Jag har hittat ett tempjobb! Toppen! Det ar som Team Assistant pa ett mediaforetag. Min avdelning ar ansvariga for allt som ror webben for den har delen av foretaget.

Det var min gamla chef, Barbara som fixade det har at mig,. Hon ar Head of Department har och en av underavdelningarna behovde en assistant ett par veckor eftersom det ar sa hog arbetsborda just nu. Jag vet inte hur lange jag blir har, varje fredag fragar jag om de behover mig nasta vecka sa det ar svart att planera.

I onsdags var jag pa intervju for mitt gamla job hos Andy. Jag behover all positiv energi jag kan fa, MASTE ha det jobbet tillbaka! Nar jag traffade honom igen insag jag att jag faktiskt saknat honom. Han ar rolig, schysst och kul att jobba for. Varfor i hela fridens namn jag nansin slutade ar ett mysterium. Eller sa ar det som de sager, you don’t miss the cow until she’s gone…

Han ska ta ett beslut i mitten av den har veckan sa hall tummarna allihopa!

Det ar kul att jobba med Barbara igen. Det ar fler fran gamla jobbet har sad et kanns lite som “good ol’ times” !!

Mark jobber mycket just nu. Han tar alla overtidsskift som finns och sliter som en hund, stackarn. Han ar less pa jobbet sa att jobba overtid nar han helst av allt inte vill jobba alls ar ju annu tuffare. Men han biter ihop och gnetar vidare. Bless him. Sa fort jag far ett fast jobb har jag bestamt att han ska ta lite semester bara for att.

Jag har hoppat av utbildningen for telefonsupport forresten. Jag korde fyra mandagskvallar men jag maste erkanna att jag tyckte att det var tufft. Jag hade problem att hitta orden, kunde inte fa fram ratt fragor och visste helt enkelt inte vad jag skulle saga.

Sen kande jag att jag nog inte hade ratt personlighet for den rollen. Jag ar en ganska upbeat, bubblig, glad och framforallt hogljudd person. Nar man sitter pa en supportlinje behovs det att man ar lugn, samlad och har en mjuk stamma. Jag kan naturligtvis sanka rosten och bli mjukare, men det ar inte mitt naturliga tillstand.

Sen har jag haft svart med djupet som just den har valgorenhetorganisationen tar pa sig. De riktar sig till manniskor som mer eller mindre sitter med pillerburken i handen och ar pa vag att bega sjalvmord och en mycket stor andel av deras samtal ar fran manniskor med svara mentalsjukdomar, djup depression och liknande. Manga av dem kan inte bli hjalpta, det ar inte darfor de ringer. De behover bara nagon som star bredvid dem i morkret sa att saga.

Jag ar alldeles for mycket coach, jag vill hjalpa dem hitta lampknappen for att tanda lampan eller forsoka hitta en dorr for att komma vidare. Det ar fel attityd for en volontar hos just den har organisationen.

Under den fjarde kvallen hade vi en intervju med en av vara larare och han fragade hur jag kande att det gick. Jag svarade att jag hade en del bekymmer och berattade det jag skrivit ovan. Han svarade att de haft précis samma funderingar som jag. Han beromde mig for min sjalvinsikt och han sa att jag ar en mycket trevlig manniska och att de har verkligen tyckt om att ha mig i gruppen, men jag passar nog battre for en annan organisation. Han sa att jag har valdigt bra social skills och de kan jag anvanda elsewhere.

Han sa aven att om jag ville kunde de lata mig ga vidare till nasta del i utbildningen, men jag sa att nej, om ni haft samma concerns som jag tyder ju det pa att jag nog inte ar lampad for det har. Battre att avsluta har och nu sa att jag inte slosar mer pa deras tid, energi och pengar.

En erfarenhet rikare och en stor skopa sjalvinsikt. Kanns lite jobbigt, men pa det hela taget sa ar det positivt.