Ja, det far ju bli en sammanfattning da eftersom det var sa lange sedan jag skrev sist. Det ar klurigt, jag vill ha en blogg, jag gillar kontakten med folk som laser, vanner och bekanta. Jag vill ha kvar texterna som minnen, men jag vill inte skriva. Jag hinner inte, vill gora andra saker istallet.

Naja. Har kommer i alla fall en sammanfattning vad som har hant i mitt liv de senaste manaderna.

Jag blev som sagt uppsagd fran metallforetaget – vilket jag ar valdigt tacksam over. Jag hatade stallet och letade nytt jobb som en tokig. Problemet var att de hade gett mig en valdigt hog lon och rent tekniskt satt jag pa en bra position, jag jobbade inte sa varst hart, det var latta och enkla arbetsuppgifter, det var hyfsat trevliga arbetskamrater, trevliga lokaler, ok formaner sasom bonus och pension. Det gjorde det svart att hitta nagot battre.

Men, jag var otroligt trott pa att vara understimulerad. Min sa kallade chef gav mig jobb sasom ”Kan du faxa det har pappret.” ”Kan du hamta kaffe nere pa Pret.” Don’t get me wrong, jag sitter inte pa sa hoga hastar att jag inte kan koka kaffe, men nar det ar mer eller mindre det enda man gor blir det lite trakigt.

Sen var familjen jag jobbade for sa snuskigt rika och de betedde sig som skitstovlar. De var arroganta, snobbiga, otrevliga och aven om de alltid sa ”tack” sa var det for att deras uppfostran i privatskolan lart dem att man ska saga tack. De menade det aldrig.

Min chefs syster kom hem fran Maldiverna, en vistelse i ett femstjarnigt hotel med all tankbar lyx man kan tanka sig och beklagade sig over smasaker. De hade flugit first class dit och hem (kostnad: £6325 per person.)

Vi hade slavat i flera manader for att organisera alla detaljer fran vilka blommor som skulle finnas pa rummet nar de anlande till vilka spa-behandlingar de skulle fa och nar (min chefs tjej skulle ha ansiktsbehandling och manikyr klockan 17:30 var tredje dag och min chef hade massage varannan dag klockan 18:00.)

Hur kan man komma hem efter en san vistelse och klaga?

Anyway. De sa upp mig, gav mig 6 veckors betalt utan att jag behovde jobba och jag hittade som sagt tempjobb pa BBC efter tre veckor. Jag jobbar numera som Barbara’s PA igen och det ar helt underbart. Jag jobbar pa BBC Radio som Management Assistant inom Audio & Music Interactive. Min avdelning ar ansvarig for alla radiostationernas hemsidor och all interactive content.

Det ar jattekul och jag trivs som fisken i vattnet. Det ar ett mammavick till 15 December, vilket passar ratt bra eftersom vi drar till Sierra Leone da. Den dar mobila kliniken jag namnde ar fortfarande pa tapeten och vi har fatt funding fran en Charity. Vi ska kora ner till Freetown i Sierra Leone och jag ser verkligen fram emot det! Woohoo!

Jag har aven tagit beslutet att antligen borja knapra Roaccutan. Det ar en medicin mot acne och jag ar saaaa glad att jag antligen kommit fram till det har beslutet. Det har inte varit latt, roaccutan ar en valdigt stark medicin och inte nagot man tar hur som helst, men efter att ha brattats med acne i 10 ar kanner jag att det nu ar nog. Jag tog mitt forsta piller i torsdags och ska ata 20 mg i tva veckor och sedan ga upp till 40 mg. Jag skriver en roaccutane diary pa reclaimyourskin.co.uk under ”Vivi” om nan vill folja mig dar. Inte sa intressant kanske, savida man inte sjalv knaprar roaccutan.

xx