Trott trott trott

Jag ar trott, valdigt trott. Jag lunchade med basta Emma idag och hon gissar att roaccutan bryter ner jarnet i min diet och att jag darmed har jarnbrist. Mycket mojligt. Jag vet att trotthet ar en bieffekt av roaccutan sa jag accepterar den. Jag har ocksa mycket torra lappar, omma hofter och mjall! Men, som sagt, det ar vart det! Jag ar fasligt trott pa acnen och nar jag har lite battre sjalvkansla kanske jag till och med postar en bild har for att visa hur illa det var nar det var som varst.

Annars ar det bra har borta I Englarnas land. Jag trivs fortfarande skitbra pa jobbet och forsoker att inte oroa mig over vad som hander i December nar Daniela kommer tillbaka.

Mark har varit pa intervju idag for en tjanst hos London Fire Brigade. Han har sokt till bade London och Surrey Fire Brigades och han har klarat de forsta testerna hos bada och hade alltsa team tests och intervju idag for London. Fingers corssed! Han ar jattetrott pa jobbet sa jag hoppas verkligen att han far det har jobbet. Vet inte om brandman ar ratt for honom, men det ar nagot annat an Ambulanssyrra.

Paul kommer over ikvall sa jag ska val skynda mig hem sa att jag kan laga mat at killarna. Vi har lite falukorv i kylen sa det far nog bli det med pasta. Enkelt och gott!

Sammanfattning

Ja, det far ju bli en sammanfattning da eftersom det var sa lange sedan jag skrev sist. Det ar klurigt, jag vill ha en blogg, jag gillar kontakten med folk som laser, vanner och bekanta. Jag vill ha kvar texterna som minnen, men jag vill inte skriva. Jag hinner inte, vill gora andra saker istallet.

Naja. Har kommer i alla fall en sammanfattning vad som har hant i mitt liv de senaste manaderna.

Jag blev som sagt uppsagd fran metallforetaget – vilket jag ar valdigt tacksam over. Jag hatade stallet och letade nytt jobb som en tokig. Problemet var att de hade gett mig en valdigt hog lon och rent tekniskt satt jag pa en bra position, jag jobbade inte sa varst hart, det var latta och enkla arbetsuppgifter, det var hyfsat trevliga arbetskamrater, trevliga lokaler, ok formaner sasom bonus och pension. Det gjorde det svart att hitta nagot battre.

Men, jag var otroligt trott pa att vara understimulerad. Min sa kallade chef gav mig jobb sasom “Kan du faxa det har pappret.” “Kan du hamta kaffe nere pa Pret.” Don’t get me wrong, jag sitter inte pa sa hoga hastar att jag inte kan koka kaffe, men nar det ar mer eller mindre det enda man gor blir det lite trakigt.

Sen var familjen jag jobbade for sa snuskigt rika och de betedde sig som skitstovlar. De var arroganta, snobbiga, otrevliga och aven om de alltid sa “tack” sa var det for att deras uppfostran i privatskolan lart dem att man ska saga tack. De menade det aldrig.

Min chefs syster kom hem fran Maldiverna, en vistelse i ett femstjarnigt hotel med all tankbar lyx man kan tanka sig och beklagade sig over smasaker. De hade flugit first class dit och hem (kostnad: £6325 per person.)

Vi hade slavat i flera manader for att organisera alla detaljer fran vilka blommor som skulle finnas pa rummet nar de anlande till vilka spa-behandlingar de skulle fa och nar (min chefs tjej skulle ha ansiktsbehandling och manikyr klockan 17:30 var tredje dag och min chef hade massage varannan dag klockan 18:00.)

Hur kan man komma hem efter en san vistelse och klaga?

Anyway. De sa upp mig, gav mig 6 veckors betalt utan att jag behovde jobba och jag hittade som sagt tempjobb pa BBC efter tre veckor. Jag jobbar numera som Barbara’s PA igen och det ar helt underbart. Jag jobbar pa BBC Radio som Management Assistant inom Audio & Music Interactive. Min avdelning ar ansvarig for alla radiostationernas hemsidor och all interactive content.

Det ar jattekul och jag trivs som fisken i vattnet. Det ar ett mammavick till 15 December, vilket passar ratt bra eftersom vi drar till Sierra Leone da. Den dar mobila kliniken jag namnde ar fortfarande pa tapeten och vi har fatt funding fran en Charity. Vi ska kora ner till Freetown i Sierra Leone och jag ser verkligen fram emot det! Woohoo!

Jag har aven tagit beslutet att antligen borja knapra Roaccutan. Det ar en medicin mot acne och jag ar saaaa glad att jag antligen kommit fram till det har beslutet. Det har inte varit latt, roaccutan ar en valdigt stark medicin och inte nagot man tar hur som helst, men efter att ha brattats med acne i 10 ar kanner jag att det nu ar nog. Jag tog mitt forsta piller i torsdags och ska ata 20 mg i tva veckor och sedan ga upp till 40 mg. Jag skriver en roaccutane diary pa reclaimyourskin.co.uk under “Vivi” om nan vill folja mig dar. Inte sa intressant kanske, savida man inte sjalv knaprar roaccutan.

xx

Timbuktu eller Azerbaijan?

Mark och jag ar sugna pa ett nytt aventyr, ungefar som afrikaresan i Ambulansen. Problemet har varit framst att fa tag i ett nytt fordon. Vi ar inte sa sugna pa att talta utan gillade komforten (haha!!) med att ha ambulansen.

London Ambulance Service har inga ambulanser som de ska gora sig av med utan istallet rustar de upp sina gamla truckar och satter in nya motorer i dem. Hm. Inte bra for oss. Eller, det ar ju bra eftersom NAR vi sen far en ambulans har den schysst motor, men det kommer ta ett tag, plus att det da blir en ambulans som varit ute pa vagarna ganska mycket. Den vi hade forra resan var en utbildningsambulans och hade bara anvants vid kriser, typ the 7/7 London Bombings.

Men! Lo and behold! Jag har hittat en mobile clinic som vi eventuellt kan kopa. En kollega har pa tempjobbet har en mamma som jobber som syrra inom NHS och hon kande till den har mobila kliniken. Det ar en stor rackare, tre rum och 7.5 ton…. Dyr att kora, men, och har kommer nasta toppen-nyhet – Mark har en kontakt som garna sponsrar oss med hyfsat mycket.

Mark kom i kontakt med honom genom jobbet; han var en patient som Mark plockade upp och de kom bra overrens, snackade om valgorenhet och Mark berattade om var afrikaresa. Han sa da att om vi gor nat mer sponsrar han garna. Han ar hyfsat rik och som han uttryckte det sjalv, han vill hellre oppna en skola i Afrika an att ge sina odragliga arvingar nat i testamentet. Han har redan oppnat en skola bland annat, och gillade Mark’s initiativ att kora ner en ambulans.

Sa nu ar fragan, vart kor vi? Mark vill kora med en grupp sa som vi gjorde sist eftersom det ger en okad trygghet och jag haller med. Sen ar det trevligt med sallskap plus att man far vanner for livet.

Det gar en resa till Timbuktu i Afrika som ar ganska nara Dakar dit vi tog Ambulansen, och det gar en annan svang till Baku i Azerbaijan. Jag ar lite sugen pa Azerbaijan eftersom vi inte har varit dar, men samtidigt gillade vi Afrika och pa satt och vis skulle det vara kul att komma tillbaka. Nu nar vi vet vad vi har att vanta oss ocksa… Vi ska forbereda med offentliga stamplar och papper sa att vi kan fixa fram document hyfsat snabbt som sager det de vill ha…!

Jag kanske inte ska ga handelserna i forvag, vi har inte sett kliniken an sa det kanske inte ens blir av. (Fast jag kan inte lata bli att bli exalterad!)

Tempjobb!

Jag har hittat ett tempjobb! Toppen! Det ar som Team Assistant pa ett mediaforetag. Min avdelning ar ansvariga for allt som ror webben for den har delen av foretaget.

Det var min gamla chef, Barbara som fixade det har at mig,. Hon ar Head of Department har och en av underavdelningarna behovde en assistant ett par veckor eftersom det ar sa hog arbetsborda just nu. Jag vet inte hur lange jag blir har, varje fredag fragar jag om de behover mig nasta vecka sa det ar svart att planera.

I onsdags var jag pa intervju for mitt gamla job hos Andy. Jag behover all positiv energi jag kan fa, MASTE ha det jobbet tillbaka! Nar jag traffade honom igen insag jag att jag faktiskt saknat honom. Han ar rolig, schysst och kul att jobba for. Varfor i hela fridens namn jag nansin slutade ar ett mysterium. Eller sa ar det som de sager, you don’t miss the cow until she’s gone…

Han ska ta ett beslut i mitten av den har veckan sa hall tummarna allihopa!

Det ar kul att jobba med Barbara igen. Det ar fler fran gamla jobbet har sad et kanns lite som “good ol’ times” !!

Mark jobber mycket just nu. Han tar alla overtidsskift som finns och sliter som en hund, stackarn. Han ar less pa jobbet sa att jobba overtid nar han helst av allt inte vill jobba alls ar ju annu tuffare. Men han biter ihop och gnetar vidare. Bless him. Sa fort jag far ett fast jobb har jag bestamt att han ska ta lite semester bara for att.

Jag har hoppat av utbildningen for telefonsupport forresten. Jag korde fyra mandagskvallar men jag maste erkanna att jag tyckte att det var tufft. Jag hade problem att hitta orden, kunde inte fa fram ratt fragor och visste helt enkelt inte vad jag skulle saga.

Sen kande jag att jag nog inte hade ratt personlighet for den rollen. Jag ar en ganska upbeat, bubblig, glad och framforallt hogljudd person. Nar man sitter pa en supportlinje behovs det att man ar lugn, samlad och har en mjuk stamma. Jag kan naturligtvis sanka rosten och bli mjukare, men det ar inte mitt naturliga tillstand.

Sen har jag haft svart med djupet som just den har valgorenhetorganisationen tar pa sig. De riktar sig till manniskor som mer eller mindre sitter med pillerburken i handen och ar pa vag att bega sjalvmord och en mycket stor andel av deras samtal ar fran manniskor med svara mentalsjukdomar, djup depression och liknande. Manga av dem kan inte bli hjalpta, det ar inte darfor de ringer. De behover bara nagon som star bredvid dem i morkret sa att saga.

Jag ar alldeles for mycket coach, jag vill hjalpa dem hitta lampknappen for att tanda lampan eller forsoka hitta en dorr for att komma vidare. Det ar fel attityd for en volontar hos just den har organisationen.

Under den fjarde kvallen hade vi en intervju med en av vara larare och han fragade hur jag kande att det gick. Jag svarade att jag hade en del bekymmer och berattade det jag skrivit ovan. Han svarade att de haft précis samma funderingar som jag. Han beromde mig for min sjalvinsikt och han sa att jag ar en mycket trevlig manniska och att de har verkligen tyckt om att ha mig i gruppen, men jag passar nog battre for en annan organisation. Han sa att jag har valdigt bra social skills och de kan jag anvanda elsewhere.

Han sa aven att om jag ville kunde de lata mig ga vidare till nasta del i utbildningen, men jag sa att nej, om ni haft samma concerns som jag tyder ju det pa att jag nog inte ar lampad for det har. Battre att avsluta har och nu sa att jag inte slosar mer pa deras tid, energi och pengar.

En erfarenhet rikare och en stor skopa sjalvinsikt. Kanns lite jobbigt, men pa det hela taget sa ar det positivt.

På jobbfronten intet nytt

Eller jo, jag fick inte jobbet som jag var på intervju på i Måndags, vilket var trist men ändå en lättnad. Jag kan ju inte tacka nej så om jag fått det hade jag sagt ja, men det var inte ett drömjobb och passade inte direkt in med resten av mitt liv. Jag tror inte heller att jag hade passat in som person där så även om de pekade på att jag saknade kunskaper inom ett visst område så tror jag det också handlade om personlighet. De gillade mig, men jag tror inte jag hade varit en idealisk kandidat. Det finns andra som kommer göra det där jobbet bättre.

Jag har sökt min gamla tjänst nu hos Andy och jag väntar på att höra om de vill träffa mig för en intervju. Jag blir väl förvånad om de inte vill det i och med att Andy rådde mig att söka, men man vet ju aldrig. Fingers crossed.

Annars är det dimmigt i London idag. Jag åkte till vårdcentralen imorse för att höra vad resultatet av mina blodprover var som jag tog för ett par veckor sedan och det var rått och dimmigt hela vägen. Proverna var bra, alla värden är helt normala och inget sticker ut alls. Kolesterol, levervärden, njurfunktionen, blodvärden etc etc. Allt är bra.

Och det är ju bra, men det betyder att jag inte har en aning om vad det är som orsakar mina magsmärtor med ojämna mellanrum. GP’n sa återigen IBS men det är som Emma sa, vet de inte vad det är så säger de IBS. IBS är samlingsnamn för alla sjukdomar som ännu inte blivit upptäckta och när man inte vet vad som är fel.

Jag frågade också om jag kunde få bli remitterad till en endocrine specialist för mina finnar, men hon sa att de inte kommer ta sig an mig. Hon sa att de kommer bara skicka tillbaka dig och säga att vi ska sända dig till en dermatolog. “Men jag vill inte ha en dermatolog” sa jag. “De kommer bara ge mig Roaccutane och det vill jag inte ha.” Jag vet att mitt problem är hormonerna så jag behöver någon som kan hormoner, inte hud.

Hon frågade om jag provat antibiotika och jag sa ja, du kan ju kika på min rapport. Hon läste igenom min journal och sen sa hon, “ja… du har verkligen provat allt…. Det är bara Roaccutane kvar.” Så, nej. Det blir fortsätta med finnar om inte zonterapin och aromaterapin hjälper som jag börjat med. Jag ska iväg om en halvtimme för min fjärde behandling. Det känns fel att betala for zonterapi när jag är arbetslös, men problemet är att jag har börjat och om jag inte fortsätter är allt jag gjort hittills förgäves, och det känns ännu värre. Det är tur att min zonterapeut är ganska billig i jämförelse med tex massage och andra zonterapeuter.

Mark jobbar massor med övertid och han bygger upp en buffert just nu så att vi har pengar ifall jag inte får något jobb. Jag får en till lön och mina pengar kommer räcka till slutet av Mars, mitten av April ungefär. Sen får jag leva på honom och som sagt, han har fått ihop lite sparpengar som förmodligen tar oss fram till Maj-Juni. Sen är det svårt, om jag inte fått nåt jobb då. Men, den dagen den sorgen. Jag söker allt jag kommer över för tillfället. Having said that, kanske skulle surfa iväg till JobcentrePlus hemsida och kolla om de har fått in några nya jobb.

So long!

Recycling is the thing!

Jag skrev ett mail till sota Linda i Dubai och sen kom jag pa att det ju passar att publicera har pa bloggen sa slar vi tva flugor i en small! Ett par smarre justeringar for sekretess och sant bara.

***

Jag ar stressad eftersom jag har tagit pa mig att sy gardiner at en vaninna nu nar jag ar arbetslos men det ar sa mycket annat som ska fixas ocksa! Jag far runt hemma och haller huset tipptopp eftersom Mark jobbar stupid hours. Han kor 12-timmarpass nu, har jobbat 4 dagar och ska jobba ytterligare tva. Sen gar han pa korta 7-timmarspass och sen ar han bara ledig tva dagar innan han gar tillbaka pa 12-timmarspass.

Alla de har passen ar naturligtvis inte schemalagda utan ganska manga overtidspass for att fa in pengar at oss. Arbetsmarknaden ar totalt stillastaende i London och jag funderar allvarligt pa hur vi ska fa in pengar. Och jag skojar inte nar jag sager att jag funderat pa saker som sexlinjer och sant. Att salja muffen vill jag inte gora (you’ll be pleased to know!) men sexlinjer kan jag sta ut med for att fa mat pa bordet.

Inga direkta intervjuer att tala om, ens med agenturer. Jag skickar mitt CV till 15 agenturer och om jag har tur mailar tva tillbaka och sager nej tack. Resten hor jag inte ens av.

De har nyligen made 3000 Royal Bank of Scotland employees redundant och arbetslosheten ar hogre
an nansin har. Jag ringer och mailar mina agenturer som jag redan ar registrerad med men de ringer inte tillbaka.

En solglimt i all misar ar att min gamla tjanst pa “den stora finansinstutitionen” ar up for grabs igen och jag ska soka den efter inradan fran Andy, min chef darifran.

Och jag har en intervju pa mandag for ett mammavick som PA to CEO pa *** based at Hampton Court Palace. Snacka om coolt, jobba i Hampton Court Palace!! Betalar crap men det £** mer an vad jag har idag! A-kassa i England ar £60 i veckan. £240 i manaden. I Sverige far man 14 680 kronor i manaden i A-Kassa har jag for mig nan sa. Amazing.

Foretaget som ligger i Hampton Court Palace ar en charity som ar ansvarig for bevarandet av “any kind of hand stitching” sasom tapestry, embroidery och sant for katedraler, historiska filmer etc och de har aven ett stort utbud av kurser. Tydligen ar rollen valdigt hektisk, men det ar ju bara kul.

Jag vill hellre ha mitt gamla jobb, men far jag inte det ar det har ett mycket bra alternativ. De kommer formodligen agera snabbare an gamla jobbet sa jag sager nog ja om jag far det och sen nar/om gamla jobbet hander sa far jag val saga upp mig om jag far det ocksa. Bad karma, men jag har inte rad att saga nej till *** om de erbjuder mig ett jobb liksom. Som en recruitment agency sa till mig “if a company is offering you a job you bloody well take it.” Sa sant som det ar sagt.

For att svara pa nagra av dina fragor, det kanns ratt ok, nu i alla fall. Jag ar orolig for pengar, men jag har ju pappas sparpengar har sa svalta behover vi inte. Vi koper i princip inget savida det inte ar mat eller rakningar och Mark jobbar arslet av sig.

Nej, jag anade inget. Inte ens nar de kallade mig till motesrummet. Det var forst nar hon sa “These things are never easy….” som jag kopplade. Jag hade PRECIS got my head around att jag skulle stanna och blev faktiskt ganska ledsen. V borjade grata och J var ocksa jattegullig och kramade om mig och sa att de skulle sakna mig. Jag tror inte att hon hade nat med det att gora. Min chef insag att jag var dyr som assistent at J. V ar pa £**k och jag var pa £**k. You do the maths…. Jag skulle inte bli forvanad om de anstallde en till assistent till J. Hon behover mer hjalp, men de behover inte en CEO-PA utan de behover en junior assistant eller nat.

Efternamnet har jag verkligen vant mig vid! Det hander att jag stakar mig lite, men jag ALSKAR att vara Mrs! Jag stannar alltid upp en sekund innan jag skriver min namnteckning, men annars ar jag ratt van vid det. Jag reagerar till och med nar jag far nan enstaka rakning som INTE andrats till nya namnet.

Det ar underbart att vara gift. Det ar verkligen ytterligare en dimension till forhallandet. It’s LOOOOVE! Vi ar sa mycket sakrare, lugnare, mer harmoniska. Det ar fint.

Annat som hander i mitt liv ar mitt volontarjobb som samtalsterapeut for valgorenhetsorganisationen ***. Jag har haft min forsta training session and I loved it. Jag tror det har verkligen ar for mig. Jag tror inte jag har den ideala personligeheten av naturen (du har dock!) men jag tror att jag kan ova upp mig och lara mig att vara mer lugn och serene. De som ringer behover inte en chirpy bubbly chatty person, de behover nagon som ar lugn, sansad, avslappnad och harmonisk. Mitt naturliga tillstand ar mer upbeat, men jag byter garna personlighet mellan varven. Jag tror det har kommer ge sa mycket tillbaka att det ar vart det. Och jag tycker om att sansa mig, att “lugna ner mig”.

Jag funderar over om jag vill skola om mig till psykolog eller samtalsterapeut, men jag vet inte om jag har energin till det. Jag har lart mig att min motivation kommer fran resan, inte malet. Det spelar ingen roll hur attraktivt malet ar for mig, om jag inte uppskattar resan sa lagger jag av. Sen vet jag inte om jag har orken att vara psykolog pa heltid. Jag alskar att kora lite latt life coaching och lite lattare samtalsterapi med ett par vanner (har bland annat en tjej i Sverige som jag pratar med per telefon) men ett par kvallar i veckan mot varje dag 9-5? Mja, jag vet inte. Som det ar nu alskar jag det, och jag vill inte forlora den kanslan.

Nästa nyhet

Ja, nu nar man har gift sig och allt, sa gar jobbet och skiter sig. Lite bakgrundshistoria…

Sist jag skrev hyfsat regelbundet var väl mot slutet på jobbet for Andy och när jag började på Helen’s mammavick. Ja det sket sig ju också rejält. Jag kom inte alls överrens med chefen och han beslutade sig for att göra sig av med mig. Tack för den.

Sen fick jag jobbet på metallföretaget som till en början verkade vara det bästa jobbet i världshistorien. Jag älskade varje dag och under största delen av sommaren gled jag runt på en räkmacka.

Sen blev jag fast anställd och det var som om helomvändning på en femöring. Utan att gå in på några detaljer (sekretess) så kan jag säga att det verkligen inte var kul längre.

Folket jag jobbade med var trevliga, eller, vissa i alla fall, och jag trivdes till viss del, men det krävdes mycket självbehärskning och tålamod. Resilience. Tjock hud.

Jag letade nytt jobb hela hösten men med dagens finansmarknad i England var det inte särskilt lätt. Problemet var väl också att jag satt på en väldigt hög lön och när jag jämförde de roller som trots allt fanns där ute satt jag ändå på nåt bättre, trots all skit.

Men, de bestämde sig för att ta beslutet åt mig och gjorde mig övertalig. Trots att det kom som en blixt från klar himmel borde det inte ha gjort det. Jag var inte överdrivet busy busy och med tanke på marknaden borde jag fattat att det var jag som fick gå om någon. Jag kom inte direkt överrens med chefen; han litade inte på mig och använde sig mer av Chairman’s PA än av mig. So why keep me? Om jag vore han skulle jag också gjort mig av med mig!

Det är i stunder som denna som jag funderar över varför jag inte litade mer på min magkänsla? Jag tyckte jobbet verkade toppen, men… När jag träffade chefen så var min första tanke ”gosh han är trist!” och det var han verkligen. Jag trodde att han skulle bli mer intressant senare, men det blev han inte. Snarare tvärtom.

Så what now? Ja till att börja med så tar jag ju precis vad som helst för att få in pengar, men om jag fick önska så skulle jag gärna jobba för nån av mina gamla chefer. Jag missade precis ett jobb på BBC för Barbara, min gamla chef från Parity. De anställde en temp DAGEN FÖRE jag fick reda på att jag blivit uppsagd. Sååå irriterande.

Sen skulle jag gärna jobba med något lite mer… givande. Jag har funderingar på att omskola mig och läsa psykologi. Jag vet inte, vi får se. Först och främst måste jag ju ha ett jobb igen så jag får in pengar, sen kan vi titta på vad jag vill göra. OM jag nu skulle plugga så är det ju inte förrän till hösten så det är ingen brådska.

12 December 2008

Följande bilder togs av underbara Theresia Viska som finns på www.theresiaviska.se om någon behöver en fotograf. 

 

My hair, mady by Kerry

Dad & I

 

Getting dressed

Mum helping me with the zip

 

Sorting out the dress and petticoat

I loooove the petticoat!

 

And I loooove jumping in the bed! She didn't have to ask me twice!

 

I was so nervous I kept pacing. Eventually Thes told me to sit down and drink water! So I did!

Even more nervous here! Look at the time, exactly 1 hour before the ceremony!

 

Getting into the shoes...

Finally leaving for the Register office!

 

Outside the room, sorting out my dress

Mark is looking good in the morning suit

The Whitfield Family

 

Mark - very nervous - in the room waiting for the ceremony to start

Another picture of my lovely husband, still very nervous!

 

Gaahhh! This is it!! Look at Mark's mouth, gosh he is nervous here! I LOOOVE this picture!

 

 

 

Ah, finally the ceremony is underway!

 

I loved the registrar, she was so nice.

 

Erm... got the giggles halfway through my vows as my voice was so close to breaking. It was sheer willpower that stopped me from crying!

Yes! Finally the ring is there!

 

Hug!

 

Now, you write neatly darling....

"Must make sure I spell my name correctly....."

 

Proud fathers signing as witnesses

 

Yes!! Husband and wife!

Mr & Mrs Whitfield!

 

Not so nervous now!

But VERY VERY happy!!

 

Our families

 

The rest is in another post, apparently there’s a limit to how many pictures you can put in one post.

12 December part 2

 

Mr & Mrs Whitfield surrounded by newlyweds Mr & Mrs Blunden!

 

Just chatting.... <3

My gorgeous husband!

 

Rosepetals flying in the very strong wind! My hair was all over the place!

Love love love!

 

Kiss me darling!

 

Georgie and I - she's telling me how happy she is for us, how much she loves Mark and me and I got really soppy! She's such a sweetie!

Another picture of Georgie & I <3

 

Mark and Dan doing the manly handshake, "well done mate!"

 

Kiss me again and again and again...

In the summer this paddling pool is full of water.

 

But in the winter it's empty and a perfect backdrop for pictures.

Hold me tight and never let me go.

 

I love the colours in this picture. Beautiful.

I am so happy!!

 

Mr & Mrs!

I love you darling.

Och tiden den går

Jag börjar minnas varför jag slutade blogga, tiden finns liksom inte. Eller, som sagt förr, den finns ju, men jag prioriterar annat. Och så kan jag ju inte skriva om jobbet och det är där allt intressant händer.

Nåväl. Idag har jag hämtat LiLi hos vetrinären. Hon hade lite konstiga “gäspningar” för sig och vi bestämde oss för att be Uncle More kika på henne.

Det visade sig att hennes tänder har växt fel och därmed skavt på insidan av kinderna. Detta har lett till små fickor där mat samlas och irriterat henne. Stackarn!!

Annars hade vi en trevlig jul i Wales. Jag saknar Mark för trots att jag spenderat de senaste veckorna med honom känns det som om jag knappt sett honom. Vi har alltid varit med andra människor, haft saker för oss och inte hunnit med någon “quality time”.

Eller nu ljuger jag, vi hade ju någon timme när han lärde mig köra motorcykel! Skitcoolt! Jag fick prova på hans lilla hoj, den som inte går så snabbt och som är mer som en moppe än motorcykel.

Jag lärde mig hur växlarna sitter, vart fotbromsen sitter, vart handbromsen sitter, vilken sida som är koppling och vilken som är gasen. Sen korde jag lite på deras fält och skrämde sakert slag på fåren. De höll sig på säkert avstånd! (På tal om får, det var lite stressigt en av dagarna då Mark’s pappa tappat bort 45 får. Alltså, hur tappar man bort 45 bräkande ullbollar?! Haha! Det visade sig att de hade knallat genom ett litet hål i stängslet och in till en annn farm, men sen hade de tröttnat och gick tillbaka. Får!!)

Det var kul att köra motorcykel och vi ska leka mer i sommar när vädret är lite bättre. Nu var det ju så lerigt och blött i gräset och satans kallt när man fick upp lite fart. Nej. Bättre i juli istället.

Så har man gift sig dåra…

12 December 2008

 

Det ser ut som om Mark fnissar på bilden och jag tror att han gör det i verkligheten också. Bilden är tagen av Daniel, en av Mark’s bästa kompisar som kom. Vi skulle egentligen inte ha någon där, annat än våra föräldrar, men han och Georgina var lediga så de frågade om de fick komma och se oss efteråt. Jag svarade att de mer än gärna fick komma in och vara med på hela ceremonin. Jag hade nog gärna haft några fler kompisar där, men Mark ville ha det med bara föräldrarna så det fick bli så.

Vi åt middag tillsammans på Brown’s i Mayfair och hade jättetrevligt. Alla var på gott humör och resten av kvällen gick lika bra. Vi hade bokat biljetter till Lucia i Westminster Cathedral och det var så fint så. Lucia är så vackert när det är i en stor katedral såsom Westminster Cathedral. Can’t beat it.

Vi kom tillbaka till hotellet rätt tidigt och satt i baren en stund och drack drinkar. Ohhhhh vilka drinkar! De vet verkligen hur man gör en riktig cocktail på Polo Bar! De kostar förvisso £11 per drink, så de borde ju vara goda, men ändå!

Vi insåg även hur bra vi sov eftersom det var en större säng. Vi måste verkligen köpa ny säng snart. Vi har en vanlig dubbelsäng och med engelska mått betyder det 135 cm. Det är ju för sjutton ingenting! Vi har hittat ett företag som gör lite udda storlekar och de gör en “small super kingsize” som är 170 cm. Annars är sängarna här antingen 135 – double, 150 – kingsize eller 180 – super kingsize.

Rummet där vi vill ha sängen är litet och en super kingsize skulle inte gå in. En vanlig IKEA-säng på 160 cm skulle gå in, men då måste vi ju köpa allt på IKEA och vi gillade inte deras madrasser.

Nu hittade vi som sagt Warren Evans, de gör sängar i alla möjliga konstiga storlekar och bland annat gör de 170 cm, vilket är perfekt för oss. Det betyder att vi får så mycket säng vi kan i det rum där vi vill sova. Toppen!

Problemet är att de är ganska dyra, men vi får spara lite till helt enkelt. Hellre köper jag en säng som är perfekt och lite dyrare än något som är “ok” men billigare.

Anyway. I’m digressing. Dagen efter bröllopet åkte vi till ett gym i City och satte oss i bubbelpoolen. Hur skönt som helst. Jag älskar deras “riverside balcony” som är precis vid Themesen. Man sitter bara någon meter upp från vattnet, fast helt inglasat så det är varmt och mysigt.

Vi hade bokat varsin timmes massage och det var sååååå skönt! Precis vad som behövdes efter en stressad vecka.

Nu är det bara imorgon kvar och sen jobbar jag två dagar innan vi drar upp till Mark’s föräldrar i Wales. Helst hade jag velat vara ledig, men det blev inte så.

Smarta marsvin

MIna marsvin har lärt sig att “gå hem” från köket. Jag brukar släppa ut dem där när jag gör rent i deras rum och idag fick de vara i köket hela dagen. Jag lägger ut en matta så att de inte halkar på laminatgolvet och sen strosar de runt i köket medans jag fnular. (Ja, fortfarande hemma. Poops!)

Idag när rummet var klart (vilket tog sin tid eftersom jag inte är frisk. Mark jobbar dock natt sa jag hade inte mycket val) så öppnade jag grinden och la ut en av deras gosefiltar så att de kunde knalla till trappan. Sedan var Lili först, hon försökte direkt hoppa upp, men filten halkade mot laminaten så hon kom inte upp. Jag la dörrmattan under och genast hoppade hon upp. Hopp hopp hopp och sen visste hon när hon kom längst upp att hennes rum var till vänster. Squeek!

De andra var inte lika snabba. Boyboy behovde lockas med lite cavolo nero men så fort han var uppe på första trappsteget kom Pudding efter och hon var sen snabb uppför hela trappan. När Boyboy såg henne klättra upp var han inte sen efter. Munch är dock lite svårare. Dels verkar hon inte fatta att hon ska klättra upp och när hon väl försöker kan hon inte riktigt hoppa lika bra.

Hon var ju ganska gammal när vi fick henne och jag tror hon helt enkelt inte är i lika god kondition som de andra. Hon är ungefär lika gammal som Boyboy, drygt tre, men han har ju mer eller mindre hela sitt liv bott hos oss och hoppat och sprungit mycket.

När de kom in i sitt rum sprang de runt och undersökte allt, som de alltid gör. Boyboy poppade och Munch sprang “loonies”, runt runt runt och tvärnitar helt plötsligt för att byta varv!

Sen, som om någon ringt en klocka la de sig alla ner och somnade! Huvudena på sidan och helt utslagna. Bless them!

Magsjuka

Varför får jag alltid all magsjuka? Det började med feber i Torsdags kväll och sen har jag haft feber till och från sen dess och inte får jag behålla maten heller. Ont i leder, huvudet och magen och väldigt trött. Nog för att jag behöver tappa ett kilo eller två för att komma i bröllopsklänningen, men det har var ju lite överdrivet…

Hur ofta tvättar du ditt hår?

Jag brukade tvätta håret varannan dag, men kände att det var för ofta. Håret blev risigt och torrt i topparna, men ändå blev det fett i hårbotten efter bara någon dag. Skitjobbigt. Jag hörde genom en mailinglista om “No Poo” metoden och om jag har fattat det rätt så slutar man i princip att tvätta håret, men sen måste man också sluta använda produkter med silikoner och mineralolja. Det är de produkterna som lägger sig som en hinna över håret och därför måste man använda shampoo för att bli av med dem.

Använder man inte dessa produkter (vilket inte jag gör) så behöver man inte tvätta håret tydligen. Man går först igenom en riktigt oljig och fettig period, men sen balancerar sig håret och man är som vanligt. Jag har inte för avsikt att sluta tvätta håret helt och hållet, men jag har köpt shampoo från Boots som heter Naked och som inte innehåller sulfater. Det är sulfaterna som gör håret torrt och risigt, men de behövs för att rengöra det om man använder produkter. 

Sen sa en kollega på jobbet att hon använder Dry Shampoo  mellan tvättarna för att hålla rötterna så fettfria som möjligt. Jag kollade innehållsförteckningen på Dry Shampoo och det verkar nte inehålla någon mineralolja eller silikoner så det ska funka bra med Dry Shampoo och sen Naked shampoo som kombination. 

Jag tvättade håret i Söndags morse och normalt hade jag tvättat håret antingen Måndag kväll eller allra allra senast Tisdag morgon men nu är det Tisdag kväll och håret ser och doftar fortfarande fräscht! Dry Shampoo är banne mig de bäst investerade två punden jag spenderat på länge!! Batiste, sager jag bara! Batiste!

En liten summering

Ja det var ju som sagt ett tag sen jag skrev sist. Vad har hant? Vad har inte hant? Det mest anmarkningsvarda ar att det ar 18 dagar kvar tills Mark och jag gifter oss! Tjoohooo! Det blir en liten och intim ceremoni med vara foraldrar och Theresia som fotograf. Efterat drar vi in till stan, sover pa 5-stjarnigt hotell pa Bond Street och ater lunch pa Brown’s pa Maddox Street. Enkelt men gott.

Pa kvallen drar vi till Westminster Cathedral dar Svenska Kyrkan anordnar Lucia. Forsta aret jag och Mark dejtade gick vi pa Lucia i St Paul’s Cathedral och Mark blev sa fortjust i det att vi bestamde att lagga brollopet pa den dagen.

Nar det ar over aker vara foraldrar upp till Oxford Circus for att titta pa julskytningen och vi drar tillbaka till hotellet for att sitta i hotellbaren och dricka whisky och rom. Ahhh, can’t wait!!

Annars har det val inte hant sa overdrivet mycket. Vi har numera fyra marsvin. Munch ar senaste tillskottet och hon ar en vit liten sotnos som kom fran en kollega till Mark. De hade haft tre men sa dog tva och lillflickan blev ensam. Eftersom de inte ville skaffa fler marsvin lat de Munch sitta sjalv och stackarn var ju naturligtvis ensam och elandig.

Det var lite friktioner i borjan mellan de tre tjejerna men det har lagt sig och nu har de trevligt alla fyra.

Annars ar det val inte sa mycket att rapportera om. Saker och ting lunka pa och vi mar bra.