MIna marsvin har lärt sig att ”gå hem” från köket. Jag brukar släppa ut dem där när jag gör rent i deras rum och idag fick de vara i köket hela dagen. Jag lägger ut en matta så att de inte halkar på laminatgolvet och sen strosar de runt i köket medans jag fnular. (Ja, fortfarande hemma. Poops!)

Idag när rummet var klart (vilket tog sin tid eftersom jag inte är frisk. Mark jobbar dock natt sa jag hade inte mycket val) så öppnade jag grinden och la ut en av deras gosefiltar så att de kunde knalla till trappan. Sedan var Lili först, hon försökte direkt hoppa upp, men filten halkade mot laminaten så hon kom inte upp. Jag la dörrmattan under och genast hoppade hon upp. Hopp hopp hopp och sen visste hon när hon kom längst upp att hennes rum var till vänster. Squeek!

De andra var inte lika snabba. Boyboy behovde lockas med lite cavolo nero men så fort han var uppe på första trappsteget kom Pudding efter och hon var sen snabb uppför hela trappan. När Boyboy såg henne klättra upp var han inte sen efter. Munch är dock lite svårare. Dels verkar hon inte fatta att hon ska klättra upp och när hon väl försöker kan hon inte riktigt hoppa lika bra.

Hon var ju ganska gammal när vi fick henne och jag tror hon helt enkelt inte är i lika god kondition som de andra. Hon är ungefär lika gammal som Boyboy, drygt tre, men han har ju mer eller mindre hela sitt liv bott hos oss och hoppat och sprungit mycket.

När de kom in i sitt rum sprang de runt och undersökte allt, som de alltid gör. Boyboy poppade och Munch sprang ”loonies”, runt runt runt och tvärnitar helt plötsligt för att byta varv!

Sen, som om någon ringt en klocka la de sig alla ner och somnade! Huvudena på sidan och helt utslagna. Bless them!