kitchen to see what we can rustle up for dins tonight. It really has been a nice day – very needed.

Lördag, 8 April 2006 – Sovande marsvin på magen

Mina små älsklingar, mina små söta marsvin! Jag vet att jag är patetisk men jag älskar dem så högt, mina små skyddslingar.

Idag när jag kom hem från Wimbledon plockade jag upp dem och satt med dem innanför min fleecejacka. Curtis rullade ihop sig till en boll, la sig på sidan och somnade på min mage. Jag önskar att mamma var här så hon kunde sitta med honom, hon skulle älska det. Han är så tacksam att gosa med, lägger sig tillrätta direkt och somnar.

Jamie klättrade upp och burrade in sig under mitt hår uppe på axeln. Där satt hon och tjattrade som om hon hade betalt för det. Hon är verkligen en liten chatterbox den där. Det är ovanligare att hon är tyst än att hon tjattrar! Hon har dock lite svårare för att slappna av och bli gosad med. Antingen är hon lite för ung än, hon är ju bara 10 veckor eller så är hon helt enkelt inte mycket för gos. Lite för mycket lek i kroppen!

Just nu kilar de runt och tuggar hö under småtjatter.

***

Mark jobbar den här helgen. Han är mitt uppe i sin sju-dagars, stackarn. Och till råga på allt har han ”man-flu” också. Det var ett evigt klagande igår på honom, trots att jag gjorde vad jag kunde för att ta hand om honom. Jag menar, vem uppskattar inte svenska köttbullar, potatismos och gräddsås? 🙂

***

Det är så härligt väder idag. Jag satt ute i solstolen och läste min bok nån timme i bara manchesterbyxor och en tunn tröja. Sedan tog jag på mig en fleece och satt en timme till.

Jag älskar min lilla trädgård; tulpanerna kommer slå ut vilken dag som helst, rosorna har massor med nya gröna blad (bugger – jag hade ju tänkt beskära dem!) och magnolians knoppar blir större för varje dag. (Dock oroar det mig att jag har sett massor med andra magnolior som redan blommar – mår min magnolia verkligen bra?)

(foton på mina blommor nedan.)

***

När jag körde hem från Wimbledon spelade jag Orup på hög volym och sjöng med för full hals. Det är det bästa med att köra själv, man kan sjunga utan att någon hör en. Det är lustigt hur skyddad man känner sig i bilen, som om ingen kan nå en, ingen kan komma åt en. Man är ensam i sin egen lilla bubbla.

Jag sjöng med i ”Stockholm” –

i Stockholm är jag född
där har jag min familj
och jag hittar nästan överallt
men Stockholm har blivit kallt

Fast jag tycker inte Stockholm är kallt. Jag skulle nog inte vilja bo där igen, men varje gång jag kommer tillbaka inser jag hur lycklig jag var som fick växa upp i dess närhet. Det är en otroligt vacker stad.

Sedan sjöng jag med i M.B. och log lite över att han uttalar Lamborghini som på svenska.

***

Jag ringde till sjukhuset för att se om de hade någon annan tid, som jag skrev om i förra texten. De hade en på Skärtorsdagen som jag fick och det var väl för väl.

Jules mamma Helen är utbildad homeopath och Mark ringde upp henne och frågade om det var något hon kunde göra för mig. Hon föreslog att jag skulle ta calc.sulph. till att börja med och sedan ska hon ta en titt på mig när vi kommer dit över påsken. Jag har bara ätit dem ett par dagar så jag kan inte säga att jag märkt någon skillnad än.

På tal om Jules och Paul, nu ska de tydligen inte åka på det där rallyt över påsk, vilket innebär att de kommer vara i Wales… Vad är motsatsen till hurra?! Blää.

Jag minns inte hur mycket jag har berättat här så apologies om jag upprepar mig. I och med att jag drog mig tillbaka från Plymouth to Banjul rally kände jag att jag inte gärna ville spendera påsken i ett regnigt tält med Paul, Jules, Alan, Martin och gud vet vilka mer som skulle dit. Jag föreslog att Mark och jag skulle åka till Wales istället eftersom jag kände mig lite anti Paul just nu. Mark var väldigt förstående och sa att det var en bra ide. Särskilt som Paul och Jules skulle till rallyt, vilket betydde att de inte skulle vara i Wales och därmed skulle jag och Mark verkligen ha fyra dagar för oss själva med hans föräldrar, toppen!

Nå, säg den lycka som varar. När Jules hörde att Mark inte skulle åka ville inte han heller åka. Och om Jules och Mark inte skulle åka ville inte heller Paul åka utan de tyckte att då kunde de ju stanna i Wales så att de kunde umgås där istället……

Alltså, jag vill inte ta ifrån Mark sina två bästa kompisar, men ibland känns det verkligen jobbigt med dem. De är så mycket gubben I lådan, poppar upp och skräms när man minst anar det!

De är trevliga och rara killar så jag ska väl egentligen inte klaga, det kunde varit värre, men… De är fortfarande jobbiga!!

Last word är tydligen inte sagt angående Plymouth to Banjul förresten. Jag börjar inte hoppas igen, men Mark berättade häromdagen att han inte alls är särskilt nöjd med hur det har utvecklat sig. Han har inte kommit så långt att han sagt till Paul att han inte kan följa med – och jag tror inte han kommer dit heller – men han är som sagt inte särskilt glad.

Hans mamma hade haft ett snack med honom och sagt att han har gjort fel val, hon sa att nu när du har en (förhoppningsvis) lifelong partner ska du ta henne med dig.

Jag har insett att det finns två läger i den här diskussionen. Dels genom konversationer jag haft med vänner och dels genom kommentarer här på Hypodea.

Båda sidor tycks ha samma argument, men den ena sätter partner först och den andra sätter vänner först. Tex, en partner ska ha förståelse att vänskapen kommer före alternativt en vän ska ha förståelse att partnern kommer före.

Personligen sätter jag partner först, därmed inte sagt att mina vänner är obetydliga för mig – det är de inte alls. De betyder allt för mig och om jag skulle behöva göra samma val som Mark står inför skulle det slita mig sönder och samman. Det jag också säger är att om mina vänner i sin tur väljer sin partner före mig förstår jag det och skulle aldrig överge dem eller bli ledsen eller arg för det.

Jag kan också se det från den andra sidan och om Mark skulle välja Paul tillslut så accepterar jag det. Jag skulle naturligtvis bli ledsen och känna att vi har en ojämnvikt i vårt förhållande, men på något sätt är jag inte förvånad om så sker. Det är något som färgat mig sen barndomen; jag vill alltid mer. Jag känner mer, älskar mer, önskar mer, vare sig det är vänner eller kärleksförhållanden. Jag är alltid i underläge, blottar alltid strupen och underkastar mig.

Min första bästis och jag var så totalt olika man kunde vara. Alla lärare förundrades över att vi var vänner och de sa till våra föräldrar att de inte förstod varför vi hängde ihop. Jag var utåtriktad och pratsam och hon var mer tystlåten. Jag var under de första åren starkare än hon i skolan och hade alltid alla rätt på proven men när vi blev äldre drog hon ifrån och sitter idag med en väldigt hög utbildning. (Och jag har knappt gymnasium! 🙂

Trots att jag var så utåtriktad och inte hade några större problem att få vänner hängde jag efter henne som ett plåster. Om hon inte var i skolan var jag hellre ensam på rasten än letade upp någon annan att leka med. Hon var mitt allt medan jag bara var en vanlig kompis för henne.

När vi blev äldre fick jag reda på saker om henne som hon hållit hemligt för mig hela vår barndom, under hela vår vänskap. Jag ifrågasatte aldrig varför hon haft så många hemligheter för mig utan accepterade det bara.

När vi började sjuan bytte vi skola och alla fick välja två kompisar de ville gå med och sedan pusslade skolan ihop oss bäst de kunde. Hon valde inte mig utan en kompis från stallet där hon red. Vi valde någon gång i April har jag för mig, men inte förrän vi blev uppropade i Augusti insåg jag att hon inte valt mig då hon hamnade i 7A och jag i 7F.

Min förvåning när hennes namn kom upp men inte mitt var total. Jag trodde först att skolan gjort fel. Sedan visade det sig att hon inte bara valt någon annan, hon hade till och med bett om att INTE få mig i sin klass. Allt detta hade hon återigen hållit hemligt för mig. (När man gräver i sitt förflutna får man många svar – det kanske inte är så konstigt att jag skriker mig hes om ärlighet i mitt förhållande till Mark och att jag är konstant misstänksam att han undanhåller saker för mig.)

Jag gick omkring i någon slags dvala de första veckorna. Hon vägrade förklara varför hon valt som hon gjort och undvek mig. Sedan ändrade hon sig. Stallkompisen var inte lika rolig längre eftersom hon hade en egen vilja och en egen styrka. Hon var inte lika trogen som jag var och min gamla bästis snackade med en tjej i min klass och bytte till 7F och allt var som vanligt igen. Och jag var överlycklig. Jag fick aldrig svar på vad jag gjort fel eller varför hon gjort som hon gjort. Vi bara gick vidare.

Det här mönstret har sedan upprepats med otaliga pojkvänner och vänner. Jag accepterar att jag känner mer, vare sig det är vänskapligt älska eller mellan man och kvinna.

Jag har ingen kontakt med henne längre. Hon betedde sig väldigt illa vid ett flertal tillfällen innan jag slutligen fick nog av hennes hyss och fasoner. Hon förolämpade mina vänner på fester och hon sa rakt ut till en av mina pojkvänner att hon ansåg att han var dum i huvudet. Hon är en väldigt intelligent kvinna med hög IQ och social förmåga och hon borde kunna föra sig bättre. Min gissning är att hon valde sitt beteende och det blev tillslut för mycket. Jag hörde av mig till henne mer sällan och hon, ja hon hörde naturligtvis inte av sig till mig.

Sista gången jag såg henne var på Henriks och min avskedsfest innan vi flyttade till England. Hon höll hov i köket och jag minns att jag bara gick ut och lät henne babbla. Jag klarade helt enkelt inte av henne och kände mig oerhört besviken på henne.

Jag ringde henne på hennes 30-årsdag förra året men samtalet var krystat. Jag hade ett bättre samtal med hennes pappa som jag ringde först för att få hennes telefonnummer. Efter 20 minuter ursäktade hon sig med att hon var sen till ett möte. Jag lät henne gå och trots att jag idag faktiskt inte vill ha henne som vän utan är mer än nöjd med de människor jag har runt mig har hon fortfarande övertaget i vårt förhållande.

Hon ringde inte när jag fyllde 30 – hon kommer nog inte ens ihåg vilket datum som är min födelsedag. Jag vet inte om jag egentligen hade förväntat mig att hon skulle ringa, men jag blev besviken när hon inte gjorde det.

Lördag den 9 April 2006 – Vilken handväska?

Och efter djupdykningen ner i analysen av mina förhållanden till vänner och pojkvänner går vi över till något totalt ytligt och iq-befriat men likväl av största vikt – nämligen handväskor!

Jag behöver er hjälp – vilken av de två på bilden ska jag välja, den ljusare eller den mörkare? Det finns bakgrundsinformation såsom innerfack, bekvämlighet eller hur lätt det är att få upp mobilen när den hysteriskt ringer, men det är inte det jag behöver hjälp med här – det är det rent estetiska och modemässiga, vilken är snyggast helt enkelt? Den ena är väldigt dyr och den andra är också himla dyr men mer överkomlig.

Båda matchar mina jackor och kavajer, om än den ena aningens bättre än den andra, men det är marginellt.

Så, what’s the verdict? Ljus eller mörk?

Monday, 10th April 2006 – Efficient day at work

I had a very good day at work today. I came in fairly late (10am), went for a long lunch and then left at 4pm. And whilst at work all I did was the filing. Mark rang and asked how my day was going.

“-Brilliant, I’m doing the filing!”
“-But you don’t like doing the filing?”
“-No I know, I’m just binning it all!”
“-Honey, that’s not doing the filing, that BINNING the filing!!”

Oh well, it wasn’t stuff that needed keeping anyway so I feel quite good! It’s such a liberating feeling to just take it all to the confidential waste and just dump it!

I need to get my flexihours to minus as I’ve got a feeling the latter part of the month will be filled with long hours. Or, rather, I don’t HAVE to get it to minus, but as my boss is on holiday at the moment and I CAN come in late and leave early, then I will.

***

Mark and I were going to watch a film yesterday. We first spent 15 minutes trying to get comfortable in the sofa by rearranging the cushions, sorting out the blanket, Mark removing my hair from his face, me accidentally elbowing him in the stomach. Then the remote controls were too far away. Then the lights were on by the computer. Then the COMPUTER was still on! EVENTUALLY we were settled, happy, comfortable, all dark, all remotes handy, all drinks within reach.

Mark turned on the film and it was Men in Black 2!!! Right, that was it, after all that messing around trying to get comfortable and he’s chosen MIB2!!!

I agreed to give it a go but we hadn’t even got past the credits before I got bored. He turned it off and we watched Mayo instead, much better. I quite like that one, with Alistair McGowan. It was Henrik, Fredrike’s husband who suggested I should see it. I never quite remember when it is but this time we stumbled across it. I love the welsh boy in it, his accent is soooo cool!

Talk of Wales, we’re going there for Easter. I can’t wait to let the pigs graze on the grass. I’m sure they’ll love it! (Not in the open off course but with the wire from the cage over them.)

To avoid the worst traffic we’ll go up on Thursday night after Mark’s finished work. His shift is 16 – 00 so we’ll probably leave around 1am and arrive in Wales about 5am. Still better than going with the crowds. I hate traffic jams and crowds.

Wednesday 12th April 2006 – It doesn’t feel like April!

No, it feels like March or something. It’s supposedly my birthday in April but I have no birthday feeling at all – not to talk about how little Eastery I feel!

I’m quite pleased with work at the moment. I have managed to get on top of things and I have even done a big overhaul of the filing. (Ie binned it all.) I’ve cleared out the filing cabinet behind me and set up new files and folders, cleared out the D3 between the desks and set up new folders, sorted out my pedestal and kind of tidied up my boss pedestal as well. (Well, I didn’t want to rummage around too much around his gymkit, personal stuff and papers…!)

I also marked up all his stuff for when he moves desk and am lined up to sort the rest after the weekend when the moving guys have physically moved him.

I have a few bits and bobs left to sort for the new guy, but all in all I’m pretty much there. Hence my very slack Wednesday… I came in at 10am, had a two-hour lunch with lovely Louise and then left at 4pm. Thing is, I’m still in black on my flexi-account! And as mentioned before, I know there will be very long days next week and the week after that so I’m not feeling bad for taking it easy whilst I can.

***

Latest on my sweet darlings is that they now quite like sitting together when I cuddle them. I have this fairly tight and fitted fleece jacket with a zip at the front and I put them on my tummy and zip up halfway and they lie one on either side and they use my boobs as pillows! I mean, there’s hardly anything there and they are perfect size for a little guinea pig to rest the head on!

They occasionally argue a little, giving each other a little nip or bite but it’s not much and they seem to prefer to both be next to each other than separated. I first had Curtis inside my fleece and Jamie in a blanket on my lap, but she crawled out and climbed up and inside my jacket, promptly settling next to Curtis! Bless her!

Torsdag 13 April 2006 – Sprängande huvudvärk

Jag brukar inte ha ont i huvudet så när jag väl har det lider jag fruktansvärt. Det är som om allt kommer på en gång – nu.

Jag väntar på att Mark ska komma hem. Vi ska till Wales över påsken och tänkte att vi skulle åka i natt istället eftersom vägarna förmodligen kommer vara igenkorkade imorgon. Han jobbar till midnatt och sedan drar vi direkt när han kommer hem.

Jag hoppas han är ok med att köra hela vägen, med det här huvudet har jag ingen lust att köra alls.

För övrigt är jag jättetrött, det har varit en lång dag. Det började med att jag sovit halvdåligt. Dels hade jag ont i huvudet igår med och vaknade naturligtvis till när Mark kom hem vid ett.

Sedan hade jag en läkartid i morse hos dermatologen. Det var tyvärr inte särskilt upplyftande möte, hon sa i princip, if you don’t want to go on roaccutane then we can’t help you. Thank you and goodbye, don’t come back. Inte direkt så otrevligt kanske, men det var mer eller mindre det hon menade.

Hon sa att jag skulle tänka över mitt beslut att inte ta roaccutane väldigt noga. Det är mer eller mindre det enda som verkligen hjälper, och det HJÄLPER. Acne orsakas av tre saker, hormonobalans, överproduktion av sebum och bakterier på huden. Antibiotikan angriper hormonerna, krämer och liknande angriper bakterierna men roaccutan angriper alla tre och det är därför det är så effektivt.

Jag frågade om diet och om leverns kvalitet kan påverka det men det förnekade hon. Acne kommer inte av vad man äter och har därmed inget att göra med levern.

Jag frågade även om det fanns privata alternativ såsom laser eller liknande och hon sa att visst, prova du, men oberoende tester visar inga fördelar med det. Man angriper inte källan utan utslagen och därmed kommer de tillbaka.

Jag vet inte. Det tar emot men samtidigt lockar det. Jag kan inte säga att jag mår särskilt bra över att se ut som jag gör. Med smink är det helt ok, det är inte direkt så att folk reagerar på mitt ansikte med förfäran, men om jag däremot är helt osminkad ser jag verkligen inte rolig ut. Varje kväll efter att jag tvättat mig och ser mig själv i spegeln är det med en suck jag släcker lampan och kryper ner i sängen.

Visst, det kunde varit värre. Jag kunde ha förlorat ett ben eller hand, jag kunde varit blind eller döv. Det finns tusen andra saker jag kunde ha som skulle vara tio gånger värre, men den vetskapen gör mig inte lyckligare tyvärr. Det spelar ingen roll hur många andra det finns som lider och hur mycket jag har att vara glad över, jag lider lik förbaskat över min acne.

Jag har flera vänner på jobbet som knaprat roaccutane och de flesta, för att inte säga alla, rekommenderar det varmt. Ja, det är ett starkt gift och det kan ge mood swings, problem med levern, blodet och gud vet allt. Men det hjälper. Och det hjälper för de flesta for good. Jag har hört att en del får gå tillbaka på en andra kur efter några år, men det är få. De flesta får hy len och fin som en babyrumpa.

Dermatologen skrev ut en topical antibiotika till mig men hon sa att den förmodligen inte kommer hjälpa så mycket som jag hoppas på. Oh well. Alltid är det något.

Tisdag 18 April 2006 – More dandelions Mummy!!

Marsvinen gillade Wales, de fick ju maskrosblad och gräs i överflöd så det kanske inte var så konstigt. Jag vet inte riktigt vad de tyckte om bilresan upp, men de verkar inte så värst traumatiserade. Vi fick inte in buren med gallret på så vi tog bort det och hade buren helt öppen, hade de varit modiga och hoppat ut hade de ju inte kommit så långt ändå.

Wales var trevligt. Väldigt varmt, vi gick omkring utan jacka mest hela tiden. Lammen skuttade runt på tomten och de var så söta! De hade ett par flasklamm och de är ju extra tama. Jag är van vid att de flesta lamm springer iväg när man kommer men de här sprang MOT mot när jag kom ut. ”Ohhhh a human being! I bet she’s got one of those nice bottles for us!!! Come on boys, hurry!!”

Alla var inte lika lyckligt lottade dock. Old Wool lammade när vi var där men tyvärr dog den första. Mark kom in med lammet i famnen och sa att han var nerkyld och att vi behövde värma honom. Eventuellt skulle han klara sig då. Jag satt i fåtöljen vid spisen med en handduk i knät, sedan lammet och en varmvattenflaska ovanpå. Han var ganska illa däran, alldeles iskall i munnen när jag stoppade in ett finger och han hade förlorat sugreflexen. Det spelade ingen roll att jag doppade fingret i fårmjölk först, han sög ändå inte.

Efter att tag la vi honom i lådan med handdukar runt omkring honom och efter middagen när vi kom ut var han borta. Trots att vi vet att det är så här i livet är det hårt när det händer. Liv och död ligger väldigt nära varandra.

***

Vi gick ut för påskmiddag på Påskafton eftersom vi inte orkade laga mat. (Mark’s mamma sitter ju i rullstol så att laga mat för fyra personer blir tufft för henne. Jag skulle gärna laga maten men hon låter mig ju inte göra det i fred så det får vara.)

Vi gick till Coopers Arms i Newcastle-Emlyn. När vi kom in såg vi ett stort gäng på ca 14 personer precis vid bordet bakom oss. Det visade sig vara människor som Mark gick i skolan med… Mark gillade inte skolan särskilt mycket och flera av hans skolkompisar var riktiga idioter. Jag frågade om det var trevliga personer eller om jag skulle ta fram stridsyxan men han sa att det var lugnt. Han pratade till och med med några av dem uppe vid baren. Jag tror att han kände sig ok eftersom han faktiskt gjort rätt bra ifrån sig sen de slutade skolan, jobbar i London inom London Ambulance Service och har en svensk flickvän, det kunde varit värre! De hade också flyttat, till Cardiff. Say no more!

***

När vi kom hem till London hade boilern lagt av. Hurra, jag som kände mig jätteäcklig efter en helg i Wales med skitdålig dusch och efter en fem timmars bilresa hem… Blääää!
Nå, det var inte mycket att göra, jag fick åka in till jobbet och duscha här. Tur att vi har gymmet så nära. Och tur att Mark är ledig idag och kan ta emot boilersnubben.

Onsdag 19 April 2006 – Ny chef

Min nya chef började idag. So far so good, måste jag säga. Jag tror den bästa stunden var när han redan efter bara några timmar vände sig om och sa,

-By the way Viv, you’re doing a brilliant job.

Det kändes väldigt skönt att höra. Jag kände förvisso själv att det gick rätt bra, vi kom överrens, saker och ting flöt på eftersom jag gjort så mycket bakgrundsjobb och det funkade helt enkelt, men det var skönt att få det bekräftat att han såg och uppskattade det.

Senare, precis innan han skulle gå hem upprepade han ”Your support is spot on, really happy with what you’re doing for me. You make my life very easy”

Ahhh! Mitt motto på jobbet är just, ”I’m here to make your life easy.” Så länge man fokuserar på det har man hälften vunnet när man jobbar som PA.

***

Berättade jag att vår boiler lagt av? Och att det trots att det är April är svinkallt i lägenheten? Jag sitter just nu i fleecetröja och hackar tänder, föga imponerad. De som ska reparera boilern kunde inte komma förrän imorgon, typiskt! Jag duschade på gymmet imorse och ska göra det imorgon igen och det är rätt bekvämt så den biten är ok – men att acceptera kylan i lägenheten, nej hua!! (Och det är ändå 20 grader här… Snacka om att jag har vant mig vid att ha varmt inne!)

På tal om värme, det är sååå mycket vårkänsla just nu! Det är tillräckligt varmt för att bara ha kavajen och kanske en halsduk, helt underbart. Mina tulpaner har slagit ut och de är så fina!

Magnolian är det värre med. Lövverket har börjat slå ut men inga blommor. Mycket oroad att den inte får några, det är ju de som är det vackra med magnolian!!

***

Jag träffade Jules mamma när jag var i Wales för råd angående mina finnar. Hon är utbildad homeopat och Mark pratade med henne för ett par veckor sedan om mig och hon sa att hon gärna träffade mig.

Jag spenderade tre timmar hos henne och hon gick igenom allt från diet, arvsanlag, hur min hud vad i barndomen och tonåren, mitt humör, hur jag mår rent allmänt, vilken stressnivå jag har och om jag har några andra problem.

Det var väldigt givande och hennes dom kändes vettig; jag började med p-piller när jag var 19 och innan dess var min hy len som en babyrumpa. Problemet var att när jag gick till gyn för p-piller hade jag en mensfinne på hakan och gynekologen sa ”Jag ser att du har problem med finnar så jag ger dig ett p-piller som kommer hjälpa dig med dem.”

Ouch!! Där har vi roten till problemet. Till att börja med hade jag inte problem med finnar. Jag hade en och den var på grund av mensen.

Sedan innehöll de piller han gav mig (Desolett) tydligen mycket hormoner och det var de som fick mina egna hormoner totalt ur synk. Jag fick fler finnar direkt och märkte stor skillnad. Jag bytte efter bara något år till Ortonett istället och det blev lite bättre, men inte helt bra. Finnarna kom sedan smygande mer och mer och när jag var runt 25 började ryggen se ganska illa ut.
Efter det blev det bara värre och värre när jag gick igenom skilsmässan från Henrik och träffade Mark.

Som trogna läsare vet har Mark’s och mitt förhållande varit allt annat än problemfritt under de första åren och det i kombination med stressen över separationen från Henrik och att hormonerna var ur synk var allt som behövdes.

Trots att jag nu är ganska glad och nöjd med livet finns ändå rädslan att inte vara tillräcklig för Mark och att han en vacker dag kommer att lämna mig. Det sitter så djupt rotat inom mig efter de problem vi hade i början och det räcker för att hålla finnarna ”vid liv” så att säga.

Hon förklarade att det man fruktar mest är ofta det man framkallar genom sin rädsla. Min fruktan består som sagt i att Mark ska lämna mig och med dålig hy blir ju det ännu troligare att han gör det (logiskt tänkande, eller hur!) och där har vi den onda cirkeln, jag fruktar finnar eftersom de gör att Mark älskar mig mindre och hey presto, min hud bryter ut i finnar!

Hon sa att bästa sättet att angripa problemet är att först ge mig piller som renar kroppen från all antibiotika och rester av p-piller som jag ätit. Eventuellt räcker det så. Hon sa att det kan hända att det är allt din kropp behöver, en knuff i rätt riktning. Det är det som är själva poängen med homeopati, man ska inte påverka kroppen mer än man behöver, en liten gentle nudge i rätt riktning är ofta allt som behövs för att kroppen ska börja självläka.

Skulle den behöva mer än en liten knuff har hon även gett mig ett piller som heter ”pulsatilla”. Vi får se hur det går. Hittills har jag märkt skillnad såtillvida att min hy har exploderat i finnar, men det är ju ofta så, det blir värre precis innan det blir bättre. Precis som om allt skit måste ut och det måste ut på en gång!

Well, vi får se hur det går. Helt klart värt ett försök innan vi går på självmordsdrogen roaccutan…

Thursday 20 April 2006 – What was it again… Can’t remember…

I’m senile already. It’s terrible, my short term memory is completely gone. Was out with Helen tonight and she told me this incredibly funny story that I was going to write about here but now I can’t for my life remember what it was!! And I can’t just write about the whole evening as I might tell stuff that wasn’t meant for public viewing… (my OR her secrets!!)

It may have to do with the amount of alcohol I’ve downed though. My short term memory that is. We were sensible (thanks to me, not the alcoholic Helen!! 😉 and went for some noodles first and then onto the wine. That didn’t help much though, clearly.

Anyway.

My new boss has started. He seems really nice and I’m looking forward to getting to know him better. He was so sweet and told me already the first day that he was really pleased with my support and that I was doing a good job. Bless him! I have put in quite a lot of effort to get him up and running and of course that’s my job, that’s what I’m there for, however, it’s sooo nice that he actually acknowledges my work, that he has noticed I’ve worked hard for this.

I also made sure he understood my filing policy. I don’t do filing unless it’s my nails we’re talking about. And even then I hardly do it as we’ve got a good nailbar over the street. If he needs anything filed then he can do that himself. He seemed fine with that.

***

Easter was great. I spent it up in Wales with Mark and his parents. Very relaxing and very nice. Lots of little lambs running around in the garden and the guinea pigs loved all the dandelions and fresh grass they were given. (Although they did seem pretty pleased when I gave them normal food once we were home…)

We did lots of nice things including going for dinner (where also some of Mark’s old schoolfriends were! Funny coincidence!), playing with the lambis, went for a spin in his dad’s old scimitar and just generally chilling out.

Have you seen Star Wars? Do you know Jar Jar Binx? Tell me, the sheep on the picture below, doesn’t she look just like Jar Jar Binx? Mark’s Dad is really stubborn and calls her Leicester, Mark’s mum calls her Buki or something like that but I call her Jar Jar Binx.

I also saw Jules mum who’s a homeopath for my spots. She did a really thorough review of my life, my habits, my family, their allergies, illnesses, other hereditary things, my stress levels, how I feel, what worries me, what scares me, my dreams…. I spent 3 hours with her and once I was done talking she gave her verdict;

My hormones are out of sync – as I knew – and that probably started when I was 19 and got on the pill for the first time. It then went over to also be psychosomatic; I worry about my spots and various other things and that triggers more spots and hey, here’s the evil circle.

She gave me stuff to first and foremost cleanse my body of all chemicals I’ve propped it full of over the years. Pills, antibiotics and god knows what else rubbish I’ve given it.

She also gave me a pill that I may or may not need, it all depends how my body reacts to these cleansing pills. If it doesn’t react then we’ll give it this pill but otherwise we’ll leave it. That’s the beauty of homeopathy; you only do so much, just give the body a gentle nudge and it will start to self-heal.

***

I’ve invited the girls round for dinner and a girly night in on Saturday the 6th May. It’s a week after my birthday but as Mark is off the weekend my actual birthday is (Thanks by the way Alex for the birthday wishes!  ) I opted for the weekend after. I’m so pleased almost everybody said they could come! I do love my friends, they are all so nice and lovely.

Måndag den 24 april 2006 – I’m going!

Senaste nytt angående vårt charity race till West Africa – JAG ÅKER!!


Till att börja med fick Mark mail från ambassadören i Senegal och han har varit i kontakt med huvudsjukhuset i Dakar. De är väldigt glada över ambulansen och de låter oss komma in trots 5-årsregeln. Mark hade gjort klart för dem att om de inte ville ha den här ambulansen fick det vara och då kom de genast på nåt undantag som gjorde att de kunde acceptera oss. De ska skicka papper som vi måste visa vid gränsen så att vi kommer in, men jag förbereder mig på att vi kommer att behöva muta dem ändå. Whisky och porrtidningar är tydligen bra valuta när det gäller att muta gränsvakter…

Sedan var då frågan, Paul eller jag? Vi pratade och pratade om det och det var ganska tydligt att Mark hellre ville ha mig med men hur skulle han säga det till Paul? Han sa på lördagen att han skulle prata med honom men jag vågade inte börja hoppas.

På söndagen när jag satt nere i vardagsrummet och pratade med Lena kom han ner för att hämta sin kalender och viskade ”Jag pratar med Paul….” Lena och jag höll andan i 20 sekunder innan vi insåg att han inte skulle komma ner på ett bra tag igen.

När han sen äntligen kom ner kastade vi oss på honom; nå?! What’s the verdict?

Mark hade varit väldigt taktisk, han hade till att börja med säga att organisatörerna sagt att man bara fick vara två per team. Paul sa direkt att då är det väl bättre att Jules åker eftersom han har bättre mekaniker-kunskaper och liknande. Mark hummade lite och sedan sa han att i och med att Paul söker nytt jobb här i London och funderar på att köpa lägenhet så det kanske skulle bli lite mycket med att göra den här resan också? Ja, jo, det höll ju Paul med om. Sedan sa Mark att jag var väldigt sugen på att åka och att han höll på att förhandla med organisatörerna om att jag skulle få följa med.

Så, officiellt sett – eller inför Paul i alla fall – är det inte säkert än, men Mark sa att det inte är några problem, jag åker. Så länge jag accepterar Jules that is…!

Jag berättade för min chef (jag var ju tvungen att ta hela Januari ledigt…!) och han var väldigt imponerad. Han sa direkt att han sponsrar oss med £50 (ca 650 kronor).

***

På jobbet är det bara bra. Hektiskt, mycket att göra, men det är bra saker så jag är glad. Jag längtar till mitten av Maj dock, när Andy börjar bli varm i kläderna och Peter har slutat. Inte för att jag VILL att Peter ska dra, men det är jobbigt att ta hand om två pojkar. Det spelar ingen roll hur ofta man förklarar för dem vart de ska vara och ger dem alla papper för dagen så att de kan hålla sig out of trouble, det är alltid någon som behöver hjälp eller glömmer bort sig nånstans.

***

Det blir tyvärr inte mer uppdaterat än såhär för idag. Mark har redan gått och lagt sig (han mår inte så bra, har ont i magen, men det är inte som magsjuka utan det är ärret från blindtarmsoperationen som gör ont…) och jag är dödstrött efter en tuff dag på jobbet.

Jag önskar jag hade energi att skriva om helgen, om det vackra vädret på lördagen, om när vi åkte till Hyundai för att köpa en left wheelbaring till min bil eftersom den har gått sönder (vad skönt det är med en egen mekaniker som lagar sånt!) om hur mysigt vi hade det på eftermiddagen när grannen skruvade ihop sitt förråd och Mark satte fast den sista staketbiten, men jag orkar inte helt enkelt!

Så, god natt gott folk.

Lördag den 29 april 2006 – Folkets jubel!

Lilla Linda, hon är så söt! Hon ringde mig idag för att gratta på födelsedagen och frågade om hon skulle sjunga för mig?

-Neeej sa jag, jag HATADE när folk sjöng för mig i skolan!!!
-Ok, lite folkets jubel då? frågade Linda.
-Ja, folkets jubel! sa jag.
-Woooooo!!!!!!!! tjoade Linda i andra änden!! Haha!

Mark och jag åkte till Wimbledon idag för att titta på mp3-spelare, men det blev ingen. Jag har kommit fram till att jag vill ha 20Gb och förmodligen antingen Sony Walkman (silver) eller Creative Zen Touch. Utseendemässigt är Sony helt klart överlägsen, men det är viktigt att funktionerna är bra också. Vi får se. Sonyn kändes lite halvkrånglig, men det kan också bero på att jag kände mig stressad av försäljaren.

En sak som oroar mig dock är huruvida man kan spela alla mp3-or på den. Jag vet att de flesta CD’s man köper nu har säkerhet så att man bara kan rippa dem till att spela på en device, tex datorn ELLER bärbar spelare. Och är det inte iPod som bara spelar musik som plockats från iTunes?

Nå, vi får se hur det går. Det känns lite lyxigt att köpa sig en mp3-spelare när vi ska spara pengar till vår Afrika-resa. Jag skulle förvisso betala den med pengar jag fick från mamma och pappa i födelsedagspresent, men om jag inte köper en mp3-spelare kan ju de pengarna gå till Afrika-resan…

Istället la jag £55 på en ansiktskräm…. Väldigt genomtänkt! Grejen är att det är en kräm speciellt för problemhy och jag kände att den kanske skulle hjälpa homeopatin med att bli kvitt finnarna. För det priset borde den vara bra!!!

För övrigt har jag inte märkt någon förbättring sen jag började med pillren från Jules mamma. Det har om något blivit värre, men det kanske blir bättre sen? Jag har förvisso inte tagit de piller än som är specifikt för finnarna utan bara de piller som skulle hjälpa att rena kroppen från alla kemikalier jag stoppat i den de senaste tio åren. Jag har inte gett upp än, vi får se hur det blir efter pillren nästa vecka.


***


På jobbet är det bra. Mycket, fruktansvärt mycket, men det är ok. Det är hyfsat roligt och människorna runt omkring mig är så gulliga. Angie är den nya tjejen som är PA till Tom och hon är verkligen så snäll. Jag var på urdåligt humör häromdan och på eftermiddagen kom hon till mitt skrivbord och la en chokladkaka framför mig. ”I wanted to cheer you up doll, you’re not happy today.” Oh bless her!!

Hennes meddelande i mitt födelsedagskort var väldigt gulligt och värmde i magen.

Min chef är också bra. Det började som sagt bra och det har fortsatt bra. Han sa till och med i Fredags att jag är den bästa PA han nånsin haft under sina tio år som chef. Ohhh vad den kändes bra att höra! Det är inte många år sedan jag fick i ansiktet av en chef att jag minsann var usel som sekreterare och skulle hålla mig i receptionen, längre än så skulle jag aldrig komma. Det kan ju lugnt konstateras att hon hade jävligt fel.

Lördag den 3 maj 2006 – Långt eller kort hår?

En fraga:


Infor den har Plymouth to Banjul-trippen, ska jag klippa haret kort (eller ja, kort och kort, det kortaste jag klipper mig ar typ en kort page strax under orsnibben eller sa) eller ska jag lata det vara lite langre?


Fordelar kort: Lattskott, latt att tvatta och kamma/borsta.


Fordelar langt: Jag kan satta upp det i en hastsvans och fa bort det ur ansiktet.


Hjalp! Vad tycker ni?


Torsdag den 4 maj 2006 – Trött!!


Alldeles för trött för att skriva dagbok men känner att jag måste dokumentera ett par grejer så det får bli ett ogenomtänkt och lite hafsigt inlägg.


Min bank holiday weekend var inte alls bra, trots födelsedag och allt. Det började förra veckan med att jag hade alldeles för mycket att göra och satt kvar länge på jobbet både på Torsdagen och Fredagen.


När jag väl kom hem Fredag kväll, trött och sliten, hungrig och in need of serious TLC ringde Mark’s ex. Alltså, missförstå mig rätt, jag har inga problem med henne as such, men just den kvällen behövde jag lite närhet (plus att jag var hungrig och han hade lovat att laga mat till mig) och kände att det kanske hade varit på plats för honom att prata med henne tio minuter men sen säga, look, can’t talk tonight, can I call you later next week? Eller nåt. Nej, han snackade med henne över en timme.


Varför kommer alltid alla andra före mig? Varför är jag alltid sist på hans prioriteringslista? Jag har massor med exempel på när han prioriterat annat och andra före mig.


Jag kände mig också ganska ledsen över det faktum att han fortfarande inte har friat till mig. Inte för att jag egentligen är så stressad, jag menar, been there done that got the weddingdress liksom, men samtidigt börjar det betyda något för mig. Det faktum att han INTE tagit steget känns lite oroande. Han är lite av en committophobe och jag kan inte hjälpa det men jag oroar mig huruvida han verkligen älskar mig och ser oss för all framtid.


Nåväl. Vi somnade väl tillslut efter lite tjafs.


Jag vaknade vid åtta på lördagen, min födelsedag av att mamma ringde. Mamma!!! Vi är en timme efter er här!! Klockan är bara åtta när den är nio hos er!!!!

Mark svarade men jag ville inte prata med henne, kändes liksom inte så kul att bli grattad när jag var på så dåligt humör. (Vi vaknade sura eftersom vi somnat sura.) Jag försökte få Mark att säga till mamma att jag inte ville prata men han vägrade så tillslut rusade jag ner i köket och slet tag i luren och bara fräste ”Jag sover och vi har grälat, jag vill inte prata!” Stackars mamma.

Resten av dagen var väl ok, folkets jubel av Linda som sagt och tja, en mp3-spelare rikare är jag också.

Måndagen var Bank Holiday och Mark var också ledig. Det tog mig två dagar att varva ner från jobbet förra veckan och på Måndagen började jag likna människa igen.

Jag hade tjatat på Mark hela veckan om att vi skulle måla skjulet i falurött på lördagen men det blev ju inte så. Det hände inte på Söndagen, Måndagen eller Tisdagen heller….. Oh well. Jag förklarade för Mark att nog för att jag verkligen ville ha skjulet målat, men min vecka hade varit alldeles för stressig på jobbet och nu efter grälen och allt kändes det liksom bara jobbigt.


På Tisdagen tog vi marsvinen till veterinären och han sa att Curtis’ cysta hade blivit större och det var nog bäst att operera honom. Vi bokade in honom för idag och jag har gått omkring och bitit på naglarna hela dagen men det verkar ha gått bra. Han är lite dazed fortfarande efter the anaesthetic men verkar ok. Vi har fått antibiotika som vi ska ge honom varje dag i 10 dagar. £100 skulle han ha för besväret. Veterinären alltså, inte Curtis.

När jag kom tillbaka till jobbet på Onsdagen hade min chef köpt en present och ett kort till mig! Jag hade inte sagt något om att det var min födelsedag eftersom han nyss börjat, jag ville liksom inte fiska efter present direkt typ.


Han hade köpt en CD, Corinne Bailey Rae, otroligt bra! Jag hade aldrig hört henne förr men om omslaget var något att gå på skulle jag nog gilla den. Han sa att han mindes att jag sagt när han träffade mig första gången att jag gillar Norah Jones, Katie Melua och liknande och att isåfall skulle jag nog gilla henne.

Och ja, efter bara ett par genomlyssningar kan jag lugnt konstatera att jag har en ny favoritskiva. Eponine, om du inte har henne än, köp!! Du kommer älska den. Hon är som en blandning av Joss Stone, Katie Melua och den där India nånting som du spelade för mig.

George från HR fick mig till tårar på onsdagen. Jag orkar inte dra hela historien här eftersom den är rätt lång och invecklad men det hela handlade mest om att han var jävligt dum och att allt bara blev för mycket. Jag har så JÄVLA FÖRBANNAT mycket att göra och han sa verkligen FEL saker till mig. Jag vände mig ifrån honom först eftersom jag visste att jag skulle börja grina annars men han gav inte upp så till slut reste jag mig bara och gick.

Min chef hade kommit tillbaka och jag hade medvetet sagt till George rätt högt ”No, sorry, I really cannot do it, I simply have not got the time. I can do it in about two weeks time, but I don’t think that’s good enough, it needs doing earlier so you’ve got to find someone in your department to do it.” Min chef har nämligen sagt flera gånger att han tycker jag gör ett bra jobb och han verkar oroad att jag stannar sent så ofta, bless him!


Så, jag gick med bestämda steg iväg till damernas och min chef berättade att George varit ever so sorry och apologetic… He bloody well should be!!!

Min chef var dock jättebra, han frågade senare om jag var ok och vi pratade om det. Susan kom förbi och jag berättade för henne och hon stödde min version och höll med om att vi kallar George Mr Slopey Shoulders (dvs han tar inget ansvar för saker och gör inget, allt rinner av honom eftersom han har så sluttande axlar… Ett engelsk uttryck, jag vet inte om det översätts särskilt bra.)

Jag skulle träffa Helen och Barbara på kvällen men det såg inte bra ut eftersom det var så mycket att göra. Tillslut kände jag bara att det blev för mycket, ”fuck this shit, I’m leaving now!”


Min chef hade sagt innan han gick till sitt 17.00-möte; I don’t want to see you here when I get back – go home! Idag när han kom in sa jag ”And I wasn’t here when you came back, I am listening to you!” och sen sa jag att jag tänkt just ”fuck this shit, i’m going home” vilket kanske inte direkt är vad man ska säga till sin chef, men han skrattade bara och sa ”good on you!”

På tal om vad mer man inte ska säga till chefen, jag berättade att han var tvungen att göra ett par grejer och på frågan från honom vad som händer annars svarade jag ”I get a load of bollocking from the admin-staff in MSU”. Mm. Right. Nu kanske det inte riktigt var det rätta ordvalet…..!

Det var väldigt trevligt att träffa Helen och Barbara, as usual. Vissa människor får en verkligen att må bra!


Mark hämtade mig efteråt och när vi kom hem drog han med mig in till köket, rullade upp gardinen och sa ”Look!” och pekade på …. Det nymålade skjulet!!! Hurra!! Han är så söt när han vill!! Han hade lämnat de vita bitarna eftersom han inte var helt på det klara med vart de skulle gå.

Personligen tycker jag inte det är så svårt att förstå att de ska vara runt dörren, fönstret, taknocken och hörnen, men är man inte svensk kanske man inte hänger med i hur en faluröd stuga ska se ut… Jag kanske hade ended up med ett skjul med ett vitt kors rakt över, som danska flaggan och det vore ju inte vad jag ville direkt……!


Sunday 7th May 2006 – Dear girlfriends


I had a few of my sweetest girlfriends over for dinner last night. They’re all from different parts of my life and have not got any connection with each other than me, yet they all get on really well. It’s so nice to see them chat and make new friends.


Mark was working night and came home around 7.30 this morning. I had not gone to bed until very late so I barely noticed that he came home.

I don’t like staying in bed when he comes home after a nightshift though. The cuddles before he goes to sleep are great, but I feel so mean when I wake up only a few hours later and gets up. It’s impossible to get out of bed without waking him up and he really needs all sleep he can get when he’s on nights. He assures me that he prefers when I stay in bed with him though so I guess it’s ok.


***


I’m sorry I haven’t written for some time but the last few weeks have been hectic to say the least. My old boss has left and the new one started. It’s been so much organising getting the old one wrapped up and tie up all loose ends and at the same time getting the new one up and running.


It’s been fun though. The new boss is very good and I get on really well with him. He was very upset that I hadn’t told him it was my birthday as he wanted to get me a card! Bless him! After the weekend when I came back there was a card on my desk and a present. He’d bought me a CD with Corinne Bailey Rae. I had never heard her before but he said that he remembered I had mentioned I like Katie Melua and Norah Jones and this one is very similar! I was so surprised that he had remembered what music I like, I mean, it’s not like I’ve known him for very long! (2 weeks!) And I love the CD! It took me about 20 seconds of listening before I could say I knew I would love the whole album.


***

The guinea pigs are growing and getting more relaxed. Jamie is really sweet now when she’s a bit more grown up and she has settled a bit. She’s easier to pick up and she actually likes to have a cuddle, she goes to sleep really quickly.


Boyboy (Mark’s new nickname for Curtis) was so sweet today when I cleaned the cage; I had taken him out and put him on the sofa in his little hayhouse. He crawled out of it and squeezed himself in between two cushions that were at the end of the sofa. There he lay, flat as a pancake and looked out from under the edge. So sweeeet!


We’ve moved them up to the comfort room and I miss them down here!! I didn’t think I would but it’s really empty in the living room now. We need to sort out properly where we should have them though, they weren’t good where they were in front of the bookcase like that. They need a proper space where they can be.

Curtis has also been to the vet now having had the little lump removed. I was so worried the day he was at the vet, chewed almost all my nails! It all went really well though, he’s


got little stitches and we give him antibiotics every day. Not sure what he thinks of the antibiotics but he swallows it without too much fuss, poor little one.

Onsdag 10 Maj 2006 – Time out

… Det räcker nu.


Wednesday, 10th May 2006 – Black day

I’m overdosing on chocolate wishing it was heroin.

Left work about lunchtime today after a disastrous call. Don’t know what to say really. The feeling in your whole body when your biggest nightmare is played up right there and then is awful. Adrenalin rushing in the blood, a buzz in your ears, jelly legs, a swarm of flies in your stomach and the heart pounding.

Fuck this shit.


It would be easier if it was normal, if it followed the rules. It bloody well doesn’t.


***

On a completely different note, Curtis’s stitches are coming undone. He’s bleeding a bit and I’m slightly worried. It doesn’t seem to bother him at all, he’s popcorning around as usual, but it is a bit unsettling having a menstruating male neutered guinea pig… Maybe we should start calling him gayboy instead of boyboy!


No, joke aside, it is a bit worrying but I doubt there’s anything I can do. I’ve cleaned out the cage and just left them with a clean towel and no hay, no bedding, no woodshavings, ie nothing that can get stuck in his wound.


I’ve given them the hay in the hayrack and they seem to be ok with that. They were running around like absolute frantic lunatics just after I had put them back in. It is as if they don’t realise it’s the same cage when I rearrange it… “Hurrah, we’ve got a new house!! Ohh, what’s this, I’ve never been here before, ohh, and look at this…. And this… and this…!” Mad as a box of frogs as Mark would have said.


I sat with them on the sofa for a bit, listening to music and my favourite, Beautiful South “Dream a little dream” came on and I almost shed a tear.

Lördag den 12 maj 2006 – Att stänga dörrar

Hur stänger man en dörr man inte vill stänga?


Sunday, 14th May 2006 – 115 mph

At 115 mph the police will take your licence and ban you from driving. (If they catch you.)


115 mph is my car’s top speed. The gauge goes to 150 or something, but she just won’t go faster than 115. Fair enough, that was pretty fast if you ask me. Apparently it’s about 185 km/h. Nice though. I think it was a good job I didn’t get the one with a bigger engine.

I went up to Wales on Friday night. It took me well over 6 hours to get there, loads of hold-ups and roadwork.

Mark’s parents weren’t expecting me but they took me in with open arms as if I were their own daughter.

On Saturday they lost a ewe and John and I drove up to Lampeter where they have this place that take in carcasses. Must admit it was a bit smelly in the car, dead sheep just does not smell very nice.

When we got there they had shut down drop off and were just operating a collection only policy. Great, just what we needed. So we just turned around and drove home with the flippin’ sheep. Smelly Poor soul.

I went back this morning and it only took me 3.5 hrs. I don’t think we’ve ever done it that quick. I must have driven quite fast. (No, I didn’t do 115mph ALL the way, sometimes there were other cars in the way.) I was always staying safe though, no radio so I could pay attention to the sounds of the car, always keeping track of all the other motorists to ensure they didn’t suddenly jump out in front of me or anything stupid. (I had to undertake a couple of times, but I did it in a controlled manner. I just had to, they were just too slow!)


Måndag den 15 maj 2006 – Ett halmstrå

Ett ynkligt, litet halmstrå. Bär det? Räcker det? Jag bryr mig inte, det är allt jag har och jag klamrar mig fast. Det kan vara min enda väg till överlevnad.


Fredag den 17 Maj 2006 – Mardröm

Att leva i mardrömmen har lärt mig följande;


* Vilka som är mina vänner (och jag är så lyckligt lottad att jag kan säga att de är ganska många) och hur bra de är.
* Hur allt annat kan försvinna, hur verkligheten består av en tårdränkt badrumsmatta och inget annat existerar. Att andas blir ett berg att bestiga.
* Att gråt kan fortsätta i oändlighet och man kan inte bestämma sig för att sluta bara sådär.
* Att vad som än sker, sker för en anledning. Vi kanske inte ser det just nu, men det här händer mig för att lära mig något.
* Att blod är tjockare än vatten. (Tack mamma för att du lyssnar.)

What doesn’t kill you makes you stronger.

(Jag väljer att ta bort kommentarsfunktionen för att jag inte vill ha kommentarer. Jag vill inte ha gissningslekar i kommentarsfältet om vad som har hänt och jag vill inte ha taktlösa kommentarer från människor som inte känner mig. Det betyder att ni som brukar kommentera och som vill mig väl är välkomna att maila mig om ni känner för det. Jag kan dock inte lova att jag svarar, jag har inte så mycket energi just nu och min prioritet är att överleva dagen. Detta är även en ursäkt till er som redan har mailat som jag inte har svarat.)

Friday, 18th May 2006 – Cliché time

Life is a journey. The finish line is death and the aim is to appreciate this very second.
Everything is moving, everything is changing. Nothing will ever always be the same. Humans grow, the world grows. Today’s reality is old news tomorrow.

We need to remember the past and dream about the future in order to enjoy today, however, we mustn’t live in the past or the future. We must live now. Here and now.
If it feels right today, do it today. Don’t wait until tomorrow; it may be gone by then, you never know.

And don’t do something today that you don’t really want to do just because you think that’s what you should do or what you think you will wish you had done. If it should be done, do it when the time is right for it.


Always be true to yourself. Not until then will other people believe you and trust you. Not until then will they be able to take what you say at face value and deal with it.
Friday 19th May 2006 – Don’t tell me what to do!

Don’t tell me how to act. Don’t tell me how to feel. Don’t tell me how to think or be or behave. I am not you, I have my own ways of dealing with things and you don’t even know half of it. You can’t compare this to your own experiences. Just because your situation was similar doesn’t that mean mine is going the same way as yours. And even if it is, let me deal with it my way. I might WANT to do it this way.

I may well end up just like you predict, but if so, I have chosen to do that. I know that if I follow your advice I will regret it.


You tell me to think about myself. Has it not occurred to you that that is exactly what I’m doing? You tell me to get sloshed, but I don’t like drinking myself to stupor. You say that will clear the fogginess, BUT THINGS ARE NOT FOGGY! I know exactly what I want and I am aware of all the risks!

You tell me not to compromise my own wishes, but have you ever thought of that doing what you say is also a compromise, just the other way around?

And no, this is not aimed at my lovely friend who listened to me yesterday evening. Her advice is a lot more thought through and she showed that she had listened to ME and understood what I was saying. She didn’t tell me what to do but she drew my attention to a few factors I could take into account and then she said it is up to me what I do with it.

Lördag den 19 maj 2006 – You’ve got the vägg!

Jag lär mig leva i mardrömmen, det finns en verklighet här med. Halmstråna tycks bli fler, eller så är det jag som vant mig. Ibland tycks saker vara starka och stabila bara för att de är väl etablerade i ens verklighet när de i själva verket är väldigt flyktiga och sköra. En lögn blir verklighet när den uttalas tillräckligt ofta.

***

Linda och jag sågs för lite mat och ett glas vin igår pa Tootsies här i Canary Wharf. Hon är väldigt klok och jag beundrar hennes klarsynthet och hennes sätt att lägga fram saker och ting så att jag förstår och ser hur hon menar.

Vi pratade om en liknelse som EvaP myntade och vi menade båda två att hon har helt rätt och la till en ytterligare dimension, the vägg! Det blir alltid en härlig blandning av engelska och svenska när Linda och jag träffas…!

När jag kom hem tittade jag på första delen av Big Brother. Oh dear, det här kommer bli en bra omgång, det känner jag på mig! Vilka människor de har hittat!!! Crikey!!

Jag plockade upp grisarna och satt med dem på magen medan jag tittade på Big Brother. Mark kom hem från jobbet och efter att han bytt om satte han sig med Jamie och jag behöll Curtis.

Efter nån timme hade vi ungefär 25 bajspluttar i soffan och Mark utnämnde grisarna till våra egna lilla ”Poo-machines”. Jo, det kan man lugnt kalla dem!

Jag älskar att byta i buren åt dem; de blir som tokiga när man släpper ner dem i en ren bur. Jag brukar alltid möblera om lite, ibland tar jag bort ett av husen och sätter in något annat och jag bygger små berg av tunneln och den rosa hörnkorgen och lite tjockt tyg. Ohhh they love it! Och vilka popcorn de gör när man rasslar med hösäcken! De far omkring i buren som små dårar och bara skuttar upp och ner! Bless!

Saturday 20th May 2006 – Beautiful South

Mark’s and my life together is just like all the songs of Beautiful South. One of the first times down the pub we got chatting over Rotterdam. It’s my favourite song and they played it in the bar we were sitting in. I mentioned it and he told me it was Beautiful South and that he had a CD with them I could borrow. That’s how it all started in a way.

After that I bought the one with Rotterdam on it and if you know your Beautiful South you know that the first track on that CD is “Don’t marry her”. Mark was with another girl when I met him and of course I was listening to that song thinking he shouldn’t marry her but f*** me! (as the lyrics go in the uncut version!)

Later Mark lent me the one he had and told me that he always thought about me when he listened to “Dream a little dream” and that he pictured me singing it to him. (Lucky he hadn’t heard me singing yet by that stage!)

When we started dating I once sent him a text with a few lines from that song and by sheer coincidence he read it at the same time as his mate put that song on! (They had brought his dj stuff over to Mark’s parents and set up a disco for themselves in the barn, just playing loud music and chilling out.)

And if Mark isn’t keeping it all in, then I don’t know what he is!

We live in the Beautiful South of London and who doesn’t need a little time sometimes… to think it over…. Though it looks like we’re carrying on regardless… But who blames him, I’m a perfect 10! Haha! 😉 Shame I haven’t got the 36 D to go with it!

***

Things carry on as usual. Living in a nightmare wears you out. Every day when walking home from the train I feel like I’ve run a marathon and my whole body and mind aches. I’ve got a cold coming on and spent most of Friday night chilling out watching Big Brother cuddling the pigs.

Paul is moving in soon so I’m spending the night clearing up clothes and rubbish so we can fit him in. It’s amazing how much junk you collect when you have the room… It really needs doing though so in a way it is good he moves in so we get our lazy arses in gear and get it done. Mark is doing a late shift (18 – 02) tonight so I’ve got the evening to myself to sort it. Was supposed to mooch over to Helen’s for a few hours but they were delayed at the solicitors so we’ll do it tomorrow or something instead.

So… time to go upstairs and tackle that mountain of washing, the junk in the cupboards and everything else……?

Awright then!!

Lördag den 20 maj 2006 – Marsvins-kiss och snor

Jag satt med marsvinen på magen under koftan och tittade på Big Brother tidigare ikväll. Hur mysigt som helst tills Curtis kissade i reklamen efter en halvtimme så jag fick sitta med fuktig mage resten av programmet. (Jag kunde ju inte gå och duscha mitt i Big Brother heller!!) Sen satt Jamie och nös och sprejade min hals och halva mitt ansikte med snor flera gånger. Skitmysigt.

Fast de är himla goa egentligen. Jag är så glad att vi skaffade marsvin. Både Mark och jag är positivt överraskade över hur härliga de är och hur mycket glädje de ger oss. Jag hade som sagt marsvin när jag var yngre men inte minns jag att de var såhär roliga!

De är så totalt egna individer, Curtis lägger sig alltid tillrätta direkt när man plockar upp honom för att gosa medan Jamie klättrar omkring och kryper upp och ner i soffan innan hon hittar ett ställe att lägga sig. Curtis pratar inte så mycket, bara lite ”brupping” som vi kallar det, ett dovt kuttrande, ungefär som duvkutter. Jamie däremot är en liten chatterbox utan like. Hon tjattrar och tjattrar och tjattrar. Hon pratar om hon är glad, arg, ledsen, upprörd, rädd och tillfreds. Det är ett evigt prat på henne. Jag tror inte hon är medveten om att hon låter, det liksom bara finns där, vare sig hon vill eller inte!!

Big Brother förresten, herregud vilket gäng!! Nikki har suttit i diary room och gråtit och skrikit över att hon inte fått sin resväska och hon är alldeles utom sig eftersom det betyder att hon måste gå och lägga sig med mascara!!! God forbid, call the president!!!! Hon hade fått några wipes av Lea men det räckte tydligen inte, hon behövde sin egen £16 a bottle make up removah!

Och idag grinade hon över att hon var så dehydrated, hon behövde vatten och Big Brother gav henne inte bottled water! Hon mådde så illa att hon trodde att hon skulle DÖÖÖ! Vattnet i kranen får henne att SPY!!!

Oh dear. And she thinks SHE’S living in a nightmare.

På tal om mardröm kan jag berätta att jag nog nått botten. Nu är det bara att ta sig upp igen. Jag är långt ifrån glad och lycklig men jag har ett par till halmstrån att hålla mig i och jag tar en dag i taget. Det ser ut att gå den väg jag vill att det ska gå.

Linda sa något som fått mig att tänka till och tänka om; Fundera på vad det är du vill, vad du verkligen vill. Om du kunde välja precis vad du vill väljer du AB.

Om du nu inte kan få AB, tänk över om det är viktigast att ha A eller B och tänk över hur du ska nå det målet. Om du måste kompromissa för att komma dit är den kompromissen DITT VAL och det är en kompromiss med dig själv, inte med någon annan. Du väljer kanske A, trots att det innebär att du inte får B. Eller så väljer du B, trots att det innebär att du inte får A.

Vilket du än väljer är du själv ansvarig för din egen lycka och ditt eget välmående, och som sagt, du kompromissar inte med någon annan, du låter inte någon annan vinna, du kompromissar med dig själv för att nå ditt mål, och det är väl knappast en kompromiss?

Hon är klok som en uggla, lilla Linda. Hur jag kan vara så lyckligt lottad att ha henne som lyssnar på mig när jag pratar pratar pratar förstår jag inte.

Torsdag 23 Maj 2006 – Ytterligare ett par steg

Ytterligare ett par steg… – Vivi 2006-05-23, 11:44
——————————————————————————–
… i ratt riktning. Jag vagar inte hoppas, jag vagar inte onska, jag bara tar en dag i taget och tackar Gud for varje sekund jag far utan grat. Det har blivit ett par dar nu, graten tycks ha avtagit lite. Den finns dar i bakgrunden dock, lurande likt en katt som nar som helst hoppar fram och hugger sitt intet ont anande byte.

(Fast egentligen hoppas jag. Jag bara sager att jag inte hoppas, jag forsoker overtala mig sjalv att jag skyddar mig genom att inte hoppas, men det gor jag. Jag orkar inte vara kall, jag orkar inte latsas att jag inte bryr mig. Jag behover lite positiva tankar att halla mig fast i, lite lycka. Who am I trying to fool?)

Fredag 26 Maj 2006 – Förklaring

Ok, jag vet att folk undrar och väntar på en förklaring av vad som har hänt. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra ide att skriva om det men samtidigt får jag väl acceptera att om man skriver dagbok offentligt får man ta lite obehag. Man kan inte säga A utan att säga B som sagt.

Flera av er vet redan eftersom jag har svarat de som mailat (de flesta i alla fall, inte er som mailat via Hypodea eftersom jag tycker att brevfunktionen är lite fiddly) men jag gissar att de som inte fått det bekräftat ändå anat vad det rör sig om. Så himla svår att gissa är jag inte!

Dock vill jag innan jag börjar säga att det finns massor som jag helt enkelt inte kan skriva om som förklarar varför jag väljer att agera som jag gör. De flesta av er kommer förmodligen ha åsikter men jag ber er, please keep them to yourselves. Jag kan inte upprepa nog att de saker jag inte kan skriva om verkligen försvarar mitt handlande. Det finns inte två situationer som är exakt lika och även om hela världen har gått igenom vad jag går igenom är det inte samma sak – varje situation har en miljon faktorer att ta hänsyn till och det går inte att applicera egna erfarenheter och upplevelser på någon annans situation.

Så, vad är det då som har hänt som någon frågade. Kort och gott, Mark har lämnat mig. Det finns tusen saker att säga om detta men jag känner inte för att dela med mig. Jag är i försvarsposition eftersom väldigt många ger mig de goda råden att det räcker nu, Mark har behandlat mig illa nog (trogna läsare kanske minns att vi haft en del duster in the past) och borde jag inte tänka på mig själv blah blah blah.

Fuck off.

Jag vill inte höra den skiten. Som jag skrev i min disclaimer här ovan, ingen vet vad vi går igenom, ingen känner till alla detaljer och små saker som finns mellan oss. Om jag väljer att stanna och se vad som händer är det mitt val.

Vi har pratat fram och tillbaka och just nu befinner vi oss i något slags ingenmansland. Vi är inte tillsammans rent tekniskt men vi har heller inte gjort slut. Vi pratar och pratar och pratar.

Mitt liv är pausat och det känns som om världen fortsätter där utanför men jag står still. Själva vardagen fortsätter, vi äter middag tillsammans, vi sover tillsammans och vi lever precis som för ett par veckor sedan, med den skillnaden att vi båda tänker och pratar om hur allt är. Vi är båda otroligt trötta och slitna. Jag har gått ner flera kilo (gissar jag, jag har inte vägt mig men kläderna som nu hänger som trasor satt förut hyfsat tight) och Mark har mörka ringar under ögonen.

Ingen av oss mår särskilt bra, men i all misär tröstar vi varandra så gott vi kan.
Vi kanske delar på oss tillslut, kanske inte. Jag vet verkligen inte vad som kommer hända. Jag känner mig hoppfull och önskar verkligen av hela mitt hjärta att vi tar oss igenom detta. Jag kan inte se ett liv utan honom och det spelar ingen roll hur många trevliga karlar det finns där ute i London (eller var som helst för den delen) – jag vill inte ha dem. Jag vill bara ha Mark.

Vi är så bra tillsammans, vi har format våra liv så väl efter den andra/e och vi passar verkligen tillsammans. Mina vänner som jag har berättat för har alla reagerat mer eller mindre på samma sätt, med bestörtning och ”men hur kan det ske? Ni är ju så bra tillsammans!”

Det där uttrycket jag skrev om häromdan efter att jag träffat Linda, ”you’ve got the vägg” hänvisar till något som EvaP skrev om. Jag minns inte om hon skrev om det i sin dagbok eller om vi mailade om det, men hennes syn på förhållanden är den att man kan likna det vid kakelplattor. Sex, är själva kittet, limmet som håller kakelplattorna på plats. Kakelplattorna i sig representerar sedan olika delar såsom syn på barnuppfostran, värderingar, hobbies, intressen, social bakgrund etc etc etc.

Ju fler kakelplattor man har som funkar, dvs man har samma ambitioner alternativt ens ambitioner matchar (tex en är karriärsfreak och den andre tar det lite lugnare men accepterar att karriärsmänniskan spenderar mycket tid på jobbet och karriärsmänniskan ser inte ner på den som tar livet i ett annat tempo) desto bättre förhållande, men, om inte limmet som håller kakelplattorna på plats finns där och funkar spelar det ingen roll hur många plattor man har.
Och, som Linda la till, man måste ha en vägg att sätta dem på. Man måste ha någon form av attraktion, ”it”.

Mark och jag har allt det där. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att sex funkar bättre än bra, vi har samma värderingar, samma mål och ambitioner, samma äventyrslust, liknande intressen samtidigt som vi båda har egna intressen vi inte delar och därmed har vi båda egna liv parallellt. Vi respekterar och är imponerade av varandra, dvs han ser inte ner på mig som har ett väldigt administrativt jobb med att i princip bara vända papper utan han är imponerad av vad jag gör och hur långt jag kommit. Jag å min sida ser inte ner på honom för att han tjänar mindre utan är istället djupt imponerad av att han fixar att göra det jobb han gör. Vi är båda stolta över varandra och vi gillar att gå ut tillsammans och ”show each other off”.

Vi får se hur det går. En dag i taget Det går upp och ner. Om du frågade mig i Tisdags hur jag mådde hade jag svarat att jag mådde bra medan igår kväll hade jag svarat ”I’ve been better.”

Lördag den 27 Maj 2006 – Lycka är…

…att låta sitt nya marsvin få träffa de andra och de blir bästisar direkt!

Jag borde sova egentligen, far too tired för att vara uppe, men jag kan inte sova! Jag är alldeles för exalterad över de senaste timmarnas händelser!

Till att börja med ringde Mark strax innan han slutade och berättade att vi kunde hämta ambulansen som vi ska köra ner till Afrika, kunde jag följa med så att vi fick hem den? (Ja, det är fortfarande på agendan trots allt som händer. Mark sa att oavsett vad som sker vill han ha mig med. Bara det säger väl en del om vad han EGENTLIGEN vill, men ja…) Ohhh vad exalterade vi var när vi körde dit!

De stängde 19:00 och Mark var osäker på vart auktionsverket låg men med min eminenta kartläsning kom vi dit i god tid och hann sköta allt pappersarbete. Mark skojade och sa att han helt enkelt MÅSTE ha mig med för att läsa kartan, annars skulle de säkert end up in Russia istället för Afrika.

Ambulansen är i gott skick och de har inte tagit bort blåljusen och sirenerna som vi bad dem låta bli. Normalt när de säljer ambulanser blir de ju ”de-commissioned” just för att ingen ska kunna använda sirener och blåljus. Snacka om att det skulle bli lätt att råna en bank tex…. Ingen skulle ju stoppa en!

Mark’s chef hade sett till att de lät bli att avinstallera sådant och de har även lämnat båren, hur bra som helst!

När grannen kom hem fick han hjärtat i halsgropen dock, vi hade ju parkerat den rakt utanför deras dörr. Han berättade att första tanken var ”Oh nej, har det hänt Tracey eller Niamh något?!?!” men sedan hade han tänkt att det nog var Mark som var hemma en sväng under ett jobbpass. Phew!

Sedan…. Som rubriken säger, lycka är att låta marsvinen träffas och de blir kompisar direkt utan bråk eller tjafs!!!!

Vi sa först att vi skulle låta Li bli lite tamare och vänja sig vid oss först, men Christine från Animal-Lifeline sa att det var bättre att ge henne kompisar direkt om vi kunde. Så, när vi hade Jamie och Curtis ute i lilla sovrummet gick Mark och hämtade Li. Vi satte ner henne och hon sprang direkt in bakom några lådor där hon och Jamie hälsade på varandra. Curtis satt glatt och mumsade hö i en annan ände totalt ovetandes om att de just fått en ny kompis.

Dock blev han desto mer intresserad senare och försökte para sig med henne så mycket han kunde…! Tur att Li är bra på bakåtsparkar….! 🙂

Li och Jamie hälsade på varandra ganska länge och det var hyfsat mycket rumpsniff och lite dansande runt varandra, ungefär som när två hundar möts för första gången.

Dock, och jag måste säga att jag är otroligt förvånad här, så var det ytterst lite tjuvnyp och bitas. Jag hade förväntat mig att de skulle bråka lite bara för att klargöra hierarkin i början, men de verkade inte bry sig alls om det. Vid ett tillfälle la sig Jamie under en av hyllorna och Li la sig bredvid. Där låg de och tittade ut som om de var bästisar sen länge. Ahhh, jag blir nästan gråtfärdig!!!

Det som också var fascinerande var hur annorlunda Li blev. Normalt är hon den räddaste lilla marsvinsflickan i hela världen som bara sitter och trycker i ett hörn. När vi släppte ner henne så sprang hon förvisso in i ett hörn, men det tog inte lång tid efter att hon mött Jamie och Curtis som hon sprang fram och tillbaka på golvet och gjorde sina små popcorns och undersökte allt. Hon kilade in i höhuset, runt bordsbenen, in under skohyllan, ut på golvet, buffade på Jamie, kickade Curtis när han försökte para sig med henne, in i pigloon… ja hon var verkligen precis som de andra två! Ett helt annat marsvin än den hon är när hon är själv! Det var precis som om hon trott att hon var ensam i hela världen och helt plötsligt fick hon kompisar, ”oh boy, fler som jag!!!” Vi har aldrig hört henne prata tex men nu tjattrade hon på som den värsta snackmajan! Jag sa till Mark att ”they’re just like the government, talking talking talking!”

Nu har vi satt hennes bur bredvid Jamie och Curtis bur. Hon kan inte gå in till dem, men hon ser och hör dem och kan känna deras lukt. De kan också hälsa på varandra genom gallret och de båda sitter på sina respektive hus. Det får räcka just nu och sedan kan vi låta dem bo i samma bur. Eller, det vi förmodligen gör är att bygga så att de kan knalla mellan burarna och helt enkelt låter dem ha två burar.

Anyway, nu MÅSTE jag sova!!

Förresten, tack för alla vänliga kommentarer. Ni är bäst.

30 maj 2006 – Söt Mark

Jag gillade Vajlets kommentar på min text med rubriken ”Förklaring”. Hon skrev att hon tyckte om att läsa om hur härligt söt Mark är och allt gulligt han gör för mig.

Men det är ju just det! Han gör fortfarande alla de där små söta sakerna! Igår kom han hem med tre tvålar från Lush åt mig; dels min favorit och dels två nya att prova. Sedan sträckte han fram en påse vaniljfudge, mitt favoritgodis!

Imorse väckte han mig genom att ge mig en rygg och axelmassage. Vet ni, det finns inget bättre sätt att vakna än att få sina axlar knådade!!! Det sätter fart på blodomloppet och man blir sådär härligt utsövt vaken fastän man egentligen är dödstrött.

Sedan kramade han om mig när vi stod i köket och sa att han verkligen uppskattat att jag lagat en god middag igår för honom och Paul. Han sa att det betyder jättemycket att vi är så snälla vi kan mot Paul eftersom han känner sig lite vilsen i London nu eftersom alla hans vänner är i Wales, bless him. Mark och Paul tog en promenad efter middagen runt området medan jag tittade på Big Brother och gosade med Curtis. (Som förövrigt kissade i halvtid igen. Det måste vara nånting med 21:30 och hans blåsa. Nästa gång ska jag lägga en plastpåse under honom.)

Sunday 4th June 2006 – Wedding in Alton

We were invited to Mark’s cousins wedding this weekend, fantastic. Just what I fancied after all that’s going on.

It’s not really his cousin actually, it’s his dad’s cousin’s son, so is that second cousin then? Or first cousin once removed? Twice removed? I don’t know. It’s much easier in Swedish, we have separate names for it; syssling and then pyssling. Much easier.

I also got to meet Janine, Mark’s grandmother’s cousin, and her daughter.

The actual ceremony was in a church in Alton and then the reception at a nearby barn. Incredibly lovely area and place to have a reception at. They served pimms and lemonade, had a whole pig spitroast (with lots of crackling, aahhhhhh! I LOOOOVE crackling!) and lots of strawberries and baileys chocolate mousse to dessert.

***

Our guinea pig herd has been extended with another little adorable one, Li. (Well, obviously her name would be Lee when the other two are called Jamie and Curtis, however, I wanted to spell it the Swedish way.)

I got her from a colleague at work who wanted to get rid of her. I felt so sorry for the little one and we said that even if she doesn’t get on with the first two we’ll keep her separate and then get another friend for her.

However, when we introduced her to the other two they got on like house on fire straight away! We had them out on the floor in the blue bedroom when we put her in with the other two. She ran off to a corner where she found Jamie. Jamie and Li sniffed each other a bit and then they were best friends. Curtis tried to mate her the second he got a scent of her and hasn’t stopped since. (Poor baby, she’s only a little one!)

They’ve had a few tiffs to make sure everyone’s aware of the ranking order; ie Curtis is alpha pig, then Jamie and then Li.

She was first incredibly scared and when we got her she was just cowering in the corner of her cage. She is still scared, but she is a lot more relaxed and she seems ten times happier as she’s got friends. I think we’ve even seen her do little popcorns.

I have bought some willow trellis at B&Q that I’m using as fencing for their cage. The one we had first is too small for three pigs and we’re considering getting a bigger one, but not sure yet which one. The system we’ve got at the moment is ok, they have enough space, but as they’re on the floor it’s not ideal.

Måndag den 5 Juni 2006- Raddningstext (hence no åäö)

Alldeles for mycket att gora, alldeles for lite tid.

Bra just nu:
• Ater lunch – pasta fran Tesco med honey and mystard chicken och har en lada jordgubbar och blabar som vantar.
• Vadret har antligen vant, det ar nagorlunda varmt i alla fall.
• Vi har borjat planera Plymouth to Banjul i mer detalj och det ar sa KUUUL! Ambulansen star utanfor garaget och igar satt Mark och jag i hytten och pratade. Vi knallade runt och petade pa alla lador och diskuterade vad som skulle vara vart. (”My makeup HAS to go in this drawer as it’s the biggest” sa jag. Mark tittade oroat pa mig och fortsatte filosofera over vart bandagen, sprutorna och stodkuddarna skulle ligga.
• Marsvinen skuttar runt och lever loppan.
• Paul har akt till Thailand med James. (And that’s NOT James as in our Guinea Pig…!)

Daligt just nu
• Jag har glomt Mors Dag, med en HEL VECKA! Herregud! Forlat mamma!!
• Susan’s farmor har dott.
• Jag har inte alls gatt ner som jag trodde, jag har GATT UPP!!! (Fast det forbryllar mig hur kladerna hanger trots att jag vager mer. Skumt.)
• Jag har PMT. (Vilket Mark fick smaka pa igar. Dock var jag duktig och sa att jag hade PMT och att han skulle forbise my foul mood. Han var valdigt forstaende och bad om ursakt – och det var faktiskt hans fel, oavsett hur mycket PMT jag an hade vilket han aven sa sjalv.)

Och mer an sa hinner jag tyvarr inte, sorry!

Wednesday, 7th June 2006- Maps

I’ve bought maps for the trip now; one of Europe (I think I know the way to Dover….! 😉 and one of West Africa. It is very exciting to plan the best route and look at which towns, cities and other interesting areas we will pass. Not that I think we will have much time to stop and look at things, it will be a pretty hectic schedule to get there.


We’ve been discussing leaving a few days early so we don’t have to rush through France and Spain but can take it easy. It would be nice to spend Christmas ay somewhere and make a celebration out of it.


I found one minor problem with the route in Africa; one part of the journey has not got any roads whatsoever and it is marked as ”Prohibited area”. Great. Note to self, must remember to check the website and mailing-list if there are any details about that particular stretch.


I also need to brush up on my French skills… I’m thinking about whether to get a CD rom, audio or DVD course or if I should get in touch with my tenant and ask if she would be happy to give me private lessons.

Fredag den 9 juni 2006 – Tap tap tap

Jag sitter i vardagsrummet och uppdaterar och med jämna mellanrum hör jag ”tap tap tap” från sovrummet ovanför. Våra marsvin är numera free range och knallar in och ut som de vill ur buren. Inte i hela lägenheten, bara i sovrummet där vi har sett till att det inte finns några kablar eller annat jox som de kan gnaga på.

Jag har gett upp tanken på att ha en kissfri matta, hellre lyckliga grisar och schamponera mattan med jämna mellanrum än en ren matta och att marsvinen inte får komma ut. Jag har lagt handdukar och en picnick-filt med plastad baksida i hörnen där de kissar mest.

Det är sådan skillnad på dem nu när de kan komma ut och spring av sig som de vill. Curtis blir alldeles till sig och skuttar upp och ner som en tok. Fram och tillbaka springer han sedan, tap tap tap, tap tap tap!

Det började med att vi släppte ut dem nån timme här och där och satt med dem hela tiden. Sedan blev vi modigare och lät dem vara ute fast vi var i ett annat rum och igår ringde Mark när jag satt med Emma på en tapasbar i Clapham och sa att han hade lämnat dem ute när han åkte till jobbet. ”They’re quite happy out there, they’ve got water, hay and food.”

***

Mary fyllde 30 härommånaden och vi firade henne med att gå till Nobu i Covent Garden. Det är en japansk restaurang, väldigt dyr och väldigt fin. Tydligen brukar kändisar hänga där. Antagligen för att de är de enda som kan betala notan! Vi var 6 personer och den kom till £520, dvs ca 7000 svenska kronor.

The blackened cod var verkligen helt fantastisk. Vilken smakupplevelse! Scallops, tempura rock prawns med olika dipsåser, sushi och sedan exotisk frukt till efterrätt. Ahhhh! Och vilket vin! Jag har aldrig smakat något så fantastiskt förr! Men det är klart, jag tror vi betalade runt £50 (675SEK) för en flaska. Bara vattnet kostade £5 (67.50SEK) för en liter.

Men det var värt det! Ohhh vilken upplevelse!

Henrik ringde mitt i men jag svarade inte. Det var ju inte direkt en restaurang där man kunde prata i telefon… Han ringde igen så jag svarade och sa bara att jag inte kunde prata och att jag skulle ringa senare.

Det blev senare än jag förväntade mig och skickade ett text istället till honom och frågade vad han ville. ”Det läcker från ditt kök in till mitt sovrum” svarade han. Faan!!

Så idag sitter jag hemma och väntar på att klockan ska bli tolv så att jag kan köra över till Crystal Palace och vänta på rörmokaren. Jag kan riktigt se mina pengar flyga iväg…. (Skönt med en dag hemma dock, jag har en del house chores som måste fixas och det är bättre att göra de idag så att Mark och jag har helgen till att göra roliga saker.)

Saturday 10 June 2006 – Free range skittlers

We’ve made out guinea pigs into free range pigs now. We put a wire-thingy by the door so they can’t get out of the bedroom, ensured there were no cables or anything poisonous they could chew and then opened up the cage so they can roam in and out however they like.

We were advised that their wee is more acidic and hardcore than we first thought, so we’ve put lino in the corners where they do their business.

They really do enjoy having the space to skip around. Even if we would let them out every now and then, this is better. Now they can decide for themselves when they feel like exercising and running around. The cage is big, but not big enough to have a looney-race with added popcorns like they do on the floor.

Photos of the cage and room below.

Tisdagen den 13 Juni 2006 – Shut up! No YOU shut up!

Shut up! No YOU shut up!
Mark och jag grälade i igår natt… 🙂 Jag hade tydligen pratat i sömnen och därmed väckt honom varpå han röt åt mig att inte väcka honom och då vaknade jag och blev mäkta förbannad för att han hade mage att ryta åt mig att vara tyst, JAG hade ju inte sägt nåt! Det var ju han som ryade ju!! Eller hur var det nu….. !

Annars är det väl bra. Paul är fortfarande i Thailand. Det är varmt och soligt men på kontoret går luftkonditioneringen för fullt.

Mark har köpt ett tält, sovsäck och ryggsäck till den 8’e Juli då vi ska till Devon och campa. Det är launch party för Plymouth to Banjul och det ska verkligen bli sååå kul att träffa alla de andra team’en. Det är 250 teams så runt 500-600 personer allt som allt!

Helgen 22/23 Juli ska vi köra upp ambulansen till Wales för förvaring tills December. Vi har sagt att vi ska köra nånstans och provsova i den med Jules och då även prova att laga mat på campingköket.

Jag har förklarat för Mark att vi behöver två campingkök, men jag vet inte om han förstår. Han tycks tro att man kan laga en hel måltid på bara en burner, men det funkar ju inte riktigt så… Ja förutom om man bara vill värma upp lite burkravioli förstås…! Jag sa att när jag lagar mat hemma till TVÅ personer använder jag oftast alla fyra burners och ugnen… Nu är det till TRE personer och jag har EN burner… you do the maths darling!

Förresten, Vajlet och Malena, har ni någon information om hur mobilnätet är i Afrika? Jag har tittat på Vodafones hemsida och det verkar som om vi har täckning, men jag antar att Voda är rätt måna om att SÄGA att de har täckning, men hur är det egentligen i verkligheten?

Jag har fixat så att jag kan skicka email från mobilen. £10.28 per mb kostar det tydligen från Afrika, är det någon som har koll på hur mycket en mb är när man skriver ett mail på telefonen? Är det som tre-fyra sms? Eller är det mer? I värsta fall kostar sms bara 35p till Sverige så jag kan skicka en del till pappa utan större hål i plånboken. Han har lovat att gästuppdatera mina sms hit och till PBC07-bloggen också.

Torsdag den 15 Juni 2006 – Sweetest Emma!

Sötaste Emma skickade en bok till mig häromdan, bara sådär! ”Thought you might like this. XX Emma” på en gul sticky note. Thanks honey!!

Den är faktiskt riktigt bra också. Åsa Larsson, Solstorm heter den och det är kul att läsa lite på svenska igen. Jag har hittills bara läst en av böckerna jag fick av Petra men jag tror att jag ska ta en till på svenska efter den här.

Jag är ledig imorgon, Mark och jag ska på spa helg nere i New Forest. Jag bokade den innan allt brakade loss och först kändes det jobbigt att vi hade den framför oss men nu känns allt bara bra. Saker och ting är fortfarande osäkra men vi ser båda fram emot en lång helg för bara oss med champagne, bad, massage, lerinpackningar, bubbelpool och ångbastu. http://www.senspa.co.uk/ för den som är intresserad.

Min chef berämde mig igår. Jag hade en säljare på luren och samtalet utlöpte följande:
-Andy is away from his desk at the moment, can I help at all?
-No, sorry, it is Andy I need to speak to. I’ll try again later.
-Well, let me put it like this, Andy will be away from his desk until you speak to me, is there anything I can help you with?

När jag lagt på vände sig Andy om och sa skrattande ”I like your choice of wording, spot on Viv!”

Måndag den 19 Juni 2006 – Bliss bliss bliss

Jag hade problem att bestämma mig för vilken rubrik jag skulle använda, det finns så många;

• Lutfisk
• Färsk mango mitt i natten
• Tepidarium is my favourite
• Swedish drunk bank

Lutfisk är nog den bästa. När vi klev ner i poolen första gången (vi var ju på spa i helgen, remember?) så utbrast Mark ”Lutfisk!!” Umm, ja älskling, vad är det med lutfisk? Såvitt jag kan se simmar inga lutade fiskar omkring här….! Han är så rolig!

Fresh Mango är en annan historia! Mitt i natten fick jag för mig att jag ville ha färsk mango innan jag gick till sängs. Det var ju ett väldans fint hotell vi var på så jag testade roomservice. Och jovisst, inom 15 minuter knackade det på dörren och där stod en nattportier med en silverbricka, silvergaffel inlindad i en linnehandduk och på det vita fatet låg en färsk mango perfekt uppskuren. Har INGEN aning om hur mycket vi fick betala för det, men det spelade mindre roll!

Pengar var liksom inte något jag oroade mig för – jag var medveten om att det här skulle kosta och hade bestämt mig för att vi skulle ha en bra helg med champagne till frukost om vi så ville. Vilket vi förvisso inte ville, dock drack vi champagne till lunchen när vi kom och vi drack en flaska på lördagseftermiddagen före middagen. Sedan fick jag ett glas till senare på lördagskvällen av den svenska banken vi stötte på…

Vi hade ätit vår middag, suttit en stund i baren och tagit en drink och helt plötsligt ramlade det in ett 30-tal fulla människor. Det visade sig vara en svensk bank som var ute på galej. Mark och jag satt i baren och helt plötsligt hör jag bakom mig en dyngrak kille hojta ”runka runka runka mellan tuttarna!!!” samtidigt som han håller tag i en tjejs armar och som dansar med henne framför sig. Tjejen ser glad och lycklig och ut och skrattar med. Jag stirrar på honom med förfäran i blicken samtidigt som jag brister ut i gapskratt. Killen tittar på mig och frågar på engelska:
-Are you Swedish? Do you understand what I’m saying?
-Oh yes I do! And I’m absolutely outraged!!!! Svarade jag och skrattade.

Senare pratade jag med tjejen och det visade sig att hon var engelsk och hade inte en susning om vad han hade sagt. Hon skrattade när jag berättade vad han sagt samtidigt som han ”dansat” med henne…!

Vi träffade många trevliga människor den kvällen och vi träffade även en trevlig dam under första middagen. När vi satt oss för att äta middag på Fredagskvällen satt hon ensam vid bordet bredvid. Jag viskade till Mark att vi skulle fråga om hon ville sitta med oss men Mark var lite blyg och vågade inte. Typisk engelsman!

Mark var tvungen att gå ut en kort stund eftersom grannarna ringde – de matade våra marsvin och eftersom de ringde gissade vi att något var fel så Mark gick ut för att ta samtalet. (Det var inte direkt en restaurang där man kunde prata i mobilen!!)

Under tiden som Mark var ute började jag prata med Thea – som hon hette – och när Mark kom tillbaka frågade jag om hon ville flytta över till vårt bord istället? Efter lite övertalning reste hon sig och kyparna flyttade över hennes mat och stol till vårt bord.

Hon var väldigt trevlig och vi hade en mycket angenäm middag. Det är alltid trevligt att lära känna nya människor. Jag vet inte hur gammal hon var men hon berättade att hennes make är 85. Jag gissar att hon var runt 75 – hon hade varit pensionerad i 25 år och hon sa att hon gick i pension tidigt, förmodligen när hon var 50.

Resten av helgen var verkligen fantastisk. Själva spa avdelningen var out of this world. Hela stället var inrett som i Thailand och de hade massor med thailändsk personal. Avslappnande musik överallt, underbara dofter och vackra statyer, tavlor, tyger… Överallt hade de glimmande små lampor som såg ut som stjärnor i taket.

Min favorit var the Tepidarium, det var ett rum som var normalt i temperatur och inte någon ånga eller liknande, men man låg på uppvärmda mosaiksängar, helt fantastiskt. De var formade som sådana där loungers som finns bland annat på IKEA, som går upp för ryggen så att man halvsitter och sedan går de upp under knäna så att man sitter riktigt bekvämt.

De hade ett litet vattenfall där inne som porlade vackert och återigen, i taket fanns alla dessa glimmande små lampor som såg ut som stjärnor.

Laconium var också en favorit, dock var jag inte där så mycket, vi hann inte! Det var en kombination av bastu och ångbastu. Det fanns inget bastuaggregat där inne, dock var golvet uppvärmt och det fanns en vattenslang där inne som man sprejade med och därmed blev det ånga. Det var mer en lagom temperatur än i en bastu eller ångbastu. Man låg på golvet och precis som överallt fanns dessa små lampor i taket.

I ångbastun hade de en stor ametist och det doftade underbart, inte helt säker men jag tror det var eucalyptus de hade där.

Deras health showers var en annan favorit. De hade två olika och i varje fanns olika alternativ man kunde välja. I den vänstra kunde man välja ”cold” ”pacific rain” och ”atlantic ocean” har jag för mig. Cold var bäst, trots namnet. Olika strålar med olika styrka, olika temperatur kom uppifrån och de hade också olika lampor men ljus som kom på. Tex började det med ljust blått ljus och ganska svala strålar som var tunna blandat med lite hårdare strålar, sedan bytte det till rött ljus och det blev varma tjocka tunga strålar, sedan bytte det igen och det blev ett mörkt blått ljus och bara en fin fin mist kom ner, sen blev det gult orange ljus och blandat varma och kalla strålar. Under hela duschen kom även en doft av eukalyptus och pepparmint som gjorde att det kändes otroligt fräscht. Jätteskönt efter en bastu.

På den andra sidan kunde man välja mellan varm eller kall, och där kom vattnet dels uppifrån och dels från jetstrålar på sidorna runt omkring en. Precis som i den första kom även en doft av eukalyptus och pepparmint och ljuset skiftade mellan blått, rött, gult, grönt. Strålarna från sidorna var ganska hårda och de var omväxlande varma, svala, kalla, heta och vattnet ovanifrån likaså. Om sidostrålarna var kalla var oftast uppifrån varmare och vice versa.

I den stora hydrotherapy poolen var vattnet väldigt varmt. Jag gissar att det var några grader över kroppstemperatur eftersom det kändes väldigt varmt att kliva ner i. Det var ungefär så varmt som man själv skulle ha i ett badkar. I ena änden hade de en ”soffa” av metall som man låg på och under sig kom då bubblorna. På andra sidan hade de en liten kant man kunde sitta på och då fick man bubblorna i ryggen. De hade två hårda strålar som kom uppifrån där man kunde stå under och få massage på skuldrorna och huvudet. De hade också hårda strålar på ena kanten där man kunde få sina ben och nedre rygg masserade. Jag stod med mitt lår mot och guuuuuud vad låret fladdrade!!! Snacka om att det var hårda strålar!

De hade också ett mud room där jag och Mark började på Fredagseftermiddagen. Vi fick två skålar med lera och sedan lämnade de oss ensamma. Det var ett helkaklat rum med otroligt vacker mosaik med små soffor att sitta på och fantastiskt vackra väggar. Vi smetade in varandra med lera och under tiden spelades vacker musik och en svag svag mist och ånga kom ner från taket. Vi masserade varandras axlar med leran och efter en stund blev misten mera till regn och efter ungefär en halvtimme hade det tilltagit så mycket att leran sakta rann av. Sedan duschade vi av oss och kände oss otroligt fräscha.

De hade också vanlig bastu, steamroom och bubbelpool ute i den allmänna delen av spa’t.

Vi fick också en timmes massage var under lördagen. Vi valde en thai massage med örter och oljor, så ingen traditionell thai massage alltså där de sträcker och kliver på en utan mer en vanlig swedish massage men med thai örter och varma kompresser.

Jag hade bett om dual room så vi låg i samma rum bredvid varandra vilket var väldigt romantiskt. Flickorna gav oss sedan kompresserna de hade använt eftersom vi hade pratat om att återskapa dem hemma, bless them!

Maten var ett annat kapitel out of this world. På själva menyn hade de skrivit vart råvarorna kom ifrån, tex beef från devon, cheese from somerset, mushrooms from wales, butternut squash från yorkshire etc etc.

Jag åt scallops med butternut puree till förrätt på fredagen och sedan whole lemon sole till huvudrätt. På lördagen åt jag smoked duck till förrätt och whole butternut squash med thai curried vegetables, mmmmmm!!!

Deras drinkslista var också väldigt imponerande, i alla fall för mig som inte kan så mycket om viner och sånt. (Eller jag kanske kan mer än gemene man i och med min restaurangutbildning, men jag är inte så bra på just att smaka av vin.) De hade en speciell whiskymeny med olika årgångar och typer.

Mark bad om en cigarr och bartendern öppnade en låda och Mark fick välja vilken han ville ha, olika tjocklekar, smaker och allt vad man nu väljer mellan på cigarrer!

På söndagen började vi med en mind and body class som var en kombination av yoga, tai chi och pilates. Väldigt lik body balance som jag brukade köra på Cannons. Jag känner idag att jag är lite öm efter yogan, den är verkligen tuffare än vad folk tror! I alla fall om man gör den rätt.

Det var väldigt skönt att köra en stretchklass dock, jag tror vi båda behövde det.

Sedan spenderade vi resten av dagen i poolen, hydrotherapy area och i zen garden där de serverade maten. Det var så skönt att bara lulla runt i sin thai pyjamas som de lånade ut till oss och morgonrocken. Man kände sig lite som en mentalpatient i thai pyjamasen dock, alla såg likadana ut och de var bara som en vit stor tunika!

På eftermiddagen drog vi oss tillslut upp ur vattnet och gjorde oss i ordning för att åka hem. Nu är Mark ute på tomten och gräver och jag skriver detta. Min chef är i Indien så jag passade på att ta även måndagen ledigt, well needed!!!!!

Fredag den 23 Juni 2006 – Elton John’s födelsedagsfest

Mark berättade just att hans crewmate tackat nej till att han och Mark skulle jobba som medical support på Elton John’s födelsedagsfest.

VA?!?! Men hur puckad får man vara? Finns det nåt coolare än att jobba på Elton’s födelsedagsfest?! Snacka om att rubba axlar med kändisar!

Jaja, Ben hade sagt att de kunde göra det om de inte hittade nån annan. Oh, how kind of them. Förvisso kanske det är ännu coolare… Näe, jag sa ju nej till Elton dåra, hade ingen lust att jobba på hans födelsedagsfest…

Mark skickade blomsterbud till mitt jobb idag… Det är exakt fem år sedan vi åkte till Brighton tillsammans… Och jag som inte ens trodde jag skulle få ett kort! Bless him! Han till och med lyckades välja blommor som matchade min outfit idag!

Jag trodde först att de var från någon annan och när jag kilade ner till courier desk funderade jag på vad jag skulle säga till Mark, hur jag skulle förklara att jag fått blommor…. Tur att de var från Mark. Han hade till och med gått upp tidigt idag fastän han är på nattskift nu för att beställa dem. Han hade fått betala extra för att se till att de kom till mitt jobb före lunch och allt… Sötnosen!!

***

Sverige v England 2 – 2, ja värre resultat kunde vi ju fått. Jag riskerade liv och lem genom att sitta på en fullsatt pub i Clapham (Emma, vi var på Slug & Lettuce!) och tjoa som en galning så fort Sverige gjorde mål. Mark gjorde sitt bästa för att tysta ner mig så att jag inte skulle bli nerslagen…! Det var nån annan tok som tjoade i ett hörn, jag gissar att han var svensk eller skotte. (Skottar håller i allmänhet på något skotskt lag tex Aberdeen och ”any team that plays England”…)

Jag skickade ett mail till John och min chef (som båda är just skottar) dagen efter matchen och sa;

”I’m pleased to announce that i’m still alive after sitting in a crammed pub last night cheering when Sweden scored.”

Min chef svarade (han är ju i Indien) “I’m prud of you Viv!” Awwww, bless!

Skälet till att jag satt på Slug & Lettuce var att vi träffade några fellow team’s från PBC07. Det var ett tiotal människor där och det kändes ganska speciellt att träffa dem. Det blev så mycket mer verkligt. De flesta har inte ens köpt någon bil än…. Jag börjar inse att vi ligger rätt långt fram i planeringen i jämförelse med de andra.

En tjej fastnade verkligen för mig. Hon berättade att när de kommit in hade hon ryckt sin pojkvän i armen och sagt ”Oh look, another blonde girl!” haha!

Hon berättade om när de åkt till Sverige och campat. I Oktober…. De hade tältat på Bredängs Camping och sen hade de åkt ut till Sandhamn. I OKTOBER?!??! De berättade att det varit jättekallt, regnigt, blåsigt och ruskigt väder. Jamen vad sjutton förväntar ni er i fricking OKTOBER?! VEM kommer på iden att åka till Stockholm och CAMPA i OKTOBER?!

Jaja… Det kanske bara visar vilken nivå det är på folket som har anmält sig till den här resan…. Oh dear.

***

Metro hade en artikel om två figurer som kommer från Sverige… ”Pee and Poo, toys who are a wee bit pants…” Engelsmän och deras språkhumor! (”Wee” betyder ju som bekant kiss men det är också ett skotskt uttryck som betyder typ liten. A wee girl är en liten tjej, a wee bit hungry är lite hungrig. Pants betyder kalsonger men används även om nåt är dåligt. Tex kan man ubrista ”Pants! I’ve missed Big Brother!” för det vore ju verkligen PANTS!! Nikki är bara föööör rolig!!)

Anyway, jag tyckte att det var väldigt kul att leksaker kommer till England från Sverige. Och de är ju så söta!! Jag vill ha en poo-nyckelring!

***

Söta söta Linda! Hon mailade mig häromdan och med subject ”Jobbigt”: Oh dear tänkte jag, vad är nu som är fel. Well, problemet hon hade var ”Vivi-abstinens”, kunde vi ses snart? Sweetheart!!

***

Jag körde Apple igår!! Apple är namnet på Ambulansen, hon har ju registrering P92APL, självklart att hon heter Apple!!

Sapphy, Lwcy, Ylva och Apple, our girls.

Mark har äntligen försäkrat henne och vi tog en sväng. Jisses vad kul att köra ambulans!

***

Jag har anmält mig till franska-lektioner på jobbet. Varje Onsdag kommer en kvinna in och har lektioner för de som vill. De har beginner, intermediate, higher intermediate och conversation. Jag började på intermediate men det framgick snart att jag inte hörde hemma där. Problemet är att jag nog EGENTLIGEN hör hemma där men jag är alldeles för ringrostig.

Läraren sa att hon trodde nybörjar franskan skulle bli för lätt för mig, men att jag var välkommen att delta i vilken klass jag ville. Jag har valt att gå på både beginner och intermediate. I den ena är jag lite för avancerad och i den andra är jag helt efter. Nå, vi kommer nog snart ikapp!

Jag sa till Marie att jag går på beginner som min main class men att jag gärna sitter med på intermediate och lyssnar. Jag kan inte prata själv och jag kan inte vara med på övningarna, men jag sitter som en fluga på väggen. Hon och resten av klassen verkade ok med det så jag har betalt för dubbla lektioner nu. Det kostar £25 för 5 lektioner, inte illa alls.

Det är ganska klurigt att läsa franska från engelska dock. Jag är så van vid grammatik och glosor från svenska till franska…. Vad heter pluskvamperfekt på engelska? Eller finita verb? Och passe compose, är det samma sak som perfect på engelska? Jag trodde perfect vad något annat? Oh well, vi får se hur det går.

Vi har så många bra förmåner på mitt jobb… Jag är glad över att jag gillar det nu. Minns ni hur jävligt det var i början…. Hua.

Anyway, time for bed. I’m absolutely knackered. Night night, au revoir!

Saturday 24 June 2006 – Elton John’s birthday party? Nah…

Mark and his crewmate were asked if they wanted to work as medical support at Elton John’s birthday party and they turned it down! Helllooooo?!?!?

***

I am quite pleased that I’m still alive after spending Tuesday night in a crammed pub in Clapham being one of three people in the entire pub cheering on Sweden…! Mark said he was quite impressed with me having the balls to cheer so loud as I did. I don’t know if I would call it balls, stupidity is a better word.

Shame they lost against Germany, but there you go.

***

I’m tired. I’m feeling a bit overwhelmed by it all. There’s so much going on at the moment and I feel stressed that I’m not in control and have my head around it all. I wish Mark had a 9 to 5 job so we had more weekends together. There’s just not enough time to sort things the few times we have to ourselves. We never have time to go through things and to action stuff. There’s a million little things that needs doing, like getting curtain rings from B&Q to the shower curtain and re-pot the poinsettia for example. Those little things that can wait for ever but at the same time, they build up and eventually you have a massive list of things to do….

On top of this I need to sort out my papers for my accountant to do the tax return… Boooooo!

***

It was our anniversary on Friday. 5 years. Who would have thought… I asked him a couple of days before if we could do something nice on Thursday but he was taking Apple (the Ambulance) to the fitters. We went down to Nando’s afterwards though so at least I got a couple of hours with him on my own. Not that it was much of anniversary celebrations, but I guess you have to appreciate the little crumbs you get. He’s ever so busy nowadays with preparations for PBC07, working overtime to bring in more money, seeing his friends and just general chores. I feel a little forgotten, but I know he doesn’t mean to. He’s just very busy.

He sent me flowers to work yesterday so I can’t be totally forgotten… I was so surprised and didn’t think they were from him first. ”Oh, how am I going to explain this to Mark” was my first thought. I didn’t even get him a card because I was so sure of not getting anything from him and didn’t want to be the only one doing anything! 

Anyway… time for bed I think.

Torsdag den 29 Juni 2006 – Chav language

Jag börjar bli gammal. Jag ser på tonåringar och förstår inte vad i hela fridens namn fått dem att klä sig som de gör. Jag läser tonårsbloggar på nätet och förstår knappt vad det är de säger. Följande är saxat ur en blog på msn;

Emma – My bestest mate .. love u soo mch chikan .. prpa well mke meh laff 24/7 .. oh btw sorry 4 ryting RETRO on yah shirt haha .. Alton towers gnna bee well gurd init Us 2 terroising the coach lmao .. im sorry 4 firday neyt .. dint meen 2 leve u wif cops .. Nd i am soo fukin sorry bout uvah fing .. i love u lwds chik .. nd im alwys eyah 4 u no mtta wat .. weneva u wnna tlk bwt alt darling .. love u xx

Alltså, jag förstår ju vad det står om jag anstränger mig, men hur kan man skriva på ett sådant språk obehindrat? Jag menar, måste de inte stanna upp och tänka på hur de ska stava ordet om det inte är stavat korrekt? Som ”uvah fing” Det tar en sekund extra att tänka hur man ska stava det om man inte skriver ”other thing”. Eller ”nd im alwys eyah 4 u no mtta wat”. Varför itne skriva som det stavas, And I’m always here for you no matter what.” Jag förstår det helt enkelt inte. (Ok, jag vet, det kommer ur sms-kulturen, men NU ÄR DET INTE SMS VI PRATAR OM!!!! 🙂

(Här är hennes dagbok om någon vill läsa mer; http://x-sxc-lil-bitch-100-x.spaces.msn.com/)

Jag är rysligt trött just nu så jag ska gå och lägga mig snart. Tänkte sitta en stund med ett av marsvinen men sen är det sängen som väntar. Senast 21:30 ska jag lägga mig. Så det så! (Kanske läser lite i boken Emma skickade mig, har nästan läst ut den och det är väldigt bra!)

Puss!

Annonser